best laid plans

En tur till Frillesås igår för bröllopsplanerande med syster och Anders. Faktiskt så gick det otippat bra. Det känns som det mesta faller på plats och löser sig utan allt för stora ansträngningar. Jag är förvånad. Väntar hela tiden på att något ska skita sig och gå åt helvete. Jag vet, dum inställning, men hela den här bröllopsgrejen känns mer och mer surrealistisk ju mer det närmar sig september. Jag kommer vara gift. Coolt men sjukt overkligt. Nu är det 25 dagar kvar, and counting.

Folk har börjat komma tillbaka till kontoret gnällandes över att det har regnat hela semestern. Fullt förståeligt för Göteborg är väldigt depp just nu. Föräldrar tog en tur över till Italien igår för att vandra lite där. I strålande solsken. Ibland är livet bra orättvist.

Jag har misskött min matvecka en del tyvärr. Orkade aldrig handla i söndags. Städningen tog så mycket på krafterna. Och igår var vi borta tills sent så det blev ingen mat då heller. Men idag ska jag faktiskt både handla och laga. Jag hittade ett recept på som lät gott. Zucchinisoppa. Grön kommer den att bli i all fall.

ingen södagsångest

söndag idag. Men av någon outgrundligt skön anledning håller sig söndagsångesten borta. Trots att hela dagen har gått åt till att städa vår förfallna lägenhet och den enda tiden som spenderades ute var en tur upp till Johannebar för middag. Mycket trevligt självklart. Och gott. Med efterrätt.

Igår däremot var desto mer äventyrligt. Ingen idé att jag skriver så mycket mer. Allt finns att läsa mycket bildligt beskrivet i Mickes blogg. Dock kan jag tillägga att förutom vissa missöden så tycker jag att det var en fantastiskt rolig idé (av mig) att ge sig ut och paddla. Jag hoppas vi kan göra om det snart. Man såg verkligen göteborg från en helt annan vinkel. Lade märke till saker på husfasaderna som jag aldrig sett förut, hemliga bänkar i parken, duvor som satt på konstiga avsatser, gömd arkitektur som bara kan beskådas underifrån. Att paddla under broarna öppnade dörren till en helt annan värld. Lite som Neverwhere.

Och att träffa Maria igen var riktigt kul. Vi ses så väldigt sällan, men varje gång är det som om ingen tid har förflutit. Hon är den enda vän jag har som jag känner att jag inte har glidit ifrån. Måste se till att vi ses lite oftare än någon gång vartannat år. Stockholm är faktiskt inte så väldigt långt bort.

Ny arbetsvecka imorgon. De flesta kommer tillbaka från semestern. Tillbaka till kaoset, oordningen och missnöjet på kontoret. Mycket skönt att jag har min semester framför mig. Så har jag något att se fram emot när alla andra misströstar.

oh yeah

mc lektion idag på morgonen. Och för första gången gick det hur bra som helst! Jag överdriver inte. Jag brukar alltid bli djupt frustrerad, arg och upprörd när jag kör manöverbanan. Det är då, och vid misslyckad klättring som mitt svärordsförråd andvänds. Men idag. Ingenting. Jag var kung. Behövde inte sätta ner foten någon gång, all planering gick perfekt och jag kände mig inte ens osäker. Det var mycket stabilt. Nu känner jag mig redo för uppkörning, och hoppfull att jag kan klara den. Hoppas det inte var en one time wonder.

Annars. Det här. My God. Hon är ju helt fantastisk. Behöver inte läsa boken. Hon kapslar in allting viktigt på två minuter.

final countdown

insåg igår att det är bara 30 dagar kvar tills vi gifter oss, 4 veckor, 1 månad, ett fåtal helger. Och jag börjar känna lite lätt panik. För saker vi inte hunnit fixa ännu, för saker som kan gå fel, för sånt som vi kan ha glömt utan att veta om det... Det kan vara hur mycket som helst.

Annars inte mycket nytt. Solen skiner äntilgen, jag har tråkigt på jobbet, fortfarande låg energi och konstant trötthet bakom ögonen. Klättrat på eftermiddagen. Gick helt uselt, men ändå roligt. Hemma sent och sent på jobbet idag. Måste börja vänja mig vid att gå upp i tid. Nästa vecka börjar verkligehten. Jag längtar till ledighet.

drained

låga energinivåer idag. Har inte ens känt mig trött, bara tom, urvattnad, utsmetad, genomskinlig. Som om ingenting är roligt. Som om allt är grått. Inte bara ute, men även inne.
Jag har ingen motivation, ingen ork, ingen lust.
Antagligen behöver jag semester.
Har inte haft en lång sammanhängande ledighet sen Februari 2008. Det är rätt så länge sen.
Måste dock lyckas rycka upp mig ändå.

i did not look away

U2

spelningen var fantastiskt bra. Och jag lyssnar inte ens på U2 i vanliga fall. Men den enorma monsterscenen, ljudet, ljuset och hela showen bidrog till att rysningar gick längst hela ryggraden och basen vibrerade i bröstet.