personlighetstestet

Gjorde ett personlighetstest på nätet. Vet inte om jag gillar resultatet helt och hållet. Men jag vet inte. Kanske delvis sant. Fast o andra sidan. Läser man horoskop så kan det vara delvis sant också. (Och jag tror inte på horoskop)

Din personlighetstyp:

Tystlåtna och reserverade. Vill förstå hur saker fungerar. Praktiskt lagda med talang för allt som har med mekaniska ting att göra. Risktagare som lever för ögonblicket. Ofta intresserade av extremsporter, både som deltagare och åskådare. Har enkla och okomplicerade mål i livet. Lojala och moraliska, men med flexibel syn på lagar och regler om så krävs för att få något uträttat. Analytiska och objektiva. Mycket skickliga på att finna lösningar på praktiska problem.

Karriärer som skulle kunna passa dig:

Poliser, kriminalpoliser, patologer, programmerare, systemvetare, dataspecialister, ingenjörer, snickare, mekaniker, piloter, chaufförer, idrottsmän, entreprenörer, brandmän, ambulanssjukvårdare, byggnadsarbetare, tandhygienister, elektroingenjörer, lantbrukare, militärer, övervakare, stålarbetare, transportarbetare.

aldrig riktigt riktigt nöjd, trots att allt skiner egentligen

Den här helgen känns slut innan den ens hann börja. Att jobba åttio procent eller liknande verkar allt mer lockande. Gärna ledig en dag i veckan, men med samma lön då of course. Men eftersom jag precis ska börja min nya tjänst, med personalansvar och allt så är det inte riktigt aktuellt. Även om den antagligen inte kommer vara så värst länge eftersom vi håller på att lägga ner företaget. Så personalansvaret kommer med största sannolikhet mest innebära att berätta för folk att de får gå. Men men. All erfarenhet är bra, inbillar jag mig iallafall. Och jag får högre lön.

Vi hann med lite i helgen trots allt. Eller inte så lite. Men jag vill ju alltid mer. 

tur till loppmarknad

Ewa hälsade på för lite högläsning

Micke fick en borrmaskin i present. Och jag tror den får honom att känna sig lite tuff (kolla kalsongerna)

och jag spontanshoppade en matta till Sims rum. Den är så fluffig att hon nästan försvinner i den.

Jag hann även med en joggingtur. Få ont i knäna. En promenad i Skatås. Lite missämja och söndagsblues. Och jordgubbar.

Mobilupdate inför helgen

Mamma har varit och hälsat på en kort liten sväng och lämnat efter sig en hel hög med kläder till Simone. Hennes garderob kan nog delas upp i två delar. Hälften som jag köper på Myrorna eller Tradera och resten som mamma köper. Mest jättesnygga grejer från typ Diesel. Överhuvudtaget så överöser mina föräldrar Sim med grejer, kläder, leksaker och kärlek när helst de kommer åt. Jag kan inte uttrycka nog hur mycket jag uppskattar det. Och Simone också

Vidare så upplyste Micke mig att idag är "Internationella Anna Faber dagen" och jag fick vackra blommor och ett roligt spel. Jag har världens bästa man, som i detta nu har lite problem att söva världens bästa bebis.

.

the secret rules

jag kör motorcyckel till kontoret ett par gånger i veckan. Mest när Micke behöver bilen och lite då och då när det är riktigt fint väder. Jag tycker det är väldigt roligt att köra och det är smidigt när det är långa köer på Oljevägen. Men det är inte så mycket mer än det. Dock jag har upptäckt mer och mer att det här med att köra motorcykel verkar vara så mycket mer utöver än att tycka det är kul.

Man måste kunna meka med den. Kunna svara på frågor om hmmm... grejer. Jag brukar kunna sträcka mig till att säga att min hoj är/har? 600 kubik, utan att avslöja att jag inte riktigt vet vad en kubik är för något.
Att ha motorcykel är lite som att ha hund, eller kanske barn. Man ser andra som kör, på parkeringen på jobbet till exempel, och blir alltid indragen i en konversation. Oftast en som börjar med -Vilket väder att köra i vi har nu! Ofta följt av nån teknisk fråga. Ungefär som -Vilket väder vi har va? Följt av -Hur gammal är ditt banr/hund/motorcykel. Jag brukar humma lite medhållande, både för barn, hund och motorcykel.

Vidare så verkar det vara kutym att man vinkar lite lätt med handen när man möter en annan motorcykel på väg åt motsatt håll. Liksom som "hej hej, jag ser att du också är en cool snubbe på hoj, vi har säkert massa gemensamt, vink vink" Mitt problem är att jag ofta inte hinner vinka i tid. Antingen så tänker jag inte på att jag måste hälsa, eller så befinner jag mig i nåt läge då jag helt enkelt inte vågar släppa ratten, jag menar styret. Så jag missar en hel del vinkningar. Igår till exempel, hann jag vinka till nån på en grön sporthoj, nån med ett stort skägg och solglasögon, men jag hann inte vinka tillbaka till killen med Hells Angels västen. Hoppas jag inte bryter nån hemlig hojlag här.

Och för att återkomma till mekandet. Mannen jag delar garage med är där jämt. Då menar jag jämt. Han släpper ut mig när jag åker till jobbet, öppnar porten åt mig när jag kommer tillbaka, jag hör musik från garaget varje gång jag går förbi. Så mycket kärlek han lägger på sin hoj är jag rätt säker på att hans fru aldrig fick. Igår visade han till exempel att han hade köpt två stycken små röda glittrande stenar och monterat på dem på den nya fläkten, prylen på sidan, whatever, för att de skulle ta upp att han hade lite andra röda detaljer på andra ställen.
Jag tankar.
På sin höjd.

keep on running

sprang i Änggårdsbergen igår. Och fy fan vad jobbigt det var. Höll på att dö en plågsam död mest hela tiden. Jag vet inte om det är fysiskt möjligt, men hela sträckan bestod av en enda lång uppförsbacke. Utsikten är jättevacker. Helt fantastiskt vy över hela Göteborg. Men har man svarta prickar dansandes framför ögonen så förtar det charmen lite. Men jag var ändå rätt så nöjd med mig själv efteråt.


Sen fick jag grymt god middag serverad av Micke. Och mamma hälsade på och lekte med Sim. Jättekul för alla tills det är dags att gå. Sim blir jätteledsen och mamma har svårt att slita sig. Som tur går det över fort.

Annars glömt kameran hemma några dagar, därav inga bilder.

just nu tycker jag inte det är särskilt roligt att springa

Har varit ute och joggat både ikväll och igår kväll. Och det går väl sådär. Sämre än sådär. Det känns helt enkelt totalt värdelöst. Allting dallrar, förutom möjligtvis brösten som har krympt till pannkakasstorlek (amerikanska pannkakor om man vill vara snäll) jag orkar knappt lyfta på benen efter tre kilometer, jag rör mig i snigeltakt och får ansträngningsastma. Det här med att bygga upp kondition. Not so fun. Och jag som brukar säga till folk att "det är bara att plåga sig genom den första jobbiga fasen". Yeah right! Lätt att säga, men nu när jag ska göra det själv är det inte lika roligt.

Random söta bilder från helgen.

Just nu i en lekpark i Linköping

Pigg bebis. Inte lika pigga föräldrar.