i våran ledningsgrupp finns det tretton personer. Alla män. Alla vita män. Alla vita män i övre medelåldern.
I AB Volvos ledningsgrupp finns det sexton personer. Tre av dessa är kvinnor. Inte ens 20%. Vilka är dessa kvinnor? En jurist, en socionom och en HR.
Och det är ett mönster jag ser överallt. Koncernledning, dotterboloag whatever. Antingen bara män. Eller om det finns några kvinnor involverade, så jobbar de alltid med så kallade "mjuka frågor". Human Resources, legal, communication och så vidare. Jag säger inte att det inte är viktiga positioner. Det är det. Men varför är det alltid så förutsägbart?
Varför vet jag att när en brandansvarig på kontoret ska väljas ut så blir det en kvinna, eller en miljöansvarig eller för sjutton gubbar en köksansvarig. En gång. Tre gånger. Det kan vara en slump. Men jag har vart i arbetslivet i nio år nu. Och alltid samma sak.
Varför är det så jävla förutsägbart?
Varför kan ingen överraska mig och välja en manlig miljöansvarig, eller fikaansvarig, eller trivselansvarig? Eller en kvinnlig chef på en hög position. Varför har jag aldrig sett en manlig sekreterare? Varför, när det är en mans tur att bjuda på fika på jobbet förutsätter alla att det är hans fru som har bakat?
Var sak jag hitta förebilder i mitt arbetsliv? Alla mina chefer har alltid varit män. Alla mina motparter, iallafall efter att jag har jobbat mig upp lite i organisationen, är män. Alla jag presenterar saker för, visar saker för, jobbar för, är män.
Var ska jag hitta förebilder?
Varför är det så förutsägbart?
Varför är det så jävla tråkigt??
I AB Volvos ledningsgrupp finns det sexton personer. Tre av dessa är kvinnor. Inte ens 20%. Vilka är dessa kvinnor? En jurist, en socionom och en HR.
Och det är ett mönster jag ser överallt. Koncernledning, dotterboloag whatever. Antingen bara män. Eller om det finns några kvinnor involverade, så jobbar de alltid med så kallade "mjuka frågor". Human Resources, legal, communication och så vidare. Jag säger inte att det inte är viktiga positioner. Det är det. Men varför är det alltid så förutsägbart?
Varför vet jag att när en brandansvarig på kontoret ska väljas ut så blir det en kvinna, eller en miljöansvarig eller för sjutton gubbar en köksansvarig. En gång. Tre gånger. Det kan vara en slump. Men jag har vart i arbetslivet i nio år nu. Och alltid samma sak.
Varför är det så jävla förutsägbart?
Varför kan ingen överraska mig och välja en manlig miljöansvarig, eller fikaansvarig, eller trivselansvarig? Eller en kvinnlig chef på en hög position. Varför har jag aldrig sett en manlig sekreterare? Varför, när det är en mans tur att bjuda på fika på jobbet förutsätter alla att det är hans fru som har bakat?
Var sak jag hitta förebilder i mitt arbetsliv? Alla mina chefer har alltid varit män. Alla mina motparter, iallafall efter att jag har jobbat mig upp lite i organisationen, är män. Alla jag presenterar saker för, visar saker för, jobbar för, är män.
Var ska jag hitta förebilder?
Varför är det så förutsägbart?
Varför är det så jävla tråkigt??
