tisdag 30 september 2008

en vanlig måndag

lämnade in bilen på verkstan idag. Ringde dit först för att förvarna dem. Jag presenterar mig, säger -Hej jag heter Anna och jag har en Renault som blivit krockad med. Och killen som svarade utbrast -Hej! Det är ju du med kanelbullarna! Vad har hänt den här gången? Rätt så roligt. Att de kommer ihåg mig fortfarande. Jag kanske borde baka igen, inte för rabatt denna gången för det är nog dyrare än självrisken. Men bara för att inte bli bortglömd.

Jag fick skjuts tilll stan av en kollega, och hade som tur är kidnappat ett paraply från kontoret. Det började ösa ner så fort jag klev ut ur bilen. Det öste så mycket att floder rann på gatorna. Tyvärr hade jag mina Converse på mig. Rätt så blöta fötter.

Fastnade ändå på biblioteket på väg hemåt. Jag älskar biblioteket, det luktar gott av alla böcker, människor pratar med lite tystare tonfall, det bläddras och pekas och läses. Stämningen är på något sätt varm, lugn, välkomnande. Jag kan gå omkring där och läsa i bokhyllorna hur länge som helst. Plockade med mig tre böcker hem, trots att jag har ett gäng att läsa sen USA. Och jag väntar fortfarande på mina vampyrböcker från Amazon. Jag väntar och väntar.

Nu börjar CSI.

måndag 29 september 2008

boiled alive

söndag igen. dagarna gå så snabbt att jag hinner inte riktigt registrera att det är höst, och ännu ett år ett snart passerat. Lyckades äntligen städa klart lägenheten. Blir alltid så nöjd med mig själv när det är välstädat. Jag kan gå omkring med ett leende, klappa lite på väggarna, puffa lite på kuddar och beundra lägenheten.

På eftermiddagen cyklade jag iväg till mina föräldrar. Strålande vackert väder idag med, så det var väldigt skönt att cykla. Även om jag känner mig lite ur form.

Det blev middag. Årets första hummer.

Med smält smör och med champagne. Fantastiskt gott.

Jag lagade panacotta till efterrätt. Samma som vi åt på nyår. Mycket uppskattat det med. Fast jag orkade bara med halva.

Och det var nästan ännu skönare att cykla hem. Med magen full av hummer och bubblande champagne. Jag kommer sova som en sten nu.

söndag 28 september 2008

basement

"Men sorbeten gifte sig med kakaon, som perfekt tog upp anklevern, som växte med sötma och syra från päronet - och så brödet som mjukt skruvade ned volymen på slutet"

Oh my! Du har rätt, snacka om matporr. Dit borde vi gå. Synd bara att det är en av götebors dyraste restauranger.

kvällens film

The killing gene

Människor hittas mördade och snart kommer polisutredningen fram till att varje offer var tvungen att välja mellan att ge upp sitt eget liv eller döda någon de älskade. Förövaren visar sig vara någon som söker hämnd efter att ha hamnat i en likadan situation.

Trots att det är ett dilemma som tål att funderas på rätt så mycket så är det inte så mycket som ger en ny vinkling i filmen. Det är duktiga skådespelare med, Stellan Skarsgård i huvudrollen är lysande som vanligt och Selma Blair är mycket övertygande, men jag drogs inte in i filmen, hade svårt att behålla intresset eller bry sig om karaktärerna. Jag tycker den är lite ytlig, den saknar det extra djup som skulle få en att tänka efter och försöka placera sig själv som både offer och förövare. Och lite väl mycket realistiskt blodigt våld för min smak. Även om den har en viss oväntad tvist. Och jag tycker den är snyggt filmad, med handhållen kamera och mycket mjukt ljus så hela filmen är och miljön är väldigt mörk. Lite lik Seven på i känslan. På det stora hela en bra men något o-orginell film. En som man tittar på en gång, men inte kommer tillbaka till. Jag kan avslöja om mer detaljer om du inte tänker se den.

händer så lätt

Dagen började bra. Jag har sovit som en sten, och det är fantastiskt vacker höst i Göteborg. Strålande blå himmel, löv i alla färger fån grönt, gyllene guld till flammande rött. Verkligen en dag för långpromenader, kaffe på uteserveringar, varma händer.
Men när jag precis kommit igång med städningen av den katastrofalt stökiga lägenheten ringde ett främmande nummer på min mobil. Det var en tjej som ringde och berättade att syster hade varit med om en trafikolycka med min bil. Syster var inte skadad,som tur är, men i chock och ingen visste hur det var med mopedisten som tydligen låg stilla på marken. Ringde till pappa som åkte dit först, sen när jag och mamma hade kommit fram var redan ambulansen och polisen borta. Det enda som fanns kvar var en chockad ewa och metallbitar spridda i rondellen. Ingen vet riktigt vad som egentligen hände, men antagligen så var mopedisten redan i rondellen och körde väldigt fort så syster hann inte se honom när hon körde ut. Hon kommer inte ihåg riktigt. Efter det så avstannade dagen något.

Och just det. Ifall du undrar hur lilla bilen ser ut.

lördag 27 september 2008

don't wait

rolig dag på jobbet idag. Jag vet att finanskrisen är dålig, att det är den största finansiella kris som har drabbat västvärlden på väldigt länge, men jag är ledsen att säga det, den gör mitt jobb betydligt mer spännande. Att handla med pengar när nästan inga pengar finns att tillgå är en utmaning. En dyr utmaning. För företaget iallafall. Vi har order att inte tala med pressen och jag antar att skriva här är inte heller rekomenderat. Men jag nämner inga namn.

Så fullt upp hela dagen. Sen åkte jag till sjukhuset och hälsade på A. Roligt att se henne igen, jag tycket mycket om henne, tråkigt att det är på sådana omständighter som ett sjukhus. Varför skjuter man upp att hälsa på folk man tycker om till tråkiga tillfällen. Nu kommer hon bli bra. Men tänk hur många barnbarn först träffar sina morföräldrar på begravningen och tänker "varför skrev jag inte det där vykortet"

Hemma har jag lagat pannkakor. Med fetaost. Grymt goda. Hade tänkt att träna på kvällen. Men efter ätit upp alla pannkakorna så kom jag fram till att träningen blir nog imorgon istället.

Däremot har jag sett Ironman. Den var faktiskt betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Jag tror att den något fjantiga titeln lurande mig att tro att filmen skulle vara mer åt det barnsliga komedi/actionfilm/serie hållet. Nu tillstår jag inte att det här är en seriöst djup film. Dock med mer stubstans än förväntat.

Och så dagens viktigaste tillägg. Det är inte långt kvar tills Neil Gaimans nya bok kommer ut. Jag är sjukt exalterad. Det blir definitivt ett brott i köpstoppet.

fredag 26 september 2008

hemma igen

hemma igen efter en lite för kort vistelse och något för lång resa. Flyget var en timma försenat i Köpenhamn. Väldigt tråkigt. Speciellt när jag har köpstopp, alltså kan jag inte ens gå i affärerna. Jag brukar inte handla saker på flygplatser, men när jag vet att jag inte ens kan, så känns det helt meningslöst.

Väl hemma har jag tillbringat en timme med att göra fundingrapporten, börjar få lite rutin på den nu, så det går snabbare.

Upptäckte en intressant sak när jag kom hem. Tre hattar i hallen hängde inte där de skulle. Tre hattar hade bytt plats med varandra. Jag gick omkring lite i lägenheten och funderade på varför någon hade brytit sig in för att flytta om på hattar eller om vi hade en poltergeist. Började tycka det var riktigt spännande tills jag kom på att det har varit hantverkare här för att jobba med ventilationen. De måste ha stött till hattarna och hängt tillbaka dem på fel plats. Inte lika roligt som en poltergeist.

Förresten har börjat att läsa (och läst halva) av din Hunter S Thomson bok, Better then sex. Måste säga att jag tycker den är lite svår. För det fösta så refererar han hela tiden till människor med en självklarhet att alla vet vilka de är. Tyvärr hör jag inte till dem, jag har ingen aning om vilka hälften av alla dessa politiker är. Det tar bort lite av tjusningen. Sen är språket relativt svårt, mycket amerkiansk slang som jag inte riktig förstår. Jag känner att missar poängen i många fall. Sen har jag tyvärr aldrig varit särskilt intresserad av politik, även om jag alltid har dåligt samvete över detta.

Jag skrev ett mycket längre inlägg, och mycket bättre. Men nätverket kopplade ner och allt försvann. Så jag tänker inte skriva om det.