The sleeping sport

Jag tittar nästan aldrig på sport. Förstår inte poängen med att heja på avstånd och spänna sig och vara nervös inför varje mål. Men när Micke söver Simone föreställer jag mig att det är nästan som att titta på en riktigt spännande match. Jag sitter som på nålar i soffan, spänner mig för att uppfatta minsta ljud från sovrummet, mumlar tyst för mig själv "Kom igen. Somna då. Kom igen. Du kan klara det!" Förhoppningarna stiger vid varje tyst period för att grusas med ett stort "neeeej!!" när gråten börjar igen. Och när, eller om, Micke går segerrik ut från sovrummet vill jag bara ställa mig upp och ljubla.

- Posted using BlogPress from my iPhone

att sova eller inte sova. det är frågan

igår kväll:
NEEJ INTE SOVA HELA NATTEN. TITTA MUMIN. LÄSA DODAN O ANKAN. INTE SOVA. NEEEJ!!

idag morse:
NEEEJ. BALA SOOOOVA LIITE TILL. INTE ÄTA ÄGG. SOOVA. MON TÖÖT

ja ja.

att det måst ta så lång tid att jobba klart

Precis tillbringat så gott som hela lördagen framför datorn med jobb, jobb och mera jobb. Micke och Sim har åkt iväg till stugan just för detta tillfälle. Även om jag i hemlighet hoppades att jag skulle bli klar något fortare så jag kunde tillbringa lite av min ensamma tid med att vila, läsa bok, bli friskare och kanske ta en shoppingrunda för att förnya min garderob. Ja ja, det kommer väl andra månader.
Nu ska jag tröstäta kaka som min snälla föräldrar kom förbi med tidigare idag.
Och antagligen gå och lägga mig eftersom klockan strax är elva.
Suck.

att höra sitt barn skrika är ungefär som att få elektriska stötar

Jag ligger och sover på soffan i hopp om att bekämpa nåt som känns som begynnande influensa. Jag ömsom fryser, ömsom är jättevarm och har en huvudvärk from hell. Men varje gång jag hör Simone gråta från sovrummet går min kropp upp i beredskapsläge. Min puls skenar, adrenalinet flödar, jag blir klarvaken, hör varenda pip och får säga till mig själv på skarpen för att inte springa till sovrummet direkt. Jättelätt att somna om efter ett sånt uppvaknande. Och eftersom hon hittills låter rätt mycket vet jag inte riktigt hur det blir med det här kurerandet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

snacka om ambivalens

Det förra inlägget jag skrev. Om hur jobbigt det var att lämna på dagis. Ja, det är jobbigt. Men när jag hämtade idag var det ungefär samma visa. "NEEJ, INTE GÅ HEM, NEEEJ INTE TÖJAN, INTE TITTA MUMIN!!!" Jag bara "suck". Så jag antar att det kanske inte är så illa som det låter då och då.



Bebis som vägrar gå hem, utan försöker bryta sig ut för att gå till dagis.

- Posted using BlogPress from my iPhone

vad man än gör så känns det inte helt hundra

Det med dagis alltså. Simone har kommit in i en period då hon inte alls är sugen på att gå dit. Inte alls. Hon vill helst stanna hemma. Hon vill att alla ska stanna hemma. Helst sitta i soffan med henne i mitten under en filt. Titta på Mumin och äta russin. Alla tillsammans.

Så varje morgon blir hon ledsen när vi måste säga hejdå till Mumin, hejdå till henne, och skicka iväg henne till dagis. Och jag vet att hon har det bra där. Personalen är jättebra, hon lär sig massor och vi får input vad som händer varje dag. Men ändå. När ”neeej, titta Mumin, allihooopa” ekar i trapphuset skär det i hjärtat.

Och då känner jag att ”Varför? Vad är poängen att gå till jobbet när jag istället kan stanna hemma med denna här lilla människan”

Men ändå. Jag behöver jobbet för att må bra, för att det är roligt, för att jag utvecklas personligen, för jag tjänar pengar. Jag vill inte känna att jag offrar mig för någon annan. Och jag tror inte att Simone kommer tacka mig när hon blir större om jag skulle berätta för henne att jag offrade mitt jobb för din skull. Hon skulle antagligen tycka det var dumt. Tänk vilken jobbig tacksamhetsskuld man isåfall försätter sitt barn i. Typ jag offrade mig för dig och så går du ut och super på helgerna. 

Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till i mitt resonemang. Mer än att ingenting är självklart eller ens helt lätt.

Då var det dags igen

att tömma ut lite blod. En bra sak, förutom att det är allmänt bra art ge blod, är att man får koll på sina blodvärden.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tönsberg

Av alla dagar på hela året, av alla snöfria dagar på hela vintern väljer vi just lördagen, då det faller typ tre decimeter snö på ett par timmar för att åka till Norge för att hälsa på Mickes farfar. Och till råga på allt var vi allt för lata för att byta till föräldrars större och tryggare bil. Med dubbdäck. Så vi får väl skylla oss själva lite att resan som vanligtvis tar tre och en halv timme tog runt fem. Men vi kom fram ordentligt och hade sen mycket mycket trevligt. 

Vi åt massa god mat, Simone fick rolig lego i present, vi lekte i snö i lekparken åt god hotellfrukost, tittade på skidor på TV och pratade massor med Sverre och Unni. Det är synd att vi inte åker och hälsar på oftare. Jag hade velat se Tönsberg lite mer under sommaren också, verkar vara en rätt trevlig stad att bara promenera runt lite i. Och Mickes farfar och Unni är roliga att vara med.  Men det kanske vi kan åtgärda det här året. 

Sikten var inte den bästa. Inte alls. 

Jag och Simone har matchande mössor

Mmm, hotellfrukost

Apelpin 

Lekparkshäng i nyckelpigan

Gung gung

Och Simones favorit. Broccoli 

På väg hem. Stor koncentration på färjan

hur gör man för att inte känna sig som en elefant som bär en elefant

Jag skulle vilja känna mig stark när jag är ute och springer. Sådär som man ser ibland att folk är. De som passerar en i löpspåret med långa kraftfulla steg, utan att se de minsta ansträngda ut. Och man tänker, har de verkligen sprungit en halvmil sådär eller stilar de bara när de springer förbi nån annan? Jag skulle vilja ha snabba kraftfulla steg, jämn andning och en känsla av att ”det är är lätt och känns bra”. Istället känns det ofta som om jag snubblar fram, flåsande och med håll. Det är rätt så plågsamt, gör ont lite här och där och jag är inte alls den fria starka löparen som jag skulle vilja vara. Hur sjutton kommer man dit?

ett foto i timmen; torsdag

07:00

Frukost med äggröra kaffe och trött bebis

08:00 

Vissa får på sig kläderna framför Mumin.

09:00 

Framme på kontoret. Massa bilköer



10:00 

Dags för första jobbkaffekoppen

11:00 

Kaffekoppen urdrucken



12:00 

Ut och springa en liten lunchrunda



13:00
Streching utanför kontoret. Man kan se solen! 

14:00
Bathroom

15:00
Mitt rum; garderoben

16:00
Hämta  Sim på dagis

17:00
Dags för ett bad. Med "pum"

18:00
Ska strax börja laga mat

19:00
Micke kommer hem och tar över Mumintittandet 

20:00
På väg till stallet

21:00
Ska strax sadla hästen

22:00

Färdigridet. Hoppning och jag överlevde

23:00
Duschad och trött. Dagen börjar ta slut

Ms Popular

Jag ser fram emot att bli korad till världens bästa förälder av barnet där hemma när jag kommer hem med detta där.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Bryta mot principer

Jag vet att detta inte är helt ok. Men jäklar vad hon slukade massa spaghetti och köttfärssås snabbt. Och vad jag får laga mat i fred.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Måndag kväll

Rastlös och trött. Måste vara världens tråkigaste kombination.


- Posted using BlogPress from my iPhone

om mer än halva helgen är bra borde det ändå vara godkänt

söndag kväll. Igen. Det är redan mitten av Januari, hur har det gått till. Januari, var har du tagit vägen. Vi skulle ju hitta på massor tillsammans. Men hittills. Not so much. Och nu är helgen slut. 

Fredagen. Hemma i bra tid från jobbet. Leka med Simone, titta på Mumin, äta kvällsmat, äta ostar, slappa, titta på film. Ungefär som en fredagkväll burkar vara nu för tiden. De bra fredagkvällarna iallafall. 

Lördag vaknar Sim tidigt tidigt. Hon skuttar upp och ropar efter Mumin, Micke kravlar efter och jag sover vidare. Sovmorgon. Mmm. Vädret är fint, men vi har vissa svårigheter att besluta en handlingsplan. Gå ut, inte gå ut, jag vill träna, Micke känner sig krasslig, stanna hemma, men solen skiner. Obeslutsamheten är stor. Till slut kommer vi ut för en promenad ner till hamnen och runt i stan. Olika förväntningar och osagda planer hänger dock över oss. Jag vill stanna och ta en kaffe, Micke är trött och har inte lust, Micke piggnar till, jag har ont i huvudet, Micke är pratsam och på bra humör, jag är grinig och sur. Och så vidare. Rätt så onödigt, men tyvärr svårt att komma ur när man är mitt idet. Dock lyckas vi med en tur till bibblo och ett stopp på lekplatsen. På kvällen vägrar Sim somna, jag somnar på soffan innan Micke kommer ut och det blir inget mer sagt eller pratat. Ibland går dagar inte riktigt som man vill. 

Söndag. Börjar bättre, med bebis som sover till nio. Sen brunch med Ewa och Sammi på Park. Gott och roligt. Sim är på strålande humör hela en och en halv timme vi är där. Måste verkligen gå ut och äta ut med henne oftare. Både vi och hon tycker det är kul. Och det är bra att få in vanan liten så man faktiskt kan gå ut med henne utan att det blir jättejobbigt. Promenad hem, bebis sover i vagnen och jag och Micke är varken trötta eller sura, så vi hinner prata med varandra utan avbrott i en timme. Händer inte allt för ofta. Pausa lite hemma för en sväng med Mumin, sen åker jag och Sim till Grimmered för lite Bibi och Andej (som Sim kallar pappa (min)) lööv. Lite mera mat, såklart, massa kramar och pussar. Ett bad i djupt vatten, kaffe och choklad. Alltid så väldigt trevligt att åka hem till föräldrar. Nu är klockan snart elva, Micke är på bio, Sim sover och jag bloggar och lagar mat. Så kan det va. 

Lunch på kylskåpsrester. Ärtor, makaroner och halloumi.

Café vid Kronhuset (där vi inte stannade)

Sim gillar bibblo

Lekplatshäng  i mörkret.

Morgonmumin

Lång kö till maten 

Men väl värd att vänta på. Lägg märke till att halva bordet inte håller sig till sina tallrikar

Och så här så jag ut

nästan så mitt hjärta smälter

det sötaste som finns är när man kommer hem från jobbet och Simone kommer springande som en glad liten hundvalp, kastar sig i famnen och deklarerar högt:
Min mama!
Pama           (krama såklart)

äntligen en läst bok

Har läst två hela böcker i December. Det är nästan lika många som under resten av året. Verkligen dåligt med läsning på sista tiden. Men men, det kanske blir bättring nu. Har en hel hög av julklappsböcker att hugga in i.

Hursomhelst. Första läsa var Niceville av Kathryn Stockett. Den utspelar sig i den amerikanska södern under tidigt sextiotal. Medborgarrörelsen har vunnit mark i norr, men i Mississipi är fortfarande rasismen stark. Inte minst i hemmen som anställer svart tjänstefolk. Det är fascinerande att läsa om familjer där den svarta barnflickan får pussa, krama och ta hand om barnen, men inte gå på den gemensamma toaletten eftersom det anses orent och smutsigt. Eller om barnen som när de är små älskar sina barnflickor över allt annat, men lär sig de vuxnas förakt allt eftersom de växer upp.

Romanen kretsar kring Skeeter, en ung kvinna som nyss återvänt till barndomshemmet efter universitetet, och har svårt att falla tillbaka i lunket i småstaden. När hon så kommer i kontakt med Aibileen och Minny, två svarta hembiträden, bestämmer hon sig för att skriva en bok, som bygger på deras historier. Ett farligt projekt i det hatiska Jackson.

Boken berättar utifrån de tre karaktärerna och är verkligen medryckande skriven. Stockett är duktig på att beskriva miljöer och känslor och man kan verkligen leva sig in i de båda världarna som lever tätt inpå men ändå långt bort ifrån varandra.

Ett anmärkning är dock att jag tror det lönar sig att läsa boken på engelska. Jag kan inte vara säker, men jag tycket att den svenska översättningen tappade rytm emellanåt.

Men dock, en helt klart läsvärd bok. Jag sträckläste den på två ensamma dagar.

Andra boken är Angelology av Danielle Trussoni, recension kommer snart. Men jag kan säga att det också var en sträckläsare.

så är det

kan man komplimera sig själv till att ha lagat jäkligt god mat.
Det är nog den nya grytans förtjänst.
Lööve it!

Blandade skurar; eller hur mumin is da boss

första helgen på året har varit lite blandad kan man säga. Fredagen började med strålande fint väder. Klarblå himmel kallt och krispigt. För första gången på flera månader känns det som. Vi åkte ut till Delsjön för en löprunda, och det gjorde nog halva Göteborg också. Jag har aldrig sett så mycket människor gå Stora Delsjön runt, ens de finaste sommardagar. Och såklart avslutade vi rundan med våfflor och varm choklad. På kvällen goda ostar och bra film.

Lördag tillbaka till grått grått grått. Vem är förvånad. Vi slappar mest hemma. Åker och storhandlar mat, kollar på möbler. Åker hem, kollar på Mumin, jag jobbar lite, lagar mat, städar. På kvällen var Micke och hälsade på en kompis och jag var ansvarig för att få bebis i säng. Det gick väl sådär. Hysteriskt "inte sova, titta på Mumin" utbrott då sagda bebis smiter ut ur sängen och springer till köket där hon står och snyftar vid spisen och vägrar flytta på sig. Slutade med att jag fick söva henne i knäet i soffan genom att visa henne foton på sig själv.

Söndag, hälsa på Anna för lunch och fotovisning från Nepal. Fantastiskt fina bilder. Blir väldigt sugen på att åka dit. På att resa nånstans överhuvudtaget.  Men just Nepal får nog vänta tills Simone blir lite större. På natten vaknar Sim vid tretiden med gråt. Inget hjälper förutom att gå och titta på Mumin. Vi tänker att hon somnar väl framför TVn. Men inte. Hon är vaken från halv fyra tills det blir morgon och dags att gå till jobbet. Vi är också vakna. Försöker vi avbryta eller lägga henne i sägnen bryter hon ihop i tårar och hysteriskt gråt. Gå till jobbet är inte så kul just idag.

Gick till ock med sitta ute.

Broccoli visar sig var extra gott.



Hemma hos Anna, efter ett stort antal lussekatter



De förmorrade Mumintrollen. De styr vårt liv just nu



nästan som att cykla

Igår gjorde jag äntligen slag i saken, ringde till stallet och bokade in mig på en ridklektion. Jag har tänkt hur länge som helst att jag har velat börja rida igen. Men det har aldrig blivit av. För upptagen, för mycket annat att göra, Simone, jobb, massa  grejer. Men igår. Då tog jag tag i det. 

Jag var väldigt nervös och väldigt pepp innan. Jag hoppades att det skulle vara lite som att cykla. Jag har ju ändå inte suttit på häst på långt över tio år. Men det gick hur bra som helst. Och mycket roligt. Förhoppningsvis något jag kan göra en gång i veckan. 

Spana lite på lektionen innan

Flash, hästen som jag red

Give me more!!

Jag brukar aldrig avlägga några nyårslöften. Det känns rätt så meningslöst att lova sig själv saker som man ändå inte håller efter en vecka. Framför allt så brukar nyårslöften ofta handla om att sluta med saker. Sluta röka, sluta äta onyttigt, sluta vara en soffpotatis etc. Och att sluta med saker är ju svårt. Men att börja med saker däremot. Det brukar vara lättare. Så i år har jag en liten kort lista på vad jag vill ha mer av under 2012.

• Mer av att alla ska vara friska
• Mer middagar på restaurang
• Mer biobesök
• Mer hitta på saker efter jobbet med hela familjen
• Mer resor
• Mer klättring
• Mer romantik
• Mer laga god och bra mat
• Mer träning
• och mer ta hand om mig själv.

Se där. Borde inte vara så svårt.

2011; en recap

Januari är mest kallt och snöigt hela månaden. Micke är pappaledig och jag försöker anpassa mig till jobbet och vardagslivet med varierande resultat. Vi har vissa problem med sömn, sömn och sömn. Micke får en första (av många) släng av vinterkräksjukan. Vi går på dejt och Simone lär sig pussas.

Börjar försöka ställa sig upp mer och mer

Februaris största fokus är sjukdomar och sömn. Först blir Micke magsjuk, sen Simone, sen jag, sen Micke igen. Inte roligt någonstans. Och till råga på allt är vädret skit. Simone tillbringar större delen av nätterna till att omväxlande gråta eller skrika. Enda roliga hela månaden var nog en födesledagsmiddag på Bombay Palace.

Bad på Grimmered

Mars är mestadels stress, sjukdomar, känslor av misslyckande och otillräcklighet. Så dåligt att det är inte ens värt att skriva om.  Micke får åka ambulans till sjukhuset med magsmärtor, Simone får också lite magsjuka och jag med, två gånger. Vi missar nästan resan till La Gomera, men lyckas komma iväg i sista stund. En bra resa. Halvbra månad.

Bad visade sig vara jätteroligt

Fint

April innebär Simones födelsedag och födelsedagsfest. Våren börjar komma så smått och vi kan börja sitta lite på uteserveringar. Jag går på Lisa Miskovsky spelning med Anna och hennes kompisar. Vi är ute och klättrade för första (och enda) gången. Och firar ett år som föräldrar med lyxmiddag på La Cuccina Italiana. Vi åker på klätterresa med Maria, David och Tuva och massa andra folk och barn. Roligt men högljutt. April avslutas med Hanami i botaniska med Chris. Äntligen en bra månad.

Första klättringen

Party

Klätterresa

  

Lyxmiddag. Lovely

Maj börjar med en sjuk bebis och ett snöfall. Sen blev jag sjuk och sen Micke. Vi missar en resa till Kirkenes på grund av förkylning. Men veckan efter kom våren och Simone tar sina första steg. Vi går på bio, museum, Grimmered och hängde en del på loppisar. Det var väl det. I Maj.

Provar hattar på Hedens loppis

Månadens höjdpunkt. Åka buss

I Juni har Micke varit bortrest på äventyr i Norge och jag och Simone har hängt på Grimmered. Vackra dagar, soliga dagar. Bad, jordgubbar med vispgrädde och frukost på verandan. Och sömn. Sen åker vi till Linköping för Mickes kusins student. Vi firar midsommar på Hönö med Maria, David, Jonas och Therese. En av de bästa midsommrarna på länge. Jag och Sim klappar en kackerlacka och en orm på Universeum, vi går på restaurang och jag och Maria bestämmer oss för att springer Lindigöloppet. Det regnar en del, och är fint en del och vi andas ut, för första gången en hel månad utan sjukdomar.

Värmen har äntligen kommit

Vi (Simone) badar

Midsommar vid havet. Best ever

En av många promenader

I Juli så är vi på The Big 4 spelning. Hur bra som helst. Simone får en alldeles egen pool av mamma och pappa. Och dagisplats. Vi träffar Chris för en tur runt Prospect Hill samt middag. Jag köper nya joggingskor. Och en stereo. Mamma fyller år och vi käkar lyxfamiljemiddag på Sjömagasinet. Vi åker till Lysekil för att hälsa på Ninni och Thirias där vi slappar i sommarvärmen hela dagen. Vi tar en tur till Amundön och till Trädgårdsföreningen. Och hänger massa hos mina föräldrar. Och så fyller Micke år och jag äter hummer på Texas Longhorn.

Spela boll i Ruddalen

Runt fontänen i Trädgårdsföreningen

Häng med moster Ewa

Prospect Hill

Studsmatta var månadens grej

Augusti börjar med en tur till Marstrand på min allra sista semesterdag. Och antagligen sommarens varmaste dag. Micke åker till Dalsand för en natt med Simone och jag jobbar sena kvällar. Mormor kommer och vi äter middag hos Chris (igen), det blir även en promenad i Botaniska samt att jag springer en hel del.  Annars regnar mesta av månaden bort. Och just det. Simone börjar på dagis.

Hos Chris. Lek med Tora

Lukta på blommor i Botaniska

September. Vi äter middag på Krakow och Mickes föräldrar passar Simone för första gången. Ewa fyller år och vi äter middag på Krakow en gång till. Jag är på Grimmered en hel del och hänger med mormor, som har ramlat ner för trappan och slagit sig ordentligt. Micke åker lite till Stockholm. Och jag springer (halva) Lidingöloppet. Mycket roligt. Och Simone börjar prata mer och mer.

Födelsedagsmiddag på Krakow

Nån har lagt beslag på medaljen

Mormor är och hälsar på

Oktober börjar med sjukdom (igen). Simone blir jätteförkyld och måste vara hemma från dagis. Veckan därpå tar vi en tur till Tjolöholm för att besöka höstmarknaden. Vi jobbar hårt för att hitta på lite saker på vardagarna också, att leva bara för helgen är väldigt stressande för mig. Jag klipper av mig håret i page och lugg. Svårt att vänja sig vid. Men jag får många komplimanger. Vi åker iväg till Mickes stuga för hans mammas födelsedagsfirande. En rolig dag, men natten är Simone vaken alla timmar på grund av tänder. Och dagen efter drabbas både jag och Micke av matförgiftning. Vi spenderar även en perfekt helg med alla friska på gott humör och strålande väder. Varför kan vi inte ha mer sådana helger?

Dela på en majskolv på Tjolöholm skördefest

Schack i stugan

En korv during the perfect helg

November börjar med ett besök på Universeum och Finalloppet för Micke och våffelhäng för oss. Simone blir sjuk igen och Micke vabbar. Sen blir hon frisk och Micke blir sjuk. Jag äter grymt god middag med Carolina på Puta Madre. Vi har problem med sömnen (igen) och problem med vardagen och förväntningar (också det igen). Min bil får underkänt på besiktningen och resulterar i en femtusen pengar dyr verkstadsräkning. Vi åker en tur till Bryssel. En kombinerad konferens samt hälsa på Mickes mamma resa. Mycket lyckad och rolig långhelg, och bra konferens.

Hela familjen har precis upptäckt aporna

Titta på kaninerna i Delsjön

På promenad i Bryssel

December. Bara storm hela månaden. Inte en droppe snö. Allt kretsar kring Mumintrollen,Simones idoler. Och pratandet har kommit ingång på riktigt. Mycket fokus på sömn, med en Sim som vägrar somna, speciellt om jag ska lägga henne. Vi går över till att bara Micke får läsa godnattsagor och det funkar mycket bättre. Vi träffar Ewa lite, brunch hos henne och lussekattsbak hemma hos mig. Jag går på ett tråkigt (alla går hem kvart i tio) julbord med jobbet. Och läser en del böcker. Simone blir sjuk på julafton och jag och Micke oroar oss i en vecka. Vi firar jul hos mina föräldrar med massa god mat och fina julklappar. Månaden avslutas med att Micke och Sim åker upp till stugan för tre nätter och jag ligger på soffan sträckläser böcker och tittar på Top Model. Nyår firas med hemlagad pizza och läggdags runt elva då vi tror att Sim ska bli orolig av raketerna. Hon sträcksover igenom allt.

Monster ewa med monster bebis

Gott nytt år 2012