att göra sitt jobb

Hur gör man när folk inte vill ta ansvar?
Enligt mina inte alls helt objektiva observationer består en arbetsplats av ungefär 80% människor som är ovilliga att ta ansvar och om man har tur de resterande som kan tänka sig ta ansvar. Av dessa resterande 20% kanske hälften tar på sig ansvaret självmant medan resten ändå behöver en viss knuff eller personlig handpåläggning. Men hur gör man med dem som har ett officiellt ansvar och ändå gör sitt bästa att smita eller skjuta ifrån sig det genom att skylla på olika yttre omständigheter. Typ -Jag visste inte om det -Jag fick inte informationen i tid -Jag har inte gjort detta förut osv osv. Mitt problem är att jag ska ta över ett arbete som ska vara "klart" alltså godkänt, signed-off vad du nu vill kalla det av en annan grupp. Men om personen/gruppen vars jobb det är att godkänna inte gör det i tid, vad gör jag då? Då kan inte jag starta mitt arbete. Det tar oändligt mycket mer av min tid och energi när jag måste tjata, gräla, uppmana andra att göra något som ändå är deras jobb.
Grymt irriterande.

Det här med att jobba hemifrån...

stanna hemma

såg det här inlägget i Expressen om vår nya EU minister Birgitta Ohlsson. Det handlar om att Birgitta bör stanna hemma bara för att hon är gravid. Och att det är en katastrof mot Birgittas barn, alla kvinnor och hela borgeligheten om hon Åker till Bryssel.
Saxat från artikeln.

"Mina båda döttrar har jag absolut inte uppmuntrat att lämna sitt kvinnokön för att bli generaldirektörer eller styrelseledamöter i börsnoterade bolag. Efter det att jag hade startat mässan Kvinnor Kan stod det helt klart för mig, att vi kvinnor inte ska lämna våra hem överhuvudtaget. Ska vi göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas.
Birgitta Ohlssons beslut att tacka ja till jobbet som EU-minister är inget annat än tragiskt. Hon är inte bara en farlig förebild. Hon visar också att hon inte har förstått något om sig själv, om livet och vad det innebär att bli förälder."

det är faktiskt sorgligt.
Och tydligen håller många andra med. Mer kritik från KD gubbar

"- Om min fru varit i den situationen hade hon inte gjort det, och jag skulle ha hållit med henne, säger Kjell Eldensjö, riksdagsman (KD)."

What the fuck

hur gör man

Nu har jag inte fått veta vem ska bli min ersättare ännu eller när den personen dyker upp. Men jag har i alla fall försökt sammanställa en lista på vad jag gör på dagarna, för att underlätta lite för alla inblandade. Och upptäckt att det är mycket svårare än jag trodde. Först och främst om jag bara skriver ner de återkommande sakerna, sådana som jag gör varje månad eller kvartal så blir det pinsamt lite. Slutsatsen måste vara att jag inte har några riktigt fasta arbetsuppgifter som jag konkret kan överlämna. Således så antingen sitter jag och surfar hela dagarna eller så har jag bara ad hoc uppgifter som är sällan likadana. Och eftersom jag surfar lite sporadiskt och oftast på lunchrasten så måste det vara alternativ nummer två. Och om man bara ägnar hela dagarna åt att lösa plötsligt uppkomna problem, analyser på siffror som förändrar sig varje månad, utveckling av rapporter, prata i telefon med olika länder, svara på mail med mera hur lämnar man över det till någon på mindre än en månad?

maybe the feeling's back

För första gången på länge börjar jag tycka att min jobb är roligt och meningsfullt igen. Jag har väldigt länge känt mig extremt omotiverad och avtrubbad på jobbet. Det har känts onödigt att gå dit, onödigt att anstränga sig för att göra det lilla extra förutom absolut krävda minimum. Men nu äntligen känns det som om jag har en riktning och ett mål med vad jag gör. Jag har sjukt mycket att göra, alla är extremt stressade och jag är nöjdare än på flera flera månader. Nästan lite typiskt att jag bara ska jobba en månad till. Fast då har jag i och för sig något positivt att se fram emot och komma tillbaka till.

På väg hem från kontoret

egomänniskor

åkandes till kontoret i morse, precis på Oljevägen stod en ung blond tjej och vinkade. Hon verkade ha problem med sin bil. Jag och Josefin åkte först förbi, vi hann inte stanna i tid och det kom massa bilar bakom oss. Men vi kollade bakåt och det var INGEN som stannade. Folk är så fruktansvärt ohjälpsamma. Så vi u-svängde och körde tillbaka för att kolla vad som hade hänt. Det visade sig att hon hade kört fel, velat vända och fastnat på en isklump. Så Josefin satte sig bakom ratten och jag och tjejen puttade på. Och eftersom det var en Smart så fick vi loss den rätt så snabbt. Men jag tycker verkligen att det konstiga är att ingen stannar. Området här är ju både industriområde och kontorskomplex så det åker rätt mycket folk förbi. Borde vara så att någon kände sig manad att stanna och putta på.