mer vardag och en mindre rolig kväll

fortfarande lite med tanke på att vi är dåliga på att hitta på saker på vardagar packade jag ner Sim direkt efter dagis och rullade ner på stan. Där träffade vi upp Micke för en liten familjedejt. Ytterst bra idé från Micke och mycket roligt. Sim var extremt nöjde mest hela tiden. Förutom möjligtvis då vi tvingade iväg henne från lekplatsen på väg hemåt. Nu dock är hon inte alls lika nöjd. Micke försöker lägga henne sen en timme tillbaka och hon omväxlande gråter eller pratar högt och missnöjd. Jag ska nog gå och lösa av honom om en liten stund. 

Mat på gång

Voda

Mine 

Jag (i spegeln)

På väg hem ett litet stopp i lekparken

Update:
Kräkande bebis. Precis när hon somnat så bläähh. Lilla stackarn. Helt ynklig. Hoppas det inte är nån jobbig sjukdom. 

lite mer på vardagar kanske

det är sällan vi gör någonting på vardagar. Och barnet som bor här har faktiskt inget med saken att göra. Så vi kan inte skylla på henne. Vi var lika dåliga på vardagsysselsättning pre-bebis också. Och det blir lite  tråkigt i längden. Att leva bara för helgen. Att varje dag gå till jobbet, jobba, dricka kaffe, jobba, komma hem, mata bebis, leka med bebis, lägga bebis, antingen slösurfa eller jobba lite till och sen gå och lägga sig. Och göra om i princip samma sak dagen efter. Och sen pressa ihop alla aktiviteter på de två ynka dagarna av helg och bli stressad av att man inte hinner med allt man ville. Jag säger inte att det är ett tråkigt liv. Bara att ibland är det trevlig att göra något mer även på vardagarna. Så idag startade vi mjukt. Med en tur till Botaniska.

Micke fotar motljuset

Lite mer motljus

Vissa av oss får sina skor knutna

Det roligaste under kvällen var att kasta jord i fontänen

samvetet

Sim är på BVC precis just nu. På ettochetthalvårskontroll och vaccination. Och jag ville så gärna följa med. Men istället sitter jag på jobbet, med bokslut, äckligt kaffe och excelfiler. Och ett väldigt dåligt samvete över att min Smurf är nånstans där det kommer göra ont och jag kan inte vara med. Och jag vet att hon och Micke kommer att klara det alldeles utmärkt. Men ändå. Samvetet. Känslan av saknad. Arghhhh!!

helt oförståligt

jag förstår verkligen inte.
Här tar någon hand om dig hela kvällen, leker med dig, serverar dig kvällsmat, hur mycket du vill, läser böcker, badar och plaskar i vattnet, smörjer in hela kroppen, klär på nytvättad jättemjuk pyjamas, lägger under täcket, pussar godnatt och berättar för dig att du är bäst i världen, finast, klokast och helt fantastisk. Och ändå väljer du att gråta hysteriskt i fyrtio minuter. Varför? Jag bara undrar.

vardagens mysterier

jag förstår inte hur det är möjligt att hinna iväg i tid på morgonen. Micke och jag försöker alternera lite med att lämna på dagis. Det är tänkt att den som inte lämnar går hemifrån för att vara på jobbet tidigt. Och det funkar bra. För Micke. För mig. Not so much. Visst går jag upp klockan sex.
Men sen måste jag (urval av saker jag gjorde i morse):
äta frukost, borsta tänderna, packa en lunchlåda, sätta folie på några skålar i kylskåpet, sätta på diskmaksinen, gå förbi tvättkorgen med ett gäng kläder jag hittar på golvet, tvätta en skärbräda, klä på mig, borsta håret, plocka undan datorn, sminka mig, städa upp skor från golvet, slänga sopor. Resultat. Jag kommer inte iväg förren en timme och tjugo minuter efter att ha gått upp. Medans jag får känslan att Micke bara går upp ur sängen och går till jobbet. Allt på en kvart.

ja då har ännu en vecka gått och hösten är äntligen här (not)

Vet inte hur det har gått till. Men en hel vecka har passerat redan. Kan inte säga att det har varit en av mina bättre veckor. Sim har varit sjuk nästan hela tiden. Hemma från dagis måndag och tisdag och sen en snorproducerande maskin resten av tiden. Idag är första dagen det börjar släppa lite. Jag har varit på jobbet hela veckan. Och när jag säger hela veckan är det ingen överdrift. Bokslut from hell denna månaden. Lyckats träna två gånger illafall, på lunchen. Hade jag inte gjort det hade jag antagligen börjat ta ut min aggressioner på mina inte ont anande kollegor. 

Fredag kväll däckade jag tillsammans med Sim klockan åtta. Och samma sak hände Lördag kväll. Nu på Söndag känner jag att jag har vilat upp lite. Tillräckligt för att inte behöva lägga mig samtidigt som bebisen. 

I lördags åkte vi iväg på utflykt till Tjolöhom för att spana in den årliga Skördefesten. 

Finfina tomater

Jag och Simone har matchande byxor 

Och delar på en grillad majskolv

Det dansandes folkdanser 

Som Sim sen härmade

På vägen hem stannade vi på Freeport och kollade läget. Kan konstatera att de mest har skräp

Söndagen blev nog höstens kallaste och stormigaste dag. Förra helgens sommarväder känns väldigt avlägset

inte riktigt höst den här helgen

Micke kom hem fredag kväll. Med presenter till både mig och Simone. Mycket trevligt att ha honom hemma igen tycker jag. 

Vi vaknade upp till en lördag helt täckt av vit ogenomtränglig dimma. Jag svor och grämde mig lite över det kassa vädret. Sen som genom ett trollslag omvandlades vädret och blev...  Sommar... T-shirt varmt. Alla uteserveringar fyllda till brädden. Folk ute på promenader. Very very nice. Kan man få lite fler dagar som så kanske det kompenserar för den värdelösa Augusti. 

Vi träffade upp Carolina, Roger och Alice. Och eftersom vi inte fick plats på en enda uteservering så blev det lite bänkhäng istället. 

Sim har blivit förkyld och var riktigt ynklig lördag eftermiddag och kväll. På Söndagen blev det lite bättre och vi tog en tur till Grimmered för att säga hejdå till mormor som åker hem på Tisdag. Full rulle hela kvällen med klättring på möbler, plocka blommor och bli kastad upp i luften. Hon hade ingen aptit på att äta mat, antagligen på grund av förkylningen tänkte jag. Men det var inga problem att sätta i sig parmesan och chokladglass så jag vet inte riktigt hur det där hänger ihop. Jag hann med en första joggingtur efter Lidingöloppet och vi hade en allmänt trevlig kväll. Sim var så uppe i varv när vi kom hem att det tog henne två timmar att somna. Puh.

Läsa bok med sjuk bebis

Äta glass med inte alls lika sjuk bebis