partyhelg

en fullspäckad helg har nästan passerat. Det känns dom det är en hel del fullspäckade helger på sista tiden. Börjar nästan längta efter en helg utan någonting bokat. Men å andra sidan så är det så roligt när det väl händer. Det är bara efteråt jag är trött.


I alla fall. Denna helgen.
I fredags så kom Ewa förbi. Vi skulle baka muffins för Simones vuxen kalas på lördag. Ewa hittade ett recept från United Cakes of America. Mycket goda. Om än lite för söta. Och jag kan konstatera att jag inte är en konditor. Att lägga på frosting ser lätt och enkelt ut. But not so much.
Oavsett så hade vi en mycket trevlig kväll. Med bakning, salta pinnar och prat till nästan tre på natten.

Resultatet var att jag sov nästan till elva på lördagen. Och hann inte med så mycket mer än att städa. Som tur är blev det en tur till Lindome med Ewa och Sammi för att titta på möbler och njuta lite av att det var årets första t-shirt väder. Simone och Micke var på kalas och kom hem lagom till nästa kalas. Föräldrar och Ewa och Sammi kom för cup-cakes och kaffe, men framför allt för att hänga med Simone och överösa henne med presenter. Hon fick massor av grymt snygga kläder och var mycket lycklig över detta. Det blev en mycket trevlig kväll. Med presentöppning, kakätning och ansiktsmålning. Simone var så exalterad att hon hade svårt att somna efteråt.

På söndag kom jag ut på en spontan runda Delsjön runt med Spiken. Av någon anledning var det min bästa runda på väldigt länge. Jag kände mig pigg och stark hela vägen. Inga skoskav, inte ont nånstans, och inte allt för mycket bråk med Spik. Bara bra grejer. Även om t-shirt vädret från i lördags är totalt försvunnet. På eftermiddag kom Carolina och Roger med Alice och bebis Samuel, och vi åt lite av de resterande kakorna och slappade mestadels i soffan. Även om Carolina inte riktigt kan slappa så väldigt mycket med en tvåmånaders bebis.

Sen lite middag, lite jobb och jag märker nu att klockan är nästan åtta. Jag behöver fler timmar på dygnet.

Stort matsalsbord är bra grejer

Det där med konditortalanger ja...

Presenter!

Mina damer och herrar. Här kommer...

Simone!!

Som var lite lätt skeptisk till våran cup-cake ansträngning

Men jag tror alla andra gillade dem

Sen blev det superfjäril

Ibland kan jag se hur hon kommer se ut om tonåring. Inbillar jag mig i alla fall

Ewa har nog en dold talang



Och på söndagen hölls det hov också.

Hemsedal

Äntligen kom vi iväg på en resa. Ingen blev sjuk, inget blev inställt, inget blev försenat eller förstört. Vi kom iväg på rätt datum, vi kom fram utan problem, och vi kom hem alla oskadda och glada.

Fyra dagar skidor i Hemsedal blev det.
Nu för tiden så innebär väl kanske inte fyra dagar skidor att man faktiskt åker skidor i fyra dagar. Halva dagarna tillbringade jag i barnbacken med Simone. I  och för sig så räknar jag det som en investering som kommer betala av sig massor när hon börjar åka i stora backar. Och andra hälften åkte jag själv. Mer eller mindre. Lyckades få till en omgång tillsammans med Micke och en omgång med Dag.

Men det var ändå väldigt bra.
Solen sken, föret var perfekt, snön var super. Jag hade gärna åkt massa mer. Det blev mestadels skidor och en förmiddag med bräda.
Lyckades till och med klämma in en omgång med skidlärare. Mycket bra.

Simone däremot, tog ett helt gäng skidlektioner. Och vilka bra framsteg hon gjorde. Från en som inte vågar åka varken upp eller ner i backen. Till en som tog knapplift själv och åkte utan att hålla i sig ner för hela backen.

Jag ser fram emot massa gemensam åkning i stora backar.

Simone var mycket exalterad över att leta efter ägg i snön

Och måla ägg (fast inte äta)

Mot slutet kunde åktes det lift med stor entusiasm. Alldeles själv

Jag testade längdskidor en kväll. Jag säger som Simone om utför "inte mitt livs grej" I alla fall efter en gång

Vi åkte massor tillsammans

Och utsikten från stugan var helt ok

 

Fortfarande mars

Jaha, bara sådär och Mars är nästan slut också. Jag vet inte om det är ok. Känns helt klart att jag inte hinner med. Först släpar sig vintern fram och man går dag efter dag och längtar efter sommaren. Sen kommer Julen och Januari och plötsligt börjar man stressa för man känner att sommaren är över innan den ens har börjat. Det där med att leva i nuet. Undrar vart det tog vägen. Måste fokusera.
Senaste dagarna alltså. Både så himla bra. Och något mindre bra.
Spontanbesök av Anna i fredags. Trevligt häng, middag och glad Simone. Hon alltså, så himla social, som inget annat barn jag känner. Inte för att jag känner så väldigt många. Men ändå.
Lördagen sprang Micke hinderbana och jag och Simone och Spiken hängde på Grimmered. Mycket trevligt och bra. Och som vanligt åkte jag hem senare än planerat. Väl hemma var Ewa och Sammi där för lite bröllopsplanering. Simone som varit redo att somna levde upp igen. Även om hennes humör gick rätt mycket upp och ner på grund av trötthet. Trevlig kväll där med.
Och på söndagen var det äntligen dags att ta oss iväg på föräldrarnas julklapp. Flashdacne!

Anna kom för att passa Simone. Vi käkade frukost tillsammans och tog oss iväg. I och med att vi var lite sena till föreställningen fick vi inte de platser vi hade bokat. Men jag tror bättre platser. Och det var så himla bra!! Bra musik, bra dans, snygga dansare, rolig, lite sorglig. Helt enkelt jättebra. Jag är fett sugen på att börja dansa.
På kvällen åkte jag till Grimmered för att byta bil till pappa. Förhoppningsvis ska vi åka iväg till Hemsedal imorgon. Jag säger förhoppningsvis för jag vet hur det kan gå med resor. Från ena dagen till den andra. Resa. Och så ingen resa. Men förhoppningsvis så. Lite skidor.
De mindre bra sakerna då. Ja. Lite onödiga gräl. Gräl är i och för sig rätt så ofta onödiga. Ibland kanske kan leda till nåt bra. Men den senaste veckan. Bara onödiga och får mig att må dåligt. Och leder till absolut ingenting.

Spike aka Spiken

Vi har haft honom i ett halvår nu. Helt galet. Tycker precis vi fick hem en pyttesak med sylvassa tänder. Men inte så. Och speciellt inte när jag tittar på lite bilder från den senaste tiden. En del har hänt kan man säga. 


Vi spontantittade på valpar i början på Augusti. Här är Spik fyra veckor

I September hade vi honom hemma

I Oktober började han kännas som en hund. Inte en pyttevalp

I November hade öronen rest sig

I December tänkte i alla fall jag att han var rejält stor

I Januari började vinterpälsen komma. Och han fick lite mer mat

Februari tycker jag att storleken får räcka

Och nu i Mars väger han 22 kilo

 

ingen resa, men en bra helg ändå

Jobbade som sjutton hela förra veckan för att jobba ikapp att jag skulle vara borta denna vecka. En träningsresa till Portugal var ju planerad. Men så blev Maria sjuk och resan inställd. Så kan det gå. Sjukdomar kan man inte styra över. Det vet vi ju som missade en halv resa till La Gomera på grund av magsjuka. Men lite tråkigt är det.
Jag försökte kompensera genom att springa milen i Skatås. Det var lite sol först. Men sen började det snöa. Då kändes livet lite sådär. Men en rolig springrunda ändå.
Sen resten av lördagen hade vi besök av Simones förskolekompis och hennes pappa. De små lekte på Simones rum hela dagen. Och vi satt mest i soffan, drack kaffe och lyssnade på musik. Och pausade lite när Micke lagade pannkakor. Ett bra besök. Simone var väldigt nöjd.
Söndagen började med sovmorgon. Sen jiu-jitsu.  Simone börjar verkligen bli mycket bättre. Visa gånger är hon rätt så ofokuserad och inte med särskilt mycket. Och andra gånger går det jättebra. Idag var en av de jättebra gångerna.
Efter träningen lite shopping på Myrorna. En våffla och sen heldagshäng på Grimmered. Mycket trevlig dag som tyvärr nu är slut. I och med att jag var rätt så inställd på semester är jag inte särskilt laddad att gå till kontoret.
Och i och med att jag har lovat pappa lite bilder från Simones träning så kommer här ett helt gäng.

Träna på att välta varandra

Och direkt klättra över till mount

Det gick bättre och bättre

Tummen upp!

Och avsluta med lite brottning

 

mycket bättre när solen skiner

Den här helgen. Så mycket bättre än den förra. Vädret alltså. Att jag aldrig fattar hur mycket det påverkar mig. Solen skiner. Jag känner mig ofta glad, positiv, energisk och på bra humör. Det är regnigt och otrevligt. Allt blir fel, jag hittar bråk, jag är inte nöjd och känner mig deppad. Och jag missar alltid sambanden.

Hade tänkt ägna helgen åt att komma ikapp med städning. Men i och med att solen sken är det inte så lockande att sitta hemma och dammsuga. Så vi bestämde spontanutflykt till Råda Säteri istället. Promenad i bokskogen och bland hästhagarna. Spiken otroligt exalterad över hästar. Och vi träffade en annan Caanan dog. Luna, sju år gammal från samma kennel. Mycket roligt. Tyvärr kunde de inte leka för vi var bland hästar och barnfamiljen. Men båda hundarna var extremt exalterade över att ses. Speciellt Spiken.

Söndagen lika mycket vårväder igen. Och humöret på topp (mitt i vilket fall). Tyvärr så blev det ingen BJJ för Simone. För vi hade rytmikföreställning. Det gick bra tror jag. Även om Simone såg något oengagerad och bekymrad ut. Mest nöjd såg hon ut att vara när hon fick applådera åt andra.

Efter konserten åkte Micke iväg för att springa. Jag städade (lite) och sen snipp snapp så var dagen slut.

Ja ja, inte helt laddad för måndag. Men vad ska man göra.

Så här nöjd är jag när solen skiner



och solglasögon kan vara på

Luna, sju år. Mycket mindre än Spiken och jag hade nog inte gissat Caanan dog. Mycket roligt att träffa en annan.

Spike badade så vilt att det blev nästan bara suddiga bilder på det

Lunch i solen

Pippi Långstrump häst

Det var lite spännande att lyssna på andra barn som spelade instrument

 

tankar på resande fot

Det där med resor alltså. Ibland är det svårt att veta vad man själv vill.
Jag tror att jag tycker om att resa. Men om jag känner efter vad jag egentligen tycker om så är det att komma fram. Jag älskar vara på resande fot framme på min destination, upptäcka nya ställen, äta ny mat, kolla på roliga grejer, dricka kaffe. Och allt annat som hör resande till.
Jag hatar däremot att resa ifrån. Varje gång jag ska åka iväg nånstans. Vare sig det är en kort tjänsteresa eller semester får jag ångest över att jag ska resa ifrån. Lämna Simone, lämna familjen, lämna hemma. Jag tänker att ”tänk om jag aldrig kommer tillbaka”. Jag tänker så även om jag inte reser ensam. Helt ologiskt. Och när jag är framme ångrar jag mig nästan alltid och undrar varför jag lät min ångset hindra mig från att boka en längre resa. Och då är det lagom sent att göra något.
Och sen, faktiskt, tycker jag väldigt mycket om att komma hem.