en lördag rätt så fullspäckad lördag

sista helgen i Warszawa (mycket sista de senaste inläggen märker jag). Imorgon åker Micke och Simone hem och jag åker till Kraków för några dagar. Nu på söndag har vi inte gjort många knop ännu. Micke lagar varm choklad och jag och Simone sitter under täcket i soffan. Men igår, då kompenserade vi verkligen med aktiviteter som räcker för flera dagar. 

På morgonen gick vi ut i parken. Vi lekte i skogen, åkte kana på skorna, hoppade i snön och tittade på mängder av kälkåkning. Här finns inte en enda snow-racer eller plastkälke så långt ögat kan nå. Alla kälkar är fina, av trä av gammaldags snitt. Sådan vill jag också ha.

Efter kälkåkningen gick vi hem för att tina. Och sen taxi till restaurang. Vi skulle möta upp Robert med fru och två barn för en liten avskedsmiddag för mig. Vi hade en extremt trevlig lunch/middag. Vi började klockan tre och var inte klara förrän närmare sex. Maten var fantastiskt god. Jag åt biff tartar som förbereddes vid bordet. Man fick själv välja kryddor och ingredienser som kocken blandade i. Och pieroger. Simone åt sin tomatsoppa, samt Mickes förrättssoppa och lite potatis på det. Alla var mycket nöjda tror jag. 

Efter middagen tog vi spårvagnen till Praga för att gå på Olas födelsedagsmiddag. Simone somnade i Mickes knä men vaknade med ett glatt "MMMM DET VAR JÄTTEGOD MAT" tjugo minuter senare. Hos Ola åt vi lite mer mat. Det var lite mer prat. Simone imponerade på alla genom att visa att hon kunde sköta IPaden helt själv. Vi stannade kanske till tjugo i tio. Och när vi ringde taxi och började packa ihop oss för att gå hem var den minsta personen i sällskapet inte alls nöjd. Hon ville stanna lite till. Man kan lugnt säga att vi alla däckade i säng när vi kom hem. 

Simone äter trädgodis, som hennes nya favoriter Dinosaurierna

Det har blivit nästan minus tio. Snö och kallt. 

Biff tartar på gång

Simone läser böcker och bläddrar i CD skivor 

En middag till...

sista språket

jag kom på mina språkrelaterade inlägg här i början av vistelsen i Warszawa. Jag var antagligen mer uppmärksam då. Eller så har det Polska språket faktiskt ett ändligt antal idiom. För nu på slutet har jag inte alls lyckats samla dem i samma snabba takt.

Men här kommer några faktiskt:

• Więcej pszczoł zwabi sie na miód niz na gówno = Man lockar fler bin med honung än med bajs
• Musztarda po obiedzie = Senap efter middagen
• Rozbój w bialy dzien = Rån på en vit dag
• Wstompil do piekła po drodze mu było = Han steg in i helvetet, det var på vägen
• Na rzęsach chodzić = Gå på ögonfransarna
• Robic coś z palcem w dupie = Göra något med fingret i röven
• Spalić plan na panewce = Bränna sin plan på slagstiftet

Sug på dessa. För nu kommer det nog inga fler. Föregående språkinlägg finns här, här och här

sista dagen

Nu är jag sista dagen på kontoret. Har tillbringat 98 dagar borta hemifrån. Inte så länge egentligen. Men samtidigt känns det som en evighet (inte riktigt en evighet kanske men rätt lång tid i alla fall)  Det ska bli skönt att komma hem nästa vecka. Idag snöar det i Warszawa igen och trafiken flyter på väldigt långsamt. Tur kanske det eftersom jag inte har vinterdäck på bilen.

Har inte så mycket att skriva egentligen. Jag har levt lyxliv hela den här veckan. Åkt till jobbet tidigt på morgonen. Kommit hem vid sex på kvällen. Middagen har stått på bordet varje dag! Lovely. Vi har ätit, och jag har tillbringat resten av kvällen med att hänga med Simone och springa mina tjugo minuter. Och sen på kvällen har vi tittat på film och druckit varm choklad med Malibu och vispgrädde. Har verkligen känt mig bortskämd.

för gamla tiders skull

eftersom jag bara har ett fåtal dagar kvar här i Warszawa kommer ännu en av de numera klassiska toalettbilderna.

20 min per dag fram till jul, dag 8 - check

Det går bättre och bättre det här. Vad som förut kändes oöverkomligt och skitjobbigt känns rätt bra. Till exempel tyckte jag att gå ut och träna klockan nio på kvällen var helt värdelöst. Det är ju mitt i natten ju. Men nu, nio, inga problem. Jag är ju helt klar innan tio. Bring it on.

Så sammanlagt sprunget redan: 2 timmar40 minuter 

helgen

Trotset fortsätter. Och hon varvar raseriutbrott med världens sötaste Simone. Det är knappt så vi hinner med. Men både jag och Micke kom fram till att det antagligen är övergående. Det var länge sen hon hade två föräldrar tillgängliga samtidigt. Det gäller ju att testa vad som funkar. Sen tror jag att det påverkar att hon inte är hemma hos sig. Hon känner sig kanske lite otrygg. Hon påpekar ofta att "JA VILL ÅKA TILL SIMONS DOMU" Så jag tror hon har lite hemlängtan efter vår lägenhet, sitt rum, sina grejer. Och jag försår henne. Det har jag med. 

Men konstigt nog så blir varken jag eller Micke särskilt stressade av det hela. Trots att tålamodet ibland känns på upphällningen. Jag tror vi båda har lärt oss att stressa ner lite de senaste tre månaderna.

Sen är det med den här totala vägran av mat. Jag är mycket kluven. Vill ogärna tvinga henne att äta om hon inte vill. Kommer själv ihåg, fortfarande, hur oerhörd jobbigt det var att få sitta själv och tvingas äta när alla andra hade ätit färdig. Det här är lågstadiet, men ändå.

Men å andra sidan, när vi väl lyckats truga i henne mat igår kväll blev humöret oerhört mycket bättre. Så vad göra? Övertala att äta? Eller strunta i det och vänta på att hon äter när hon vill?

Simones stora grej nu är att göra skuggfigurer. Även om hon inte riktigt fattar att det är skuggan som är grejen. Inte händerna.

Nästan som en jeansreklam. Sim hjälper Micke att leta byxor.

det är trots trots allt

Simone har alltid varit väldigt otrotsig. Hon har haft egen vilja men också en förmåga att kompromissa rätt bra. Men de senaste två dagarna är hon som en helt annan person. Helt förvandlad. 

Hon lägger sig ner på marken och skriker NEEEEJ så fort vi inte gör exakt som hon vill. Hon totalvägrar äta sen flera dagar tillbaka NEEEJ JA E MÄTT (hrmmn ja, utan att tagit en enda bit i munnen, don't think so) hon ålar sig som en överkokt spaghetti när man försöker sätta på henne vantar NEEEJ INTE VANTAR och en liten stund senare JAA VILL HEM, KALLA HÄNDER, NEEJ INTE VANATAR. Sen gör hon sitt bästa att göra tvärtemot vad vi säger. Micke bara; "sitt inte så nära datorn" Simone svar på detta; "flyttar näsan två  millimeter från skärmen"

Jag hoppas på att det här är en övergående period. 

För övrigt undrar jag, kommer barnet svälta ihjäl frivilligt om det inte äter? 

Vantkamp