söndag 6 april 2008

lördag förmiddag

lyckades nästan i vanlig ordning att missa tvätttiden i morse, men hann iallafall med två maskiner. Behöver inte debitera jobbet för nya underkläder.

Sedan åkte jag iväg till löplabbet för att införskaffa nya löparskor. Fick veta att jag har ett helt neutralt löpsteg och fina fötter. Efter lite prövande blev det ett par nya guldig Nike. Så fort min fot slutar göra ont ska jag ut och testa dem.

Sen iväg till A. Vi skulle egentligen gå och klättra, men istället blev det promenad i Slottskogen. Inte riktigt vår i Göteborg, men på god väg.

Årets första picnic.


Lite klättring blev det också.


Lägg märke till texten ovanför observatoriet. Har aldrig sett det förut.

Sen blev det mat hos italienaren mitt emot. Fortfarande lika mafioso, men mycket god mat. Och så stor protion att den räcker nog ett par dagar. Det börjar bli mer och mer tydligt att jag verkligen måste gå och klippa mig igen.


För övrigt så gick jag även till systemet själv för första gången på hur länge som helst. Ska vara duktigt social och gå hem till J ikväll och sen ska vi nog gå ut.

fredag 4 april 2008

finance sucks älgpung

precis kommit innanför dörren, hungrig som fan. Håller mig borta från småätandet, men kan inte säga att det gör några bra saker för mitt humör.
Helvete på jobbet. Dessa jävla rumäner kan aldrig göra något i tid. Jag trakasserar och ringer att de iallfall ska skicka in en estimering. Men de vägrar. Till slut skickar de in lite siffror och jag ser med en blick, behöver inte ens räkna att de är helt fel. Ringer och säger att det är fel fel fel. Gör om gör bättre helst nu. De tjafsar lite säger att det inte alls är fel. Räknar lite och upptäcker att klart det är fel. Jag har rätt de har fel. Moahaha. Tillfredställelsen är kort, jag måste ändå vänta på att de ska göra rätt. Och blir bara ännu mer hungrig.

onsdag 2 april 2008

sleeping beauty

bra att försova sig när man samåker
och ska hämta upp två personer
och är den som kör

moahaha


After Eighten är slut sen länge.

Sucker....

nothing important

precis ätit klart kvällsmat och är otroligt sugen på choklad nu. Jobbigt när jag vet att hela skåpet är fyllt med olika sorters. Har lyckats hålla mig hittils. Dricker té istället, tyvärr inte lika tillfredställande.
Varit ute och sprungit idag efter jobbet. Behöver nog definitivt nya skor. Trodde först att jag hade ont i foten bara för jag sprang en längre sträcka i söndags, men nu sprang jag bara två varv runt Mossen och har ännu mer ont. Gött att det är såpass ljust på kvällarna nu, i morse var det dock dimma tjock som mjölk.

ska förflytta mig till soffan nu, och fundera på ifall jag ska avhålla mig från choklad eller falla för frestelsen.

Bilden är tagen direkt när jag stapplade in genom dörren, därför ser jag lite knäpp ut. Har inte hämtat andan ännu.

tisdag 1 april 2008

den perfekta vågen


Vågorna bryts med ett muller en liten bit från strandkanten, solen hänger som en överdimensionerad glödlampa från en djupblå himmel och enstaka glada utrop hörs från en grupp små barn som bygger slott i vattenbrynet. Jag står i den varma sanden i mina flip-flops med surfingbrädan under armen och känner mig mer och mer nervös. Idag äntligen är det dags för den allra första surflektionen.
Vi befinner oss i Dominical på södra delen Costa Ricas västkust. Hit kommer man mestadels för de evighetslånga stränderna med gyllene sand och perfekta surfvågor men även för långa ångade nätter med salsarytmer och isiga daiquiris gjorda på alla upptänkliga färska frukter. Dominical besår mer eller mindre av en gropig och knagglig grusväg kantad med små surfshoppar och barer. Överallt ses långhåriga brunbrända pojkar och flickor med surfingbrädorna under armen och lyckliga leenden på läpparna.
Vi är här för att lära oss vågsurfa. Efter att ha tillbringat några dagar på stranden tittandes på surfarna som guppar stillsamt långt ut i havet för att då och då i ett utbrott av energi paddla som galningar och åka med en våg som till början ser liten ut för att allteftersom växa till oanade dimensioner, kom vi fram till att ”det där vill vi också göra”.
Junior, vår instruktör, en brunbränd Tico med gnistrande leende och allt för stora badshorts, börjar lektionen med att skrämma upp oss med berättelser om monstervågor och malströmmar som kan svepa bort oss långt ut till havs. Sedan får vi lägga oss platta på mage och öva att paddla i sanden. Vi blir sandiga och känner oss lite dumma när vi ligger där på mage som plattfiskar, men till slut, äntligen, är det dags att vada ut i vågorna.
De första timmarna kämpar vi som galningar på grunt vatten. Att bara bemästra upphoppet på brädan känns till en början som en omöjlighet. Vi blir manglade, dränkta, mosade runtrullade och blåslagna samtidigt som kämpar mot kallsupar och en stor frustration. Men mot slutet av lektionen lyckas vi fånga några enstaka vågor, paddla och hoppa upp på brädan, bara för att ramla av några sekunder senare. Men glädjen är total.
De följande dagarna surfar vi. Vi surfar i soluppgången, vi surfar i solnedgången och vi surfar så mycket vi kan däremellan. Ibland går det bra, för det mesta går det inte riktigt lika bra men vi har fantastiskt roligt hela tiden och ibland så görs det faktiskt vissa framsteg.
Som den där eftermiddagen.
Jag sitter och guppar vid femtiden på kvällen, luften är ljum och mild och doftar hav. Vågorna kluckar stillsamt under brädan och den nedgående solen sprider en kaskad av guldglänsande reflexer över vattnet. Vågorna kommer med ojämna intervaller så mellan varje surfförsök hinner jag slappna av något, även om jag innerst inne egentligen sitter på helspänn.
Så plötslig så kommer den. Den perfekta vågen. Jag lägger mig på mage och börjar paddla som en tokigt. ”Paddel, paddel” hörs det från instruktörerna och jag försöker röra på armarna ännu snabbare än jag trodde var möjligt. Jag vågar inte titta bakåt, men plötsligt känner jag hur hela surfingbrädan med mig på lyfts upp från havsytan och jag paddlar på ännu hårdare. Med ens känner jag hur brädan börjar glida ner för vågen i allt högre och högre fart, det forsar vatten omkring mig och jag hör knappt hur Junior skriker ”stand up!” så högt han kan. Jag tar ett djupt andetag, säger till mig själv att jag kan klara det och tar sats för att trycka ifrån med armarna.
Plötsligt står jag där, uppe på brädan, det går fortare än jag trodde var möjligt, jag hör ett rytande och ett dån av vågen bakom mig och när jag vågar kasta en blick över axeln så ser jag en kompakt vägg av blågrönt vatten med en krona av vitt skum torna sig långt över mitt huvud. Och jag glider, jag surfar faktiskt på den. Glädjen och lyckokänslan som virvlar runt i kroppen är nästan helt obeskrivlig.
Och hur det slutar. Efter vad som känns som en evighet av ren lycka tappar jag balansen och faller huvudstupande rakt i vågen. Är mosad, dränkt och blåsagen. Men oh så lycklig.

black hole



Kommer du ihåg Black Hole som du fick i födelsedagspresent av mig.
Den ska bli film nu, i regi av David Fincher, regissören till Fight Club och manusförfattare är Neil Gaiman (som vi alla känner) och Roger Avary, medförfattare till många av Quentin Tarantinos filmer.

Det kan bli hur coolt som helst