Sånt som är onödigt att ta upp med mig eftersom jag totalt missar poängen

• Alkohol
• Fotbollshuliganer
• Det där med att inte "se" stök
• Teknikord
• Romantiska komedier

 
 
 

för att jag inte ska tro att jag aldrig gör något

Vi fortsatte med frukostandet ute den här helgen också. Kanske inte en tradition ännu, men skulle kunna vara på god väg. Den här gången testade vi det nyöppnade kaféet längre ner på gatan. Vi var helt  ensamma där med vår frukost och satt kände oss mysiga i lukten av nybakad bröd, kaffe och kanelbullar.   

Efter frukosten tog vi en tur till Rhösska museet för att kolla på utställningar. Inte jättemycket intressant förutom en utställning om möbeldesign genom tiderna. Som jag tyckte var mycket rolig och Micke tyckte var lite sådär halvtråkig. Ungefär som vår inställning till inredning här hemma. 

Resten av helgen förflöt alldeles för snabbt. Nu är det redan söndag kväll (med extra timme och allt) och jag har ingen aning vad vi har sysslat med mer. 

Men om jag tänker efter lite så:

Hälsat på syster. 

Haft föräldrar på besök.

Lagat en chili med choklad, öl och oxfilé. 

Tittat på när pappa hängt upp lampa i Simones rum. 

Storhandlat på Ica Maxi. 

Tittat på Tv serier och ätit ostar. 

Lagat och ätit plättar med vispgrädde och blåbär.

Möblerat om i bokhyllan. 

Druckit kaffe.

Pratat i telefon.

Hällt ut hela Sims badbalja på golvet i hallen (inte med mening)

Satt på blöjor på alla leksaksdjuren.

Så en del grejer blir det ändå. Även om det emellanåt känns som tiden bara passerar utan att man hinner göra något litet ens. 

Massa av goda bröd och bullar

Gris

Sim gillar dricka med sugrör

Rita på Rhösska

Vad finns det där uppe?

Tryggare kan man inte vara

Var på seminarium idag. På Trygghetsrådet. Om hur man som chef hanterar förändringar i ett företag. Hur man berättar för sina anställda om nedläggningar, byten, omflyttningar och annat jobbigt. Det var intressant på många sätt. Vi har ju en stor förändring på gång som berör största delen av personalen. Och vi pratade om hur man ska paketera förslaget, hur man ska presentera och lägga fram det. Och hur cheferna ska ställa sig till de olika reaktionerna som kan komma. Om folk blir arga, besvikna och whatnot. Och nånstans där började jag tycka det blev lite väl mycket gnäll. För det är ju inte så att vi avskedar folk, eller kräver orimliga förändringar, flytt till andra städer och dylikt. Inget sånt. Men jag har insett att många som jobbar aldrig tänker att de borde vara glada att de har ett jobb. Att ingenting är självklart och hugget i sten. De tänker mest "vad kan företaget göra för mig" helst samtidigt som jag gör så lite som möjligt tillbaka. Hallå personligt ansvar?! Vart tog du vägen?


- Posted using BlogPress from my iPhone

bloggfödelsedag

Idag fyller bloggen år.
Jag började skiva 26 oktober 2007. En hel evighet sedan. En ocean av händelser. Bara fyra år.
Det började som ett sätt att hålla Micke uppdaterad där uppe i norr. Ett sätt att försöka normalisera ett pendelförhållande. Ett sätt att dela vardagen på. Men Micke kom hem och bloggen blev kvar. Först på sparlåga ett tag. Men sen vaknade den till mer och mer. Nu har den blivit min vän. Min ventil och dagbok. Ett sätt att hålla reda på att dagarna går. Att komma ihåg att vissa dagar är bättre, andra sämre. Att komma ihåg livet och alla dagar som passerar. Det känns som en bra sak att göra.

Låt mig tänka efter. Hmm. Neeej!!!

Idag har Simone varit så arg. Arg hela dagen. "Nej" har i princip varit det enda ordet som passerat hennes läppar. Neej!!!
Nej till att äta.
Nej till att sluta äta.
Nej till att sätta på sig kläder.
Nix till att ta av dem.
Vill inte gå till dagis på morgonen.
Nej nej nej till att gå hem på eftermiddagen.
Absolut nej till att läsa bok.
Gallskrik när vi slutar läsa.
Ingen bad. Nej nej.
Komma upp ur badet. Neeeejj!!!! Vråål.

Stackarn. Det kan inte vara lätt när det är nej till allt. Även sådant man vill.

- Posted using BlogPress from my iPhone

En sån

17 gubbar. Jag har blivit en sån som måste ha plattången med sig till gymmet.
Dock så ligger det lite tidsbesparing i det att det räcker att sminka halva ansiktet.



- Posted using BlogPress from my iPhone

the perfect helg

jag skojar inte. Tror inte vi hade kunnat få en bättre helg om vi så ansträngde oss. Nu behövde vi inte ens göra det. Anstränga oss. Allting blev bara så väldans bra.
En bidragande orsak skulle kunna vara att jag har sovit på soffan hela helgen. Låter oromantiskt och obra. Men var i själva verket det motsatta. Jag sov två hela nätter i sträck. Två. Hela. Nätter. För första gången på hur länge som helst. Det kan göra vem som helst romantisk hela dagarna istället.

Lördag började iallafall med en promenad ner till stan för frukost ute. Frukost måste vara en av de bättre måltiderna att inta på lokal. Man behöver inte spendera massa tid på att äta. Det kostar inte jättemycket. Man får gott kaffe. Och det är Simones allra bästa tid på dygnet. Vi frukostade på Proviant. Mycket gott. Mycket prisvärt. Och jag hann läsa hela lördagstidningen.
Sen lite promenerande på stan. Stopp på Saluhallen för köp av lite ostar, korvar och bröd. Och hem för att laga pasta med pesto. Vi hann till och med ta en tur till Ikea på eftermiddagen. Och även om det inte hör till roligheterna för någon av oss så bidrog det lite till "vi är helt grymma och fixar massa saker känslan". På kvällen åt vi upp bördet, ostarna ooch korven tittandes på Bones.

Söndag lika utvilad Anna. Lika god frukost. Fast hemma. Och Simone på strålande humör. Vackert höstväder. Löptur i Delsjön. Våfflor med vispgrädde. I tell you. The dream weekend.

Müsli på Proviant 

Micke tittar stolt på när Simone äter en korv hon fick i present

Vi provade kläder och Sim poserade 

Nä. Faktiskt. Inte helt OK.  

Söndagsfrukosten på gång

Vi hann med en tur till Bibblo också

also this shall pass

sovandet hos oss går väl sådär nu för tiden kan man väl säga. Vi flyttar runt från kudde till kudde som ett resande cirkussällskap. Vrider och vänder på oss. Simone ligger och drömmer och sparkar och rullar runt. Vi försöker ducka, trösta och sova i pauserna. I natt har jag sovit jättebra. Från sex till åtta på morgonen. Innan dess. Not so much. Eller inte alls för att vara exakt. Jag antar att även det här kommer gå över. Men just nu. Just nu är det lite dimmigt.

ut från dimma

Helgen spenderades upp i Mickes stuga i Dalsland för att fira hans mammas och mosters födelsedag. Det blev en väldigt trevlig tillställning som spände över generationsgränserna. Vi var i alla åldrar från ettochetthalvt till åttionågonting. Och alla hade väldigt roligt tror jag. Dagarna spenderades med promenader, mat, lek med Simone och mycket prat. Natten spenderades tyvärr med tandvärk för Sims del och därav nästan ingen sömn för oss. 

Och när vi kom hem blev både jag och Micke sjuka i nån typ av matförgiftning/magsjuka eller liknande. Båda två utslagna samtidigt. Inte helt optimalt. Som tur var tog mina föräldrar Simone hem till sig över natten. Pappa både hämtade och lämnade henne på dagis och jag och Micke fick tid att bli friska. 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Vet inte hur jag skulle klara mig utan mina föräldrar i stan. Tack att ni finns och ställer upp så väldigt mycket!

På svampjakt

Sim upptäckte att "plampan" var väldigt rolig att leka med

Pannkakor på gång

Micke och Sim tittar på foton

Schack visade sig vara ett mycket kul spel

Bakom fönstret

På väg ut från frisören

- Posted using BlogPress from my iPhone

mer vardag och en mindre rolig kväll

fortfarande lite med tanke på att vi är dåliga på att hitta på saker på vardagar packade jag ner Sim direkt efter dagis och rullade ner på stan. Där träffade vi upp Micke för en liten familjedejt. Ytterst bra idé från Micke och mycket roligt. Sim var extremt nöjde mest hela tiden. Förutom möjligtvis då vi tvingade iväg henne från lekplatsen på väg hemåt. Nu dock är hon inte alls lika nöjd. Micke försöker lägga henne sen en timme tillbaka och hon omväxlande gråter eller pratar högt och missnöjd. Jag ska nog gå och lösa av honom om en liten stund. 

Mat på gång

Voda

Mine 

Jag (i spegeln)

På väg hem ett litet stopp i lekparken

Update:
Kräkande bebis. Precis när hon somnat så bläähh. Lilla stackarn. Helt ynklig. Hoppas det inte är nån jobbig sjukdom. 

lite mer på vardagar kanske

det är sällan vi gör någonting på vardagar. Och barnet som bor här har faktiskt inget med saken att göra. Så vi kan inte skylla på henne. Vi var lika dåliga på vardagsysselsättning pre-bebis också. Och det blir lite  tråkigt i längden. Att leva bara för helgen. Att varje dag gå till jobbet, jobba, dricka kaffe, jobba, komma hem, mata bebis, leka med bebis, lägga bebis, antingen slösurfa eller jobba lite till och sen gå och lägga sig. Och göra om i princip samma sak dagen efter. Och sen pressa ihop alla aktiviteter på de två ynka dagarna av helg och bli stressad av att man inte hinner med allt man ville. Jag säger inte att det är ett tråkigt liv. Bara att ibland är det trevlig att göra något mer även på vardagarna. Så idag startade vi mjukt. Med en tur till Botaniska.

Micke fotar motljuset

Lite mer motljus

Vissa av oss får sina skor knutna

Det roligaste under kvällen var att kasta jord i fontänen

samvetet

Sim är på BVC precis just nu. På ettochetthalvårskontroll och vaccination. Och jag ville så gärna följa med. Men istället sitter jag på jobbet, med bokslut, äckligt kaffe och excelfiler. Och ett väldigt dåligt samvete över att min Smurf är nånstans där det kommer göra ont och jag kan inte vara med. Och jag vet att hon och Micke kommer att klara det alldeles utmärkt. Men ändå. Samvetet. Känslan av saknad. Arghhhh!!

helt oförståligt

jag förstår verkligen inte.
Här tar någon hand om dig hela kvällen, leker med dig, serverar dig kvällsmat, hur mycket du vill, läser böcker, badar och plaskar i vattnet, smörjer in hela kroppen, klär på nytvättad jättemjuk pyjamas, lägger under täcket, pussar godnatt och berättar för dig att du är bäst i världen, finast, klokast och helt fantastisk. Och ändå väljer du att gråta hysteriskt i fyrtio minuter. Varför? Jag bara undrar.

vardagens mysterier

jag förstår inte hur det är möjligt att hinna iväg i tid på morgonen. Micke och jag försöker alternera lite med att lämna på dagis. Det är tänkt att den som inte lämnar går hemifrån för att vara på jobbet tidigt. Och det funkar bra. För Micke. För mig. Not so much. Visst går jag upp klockan sex.
Men sen måste jag (urval av saker jag gjorde i morse):
äta frukost, borsta tänderna, packa en lunchlåda, sätta folie på några skålar i kylskåpet, sätta på diskmaksinen, gå förbi tvättkorgen med ett gäng kläder jag hittar på golvet, tvätta en skärbräda, klä på mig, borsta håret, plocka undan datorn, sminka mig, städa upp skor från golvet, slänga sopor. Resultat. Jag kommer inte iväg förren en timme och tjugo minuter efter att ha gått upp. Medans jag får känslan att Micke bara går upp ur sängen och går till jobbet. Allt på en kvart.

ja då har ännu en vecka gått och hösten är äntligen här (not)

Vet inte hur det har gått till. Men en hel vecka har passerat redan. Kan inte säga att det har varit en av mina bättre veckor. Sim har varit sjuk nästan hela tiden. Hemma från dagis måndag och tisdag och sen en snorproducerande maskin resten av tiden. Idag är första dagen det börjar släppa lite. Jag har varit på jobbet hela veckan. Och när jag säger hela veckan är det ingen överdrift. Bokslut from hell denna månaden. Lyckats träna två gånger illafall, på lunchen. Hade jag inte gjort det hade jag antagligen börjat ta ut min aggressioner på mina inte ont anande kollegor. 

Fredag kväll däckade jag tillsammans med Sim klockan åtta. Och samma sak hände Lördag kväll. Nu på Söndag känner jag att jag har vilat upp lite. Tillräckligt för att inte behöva lägga mig samtidigt som bebisen. 

I lördags åkte vi iväg på utflykt till Tjolöhom för att spana in den årliga Skördefesten. 

Finfina tomater

Jag och Simone har matchande byxor 

Och delar på en grillad majskolv

Det dansandes folkdanser 

Som Sim sen härmade

På vägen hem stannade vi på Freeport och kollade läget. Kan konstatera att de mest har skräp

Söndagen blev nog höstens kallaste och stormigaste dag. Förra helgens sommarväder känns väldigt avlägset

inte riktigt höst den här helgen

Micke kom hem fredag kväll. Med presenter till både mig och Simone. Mycket trevligt att ha honom hemma igen tycker jag. 

Vi vaknade upp till en lördag helt täckt av vit ogenomtränglig dimma. Jag svor och grämde mig lite över det kassa vädret. Sen som genom ett trollslag omvandlades vädret och blev...  Sommar... T-shirt varmt. Alla uteserveringar fyllda till brädden. Folk ute på promenader. Very very nice. Kan man få lite fler dagar som så kanske det kompenserar för den värdelösa Augusti. 

Vi träffade upp Carolina, Roger och Alice. Och eftersom vi inte fick plats på en enda uteservering så blev det lite bänkhäng istället. 

Sim har blivit förkyld och var riktigt ynklig lördag eftermiddag och kväll. På Söndagen blev det lite bättre och vi tog en tur till Grimmered för att säga hejdå till mormor som åker hem på Tisdag. Full rulle hela kvällen med klättring på möbler, plocka blommor och bli kastad upp i luften. Hon hade ingen aptit på att äta mat, antagligen på grund av förkylningen tänkte jag. Men det var inga problem att sätta i sig parmesan och chokladglass så jag vet inte riktigt hur det där hänger ihop. Jag hann med en första joggingtur efter Lidingöloppet och vi hade en allmänt trevlig kväll. Sim var så uppe i varv när vi kom hem att det tog henne två timmar att somna. Puh.

Läsa bok med sjuk bebis

Äta glass med inte alls lika sjuk bebis