har vi mer timmar hemma?

har fallit in i en typ av rutin här redan. Efter bara fyra dagar.
Men det funkar ypperligt bra.


07.00 ringer väckarklockan. Jag vaknar utvilad, hittills före klockan.
07.30 frukost serverad på nedervåningen
08.30 min skjuts till jobbet kommer
09-17.30 jag är på kontoret
18.00 tillbaka på mitt rum, slappar lite, äter nötter, dividerar med mig själv
18.30 -19.30 ute och springer
19.30 dushar och så vidare
20.00 äter, slappar, läser, ringer, mailar
21.30 lägger mig i sängen
22.00 sover


Och jag inser att det är ungefär vad jag hinner med på en dag. Finns inte plats för mera. Tror jag.
Fast hemma, förutom allt det där ovan, så trycker man även in:
Laga mat
Städa
Hämta/lämna på dagis
Promenera med hunden massa gånger
Socialisera
Leka med barn
Ta barn till diverse aktiviteter
Fixa saker i lägenheten
Umgås med sin partner
Och säkert nåt mer som jag glömmer


Förstår inte riktigt hur det är möjligt.
Inte konstigt att vi ibland känner oss jagade och stressade

Warwick for some work

Befinner mig för tillfället i Warwick för två veckors tjänsteresa. Tanken var först att Micke och Simone skulle komma ner sista helgen. Men det visade sig att biljetterna kostar typ 6000 för två personer. Känns lite ovärt för två dagar. Så jag stannar två helger ensam. Börjar redan planera in en tripp till London. Kanske kommer gå på 6000 ändå...


Warwick är en gammal stad, med ett slott i mitten som byggdes redan 1068. Tyvärr brann stora delar av staden ner på 1500 talet. Så det mesta är nybyggt under 1600 talet.


Bed&Breakfast som jag bor i är en pytteliten byggnad i Tudorstil byggd 1480. Som Micke påpekade är det lite roligt att bo någonstans som stod färdigt innan Amerika upptäcktes av Europeerna.
Sheila, ägarinnan till huset, berättade att en gång hade hon en Amerikansk gäst som försökte karva loss en bit från en bärande pelare i matsalen för att ta med sig hem. Jag bländas av dumheten.


I och med att jag är enda gäst känns det lite som att bo hemma hos någon. Sheila och hennes man bor där också så klart. Fast jag får frukost serverad, tidningen utlagd på bordet och någon bäddar min säng. Rätt lyxigt.


På en annan not. Jag och Micke har gått med i en Whole Life Challenge med Cross Fit. Menas att man under 56 dagar (tror jag) ska utmana sig själv med ett antal saker i livet. Typ äta på ett visst sätt. Träna. Dricka vatten. Äta vitaminer osv. Och jag upptäcker hur svårt det är att äta enligt utmaningen när man är på resa. I och med att mjöl och socker inte är tillåtet så begränsas urvalet nästan till ingenting. Allting innehåller antingen mjöl eller socker i någon form. Jag har inte tänkt förut hur mycket småsaker jag slentrianäter. Typ chokladbitar, skorpor, godis, etc. Nu får jag tänka lite.


Och i England äter folk chipspåsar till lunch.


Just saying.

det blev världens bästa party

Simone har laddat för sin födelsedagsfest i flera månader säkert. Hon har planerat och tänkt och funderat på kläder, lekar, vilka som skulle komma.
Idag var det äntligen dags.
Jag var lite orolig att ingen skulle komma. Men det slutade med att nästan hela förskolan kom. Och Alice. Och Rikard. Och till och med Ewa och Sammi.
Vi hade kalaset på Göta. Jag var ute i sist stund som vanligt och tillbringade hela morgonen med att baka kanelbullar och rulla chokladbollar.
Men trots det. Och trots att jag var nervös innan blev kalaset en succé.
Diana, som höll i det gjorde ett mycket bra jobb och alla barnen hade väldigt roligt. De fick klättra och springa, gunga i ringar och hoppa från boxar. Skattjakt, hinderbana och lite andra lekar. Till och med alla föräldrar var väldigt nöjda.
Och efteråt var alla helt slut.

Alla lyssnade mycket engagerad

Sen började lekarna

klara färdiga....

kryp framåt!

Spring!

Vi hade även finbesök av Ewa. Och en hund

Massa presenter

Och vi avslutade med lite asiktsmålning

 

projekt göra plats för att andas hemma

att spendera några dagar ensam hemma har den fördelen (eller nackdelen) att det fanns gott om tid att tänka. Och det jag tänkte mycket på var ägodelar.
Jag har under senaste tiden (nästan under de senaste åren) beklagat mig att vi har för många saker. För många prylar som ligger överallt. För många friluftsgrejer som ingen vet var de finns. För mycket av allting.
Men de senaste dagarna har det verkligen gått överstyr i min hjärna.
Jag har städat lite och hittat saker bland de mest konstiga ställena.
Framkallade foton blad städartiklarna, Mickes knivar bland glasburkarna, kvitton och bankpapper i jeanslådan. Simone har en hel kartong med olekta och oöppnade leksaker och pysselgrejer eftersom hon redan har för mycket av allt.
Och jag kände verkligen att nu får det vara nog.
Jag orkar inte ha så mycket saker överallt. Jag känner mig psykiskt nedtyngd och missnöjd och olycklig över att vara omgiven av saker.
Det ligger elektronisk utrustning i sovrummet, i tvättstugan, i ett skåp i vardagsrummet och i källaren. Så när man behöver något så har ingen nån aning om var eller om det finns. Och detta gäller kläder, kameraprylar, friluftsgrejer, allt. Det är ett kaos.
Min dröm är att äga så  många saker så jag faktiskt vet vilka de är.
Att varje sak ska ha sitt hem så man inte bara slentrianlägger saker överallt när man inte vet var de ska vara.
Att när man ska packa någonting så går man dit just de sakerna ligger och alltig finns där.
Det kommer inte finnas någon anledning att springa runt hela lägenheten för att hitta en sladd.
Så vi ska rensa.
Rensa bort kläder man inte verkligen tycker om.
Rensa bort böcker som inte var bra om man aldrig kommer läsa igen.
Rensa bort flera kartonger med dvdfilmer vi aldrig kommer titta på.
Slänga bort alla gamla papper, skolböcker, anteckningsböcker som inte fyller någon mening alls än att de binder fast en i dåtiden.
Samla ihop och rensa alla friluftsprylar och ge dem ett hem på ett och samma ställe.
Slänga bort presenter som man har fått men inte är i ens smak och behålls bara för att man tror att man skulle såra givaren. Men rätt säker på att när man ger en present så menar man inte att den ska bli en börda.
Tänk att bara vara omgiven av saker man verkligen tycker om.
Jag hoppas att slänga bort minst 1/4 av allt vi äger.

välbehövligt

Jag har ett behov att vara ensam emellanåt.
Vanligtvis går dagarna utan uppehåll. Jobb, träning, hundpromenader, middag, läsa för barn, dammsuga. Och sen är det natt.
Det finns liksom ingen tid att pausa, reflektera över sin dag, fundera på hur jag vill ha det dagen efter. Allt bara staplas på.
Så ensamtid är nödvändig.
Men hur ofta är jag ensam hemma hos mig själv. Ofta för att få lite tid för sig själv måst jag åka iväg nånstans. Tjänsteresa, kompisresa, promenad. Man tar sig bort för att få vara ensam. Det är oerhört befriande och skönt att få egentid i sitt eget hem. Långt bättre än man kan tro.
Jag är väldigt tacksam över att den möjligheten finns. Och att Micke faktiskt  ger mig den chansen och packar ihop barn och hund och åker iväg några dagar.
Jag uppskattar det. Mycket.

partyhelg

en fullspäckad helg har nästan passerat. Det känns dom det är en hel del fullspäckade helger på sista tiden. Börjar nästan längta efter en helg utan någonting bokat. Men å andra sidan så är det så roligt när det väl händer. Det är bara efteråt jag är trött.


I alla fall. Denna helgen.
I fredags så kom Ewa förbi. Vi skulle baka muffins för Simones vuxen kalas på lördag. Ewa hittade ett recept från United Cakes of America. Mycket goda. Om än lite för söta. Och jag kan konstatera att jag inte är en konditor. Att lägga på frosting ser lätt och enkelt ut. But not so much.
Oavsett så hade vi en mycket trevlig kväll. Med bakning, salta pinnar och prat till nästan tre på natten.

Resultatet var att jag sov nästan till elva på lördagen. Och hann inte med så mycket mer än att städa. Som tur är blev det en tur till Lindome med Ewa och Sammi för att titta på möbler och njuta lite av att det var årets första t-shirt väder. Simone och Micke var på kalas och kom hem lagom till nästa kalas. Föräldrar och Ewa och Sammi kom för cup-cakes och kaffe, men framför allt för att hänga med Simone och överösa henne med presenter. Hon fick massor av grymt snygga kläder och var mycket lycklig över detta. Det blev en mycket trevlig kväll. Med presentöppning, kakätning och ansiktsmålning. Simone var så exalterad att hon hade svårt att somna efteråt.

På söndag kom jag ut på en spontan runda Delsjön runt med Spiken. Av någon anledning var det min bästa runda på väldigt länge. Jag kände mig pigg och stark hela vägen. Inga skoskav, inte ont nånstans, och inte allt för mycket bråk med Spik. Bara bra grejer. Även om t-shirt vädret från i lördags är totalt försvunnet. På eftermiddag kom Carolina och Roger med Alice och bebis Samuel, och vi åt lite av de resterande kakorna och slappade mestadels i soffan. Även om Carolina inte riktigt kan slappa så väldigt mycket med en tvåmånaders bebis.

Sen lite middag, lite jobb och jag märker nu att klockan är nästan åtta. Jag behöver fler timmar på dygnet.

Stort matsalsbord är bra grejer

Det där med konditortalanger ja...

Presenter!

Mina damer och herrar. Här kommer...

Simone!!

Som var lite lätt skeptisk till våran cup-cake ansträngning

Men jag tror alla andra gillade dem

Sen blev det superfjäril

Ibland kan jag se hur hon kommer se ut om tonåring. Inbillar jag mig i alla fall

Ewa har nog en dold talang



Och på söndagen hölls det hov också.

Hemsedal

Äntligen kom vi iväg på en resa. Ingen blev sjuk, inget blev inställt, inget blev försenat eller förstört. Vi kom iväg på rätt datum, vi kom fram utan problem, och vi kom hem alla oskadda och glada.

Fyra dagar skidor i Hemsedal blev det.
Nu för tiden så innebär väl kanske inte fyra dagar skidor att man faktiskt åker skidor i fyra dagar. Halva dagarna tillbringade jag i barnbacken med Simone. I  och för sig så räknar jag det som en investering som kommer betala av sig massor när hon börjar åka i stora backar. Och andra hälften åkte jag själv. Mer eller mindre. Lyckades få till en omgång tillsammans med Micke och en omgång med Dag.

Men det var ändå väldigt bra.
Solen sken, föret var perfekt, snön var super. Jag hade gärna åkt massa mer. Det blev mestadels skidor och en förmiddag med bräda.
Lyckades till och med klämma in en omgång med skidlärare. Mycket bra.

Simone däremot, tog ett helt gäng skidlektioner. Och vilka bra framsteg hon gjorde. Från en som inte vågar åka varken upp eller ner i backen. Till en som tog knapplift själv och åkte utan att hålla i sig ner för hela backen.

Jag ser fram emot massa gemensam åkning i stora backar.

Simone var mycket exalterad över att leta efter ägg i snön

Och måla ägg (fast inte äta)

Mot slutet kunde åktes det lift med stor entusiasm. Alldeles själv

Jag testade längdskidor en kväll. Jag säger som Simone om utför "inte mitt livs grej" I alla fall efter en gång

Vi åkte massor tillsammans

Och utsikten från stugan var helt ok