Kraków

Mamma, Simone och jag åkte iväg till Kraków för att vara med mormor lite. Mamma hade tänkt åka själv egentligen. Men jag tänkte att det kunde vara ett bra läge för Simone (och mig) att umgås med mormor. De har inte sett varandra på nästan ett år och mycket förändras ju på den tiden.

Vi var i Kraków i en vecka och det känns lite som om tiden bara flög iväg och vi hann inte med någonting alls. Å andra sidan så jobbade både mamma och jag en hel del. Både vanligt jobb samt "fixa grejer åt mormor" jobb. Mamma lagade mat och tvättade i mängder och löste alla andra små grejer som mormor inte klarar själv. Jag försökte i princip få alla ut på promenader och hålla dem på gott humör. Så när allt sådant var klart och gjort var klockan i princip åtta eller nio på kvällen och ingen orkade ta sig ut. Bara för att visa på hur fullt upp vi hade hela tiden kan jag påpeka att jag inte åt pierogi en enda gång. Det har nog aldrig hänt förut.

Dock så tvingade vi oss ut ett par tre gånger och varje gång jag är där inser jag hur oerhört trevlig stad Kraków är. Det finns så mycket att se och göra. God mat. Kakorna.... Byggnaderna. Love it. Förhoppningsvis mindre stressigt nästa gång.

Mormor blir ju inte yngre. Och minnet blir sämre och sämre. Det gör hela upplevelsen betydligt mycket svårare och tyngre för alla. Men förhoppningsvis så kan hon glädja sig åt stunden hon upplever. Även om hon inte kommer ihåg.

Det blev ett par svängar till lekparken

Goda ägg ledde till väldigt goda pannkakor

En dag fick vi med oss mormor ända till Rynke för kaffe och kakor

Tillräckligt varmt för att sitta ute, trots att det var kväll

Vi köpte en ljushelikopter på Rynek

Simone var mer än lycklig över den

När vädret var dåligt kom knapparna fram.

Och när vädret var bra promenerade vi små korta bitar

valpar är ungefär lika svåra att fotografera som små barn

jag tycker att de flesta stora beslut som vi fattar i vår familj kommer relativt spontant. Eller för min del känns det så. Micke tycker att allting är väl genomtänkt.
Men för min del, Simone kom rätt så oplanerat.
Båda lägenheterna köptes på magkänsla.
Och jag brukar fatta jobbeslut utan att obsessa över det särskilt mycket.
Nu har det hänt igen.
Vi har köpt hund. På ett, vad jag tycker, rätt spontant sätt.
Visserligen har jag velat ha hund i flera år. Och vi har pratat lite löst om det. Men inga beslut hade fattats.
Så i Söndags. Ännu ett hundsamtal.
Jag -Ska vi inte skaffa hund?
Micke -Jo, varför inte.
Jag googlar lite på den kenneln där de hundar Micke har varit sugen på finns.
Men se där, de fick en kull första Juli.
Men vilket sammanträffande, de har en valp kvar.
Och titta Micke, den heter samma som ditt favoritband.
Vi åker dit och hälsar på!
Sagt och gjort. Två dagar senare åkte vi iväg. Och vilken överraskning! Hunden var jättesöt. Hade jag aldrig kunnat ana.
Och nu har vi snart en valp hemma.

Random valp

Lite suddig vår valp

Valplek

Däckad valp

Snutt

det där med bajs

när i livet går vi över till att tycka att bajs är något äckligt, pinsamt som måste gömmas? När går vi över från att vara stolta över vad vi producerar i toaletten till att känna att vi behöver lägga toalettpapper i botten av toan för att dölja plumsarna, eller spola vatten, som om det skulle lura någon att vi egentligen tvättar händerna jättelänge? Jag antar att det försvinner nånstans på vägen till att bli stor.

Hos Simone iallafall, har det inte försvunnit ännu.
Hon är oerhört stolt över vad hon producerar i potten. Ju större desto bättre.

Som precis nu.

Micke står och pratar med en gäst.
Simone är precis färdig på toaletten och går ut till dem.

PAPPA, PAPPA, ULSÄKTA MIG.
Gästen tittar beundrande på det väluppfostrade barnet.
JA GJORDE EN JÄÄÄTESTOJ BAJS!
Tystnad faller. 

The Barn

Förra helgen spenderade Simone natten mellan fredag och lördag på Grimmered. Jag och Micke passade på att göra det vi brukar göra när vi är barnlediga (inte det alla tänker nu) nämligen träna tillsammans och gå ut och äta.

Valet föll på The Barn. Ett hypat ställe som jag har hört mycket om. Hur Göteborg kan få plats med ännu en hamburgarrestaurang är rätt intressant. Och hur de lyckas att få folk att stå i kö och boka bord flera veckor i förväg är ännu mer intressant.

Vi bokade inte bord. Utan gick dit med planen att hänga i baren tills nåt blev ledigt. Dock fick vi frågan ifall vi ville äta i baren, då två platser precis blivit lediga. Och så blev det.

Restaurangen är någon typ av blandning mellan svensk landsbygd och amerikansk hamburgarkultur. Hamburgarna har namn som Prästen, Drängen och Pigan och det serveras jordgubbsmilkshake och öl i bleckmuggar.

Efter att ha ätit där måste jag säga att det är riktigt gott, servicen är bra, priserna helt klart humana, men jag kan inte påstå att det är minnesvärt på något sätt. Inget jag skulle boka bord flera veckor i förväg för. Ett nice ställe att slinka in på när man har vägen förbi dock.



Pyssligt på balkongen

Vi har bott i den nya lägenheten i snart två månader nu. 15 Juni spenderade vi första natten där, och nu är det snart mitten på Augusti.

Tiden flyger förbi och på ett sätt känns det som vi precis flyttade in. Kartonger står fortfarande ouppackade. Bokhyllan känns väldigt långt bort och källaren är fylld av lådor.

Men på ett annat sätt känns det som vi verkligen har etablerat oss. Jag känner att jag trivs mer och mer för varje dag. Och inreda är väldigt kul.

För tillfället håller vi på att fokusera rätt mycket på Simones rum. Hon krävde att vi skulle fixa det eftersom hon sa att det är dags att sova i sin egen säng. Och som vanligt när Simone bestämmer något är det handling och inget velande. Från och med det att hon sa att hon ska sova i sin egen säng, sover hon där varje natt.

Jag har tänkt lite att jag ska fotografera inredningsprocessen, men inte kommit så väldigt långt ännu. Ska försöka bättra mig på det. Det är alltid kul med före och efter fotografier.

Hursomhelst, igår efter dagis jobbade vi iallafall lite på ett sängbord som Simone har fått. Det är vitt och lite skraltigt. Och planen är att det ska bli mintgrönt och förhoppningsvis väldigt snyggt. Mycket roligt att ha en balkong där vi kan pyssla med lite grejer som inte funkar så bra att göra inomhus. Och mycket roligt att göra det tillsammans.

(not so) early mornings

Första veckan efter semestern är avklarad. Och jag kan inte direkt säga att jag har överansträngt mig. På kontoret klockan tio och hem klockan fem.

Men men. Jag har lovat mig själv att jag ska bli bättre på att gå upp på morgonen. Jag gillar morgonar. Egentligen. Framför allt så tycker jag om att fixa färdigt hemma innan jag går iväg någonstans. Vill bädda sängen, diska upp, fixa annat som jag känner är utestående. Vill inte mötas av stök när jag kommer hem. När jag kommer hem efter jobbet vill jag kunna dra ett djupt andetag och tänka -Ohh, vad skönt att vara hemma. Inte -Ånej, jag måste diska.

Så för att kunna uppnå detta måste jag nog stiga upp tidigare. Och inte bara jag. Vårt slappisbarn, som helst går upp vid halv nio, måste nog också ändra om sin rytm lite. Annars kommer ingen av oss komma i tid till någonting på morgonen. Nånsin.  

Så planen är att ställa klockan en kvart tidigare, under en lite längre period. Så kanske det inte kommer som en chock att plötsligt behöva stiga upp klockan sex.

Och möjligtvis lägga sig lite tidigare än midnatt också.

Så långt norrut det går

Semestern är slut, knappt innan den hann börja. Två veckor är antagligen lite kort. Men med två veckor tagna i Maj, och tid att spara för att åka skidor i vinter så finns det inte så mycket semester kvar.

Micke hade ordnat årets sommarsemster.

Nordnorge. Så mycket Nordnorge det går faktiskt. Så måndag morgon, den 21 Juli, packade vi ihop oss i bilen, lämnade det 25 gradiga Göteborg för att ta oss till Oslo. Därifrån ett flyg till Tromsö och sen vidare till Kirkenes.

Tromsö är ungefär 2 000 kilometer rakt norrut och Kirkenes är ytterligare 800 kilometer österut. Skulle man ta sig samma sträcka rakt söderut, skulle man hamna på Italiens sydspets. Jag har mätt.

Norge då. Intrycken är blandade.

Tromsö är fint. Relativt stor stad. Museer, caféer, restauranger finns det rätt mycket av, om man inte skulle vara intresserad av det de flesta kommer dit för, nämligen bergen, havet, vandringar, skidor och fiske. Bergen är höga och spetsiga, med snötäckta toppar och branta sidor. Mycket möjligheter för vandringar, skidåkning och andra nöjen. Och i havet finns fisk. Vi täckte in både en del vandringar och en del fiske. Och en hel del kultur i form av museer, sänkta krigsskepp och andra monument från andra världskriget. Simone imponerade med att ta sig för egen maskin upp för en topp och tillbaka igen. Nästan fem kilometer. Och trots att hon inte gillade flytväst tyckte hon fisket var kul. Vi bodde hemma hos Christoffer, vilket betydde mycket god mat, slappa kvällar och välplanerade dagar. Mycket bra vecka spenderades i Tromsö.

Nästa del av resan var Kirkenes. För att hälsa på Mickes studiekompisar. Kirkenes är på samma lattitud som Tromsö, vid gränsen till Ryssland och Finland, men naturen är helt annorlunda. Bergen är inte spetsiga och höga utan låga, rullande täckta av ljung och lågväxande buskar. Knappt några träd någonstans. Stan består av en gata där alla vägskyltar är både på Norska och Ryska. Naturen och havet är mycket vackert, men staden, gruvan och atmosfären har lite av öststadshopplöshet över sig. Trots att solen inte går ner. Kristoffer och Ylva, Mickes studiekompisar har två barn. En i Simones ålder, till hennes stora glädje, och en bebis. Resultatet var konstant kaos och jag var tröttare när vi åkte därifrån än efter en lång jobbvecka. Men på det stora hela var det ändå en mycket spännande resa.

Vädret var shiny, även så långt norrut, och glassar fanns det gott om.

Vi försökte få Simone intresserad av konst. Det gick relativt bra

Även om hon var mer intresserad av att skapa själv

Vi tog en linbana en liten bit upp för att starta en vandring. Tromsö och fastlandet

Simone gick alldeles själv. Både hela vägen upp och hela vägen ner

Kasta snöbollar var kul

Kirkenes fanns inte så mycket att roa sig med. Men en rutchkana går alltid hem

Vi fiskade kungskrabba och havet var alldeles stilla

Över tio krabbor blev det. Vi åt dem i två dagar. Sådär goda tycker jag

Simone poserar framför Norges äldsta fjäll

Självklarat åker man till Nordnorge för sandsträndernas skull. Även om Barents hav kanske inte är det mest badvänliga

Hindrade inte dessa små människor att blöta ner sig

Och vissa andra att bada

Gruvan, som är Kirkenes största (enda?) arbetsgivare gör stora ärr i landskapet

Men maskinerna är rätt häftiga

I Kirkenes ser man Ryssarna som befriarna (från Tyskarna) och många gamla byggnader är sparade från dessa dagar.

Tillbaka till Tromsö igen. Jag måste säga att jag gillade den miljön betydligt bättre.

Röda stugor, höga berg och hav. Vad finns det att inte gilla

Vi hittade en strand full med snäckor. Plockade händerna fulla i säkert en timme

Fiskeutflyktmacka

Och en fin bro