pink flamingo

igår var inte så mycket action på hemmafronten. Sim och Micke gick ut på lekplats på förmiddagen så jag kunde jobba samt fixa lite telefonsamtal i lugn och ro.

 Det tar sig nu. Nytt jobb väntar när jag kommer hem till Sverige. Mycket spännande men även lite nervöst. Nya grejer, nya tider, nya chefer. Mitt gamla jobb kan jag, jag är säker och full av självförtroende och kan i princip göra den med ena handen. Vilket är enkelt och bra. Men tråkigt och outvecklande. Så det är verkligen dags att göra nåt nytt. Men det tar inte bort faktumet att det är lite nervöst.

På kvällen körde jag och Micke varsin joggingrunda och gympass som inkluderade "kast med liten Simonutt". Mycket bra träning. Sen gick vi ut för middag på Pink Flamingo.

Det blev en mycket trevlig kväll. Jag tycker maten är lite sådär, men Micke gillar den och Sim var supernöjd. Hon satt i en barnstol, som hon själv hade frågat efter, knaprade på nachos som hon doppade i stark sås. Lutade sig lite bakåt, pekade på discobollar och lampor och lekte med sina händer. Hon var så nöjd hela tiden att Ipaden inte behövde komma ut en enda gång.

Jag är lite besviken att hon inte äter någonting. Typ nachos och lite pommes frites. Det kan knappt kallas mat. Men både jag och Micke är överens att man först ska göra själva restaurangbesöket till en trevlig upplevelse. Och att nyfikenheten för maten kommer senare. Och att inget tvång ska vara inblandat någonstans. Hursomhelst. Mycket mycket trevligt.

Simone gillar mina flips. Även om de är liiite för stora

The neighbourhood Flamingo

Sim åt i princip alla själv

och ingen orkade dricka den där

20 min per dag fram till jul, dag 3 - check

jag har lyckats ge mig ut tre gånger nu. Och det runt klockan halv nio, vilket känns som mitt i natten. Visserligen känns klockan fyra här som mitt i natten också men det hör inte hit. Dock har jag inte skuttat ut med glädje utan kravlat mig ut under stora påtryckningar från Micke. Men ut har jag kommit. Och jag tänker inte ge upp!!

Copernicus

idag gjorde vi en utflykt till Copernicus Science Centre. Det var ett riktigt coolt ställe med massor av interaktiva utställningar och grejer som man fick testa själv. Vi hann inte med hälften ens. Det fanns även ett stort område bara för små barn med massa pedagogiska leksaker, pussel, mikroskop, vattenhjul och annat. Simone hade mycket roligt där och blev jättearg när vi skulle gå.

Den enda nackdelen var att det var rätt mycket folk. Och att ljudnivån var väldigt hög. Men jag kan tänka mig att om man är lite äldre (än två år) så är det ett mycket häftigt ställe.

Simone var så trött och full av intryck efteråt att vi fick muta henne med stora mängder mörk choklad för att få henne hem vaken och utan arga utbrott.

Spela grejer med stor entusiasm

Lägga pussel

Bygga kupoler

och springa runt massor

vardag i Warszawa

igår var en rätt så inaktiv dag jämfört med dagen dessförinnan. Det regnade och var grått och således helt mörkt redan lite efter tre. Jag jobbade lite. Micke lagade mycket god lunch och middag och Sim åt allting för ovanlighetens skull.

Annars gick jag och klippte håret. Sim och Micke utforskade en ny lekplats. Och sen på kvällen vägrade vissa små personer somna innan klockan var närmare elva.

flocken är samlad igen

inga problem med att Simone inte skulle känna igen mig. Jag som nästan var lite orolig. Helt i onödan. Hon blev jätteglad och erbjöd mig Späckhuggaren Oscar och jag blev jätteglad och kramade henne hårt. Precis som det ska vara.

Idag har jag hoppat över att vara på konoret och istället tillbringat hela dagen på olika lekplatser. Solen har skinit och det har nästan varit varmt. Bortsett från att jag slog i huvudet jättehårt i en klätterställning jagandes Simone så har vi haft en ypperligt trevlig dag.

För övrigt så har jag sprungit min första dag på mina "20 minuter per dag utmaning" jag kände mig så pepp efteråt att jag till och med körde ett av Ewas gympass.

Blöta löv ger inte riktigt lika fina buketter

Nästan så att det var för varmt med mössa och halsduk

Nya sättet att komma upp på kanan är att klättra den hala vägen

Warszawa with love

äntligen tillbaka. Inte riktigt hemma. Men mycket mycket närmare. Känns skönt att kunna ringa och prata med alla i Sverige utan tidszonförvirring.

Jag landade i Warszawa igår vid lunchtid. Flyget från Toronto var bara sju timmar långt (jämfört med tolv till Sao Paulo). Men rätt skumpigt med mycket turbulens. Detta kombinerat med att jag inte var särskilt sömnig ledde till att när jag landade i Polen hade jag inte sovit på nära 24 timmar. Jag var inte mitt vassaste om man säger så.

Så hela dagen igår spenderades horisontalt i soffan. Jag sov två timmar, tvingade mig själv att vakna vid fem. Tittade på en film och lite TV serie och gick och lade mig igen. Så nu på morgonen när väckarklockan ringde kände jag mig hyfsat i fas. Vi får väl se hur det känns i eftermiddag.

Nästan December nu och inte många veckor kvar på mitt Assignment. Tiden har gått väldigt blandat. Ibland har den flugit fram och ibland sniglat. På söndag kommer iallafall Micke och Simone för att hälsa på en sista gång. Har inte sett dem på fyra veckor så det ska bli extremt skönt att ha dem här. 

Dagens outfit. Jeansdag på kontoret på fredagar.

lite utmaning

hittade när jag planlöst surfade på olika träningsbloggar medans jag väntade på planet.

”There is a new bet in town. 26 nov-23 dec (4v) så måste man springa minst 20 min utomhus varje dag. Inga undantag. Man springer när man vill, enda kraven är 28 dgr, utomhus, minst 20 min. A double dare?”


Ska försöka haka på. Tjugo minuter är egentligen ingen tid alls. Men gör man det varje dag blir det ändå runt nio timmar i slutändan. Inte illa det. Den största utmaningen är nog att faktiskt göra det samtidigt som Micke och Simone hälsar på i Warszawa. Mina prioriteringar tenderar att ändra sig då.

Waiting

Väntar på mitt flyg tillbaka till mitt kära smutsiga, stökiga, vackra Europa. Ska flyga hem nu. Nästan hela vägen. Blir kvar i Warszawa ett par veckor till dock.

The Kingkiller Chronicles

jag har haft massa tid att läsa massa böcker de här tre månaderna. Mycket mycket skönt. Älskar läsa böcker. De senaste utlästa är en trilogi (som än så länge bara består av två böcker) som heter The Kingkiller Chronicles skrivna av Patrick Rothfuss. Och det var länge sen jag läste fantasy som är såpass bra. När jag letar fantasy läser jag intervjuer, recensioner kollar tidningar, läser baksidan av böcker. De flesta fantasy låter bra. Men visar sig vara skräp. Men de här verkligen verkligen bra fantasy.

Böckerna börjar i ett litet värdshus i en liten by. Ägaren av världshuset verkar först vara en vanlig snubbe men visar sig vara den legendariska Kvothe, musiker/magiker/svärdsman/skurk som försöker av någon anledning gömma sig från sitt förflutna. Vilket som alla vet inte går utan det förflutna kommer ikapp. Böckerna är uppbyggda på så sätt att Kvothe berättar sin livs historia, det tar      tre dagar. En dag en bok. The Name of the Wind, bok ett och The Wise Man's Fear bok två. Bok tre är tyvärr inte färdig ännu.

Böckerna fantastiska historier med magi, övernaturliga bad guys, en påhittig hjälte och bra bifigurer. Alla engagerar. Det bästa dock enligt mig är språket. De flesta fantasyböcker har ett utsmyckat pråligt "stapla ord på ord" språk. Medan Rothfuss skriver rent, kort, koncist. Han undviker de ändlösa miljöbeskrivningar som i många fantasyböcker överskuggar karaktärerna. Och karaktäreran o andra sidan är välutvecklade, komplexa utan att vara för transparenta. Och jag är extra nöjd med kvinnorna i boken som är tuffa och smarta och lika starka som männen. Ovanligt i fantasy.

Så för alla som gillar fantasy. Läs.

Toronto Downtown

jag hade en extra dag ledig idag. Inget jobb, ingen att träffa, inget specifikt att göra. Så efter frukost packade jag in mig själv i bilen och åkte ner till Toronto Downtown.

Första destinationen blev CN Tower. Världens näst högsta fristående byggnad. Tänkte först bara kolla på utsikten men bestämde mig för en lunch i 360grader restaurangen femhundra meter upp i luften. Svindyrt men utsikten var värt det. För första gången på alla mina ensamma middagar behövde jag inte sitta och läsa samtidigt. Restaurangen snurrade långsamt runt och utsikten var fantastisk. Maten kunde varit bättre, men det kom också sekundert efter utsikten.

Efter en väldigt trevlig lunch promenerade jag bort till Distillery District, Torontos historiska distrikt (från sent 1800 tal). Finns inte så mycket äldre grejer här i Kanada eller i USA för den delen. Men det var fint. Röda tegelbyggnader, kaféer, restauranger, pubar konsthallar och liknade. Gick omkring en sväng och tittade på allt och gick sedan tillbaka in mot centrum.

Snabb sväng in på Eaton Center. Ännu ett stort shopping-mall. Det är skumt i dessa nya städer. I många städer i Europa växer stan upp runt bykyrkan. Här har de växt upp runt ett shopping-mall. Och shopping är religion.

CN Tower from a distance

Utsikt

När jag beställde calamari hade jag förväntat mig någonting annat faktiskt

Lite mer utsikt

Fin bil i Distelliry District

Toronto i solnedgång

Inte allt är flådigt och nytt

På väg hem

söndag shopping

idag har jag fortfarande varit hemma hos Eva så gott som hela dagen. Vi började med att åka till Oakville som är ett lite up-scale ställe utanför Toronto. Vi tog en fika med ännu en Eva. Mammas barndomskompisar båda två. Mycket trevligt var det.

Vad jag har märkt här i Kanada och Usa. På varje fikaställe eller café serveras all dryck i pappers eller plastmuggar. Även sånt här lite flådigare café. Pappersmuggar. Mycket märkligt.

Efteråt tog vi en promenad. Och åkte iväg för lite shopping. Jag köpte sjukt många grejer till Simone. Så inga grejer behövs att ta med från Göteborg nästa vecka. Kanada är rätt dyrt. Och så mycket som jag har köpt de senaste tre månaderna kommer jag högst sannolikt införa ett köpstopp för mig själv för nästa år.

Imorgon ska jag besöka Toronto downtown.

Spegelbild

Eva, Eva och jag

Lake Ontario

Niagra

Idag har jag varit hos Eva, mammas barndomskompis, under hela dagn. Jag akte dit pa morgonen, och fick antligen ata god frukost. Och sen korde vi till Niagra for lite vattenfallutflykt.

Fallen var imponerande. Om an inte sa jattestora. Men roligt att se. Det blaste en hel del sa vattenangan stod som rok over stora deler av stan. Lite svart att fotografera.  Sjalva Niagra falls byn bestod mest av kitch, snabbmatsstallen och kitchinga snabbmatsstallen.

Fallen underifran

Ser nastan ut som det ryker. Men det ar vattenanga

Jag utanfor gammalt hotell i Niagara-On-The-Lake

Amerkiat till vanster i bilden. Kanada till hoger och rakt fram

 

Kitchig snabbmat var det

a day of nothing

tillbaka i Toronto nu. Men inget vettigt gjort. Har tillbringat större delen av dagen med att ligga i sängen, äta popcorn, läsa tidningar, läsa bok och slappa. Drabbas lite av dåligt samvete över att jag borde tillbringa min tid på andra sidan Atlanten bättre än det här. Men nu när det är mörkt och natt är det inte så mycket jag kan göra åt saken.

Försökte även ta lite kort på mig där jag ler. Men det visar sig totalt omöjligt. Ett falskt leende i spegeln blir ännu fånigare än det skrämda rådjuret.

Men imorgon hoppas jag på utflykt till Niagra. Och då förhoppningsvis massa foton.

days in the USA

jag har tittat på TV här, för första gången på snart tre månader. I alla andra länder jag har varit i är alla TV program dubbade. Inte här, så äntligen kan jag njuta av dåliga serier. Och reklam. Det finns tonvis av reklam. Men egentligen enbart av två kategorier. En är snabbmatsreklam. Från Pizza Hut, Dairy Queen, McDonalads, KFC, Taco Bell och så vidare. Med slogans om hur billigt/gott/mättande det är. Den andra kategorin handlar om hur man kommer i form. Shape you're abs, you're butt, you're thighs och resten av din kropp. Fylld av superdeffade män med påmålade bröstmuskler à la 300 och kvinnor med stora bröst platta magar och lyckliga leenden. Ja ja. The land of the free and the home of the brave.

Annars igår har jag jobbat. Och sen på kvällen varit ute på middag med en kollega och hennes man. Vi var på ett ställe som heter Natty Greens som är ett lokalt microbryggeri och restaurang. Det var tyvärr för mörkt för att ta några kort. Men mycket trevligt och väldig god mat. Första goda maten jag har ätit sen jag lämnade Brasilien. Jag drack till och med en öl. Pineapple någonting. Kolla in hemsidan. Jag kan inte öppna den på min dator eftersom den är klassad som "Alcohol" enligt Volvos brandvägg.

VFS kontoret i USA. Även kallat The White House



Peter, min kollega från Kanada

 

Och den numera klassiska badrumsbilden.

för att visa att jag inte latar mig

här kommer en bild på mig då jag latar mig (lite) på kontoret. Möten hela dagen och jag börjar bli lite trött. Speciellt som jag inte kan pigga upp mig med kaffe.



observationer från norra halvklotet

nya länder nya observationer. Nu har jag inte varit här så länge att jag verkligen har grundmurade belägg för min tankar. Men det har inte hindrat mig förut.

• Artigheten. "Hello mam, how are you?" från varenda person jag möter. Jag snubblar på orden "Imfinethanksandhowareyou". Både amerikaner och kanadensare har tränat in det till perfektion. I själva verket har jag fått lära mig att här så tycker man att de flesta européer är väldigt oartiga.
• Maten. Don't let me start att prata om maten. Allt är artificiellt. Äggröran ser ut som plast, osten som något man tar med sig på en rymdfärga, flingorna är färglada, youghurten smakar socker, brödet är vitt och svampigt, och smöret heter "you can not belive it tastes as butter" Och nä det kan jag inte eftersom det i själva verket är en äcklig kemisk produkt och inte smör.
• Kaffet får en egen paragraf. ODRICKBART
• Om man inte går och äter på lyxrestaurang så är det enda som existerar olika typer av kedjor. Inte så illa som McDonalds, vissa helt ok, men ändå standardiserade kedjor. Och folk älskar dem här.

Nu låter det som jag är supernegativ. Men det är jag inte. Bara det att det enda jag har sett hittills är hotellet, kontoret och lunchrestauranger. Svårt att observera så mycket då.  

conversion confusion

jag gick till hotellets gym för att springa lite på löpband. Har hittills sprungit runt fem kilometer och hade som plan att göra det idag också. Jag sprang och sprang och sprang och tänkte sjutton gubbar vad lång tid det tar denna gången. Jag måste nog öka upp farten lite. Så jag ökade och sprang och sprang och efter ungefär 35 minuter och inte i närheten av fem kilometer kom jag på det. "Aha, jag springer miles, stupid". Så det blev lite längre en fem kilometer.

Sleepy in Toronto

framme i Toronto. Väldigt zombifierad efter tio timmar flygresa och över fem timmar väntande på flygplats. Har tvingat mig själv att köra omkring och promenera hela dagen bara för att hålla mig vaken. Inte gjort något vettigt dock, förutom att köpa adapter. Jag kan ladda telefonen nu som tur är. Men inte datorn.

höga byggnader här också

ZombieAnna

Solnedgång nära flygplatsen

last summer walk för det här året

en sista promenad i sommaren och en sista touch av Curitiba. Om en timme kommer taxin och jag åker vidare till Toronto. Där är det inte sommar. En timmes flygresa till Sao Paol och sen tio timmars flyg till Toronto. Jag är framme imorgon fem på morgonen lokal tid. Tre timmars skillnad mot Curitiba, sex timmars skillnad mot Göteborg. Det har varit mycket roligt att vara här. Lite ensamt. Rätt så spännande och inte så annorlunda som man kunde tro. Jag tror jag hade större kulturskillnad i Texas jämfört med Europa än här. Här är det mer eller mindre samma. Förutom att människorna är mer relaxed, lite gladare, lite mer i nuet, och lite stökigare.

En av huvudgatorna nära mitt hotell

Skoputsning och lördagshäng

Popcorn

Mycket viktigt att veta vart man ska ringa när man står i en telefonkiosk

fram och tillbaka

lite fler självporträtt kommer här. Mest för mamma som är min bästa läsare och kommentator. Mycket uppskattat! Himlars svårt att ta bilder på sig själv utan att se fånig ut (jag känner inte att jag lyckas så bra). Lite kredd till modebloggare här. Jag har inget mer intressant att fotografera för tillfället eftersom jag befinner mig antingen på hotellet eller på kontoret eller i transit mellan hotellet och kontoret.

Igår dock, efter långt tvekande över vad jag skulle ägna mig åt gick jag ut på en liten kvällspromenad. Köpte lite frukt. Gick tillbaka till hotellet. Sprang sex kilometer på löpband och lyfte lite vikter. Ingen simning eftersom klockan nästan var tio. Men ändå! Mycket nöjd med mig själv.

Lite saker jag har lärt mig om stan på vägen mellan kontoret och hotellet: 

• Curitiba är Brasiliens mest miljövänliga och ekologiska stad. Till exempel så kan fattiga människor lämna in  skräp och sopor på speciella stationer där de byter det mot mat eller bussbiljetter. Eller skolgrejer för sina barn.
• Överallt på gatorna ser man soptunnor som sorterar skräp. Och väldigt få människor skräpar ner.
• Biltrafiken är mycket reglerad och bussar kör överallt väldigt billigt. Nästan alla som ska någonstans åker buss.
• Dock så är det väldigt dyrt överallt. Folk flyger till USA för shopping. 

På väg ut på promenad igår kväll

På kontoret idag morgon

the best shoes in the world

igår blev det inte mycket gjort. Jag hade massa planer på saker. Typ gå ut, få lite solsken, kolla på grejer, köpa vykort, träna, simma. Men energinivån var låg så jag fastnade på sängen med min bok. Helt ok det med. Idag är jag piggare.

Dagens spegelbild bifogas.

Och för övrigt. I varje land jag har varit i hittils. Polen, Italien, Tyskland, här. Så har det nånstans i mitten av vistelsen kommit fram en tjej från det lokala kontoret och sagt "alla tjejer frågar var du har köpt dina skor? De är de snyggaste vi sätt" Varje kontor. Utan undantag. Plus lite folk på gatan ibland. Som idag, när jag väntade i kö för att få passerkort till kontoret. Hörde två kvinnor viska bakom mig (på svenska) ifall jag skulle ta illa upp om de tog fram kameran och fotograferade mina skor. Rätt kul. I lööv mina skor.

you had me at hello?

här kommer de utlovade badrumsbilderna (till mamma). Annars inget nytt. Jag jobbar. Solen skiner. På lördag flyger jag till Toronto. Där snöar det.

Har för övrigt försökt hålla mig uppdaterad på olika sätt man hälsar på människor från olika länder. Tenderar att ibland vara något förvirrande. Men vad jag har sett hittills.

Polen > tre pussar. Jag tror man börjar med höger kind.

Spanien > två pussar.

Italien > två pussar, men det kan också vara tre. Lite frivilligt.

Brasilien > en puss

Tyskland, Kina och USA > inga pussar alls. Bara handskak.

Ibland kan detta tendera att vara lite förvirrande. Bästa sättet är att försöka avvakta och göra som andra. Men det händer mig jämt och ständigt att jag ger för många pussar, eller för få, eller krockar nånstans på vägen. Eller så börjar jag med hanskak men det ska egentligen vara pussar. Så det blir pussar hållandes i handen.



brasilian dinner

idag var jag ute med lite folk från kontoret på ett lokalt Brasilianskt ställe. Och det som är stort i Brasilien är kött. Kött och grillning. Det verkar vara ett stort helgnöje att samlas i parker eller trädgårdar, hela familjer eller stora kompisgäng och grilla saker.

När jag har gått omkring på stan har jag säkert sett sju restauranger som skyltar med "the best burger in the world".

Så ikväll gick vi såklart till ett ställe med grillat kött. Och konceptet är så att man sitter vid bordet, och så går det runt olika kypare i hela restauranger med olika köttbitar i högsta hugg. Till exempel så gick det föbi nån med lite grillat lamm på ett spätt och skar ner en bit på din tallrik. Eller en bit av revben från något djur, eller lite grillat kycklinghjärta, eller nån blodig bit biff. Och där sitter du och får massa små bitar från olika ställen. Man äter så mycket olika köttbitar man vill och kyparna slutar inte komma förren du fäller upp en röd flagga på sitt bord. Väldigt gott fast lite osmakligt på något vis. Med allt detta överflöd av kött. 

 Men ändå en mycket trevlig middag.

jag tränar bättre på vardagar

datorn laddad igen så jag kan ladda upp bilder. Om jag hade haft några vill säga. Men vardagen har startat och jag är på plats på kontoret från halv nio till halv sex. Mycket att göra och tiden flyger verkligen iväg. Stor skillnad mot att vara ledig.

Så idag tillbaka på hotellet, gå ut på en liten promenad för att få de sista glimtarna dagsljus och sen en sväng till gymmet och poolen. Igår sprang jag fem kilometer och simmade några vändor. Och idag sprang jag lite längre och simmade lite längre. Mycket skönt. Synd att det inte finns en rejäl pool hemma, typ på taket. Hade varit gött att starta eller avsluta dagen med.

bilder från helgen

nu är jag på kontoret igen. Vilket innebär att jag kan ladda min dator. Och uppdatera med lite bilder. Helgen har gått mycket fort med promenerande, besökande av ställen, turistbuss, marknad. Och lite träning och simmning i hotellgymmet.



Det här är Jardim Botanico de Curitiba. Stort stort grönområde nära centrum



Med ett fint växthus



Ett litet torg

 

Bron till Opera de Arame. Det simmad stoora fiskar i vattnet.

 

Inne i operan

 

Söndagsmarknad. Jag gick en timme åt ena hållet innan stånden tog slut



Hittade ett gäng som tränade Capoeira

Och en fin moske

Här pressar man sockerrör till en klibbig honungliknade sirap

Mycket gott med kokosnöt

Och jag smakade pierogi även här på andra sidan jorden

Promenderade ända tills solnedgången