oh yeah

mc lektion idag på morgonen. Och för första gången gick det hur bra som helst! Jag överdriver inte. Jag brukar alltid bli djupt frustrerad, arg och upprörd när jag kör manöverbanan. Det är då, och vid misslyckad klättring som mitt svärordsförråd andvänds. Men idag. Ingenting. Jag var kung. Behövde inte sätta ner foten någon gång, all planering gick perfekt och jag kände mig inte ens osäker. Det var mycket stabilt. Nu känner jag mig redo för uppkörning, och hoppfull att jag kan klara den. Hoppas det inte var en one time wonder.

Annars. Det här. My God. Hon är ju helt fantastisk. Behöver inte läsa boken. Hon kapslar in allting viktigt på två minuter.

final countdown

insåg igår att det är bara 30 dagar kvar tills vi gifter oss, 4 veckor, 1 månad, ett fåtal helger. Och jag börjar känna lite lätt panik. För saker vi inte hunnit fixa ännu, för saker som kan gå fel, för sånt som vi kan ha glömt utan att veta om det... Det kan vara hur mycket som helst.

Annars inte mycket nytt. Solen skiner äntilgen, jag har tråkigt på jobbet, fortfarande låg energi och konstant trötthet bakom ögonen. Klättrat på eftermiddagen. Gick helt uselt, men ändå roligt. Hemma sent och sent på jobbet idag. Måste börja vänja mig vid att gå upp i tid. Nästa vecka börjar verkligehten. Jag längtar till ledighet.

drained

låga energinivåer idag. Har inte ens känt mig trött, bara tom, urvattnad, utsmetad, genomskinlig. Som om ingenting är roligt. Som om allt är grått. Inte bara ute, men även inne.
Jag har ingen motivation, ingen ork, ingen lust.
Antagligen behöver jag semester.
Har inte haft en lång sammanhängande ledighet sen Februari 2008. Det är rätt så länge sen.
Måste dock lyckas rycka upp mig ändå.

i did not look away

U2

spelningen var fantastiskt bra. Och jag lyssnar inte ens på U2 i vanliga fall. Men den enorma monsterscenen, ljudet, ljuset och hela showen bidrog till att rysningar gick längst hela ryggraden och basen vibrerade i bröstet.

somebody else

det med att man har en bild av sig själv av hur man borde vara. Eller hur man skulle vilja vara för att bli just den där fulländade människan. Jag har en bild av mig själv, en bild som inte går ihop med verkligheten.

Jag skulle vilja vara en som tar långa söndagspromenader och stannar på fik för att dricka kaffe, en som skriver dikter när regnet faller och tänker djupa tankar om natten. Jag skulle vilja inreda min lägenhet med fina saker från loppmarknader jag besöker varje helg, ta vackra fotografier som jag ramar in och hänger på väggarna. Jag skulle vilja ha många vänner som jag träffar vilken dag i veckan som helst för att dricka té, jag skulle vilja uppskatta poesi och svartvita filmer med Sophia Loren. Jag skulle vilja ha storslagna drömmar och planer och uppskatta känslan av att ha ett mål. Kunna skriva vackra texter och ha spännande saker från mina många resor att berätta om.

Men ärligt. Den bilden. Not even close. .

dinner 22

vi var ute och åt ikväll för att fira Mickes födelsedag. På ett ställe på södra vägen som heter Dinner 22. Det var riktigt bra, jag kan varmt rekomendera ett besök. Stället var väldigt mysigt med vita väggar och murriga fondtapeter. Personalen var trevlig och verkade kunnig och maten presenterades mycket proffsigt på ett sätt som gjorde en mycket hungrig. Och coctaillistan var minst sagt välfylld.


Jag åt biff tartar som förrätt.

Med stark senap, hackad rödlök och riven pepparrot. Och äggula på toppen. Mycket gott.

Micke åt löjromstoast.

Enligt honom mycket gott.

Huvudrätt för min del blev Cajunsotad tonfisk med Pernodbräserade pilgrimsmusslor på en bädd av citrusrisotto.


Och Micke åt Angusbiff med tryffelbearnaise, har dock ingen bra bild att visa upp.

Och ostar till efterrätt


På det stora hela, riktigt bra mat, trevligt ställe med bra personal till helt facila priser. Som Arnold säger "I'll be back"