åtta stycken september

Förra helgen 

Ewa fyller år. Vi firar med stora mängder mat på Krakow.

 För ett år sedan

Är jag föräldraledig med Sim. Alternerar min tid mellan att promenera i Delsjön och fika. Här på Le Pain Francaise med Anna, Åsa och Micke. Och Simone så klart. 

För två år sen
 

Gifter sig Micke och jag. Vi har en fantastiskt rolig möhippa och världens finaste bröllop. Jag har precis upptäckt att jag är gravid och vi åker på en resa genom Svergie.

För tre år sen


Har jag kortklippt hår och jobbar mest hela tiden. Finanskrisen börjar och vi tror fortfarande att det ska fixa sig på kontoret.  Här firar vi Ewa födelsedag med en brunch på Park med mamma och pappa. Micke fortfarande i Pajala och vi gör en resa till NY.

 För fyra år sedan
  

Har vi tioårsjubileumsfest med jobbet. (Nej, det är inte en riktig öl). Micke jobbar i Pajala och vi brevväxlar varje dag. Jag börjar blogga månaden efter.

För fem år sedan
  

Är upptagen på kontoret mest hela tiden. Börjar komma in i jobbet mer och mer. Micke jobbar i Norge och har precis avslutat sina studier. Vi köper lägenhet i Johanneberg.

För sex år sedan
 

Är jag inte singel längre. Utan ihop med Micke Här har vi åket till Krakow direkt efter att ha vandrat Kungsleden. Det medförde en ohämmad frossa av piroger. Här hos U Stasi

För sju år sedan

Är jag singel, bor i en etta på Ågatan och har precis fått ett jobb. Har jag mitt hår på utväxt efter en period av kort kort. Här på verandan hos mamma och pappa

The perils of Mumin

Nackdelen med att ha en fin Mumintallrik är att man måste flytta på all frukost för att se figurerna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

väldigt dåligt förberedd

Lidingöloppet om fyra dagar. Känns väl sådär träningsmässigt. Har varit halvsjuk två veckor, så ingen träning där. Och den här veckan, när jag börjar bli  friskare hade jag tänkt mig två lite lättare träningspass för att komma igång igen efter uppehållet. Men jag glömde av att Micke skulle vara bortrest största delen av veckan. Och jag har inte direkt folk som spontant utan framförhållning står i kö för att komma hem till mig och vakta Sim. Och när jag väl tänkte att nu kan jag gå ut och springa. Ja då började det hällregna. Kommer få springa loppet på ren viljestyrka antaglien. Men det ska bli väldigt roligt att åka upp till Stockholm och få träffa Maria lite.

det skär lite i hjärtat

Sim springer in glad på dagis. Vinkar lite förstrött hejdå. Vill visa fröken någonting med en boll och att springa jättefort. Och ramlar och slår sig. Jag har precis stängt dörren bakom mig när jag hör gråten. Fett jobbig känsla. Vill bara springa tillbaka och krama men anar att det blir bara värre när jag ska gå igen. Snacka om en oändlig känsla av otillräckligeht. 

lots of piroger denna helg

vi har upptäckt en tydlig klädbrist hos Sim på sistone. Majoriteten av kläderna är för små, och de andra kläderna hon har är fortfarande för stora. Hon verkar ha hamnat i en svår storlek för att hitta passande kläder. På lördag morgon bestämde vi oss ändå att gå på lite klädjakt. 

Men var tvungna att pausa på vägen för lite kaffe och lite annat... Sim funderar på vad hon vill ha

En croissant blev det

Vi provade grejer på Myrorna

Och på Stadsmissionen

Och på eftermiddagen åkte vi till Grimmered för att lämna av Sim till mina föräldrar. Vi passade på att föräta lite piroger innan vi träffade upp Ewa med kompisar på Krakow. Där blev det ännu mer piroger, plus oförskämda mängder annan mat. Mycket gott och trevligt. Även om det blev viss förvirring gällande soppor och efterrätter.  

Söndagen startades med lång lång sovmorgon. Ända fram till tio. Sen iväg för att hämta Simone.
Väl hemma på kvällen är det ingen som rikitgt orkar laga mat. Så vi köper pizza. Jag kommer in till köket med pizzakartongerna. Sim ger ifrån sig ett lyckligt tjut, börjar peka på pizzan, och på sig själv, börjar klättra upp i stolen och påpeka "mera mera mer" (ett ord hon precis lärt sig). Jag börjar ana lite vad Micke matade henne med under föräldraledigheten. 

ett litet steg framåt

jag brukar påpeka för varje ny VD vi har, för varje ny ledningsgrupp bristen av kvinnor på höga positioner på Volvo. I de flesta sammanhang så är det gubbar i kostym. Generellt så är det många kvinnor/tjejer som jobbar och män/killar som bestämmer och styr. De flesta möten, de flesta forum där beslut fattas, de flesta ledningsgrupper. Gubbar i kostym. Och jag brukar säga det, brukar kolla vad vi gör egentligen för att motverka detta. Och brukar få något mummel till svar och inga reaktioner. Idag tog jag upp det med vår nye amerikanske VD. Och döm till min förvåning när han senare kommer till mitt rum, säger hur bra han tycker det är att jag lyfter upp frågan, berättar över att han redan pressar sin VD åt det håller och frågar mig vilka konkreta åtgärder jag kan föreslå. Jag blir helt mållös. Konkreta åtgärder!? Har aldrig hänt förut. För mig, där jag ibland har hört att folk borde avskedas då de är föräldralediga, eller att tjejer inte passar som VD och där jag ofta är ensam kvinna bland svarta kostymer. För mig är det en stor grej.

Annars saker som har varit:

Vi hälsade på Anna. Här på väg hem. Därav den trötta minen på bebisen i bilden. 

Jag tar mina chefsuppgifter på allvar och lunchar med en föräldraledig kollega som ska börja jobba igen snart.

I Lindholmen Science Park finns en rolig byggnad

Sim lånar böcker på biblbo

Promenerar med Micke

Och drabbas av stor förtvivlan då vi inte stannar på lekplatsen

ayla is back

Jag vet att det är lite lätt pinsamt, och jag borde inte erkänna att jag läser. Men, jag har precis läst ut sista delen av Jean Auels episka böcker om stenålderfolk. Tänk att hon började skriva dem 1977, och avslutade i år. Livsverk ju.

Men tyvärr, måste erkänna att jag är mer än lite besviken. Kan bero på att de föregående böckerna lästes nångång tidigt nittiotal då ens eget intresse av NJUTNINGEN och manslemmar började väckas till liv. Men bortsett från detaljerade sexskildringar så gillade jag ändå beskrivningen av Cro Magnon folket och hur livet kunde ha gått till då för länge sen, om kulturkrockar och fördomar. Men den här. Samma upprepningar, samma karaktärer, samma konflikter. Och så gillar de grottor. Alltså, två tredjedelar tillbringas med att krypa i grottor, kräla i grottor, kika in i grottor, knacka av askan från facklan i grottor.

Så ja, jag är djupt besviken. Allt arbete och all magi från de förra böckerna försvinner ner i ett stort fett ingenting.