screamy nights

nu ska jag för ovanlighetens skull publicera ett helginlägg med bilder. Det var länge sedan jag hade några bilder alls. Micke fotar mest och hans bilder blir mycket bättre så det blir inga bilder på min sida.

En lite sammanfattning iallfall.

Sovit väldigt dåligt hela veckan på grund av en aktivt slurkanade och skrikande bebis. Kommer hem fredag efter jobbet i mer eller mindre zombiefierat tillstånd. Tänker att det inte kan bli så mycket värre, så vi beslutar oss att försöka sluta mata Sim på natten. Alla somnar och hon vaknar klockan ett förväntar sig en slurk som vanligt. Men det blir ingen. Och du börjar skrikfesten. Och fortsätter, och fortsätter, och fortsätter. Efter en och en halv timme slänger Micke iväg mig för att sova på soffan och efter ytterligare en och en halv timme blir det tyst. Hon skrek utan uppehåll mellan ett och fyra. Så lördag morgon var ingen pigg och glad historia. Vi packade ihop oss iallafall och gick iväg på promenad. En tur ner till hamnen och en sväng till Myrorna för att uppdatera bebisgarderoben lite.

Sen en fika på Le Pain Francaise med Joel. Både jag och Micke börjar känna av att vi kanppt sovit något på natten.

Lördag natt stålsätter vi oss för plågor och skrik. Simone läggs i vanlig tid och vi har tänker oss en lugn kväll framför Mars Attacks. Men vi var så trötta så det blev att lägga sig vid nio och hoppas på några timmars sömn innan skrikfesten började. Jag på soffan och Micke på sängen. Efter fem timmars oavbruten sömn vaknar iallafall jag av pur förvåning. Skriken uteblev och vi fick en hel natts sömn. Men en natt gör ingen höna eller något sådant. Vi får se hur det blir med sömnen ikväll.

Söndag spenderade jag på Grimmered med mina föräldrar. Vi lekte med Sim, matade henne, tog en promenad, köpte lite smågrejer och hade allmänt trevligt.

Nu tittar jag på Indiana Jones medans Micke är och handlar mat. Är förkyld med ont i halsen och inte jättepigg på att gå till jobbet. Och jag håller alla tummar jag har för att natten ska bli lugn.

flow

min blogg är extremt tråkig för tillfället.
Som tur är så speglar det inte mitt liv som faktiskt är betydligt roligare än förväntat.
Jag är inne på min fjärde vecka på kontoret och har ett grymt momentum. Jag är en maskin av driftighet, effektivitet och arbetsglädje. På riktigt. Jag är plötsligt den driftiga kvinnan i karriären som jag lät bli att vara förut. Min brist på motivation ha totalt försvunnit. Och hemma finns världens bästa bebis med världens bästa bebis bästa pappa.
Jag har arbetat bort mitt dåliga samvete över att inte vara hemma och kan istället glädjas åt att Micke och Sim får en fin tid tillsammans. Jag har börjat gå till gymmet på morgonen och springa på löpbandet och lyfta lite vikter. Och när vi har släppt pressen att bebis måste sova själv i egen säng och istället flyttar över henne i våran när hon känner för det sover hela familjen betydligt bättre och alla vaknar glada och utvilade på morgonen. Det enda som suger är vädret. Och att jag måste köpa vinterdäck.

nya vanor är inte alltid bra

Sim har lagt sig till med en ny vana. Nämligen att vakna på nätterna och skrika. Det har hon aldrig gjort förut och vi är helt ovana vid vakennätter och sömnbrist. Hon somnar snällt klockan åtta men vaknar alldeles för tidigt, typ innan midnatt, och skriker. Om hon får en slurk så somnar hon om, om inte så blir det bara mer och mer skrik. Hon somnar när Micke bär på henne men börjar skrika och vrida på sig somen ål så fort han lägger ner henne i sängen. Om hon slurksomnar så vaknar hon igen inom två timmar och det blir samma procedur igen. Varför denna nya vana? Vad jag har hört så ska bebisar sova bättre och bättre ju äldre de blir. Jag antar att det är en period vi måste plåga oss förbi. Som tur är får Micke sova lite på dagen, medans jag funderar på om det finns nåt sätt att få i sig kaffe intravenöst.

fratiden

Sim fyller snart sju månader och jag tycker det är dags att hon börjar fundera på vad hon vill bli i framtiden. Jag har funderat lite vad hon skulle passa som.

bad blogger

två veckor jobbat nu. Och det är skrämmande hur fort jag kommer in i det igen. Ungefär som efter en semester. Det tar bara två dagar så har jag redan glömt att jag har varit ledig eller den där fantastiskt resan känns som ett minne blott. Vardagen och jobbet har en så dominerande närvaro.

För övrigt så har jag varit lite dålig på att blogga på senaste tiden. Befinner mig mest på kontoret och alla bilder jag tar blir tagna med Mickes kamera så de hamnar sällan in i min dator. Och således inte in på min blogg. Men för uppdaterade dagliga bilder på Sim rekomenderar jag Mickes blogg.

Men iallfalla. Vad händer.

Jobbklimatet är väl sådär. Ingen vet vad som kommer hända. I vilket land kontoret kommer ligga. Vem som kommer få vara kvar, vem inte. Även om det ska mycket till för att bli varslad så är det inget som säger att man inte kan bli förflyttad till till exempel Bryssel eller Moskva. Och tackar man nej då så är det bara att söka nytt jobb. Jag tycker i hemlighet att det är lite spännande. Att inte veta vad som händer. Förändring. Har varit mycket av det på senaste tiden så jag är på något sätt redo.

Bryssel gick jättebra. Både för mig, men framförallt för Micke och Sim. Jag tror det var mycket bra för Mickes självfortroende att flyga själv med bebis och att klara sig hela dagen och kvällen medans jag var på konferens. Och det var klart bra för mig att veta att jag inte är oumbärlig utan att de klarar sig bra ändå. Kan nog bidra till att minska mitt dåliga samvete. Av vilket jag har haft en hel del. Tills en kollega sa att det finns absolut ingen anledning till att ha dåligt samvete när bebisen är hemma med sin pappa. Och jag insåg att hon har helt rätt. Så jag ska stryka det dåliga samvetet.

Helgen har varit fin. Höstvädret med första frosten har dykt upp. Vi har promenerat på stan, köpt bokhylla till sovrumet och varit på Texas Longhorn och ätit, utan Sim för ovanlighetens skulle. Mamma och syster passade henne medans vi skyndade oss genom en dejt. Tror både jag och Micke måste bli bättre på att relaxa när vi är utan bebis. Det går ingen nöd på henne alls och vi ororar oss helt i onödan. Men med lite träning så. Mamma erbjöd sig att sitta en kväll så vi kunde gå på bio. Ska ta henne på orden snarast.

Annars känner jag att helgen har varit oerhört kort. Måste verkligen ta vara på vardagarna mer. Det går inte att komma hem från jobbet och sitta i soffan tills det är dags att gå och lägga sig. Då blir livet väldigt kort och tråkigt. Så jag ska försöka tänka på att planera in lite aktiviteter under veckodagarna, med eller utan bebis.

Kolla helgens bilder på Mickes blogg och jag lovar att bli bättre att komma med egna.

flying alone

Har varit och lämnat av Micke och Sim på flygplatsen. Jag ska åka till Bryssel på konferens och de ska följa med. Fast de åker på morgonen och jag kommer på kvällen. Det känns lite nervöst. Eller snarare jag är nervös. Både Micke och Sim var lugna som filbunkar. Och det är egentligen inte så att jag kan bidra med så väldans mycket med min närvaro. Förutom en slurk då. Men det känns bättre att vara med. I och för sig, fördelen med att flyga själv är att jag får sova på flyget. Oh happy ostörd sömn. Men de kommer komma fram innan jag ens lämnar kontoret för att åka till flygplatsen så jag lär ju få veta hur det har gått.

shiny day

idag skulle vi göra massa saker. Städa lägenheten, kolla på bokhylla, köpa grejer, gå på dejt och massa mer. Vi lyckades inte med någonting av ovanstående. Men det var en strålande fin höstdag i Göteborg och vi gav oss iallfall ut på promenad.

Vasagatan i förmiddagsljus.

Vi beklagade oss för några dagar att Göteborg aldrig får några fina höstfärger. Men idag visade det sig att vi hade helt fel.
Jag hittade en liten hund som precis såg ut som en av Ewokerna i Star Wars.

Sleeping Beauty

Vi lunchade på Stadsmuseets uteservering. Jag och Micke fisksoppa och Sim banan och mjölk.

Vi glömde haklappen, men hon har redan så bra bordsskick att den knappt behövs.
En annan hund som var ute och promenerade. Med en ägare med coola skor.
Rundan fullbordades med Vasagatan i eftermiddagsljus.
Sammi fixade även min motorcykel som har stått på gården hos Ewa hela veckan. Han skruvade på grejer och jag satt bredvid och försökte se smart ut.

same same but different

nu har jag jobbat min första vecka. Och förutom den extremt dåliga starten i måndags så har det gått bra.

På hemmafronten har det gått över förväntan. Den jobbiga tiden vi förväntade oss, då Sim skulle vänja sig vid att vara med Micke och äta mat istället för att var med mig och dricka mjölk uteblev helt. Istället hugger hon in på avokado och banan med liv och lust och slurkar mjölk och gröt ur flaska som om hon aldrig gjort någonting annat. Micke tar henne även på nätterna och vi har lyckats reducera tre nattammningar till enbart en. Och på så sätt är jag inte alls trött på kontoret.

Kontoret ja. Så många förändringar de senaste sex månaderna. Helt ny ledning, helt nytt huvudkontor, planer på att lägga ner, planer på att flytta till Bryssel, massa nya människor jag inte känner igen och ingen vet någonting om någonting. Men ändå. Börjar jobba mitt i bokslutet. Samma kaos som när jag gick hem, samma problem, samma frågor, samma detaljstyrning, samma brist på tid. Ingenting har ändrats. Ingen har lärt sig någonting. Bara nya människor som gör gamla misstag.

Och jag lider av en ny stress. En jag aldrig har haft förut. Stressen att vilja komma hem i tid. Att inte jobba över. Att hinna spendera några timmar med Sim och Micke innan det blir natt.

Får se hur det löser sig. Just nu jobbar jag på att komma in i rutinerna.

inte mycket sammanhang

är tillbaka på kontoret idag. Kändes jobbigt att gå hemifrån och jag var lätt sentimental när jag åkte iväg. Men sen dog min hoj och jag var tvungen att putta på den i 40 minuter (nästan) så alla sentimentala känslor förvandlades till ilska och svett. Jag kom till jobbet två och en halv timme senare än jag hade tänkt mig. Inte den bästa starten jag kunde haft. Micke däremot hade en väldigt bra dag hemma med Sim. Istället för att beklaga mig mer slänger jag upp ett gäng bilder från de två senaste dagarna. Gör mig glada iallfall.

Äntligen en kvällsrutin med bad etablerad. Sim tycker det är roligare och roligare. Kanske blir en sväng med Micke på babysim någon gång framöver.

Top Model. Och då menar jag inte mig. Har totalt kommit ur det här med att sminka mig de senaste sex månaderna.
Det är kul med bebis.
Check out the ögonfransar
Bakat frukostbullar söndag morgon.
Min sista dag i parken. Inte lika varmt längre.
Systers födelsedag i efterskott. Gissa grönsaken på tårtan.
Bibi och Sim
Ge mig min kanin. Som visade sig vara en hund. Liten ful och rosa iallafall.
Nu har vi köpt en babystol och Sim kan sitta vid bordet som en vuxen bebis.

Tillbaka på kontoret

- Jag ska se på när någon utför mina gamla arbetsuppgifter. Troligtvis på ett bra sätt men inte på mitt sätt.
- Jag skall låta bli att ge oefterfrågade goda råd och tips
- Jag skall inte påpeka fel och missar utan räkna med att personen lyckas få till det till slut ändå
- Jag skall inte fånga upp, rätta till och fixa markservice för den personen
- Jag skall inte lägga mig i planeringsfrågorna
- Jag skall inte ställa löjliga kontrollfrågor för att se om personen har gjort sitt jobb

Jag skall helt enkelt fokusera på min nya tjänst :-)

Detta gäller såklart hemma!

some pix från idag

frukost på stan med Carolina och Roger, Micke och Sim. Vi åt croissanter och kaffe. Sim hade ätit avokado hemma och var mycket nöjd. Verkar som det är en av de första riktigt kalla dagarna. Men vi hade pälsat på oss och kunde promenera omkring utan att frysa. Vi tog en sväng till Myrorna och köpt ett helt gäng nya bebiskläder. Jag älskar verkligen köpa bebiskläder second hand. Man hittar alltid massa roliga grejer som inte finns i affärerna, de är urtvättade och mjuka utan några kemikalier och det är mycket billigare så man kan handla betydligt fler kläder. Vi träffade också upp pappa på stan och det såg ut som det var ett kärt återseende.