snörvel i kvadrat

det är nån gräsjävel som blommar nu och jag är sjukt allergisk.
Inte så kul att nysa inne i motorcykelhjälmen. 

så här vill jag att alla helger ska vara

Den här helgen har gått galet snabbt och varit sjukt mycket bättre än förväntat. Vi har gjort så många saker att det känns som om en hel vecka har passerat istället för bara tre dagar. Och detta på ett bra och roligt sätt. Inte ett jobbigt och stressande som det ibland kan vara. 

Fredag morgon började lite grått och regnigt och vi satte igång "projekt renovera bord" med att slipa femton delar av ett klaffbord ute på gården. Nästa steg är att måla det massa lager och sen ska det bli vårt nya köksbord. 

Sen precis efter lunch packade vi ihop bebis plus en massa extra saker för en tur ut till Hönö. Grillning med Maria, David, Jonas och Louise var på schemat. Vädret som var helt uselt inne i stan visade sig vara helt grymt fint i skärgården. Även om det blåste vad som kändes som lätt storm. 

Med barnvagn över klipporna

Simone blev väldigt upprörd då hon inte fick bada

Grillade majskolvar var en höjdare

 Lördag sen. Jobbet med köksbordet fortsatte. Jag målade idogt medan Micke och Simone storhandlade.

Bord på G

Sen efter middagsluren en tur ner till Rumpan Bar för att hinna hänga lite mer med Maria och David innan de åkte hem till Stockholm igen. Inte supervarmt ute, men funkar med uteserveringshäng ändå. 

I väntan på mat

Promenix i Slottskogen

 Söndagen började med sovmorgon för min del. Till nio. Och färdigbryggt kaffe när jag vaknar. Hur bra som helst. Sen en tur ner till havet för lite strandhäng med Simone. Eftersom det var rätt så kallt så hoppades vi att hon skulle välja att stanna kvar på land. Och först såg det ut så. Men så ändrade hon sig och plaskade i havet en lång stund tillsammans med Micke. Jag frös bara jag såg på dem. Men jag räknar med att hon har ett tjockt skyddande fettlager.

Plask plask

Jag kommer ihåg den tiden då jag alltid såg till att ha badat innan midsommar. Nu skulle jag nog inte hoppa i om jag så fick betalt. Det är förmodligen ett tecken på stigande ålder. Illa.

På eftermiddagen tog jag en tur till Grimmered för att hälsa på mamma och pappa och för att Micke skulle jobba. Mina föräldrar behövde lite Simonelove efter att ha varit bortresta en vecka. Som vanligt överröstes hon med fina presenter. Kläder, böcker, musik. Och kramar och pussar då förstås. Vi hann även med en tur till grannarna. Fyra barn, tonvis med leksaker, bilar, dockor och en klätterställning inomhus. Jag fick slita Sim därifrån när det var dags att åka hem.

Lavender

personlighetstestet

Gjorde ett personlighetstest på nätet. Vet inte om jag gillar resultatet helt och hållet. Men jag vet inte. Kanske delvis sant. Fast o andra sidan. Läser man horoskop så kan det vara delvis sant också. (Och jag tror inte på horoskop)

Din personlighetstyp:

Tystlåtna och reserverade. Vill förstå hur saker fungerar. Praktiskt lagda med talang för allt som har med mekaniska ting att göra. Risktagare som lever för ögonblicket. Ofta intresserade av extremsporter, både som deltagare och åskådare. Har enkla och okomplicerade mål i livet. Lojala och moraliska, men med flexibel syn på lagar och regler om så krävs för att få något uträttat. Analytiska och objektiva. Mycket skickliga på att finna lösningar på praktiska problem.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Poliser, kriminalpoliser, patologer, programmerare, systemvetare, dataspecialister, ingenjörer, snickare, mekaniker, piloter, chaufförer, idrottsmän, entreprenörer, brandmän, ambulanssjukvårdare, byggnadsarbetare, tandhygienister, elektroingenjörer, lantbrukare, militärer, övervakare, stålarbetare, transportarbetare.

aldrig riktigt riktigt nöjd, trots att allt skiner egentligen

Den här helgen känns slut innan den ens hann börja. Att jobba åttio procent eller liknande verkar allt mer lockande. Gärna ledig en dag i veckan, men med samma lön då of course. Men eftersom jag precis ska börja min nya tjänst, med personalansvar och allt så är det inte riktigt aktuellt. Även om den antagligen inte kommer vara så värst länge eftersom vi håller på att lägga ner företaget. Så personalansvaret kommer med största sannolikhet mest innebära att berätta för folk att de får gå. Men men. All erfarenhet är bra, inbillar jag mig iallafall. Och jag får högre lön.

Vi hann med lite i helgen trots allt. Eller inte så lite. Men jag vill ju alltid mer. 

tur till loppmarknad

Ewa hälsade på för lite högläsning

Micke fick en borrmaskin i present. Och jag tror den får honom att känna sig lite tuff (kolla kalsongerna)

och jag spontanshoppade en matta till Sims rum. Den är så fluffig att hon nästan försvinner i den.

Jag hann även med en joggingtur. Få ont i knäna. En promenad i Skatås. Lite missämja och söndagsblues. Och jordgubbar.

Mobilupdate inför helgen

Mamma har varit och hälsat på en kort liten sväng och lämnat efter sig en hel hög med kläder till Simone. Hennes garderob kan nog delas upp i två delar. Hälften som jag köper på Myrorna eller Tradera och resten som mamma köper. Mest jättesnygga grejer från typ Diesel. Överhuvudtaget så överöser mina föräldrar Sim med grejer, kläder, leksaker och kärlek när helst de kommer åt. Jag kan inte uttrycka nog hur mycket jag uppskattar det. Och Simone också

Vidare så upplyste Micke mig att idag är "Internationella Anna Faber dagen" och jag fick vackra blommor och ett roligt spel. Jag har världens bästa man, som i detta nu har lite problem att söva världens bästa bebis.

.

the secret rules

jag kör motorcyckel till kontoret ett par gånger i veckan. Mest när Micke behöver bilen och lite då och då när det är riktigt fint väder. Jag tycker det är väldigt roligt att köra och det är smidigt när det är långa köer på Oljevägen. Men det är inte så mycket mer än det. Dock jag har upptäckt mer och mer att det här med att köra motorcykel verkar vara så mycket mer utöver än att tycka det är kul.

Man måste kunna meka med den. Kunna svara på frågor om hmmm... grejer. Jag brukar kunna sträcka mig till att säga att min hoj är/har? 600 kubik, utan att avslöja att jag inte riktigt vet vad en kubik är för något.
Att ha motorcykel är lite som att ha hund, eller kanske barn. Man ser andra som kör, på parkeringen på jobbet till exempel, och blir alltid indragen i en konversation. Oftast en som börjar med -Vilket väder att köra i vi har nu! Ofta följt av nån teknisk fråga. Ungefär som -Vilket väder vi har va? Följt av -Hur gammal är ditt banr/hund/motorcykel. Jag brukar humma lite medhållande, både för barn, hund och motorcykel.

Vidare så verkar det vara kutym att man vinkar lite lätt med handen när man möter en annan motorcykel på väg åt motsatt håll. Liksom som "hej hej, jag ser att du också är en cool snubbe på hoj, vi har säkert massa gemensamt, vink vink" Mitt problem är att jag ofta inte hinner vinka i tid. Antingen så tänker jag inte på att jag måste hälsa, eller så befinner jag mig i nåt läge då jag helt enkelt inte vågar släppa ratten, jag menar styret. Så jag missar en hel del vinkningar. Igår till exempel, hann jag vinka till nån på en grön sporthoj, nån med ett stort skägg och solglasögon, men jag hann inte vinka tillbaka till killen med Hells Angels västen. Hoppas jag inte bryter nån hemlig hojlag här.

Och för att återkomma till mekandet. Mannen jag delar garage med är där jämt. Då menar jag jämt. Han släpper ut mig när jag åker till jobbet, öppnar porten åt mig när jag kommer tillbaka, jag hör musik från garaget varje gång jag går förbi. Så mycket kärlek han lägger på sin hoj är jag rätt säker på att hans fru aldrig fick. Igår visade han till exempel att han hade köpt två stycken små röda glittrande stenar och monterat på dem på den nya fläkten, prylen på sidan, whatever, för att de skulle ta upp att han hade lite andra röda detaljer på andra ställen.
Jag tankar.
På sin höjd.

keep on running

sprang i Änggårdsbergen igår. Och fy fan vad jobbigt det var. Höll på att dö en plågsam död mest hela tiden. Jag vet inte om det är fysiskt möjligt, men hela sträckan bestod av en enda lång uppförsbacke. Utsikten är jättevacker. Helt fantastiskt vy över hela Göteborg. Men har man svarta prickar dansandes framför ögonen så förtar det charmen lite. Men jag var ändå rätt så nöjd med mig själv efteråt.


Sen fick jag grymt god middag serverad av Micke. Och mamma hälsade på och lekte med Sim. Jättekul för alla tills det är dags att gå. Sim blir jätteledsen och mamma har svårt att slita sig. Som tur går det över fort.

Annars glömt kameran hemma några dagar, därav inga bilder.

just nu tycker jag inte det är särskilt roligt att springa

Har varit ute och joggat både ikväll och igår kväll. Och det går väl sådär. Sämre än sådär. Det känns helt enkelt totalt värdelöst. Allting dallrar, förutom möjligtvis brösten som har krympt till pannkakasstorlek (amerikanska pannkakor om man vill vara snäll) jag orkar knappt lyfta på benen efter tre kilometer, jag rör mig i snigeltakt och får ansträngningsastma. Det här med att bygga upp kondition. Not so fun. Och jag som brukar säga till folk att "det är bara att plåga sig genom den första jobbiga fasen". Yeah right! Lätt att säga, men nu när jag ska göra det själv är det inte lika roligt.

Random söta bilder från helgen.

Just nu i en lekpark i Linköping

Pigg bebis. Inte lika pigga föräldrar.

Dagens näringsintag

Jordgubbar
En halv påse NonStop
Kladdkaka
Kaffe med grädde
Baguett med honung
Mer kaffe

Missade middagen eftersom Sim krävde lite lek i trädgården just då. Men förutom det usla matintaget så var det en mycket trevlig dag. Sim gjorde succse och folk ville kidnappa henne med sig hem.

Nattbebis

Vi har åkt till Linköping för Mickes kusin student. Sim sov hela vägen i bilen och är för tillfället helt ointresserad av att lägga sig. Kan bli en intressant natt.

rock the world

det har varit lite kasst med träningen några dagar nu. Började jättebra, sen åkte Micke iväg och sen blev det helg. Svårt att planera då.
Idag runt lunchtid hade jag en lång konversation med mig själv. Träna, inte träna, träna, hmm... Men jag gick iväg och nu är jag sjukt nöjd.

För övrigt så fick jag en fin komplimang idag.
Fick frågan av en kollega ifall jag sjunger mycket, hon tyckte jag har en fin röst som verkar passa för att sjunga rock.

Yay! Me the rock singer.

Tur att hon aldrig hört mig sjunga.

nästan som sommarlov

vi har hängt på Grimmered i några dagar nu. Sen Torsdag morgon. Och det har blivit bara bättre och bättre. Sim sover som en sten på nätterna, och två timmar på dagarna. Hon älskar vara i trädgården och ute på verandan. Kommer med skorna i högsta hugg hela tiden och blir jättearg varje gång man tar in henne och stänger dörren. Det känns som ett välförtjänt avbrott från jobb och stress. Och jag har ingen lust alls att åka hem, städa lägenheten och ta itu med vardagen. 

Chilla i vagnen

och chilla i parken

Mamma köpte nya skor till Simone. Och en ny klänning. Sim är oerhört stolt över sina nya skor och visar upp dem hela tiden. 

Frukost på verandan

Strandhäng

Och favoritleken. Flyga högt. 

mer solsken idag

shiny happy dag idag. Kort sväng inne på kontoret och sen promenad ute i värmen. Nästan lite för varmt till och med. Bra att vi hade planerat in en dejt med Maria, David och Jonas på Universeum då. Micke och Sim hänger där jämt och ständigt där. Men jag har inte varit ännu. Och det var jätteroligt faktiskt. Simone är oerhört fascinerad av alla djuren. Och jag är rätt säker på att Micke aldrig klappat en kackerlacka. 

Faktiskt finare än man kan tro

Ödlan Valle 

OrmtjusarSim

En majssnok var det. Fin hur som helst.  

Mindre fin. Fast rätt scary

Och så lite trädgårdshäng innan badet på kvällen. Sim tycker det är jättekul att vara ute i trädgården. Även om hon är lite rädd för att gå i gräset. 

Descension day

helgen har börjat, halva kontoret gläds åt långledighet. Medans andra hälften, den hälften där jag jobbar är bittra över beordrad övertid på röd dag. Inte jättekul. Nope. Micke åkte iväg på äventyr igår, så i morse var det bara att packa den miljard saker som Sim behöver för ett par dagar och lämna av henne hos mina föräldrar. För en givande dag på kontoret.
Men men. Vissa av oss hade roligt idag.
De som hade roligt har
gungat,
grävt i sanden,
ridit på leksakshäst,
sprungit (typ) i gräset,
tittat på myror,
lekt med klossar,
badad bubbelbad
och somnat för kvällen på fem minuter.

Jag har jobbat.
Men nu ska jag äta jordgubbar med vispgrädde. Det uppväger nästan allt annat.

Och så sänder jag varma tankar till mina kollegor, som fortfarande sitter kvar på kontoret. Jag ska nog ta ett snack med högsta chefen för någon slags kompensation för dem (och mig)

senast lästa

Precis läst ut Haruki Murakamis fina bok om löpning. Eller om livet. Eller möjligtvis om löpning och livet, eller livet med löpning. Eller ja...

Och den var så bra. Inga hurtiga tips om att gör si eller gör så. Inga pekpinnar, inga måsten, bara en känsla. Om hur man ska hålla sin kropp frisk, och sitt psyke friskt, och hur nära ihoptvinnade dessa två är. Det känns också som en rätt så privat, personlig bok. Skriven i jagform, fint översatt, mjukt mjukt språk.

Inspirationen är total. Jag vill bara knyta på mig löparskorna och ge mig ut och springa. Det uppmuntrande är att Haruki säger att han har både sprungit och skrivit hela livet. Och jag tänker "sjutton också, det är försent för mig". Men i nästa andetag berättar han att han bestämde sig för att skriva sin första bok när han var 33. Och det var då han började springa.

Och jag tänker. Det finns hopp för mig än.