vilse i pannkakan

eftersom vi har pratat om att springa lite mer och i svårare terräng tänkte jag ta ett första steg. Så idag har jag multisportat (nästan). Det är en multisporttävling i början av September och ett par kompisar till Anna tävlar, så de skulle träna idag. Vi hakade på.

Vi tog med oss cycklar och träffade upp Annas polare vid badplatsen i Delsjön. De hade snitslat ut en orienteringsbana (tydligen samma bana som tävlingen var på förra året) samt en cyckelorienteringsbana. Vi skulle börja med orienteringen, löpningsdelen. När jag fick karta och kopass i handen och en kort genomgång av hur dessa båda funkar insåg jag att jag aldrig använt mig av dylika hjälpmedel i skogen. Och uppenbarligen inte Anna heller. Det bådade inte så bra för framtiden.

Men vi kom iväg och hittade de två första kontrollerna utan större problem, och blev antagligen lite väl självsäkra då. För efter kontroll nummer två sprang vi vilse en hel del. Vi sprang för långt på kontroll tre, säkert en halvtimme gick åt att hitta tillbaka. Vi sprang fel på kontroll fyra, fast kontroll fem hittade vi faktiskt utan problem och även så kontroll sex.

Banan skulle vara runt åtta kilometer men jag skojar inte när jag säger att jag tror att vi sprang nästan det dubbla. Vi var framme i mål hedervädra tre timmar efter start. En timme senare än de två killar som vi startade samtidgt med.

Men det var väldigt roligt. Karta, kompass, skog och berg utan stigar, ett mål som ska nås. Jag tyckte det var grymt häftigt. Även om vi båda två sög på att orientera oss.

Så du kan förstå att cycklarna fick bara åka fram och tillbaka till Delsjön. Nån två mil lång cyckeltur med karta och kompass var vi inte särskilt upplagda på. Så det blev lite välförtjänt korvgrillning istället.

Således blev det inte riktigt multisportande idag. För man ska ju cyckla och paddla kanot också. Men jag har iallafall orienterat för första gången i mitt liv.

Förresten så syftar titeln i inlägget på vad jag tror är en serie för barn som har traumatiserat en hel generation svenskar födda på sjutiotalet. Jag har aldrig sett serien själv så jag vet inte vad den handlar om. Men det verkar vara jobbigt att gå vilse i en pannkaka. Speciellt om den inte är färdigstekt.

confusion

insåg när jag tittade igenom de senaste inläggen att jag har bloggat en hel del om mat. Vet inte riktigt vad det beror på. Mest på att jag har börjat tycka det är roligt att laga mat igen. Det är avslappnande, lite som att teckna, eller skapa något. Sen är det gott, och bra för min ekonomi. Och jag tycker det är roligt att fota mat också för den delen.

Jag hade planerat att ta en springtur när jag kom hem från jobbet. Men när jag steg in genom dörren kände jag mig plötsligt överväldigat trött. Inte alls motiverad till att springa. Så det blev inget. Istället ligger jag nu på soffan, men en bok, med min fikon-caramel choklad. Hemma för en gångs skull innan nio på kvällen. Känns mycket skönt.

Så. Intervju nästa vecka. Blir lite nervös när jag tänker på det. Jag har inte varit på en intervju sen jag jobbade på Liseberg, och det är riktigt länge sedan. Jag vet inte vad jag ska säga, vad jag ska klä på mig. Jag vet inte ens om jag vill eller vågar byta jobb. Jag har så många frågor. Hur ska jag veta vad är rätt att göra?

sweet

eftersom jag som princip går upp tio i sex är jag grymt tidigt på jobbet de dagar vi inte tränar. Ingen träning idag, således väldigt tidiga på kontoret. Men det är faktiskt väldigt skönt, eftersom då blir tiden fram till lunch så lång. Börjar jag jobba vid nio så känns det som jag inte hinner starta med något innan det är dags att avbryta för att äta. Massa att göra som vanligt, men spännande saker hände, som du redan vet. Få se vad som kommer ut av detta. Iallafall något förbättrat självförtroende.

Hemma lite innan nio på kvällen, och satte genast igång att laga lunchlåda. Måste fortsätta mina ekonomiska tendenser även nu när lönen har kommit. Så det blir köttbullar med tatziki och tomater imorgon. Till mig och Josefin.

Dock så är jag inte det minsta hungrig nu på kvällen så jag orkade inte äta några av köttbullarna. Istället blev kvällsmaten lite fjällfil med kokos, solroskärnor och honung. Otipatt gott.

Jag handlade lite smågrejer på väg hem på Focus. Det första jag snubblar över när jag kommer in i affären är en stor hylla med choklad. Jag var tvungen att investera i en. Eftersom jag har slängt (eller ätit upp) all onyttig choklad hemma kände jag mig tvungen att införskaffa lite nyttig 70% choklad. Och den fanns i massa olika smaker, så när den här är slut finns det en hel del kvar att prova.

Update efter att ha smakat. Mycket god, med ett krämigt innehåll av kola. Bitter på utsidan, söt på insidan.

01.03.27

mitt första försök på milen i Skatås idag efter jobbet. Klarade inte riktigt under timmen, men närapå. Och då tyckte jag ändå att jag sprang på riktigt snabbt de sista tre kilometrarna. Men det kändes så bra, jag uppnådde verkligen lyckokänslor som fortplantade sig genom hela kroppen vid varje steg när jag sprang. Äntligen kändes det som att flyga och inte som att stappla fram i smärta. Och eftersom jag var tillbaka på normalpuls efter bara ett fåtal minuter efter springandet antar jag att jag kan försöka mig på lite snabbare nästa gång. Jag fegar som vanligt.

Skulle laga mat idag, men köttfärsen får vänta tills imorgon. Känner mig alldeles för trött och nöjd för att ställa mig med kastruller. Är inte ens sugen på choklad. Då måste du förstå hur många endorfiner som simmar omkring i mig.

Lång, något hysterisk dag på jobbet idag. Det har i och för sig varit en rätt så hysterisk månad. På fredag ska vi äntligen vara klara med "the forecast hell". Då ska jag och Josefin och Johan ut på en krogrunda. En öl på varje ställe. Som när man var tonåring.

Boken som jag lånade på bibblo, "Seven types of ambiguity", är grymt bra. Fantastiskt fint språk, även om engelskan är svår emellanåt. Nu ska jag lägga mig i sängen, med boken, och lite té.

the grey men

det är underligt hur snabbt dagarna går. Jag har så mycket att göra på jobbet att jag kommer dit, och nästa gång jag tittar på klockan så är den halv fem. Märker inte ens att timmarna går. Livet blir kort på det viset. Vet inte om jag hinner leva det eller om det missas något på vägen. Ibland är det kanske bra att ha tråkigt. Bara för att känna efter. Att tiden faktiskt finns där. Det är som i Momo eller kampen om tiden, att ju mer tid man sparar för senare användning, desto mer tid går förlorat. Livet blir grått, sterilt och utan mening.

nu ska jag göra något så tidsslösande som att sova.

gääääsp

sjukt tidigt på morgonen. Som tur är så är det fortfarande ljust, men snart, när det inte längre kommer vara ljust vid den här tiden kommer det bli brutalt svårt att gå upp. Att jag inte vant mig, efter 20 år med det här klimatet. Äter tonfiskröra och dricker té. Ska gå till gymmet vid sju. Ville bara säga godmorgon.

Godmorgon

fram till en räkmacka

vaknade relativt tidigt, helt utvilad för än gångs skull. Har börjat läsa lite på El Choco och den är faktiskt bättre en väntat. Jag tror jag hade nån form av förutfattad mening om den. Vet inte varför. Återkommer med mer recension när jag är klar. Gjorde en fantastiskt god tonfisksallad till frukost och gick sedan och boxades med Ewa. Det gick väldigt bra även om jag kände mig rätt så stel från gårdagens pass. Vi har kört lite platträning och jag känner att jag förbättrar min teknik en hel del.

Jag och Ewa hade tänkt att laga mat efter träningen. Men precis då ringde föräldrar och undrade om vi var sugna på en räkmacka på Heaven 23. Du kan ju gissa vad det blev. De är inte små de där mackorna heller. Den här gången orkade jag faktiskt inte trycka i mig hela och jag har räkor med mig som doggybag. Håller precis på att koka ägg för att göra en räksallad tills imorgon. Det var mycket trevligt i vilket fall som helst och vi avslutade det hela med att dela på en Crème Brulee. Även den grymt god. Det blev golvinspektion och tédrickande hemma hos oss sen och alla var ytterst imponerade. Det blir jag också varje gång jag går in genom dörren.

Dock blev jag tvungen att laga mat, eftersom jag ändå hade tinat kyckling. Och trots att jag fortfarande är mätt som en boll blev det en riktigt god gryta. Lunchlåda för resten av veckan. Jag ska faktiskt ha med mig en till Josefin imorgon.

Vet inte varför bilden är felvänd, det är den inte på datorn. Mycket irriterande. Du får säga till om du tröttnar på alla dessa matdokumentationer, men jag är så nöjd med att jag faktiskt lagar mat. Dessutom tycker jag mat är rätt så roligt att fota. För det är så väldigt svårt. Det är en fin linje mellan att få något att se gott ut, eller att det ser ut som det redan legat i magsäcken.