home sick

Jepp. Nu är det ett faktum. Jag vaknade med blixtrande huvudvärk, ont i huden och musklerna och mer eller mindre feber. Mer ynklig än en man med förkylning.
Micke fick komma hem från jobbet för att ta hand om Simone som har varit hemma under dagen och jag har sovit åtta timmar på soffan. Hjälpte inte alls.

Gissar att jag inte bör klaga, då sista gången jag var lite sjuk var i Augusti. Och dessförinnan i April. Så det här är årets tredje gång jag är sjuk. Inte så illa egentligen.

Men men.

Trååååååkigt.

not as good as it gets

i och med att dagis var stängt i fredags har jag haft tre lediga dagar. Men jag förstår inte alls vart de har tagit vägen. Den här helgen känner jag mig tröttare när den är slut än när den började. Inte bra känsla. 

Fredagen ägnade jag och Simone mestadels åt att baka. Det var min tur att bjuda på bullar på jobbet så jag tänkte att jag kunde ta med Simone och visa henne mitt kontor. Det blev en mycket rolig utflykt och alla som såg henne dog av söthet. 

Efter besöket på kontoret gick vi till Volvo museet för att titta på bilar. Besöket där blev mindre framgångsrikt. Simone blev mycket rädd för att alla lastbilarna och bilarna plötsligt skulle vakna till liv och anfalla henne. 

Hmmm. Nej. Jag tror inte jag vill gå in. Jag vill åka hem nu. 

OK. Jag har gått in. Det är fortfarande inte roligt. 

Ser du! Bilen rör sig!

Efter museet hämtade vi Micke som kom hem från en veckas jobb i Stockholm. Väl hemma blev det inte många knop. Micke somnade innan Simone och jag fick komma och lägga mig för att läsa vidare. 

Söndag började grått och tråkigt. Föräldrar kom på besök och piggade upp atmosfären lite. Jag gick ut och sprang en runda i Skatås och blev nästan mer depp efter rundan än innan eftersom det kändes som det hade gått så uselt. Jag tog iallafall en fin bild.

Taget med telefonen. Så inte så illa tycker jag

På söndagen ägnade vi oss åt en sån där aktivitet jag för tjugo år sedan tänkte "it will never happen". Nämligen tipspromenad i Sisjön med tillhörande kaffe och bullar efteråt. Våra partners in cirme var Carolina, Roger, Alice och Ola. Och det visade sig, lite som det brukar med sådana saker, att det var väldigt trevligt. Eller de flesta hade trevligt. Inte Simone dock då hon ägnade en stor del av tiden åt att sura och säga att hon inte vill vara i skogen. Jag trodde vi uppfostrade ett barn som tycker om naturen. Men uppenbarligen inte.

Efter skogen åkte vi hem. Micke gick iväg för att hjälpa Chirs flytta och jag och Simone gjorde mest ingenting. Bakade lite, tvättade lite, strök (mycket) och sen var det plötsligt dags att lägga sig. 

Av någon anledning. Inte helt nöjd med helgen. 

Alice bär tunga saker

och Simone surar

igår, en sån himla bra dag

igår var en sån dag där allting bara var bra. Utan att det hände något speciellt viktigt egentligen. En sån dag man behöver emellanåt för att glömma de andra dagarna som inte är så bra.

Igår så:

• Sov jag som en sten och vaknade utvilad
• Åt Simone frukost utan att klaga för mycket
• Och till råga på allt ville hon bli lämnad på dagis.
• Sen väntade en kanna "finkaffe" på mig när jag kom till kontoret. Inte den där äckliga vätskan från automaten.
• Sushi till lunch med roliga kompisar, och en kort promenad efteråt.
• Solen kom fram
• Jobbet bara flöt på utan irritationsmoment
• På dagis kom Simone springande och ville ha en kram när jag hämtade. Händer aldrig annars. Jag upprepar, aldrig.
• Sen mycket trevligt häng hos mamma då vi blev matade med soppa och choklad och vissa av oss även fick bada. JA VILL ÅKA TILLBAKA TILL BIBI lät det i bilen på väg hem.
• Men ändå så somnade hon på en snabb kvart.

som sagt. Hur bra som helst hela dagen.

Och idag när ville hon klä sig själv. Då blir det såhär:

det där med att den bekväma tiden är över

Simone är nu tre och ett halvt. En hel egen person med blixtrande personlighet, tonvis med egen vilja, starka åsikter som hon inte är rädd för att visa med höga skrik och egna formuleringar om hur hon vill att världen ska vara.

Jag börjar inse mer och mer att det är min plikt som förälder att utbilda henne i hur världen faktiskt är. Jag kan inte längre bara luta mig tillbaka och låta henne säga och göra vad hon vill för att det är gulligt. Eller bara för att hon vill. Eller för att jag inte vill göra henne ledsen.

Om poängen med föräldraskap är att göra sina barn självständigt så borde det ingå att lära dem hur världen fungerar. Hur man uppför sig i sociala sammanhang. Att ibland måste man vänta på saker och att allting inte kommer bara för att man vill det. Att det är bra att smaka på maten och inte okay att enbart livnära sig på spaghetti med smör.

Och detta är inte enbart för hennes skull. Utan också även för våran. Att vi kan gå ut och äta tillsammans utan skrik, eller gå in i en affär, eller gå förbi en lekplats eller en glasskiosk utan att den minsta personen i sällskapet krälar på marken bara för att hon VILL.

Jag inser ju att de saker som ansågs "rätt" då jag växte upp inte nödvändigtvis är detsamma idag. Typ att när jag var liten såg man på ett TV program vid en viss tidpunkt och sen var det slut. Nu har man ett helt utbud närhelst på dygnet. Jag tror inte det ena är mer rätt än det andra. Men nån form av balans är nog viktig att hitta.

På alla plan

Paris Paris

Jag kom hem från Kraków i Tisdags. Spenderade en dag på kontoret. Och åkte till Paris i Torsdags. Planen  var två dagar jobb och två dagar Parisweekend.

Jag har varit i Paris en gång förut, bara under en dag, tillsammans med Micke. Redan då tyckte jag det verkade vara en helt grym stad. Och efter att ha spenderat en helg på egen hand kan jag lägga till att jag fullkomligt älskar Paris. Flera gånger om. 

Allt är fantastiskt, storslaget, grandiost. Såpass att det knappt får plats i kameran. Allt är gammalt och vackert. Arkitekturen är varierande och jag stannar storögt vid varenda torg och gatukorsning. Första dagen promenerade jag nästan i tolv timmar. Mätte ut det på Google Maps och det visade sig vara nästan sjutton kilometer. Och ändå kände jag att jag bara hann skrapa lite på ytan. På söndagen hann jag bara med fjorton kilometer och lite mer skrap på ytan.

Lite allmänna intryck:

• Har man kunnat bygga det stort och storslaget har man tänkt "kanske det går ännu större"
• Parisare är inte särskilt arroganta. De är bara ointresserade. Vilket jag kan förstå på ett sätt. Hade de gått fram till varenda turist som ser vilsen ut med en karta i handen hade de inte kunnat ta mer än tre steg framåt.
• Kaffet är mycket gott.
• För att inte tala om croissanterna... med choklad.
• Och man sitter på uteserveringar trots att det är svinkallt.
• Alla barn jag såg var oerhört piffiga. Jag pratar knästrumpor och lackskor, små duffeljackor och scarves. Samtidigt som de åkte sparkcycklar eller trehjulingar.
• Föräldrar var mindre piffiga.
• Barnen verkade gilla fika. Även de små varianterna.
• Mode mode mode. Varje kände eller mindre känd designer hade en affär, helst i flera våningar, och gärna på flera olika ställen.
• Det mesta är extremt dyrt.
• Men mycket mycket vackert.
• Det finns inte så många tiggare. Däremot desto fler hardcore uteliggare som släpade sina tillhörigheter, inklusive kartonger att sova på, i stora svarta väskor på hjul. De flesta uteliggare var gamla människor. Mycket sorgligt.
• Det tutas mycket när det körs. Och alla kör oerhört snabbt. Jag pratar om gasa så mycket man kan mellan varje trafikljus. Och tvärbromsa framför gångtrafikanter så det tjuter i asfalten.
• Det finns väldigt många små hundar.
• Maten är god. Överallt. Även på minsta hak. I alla fall all mat jag åt.
• På söndagar är alla affärer stängda och Parisare ägnar sig åt att socialisera på restauranger och marknader. Hela familjer inklusive småbarn och far/morföräldrar.
• Egentligen massa mer intryck. Men det får vara till nästa gång. Jag ska definitivt åka tillbaka.

Här nedan kommer ett överflöd av bilder. Då har jag ändå försökt begränsa mig. I datorn har jag över tvåhundra stycken.



Alla vägar leder till Paris..



Cemetiere de Montmartre. Som en hel stad. Gravar från 1500 talet tills idag. Alla olika.

Paris skyline från Sacre Coeur

Och själva Sacre Couer. En studie i överflöd

Vintage affärer överallt. Hade kunnat spender en hel dag med bara gå och rota i dem

Rue de Montorgueil, gammal gata kantad av kafeér, ostaffärer, vinaffärer och små marknader. Och turister då förstås.

Snubblade på en Christian Louboutin butik

Det där tornet... Från Pont des Artes

Där alla älskade hänger hänglås med sina namn på. Hela bron är täckt.

När kvällen kommer blir det om möjligt ännu finare

Louvre pyramiden

Det är kallare än det ser ut på bilderna

La Madeleine. Stooor kyrka

Jardin du Luxenburg

Vad är Frankrike utan ostar

Centre Pompidou

Och en väldigt stor trappa

snabbhelg i Krakow

vi åkte ner några snabba dagar för att fixa lite grejer i Kraków. Egentligen, när det går så lätt, snabbt och billigt att flyga ner är det konstigt att vi inte åker dit oftare. Men så är det. Tiden rinner iväg. Trots att man hade tänkt...

Nu var det i alla fall pappa, Ewa, jag och Sammi som åkte ner. Lördag eftermiddag till tisdag förmiddag. Inte så länge, men vi gjorde massa mer än man kan tro.

Ett av huvudmålen var såklart att umgås lite med mormor. Och det gjorde vi en del. Men det kändes som om hon inte orkade mer än någon timme i taget längre så det blev inte så mycket. Absolut ingen promenad, eller gå ut eller göra något tillsammans. Så det blev mest så att vi åt frukost med mormor och hängde med henne fram tills tolv. Och sen gick vi ut. Känns jobbigt och ledsamt tycker jag. Att hon känns tröttare och tröttare och äldre och äldre nästan från dag till dag. Från besök till besök är det väldigt stor skillnad. 

Men förutom det så hade vi väldigt roligt. Drack öl, åt pierogi, promenerade massa, shoppade lite, kollade på slott och gamla hus. Samt hade en helkväll på fin restaurang.  

Skuggigt

Höstpromenad 

Den sedvanliga sjukt goda varma chokladen

En stoor kristallkrona

Spegel spegel på väggen där

och jag klippte mig