irriterande

gjorde något fel nånstans i Sudokon. Fan också, det tar evigheter att hitta tillbaka ju. Jag som skulle gå och lägga mig tidigt.

Update: Jag klarade den, nu kan jag lägga mig med gott samvete.

Update två; det började precis hagla ute, så att billarmen låter.

running

sov som en sten, för hur det än är så är min egen säng den allra bekvämaste. Även om den är något bättre när du är i den också. Annars har jag inte gjort så väldigt mycket idag. Ätit en någon skral frukost, för jag hade ingen större lust att gå och handla och sen tillbringat större delen av förmiddagen med att ligga på soffan och läsa tredje delen av min vampyrkärlekssaga. Tog mig samman något senare på dagen, drog på mig springkläder och gav mig ut. Sprang hem till mina föräldrar, har tänkt göra det länge men inte kommit mig för. Nu var det perfekta tillfället. Det tog en timme och tio minuter, men jag sprang nog alldeles för långsamt eftersom varken min puls eller andning gick upp. Måste nog skaffa pulsklocka, annars kommer jag alltid fega ut och springa för långsamt. Hemma hos föräldrar blev det middag med filé mignon (eller hur det stavas) svampsås och blomkålsmousse. Ostar till efterrätt. Mycket gott. Lånade sen bilen hem, kände mig inte helt upplagd för att springa tillbaka. Ska hämta min egen bil från verkstan imorgon. Det blir inga bullar dock. Har tagit en månad att laga den ju.

Här är förresten en bild av fasaden på kyrkan jag har tänkt vi ska gifta oss i. Klicka på bilden för att se bättre.

one year anniversary

tillbaka hemma, och efter en snabb koll för att se om bloggen är kvar upptäcker jag att jag idag har bloggat precis i ett år. Jag började 25 Oktober 2007 för att hålla dig uppdaterad om mitt liv. Hade ingen tanke då på att jag fortvarande ett år senare skulle fortsätta med samma sak. Mycket har hänt på ett år. Om jag bläddrar bakåt kommer minnen tillbaka. Jag har vuxit och införskaffat både bra och dåliga erfarenheter. Jag har varit lycklig och glad och jag har varit deprimerad, ledsen och ensam.
I korthet
Jag har klippt av mig håret, från jättelångt till jättekort.
Jag har delat lägenhet med syster i flera månader. Både uppsidor och en del nersidor.
Jag har börjat med att ge blod
Det har varit snökaos och en knoppande vår.
Jag har jobbat en månad i Rumänien och lärt mig klara mig själv.
Jag har fått ett större självförtroende och styrka på mitt jobb.
Jag har fått en ny vän, och förlorat en gammal
Jag har klarat av att springa en mil under timmen
Vi har rest runt i Costa Rica och jag har lärt mig vågsurfa. En dröm "come true".
Jag har varit på konferens och hållit presentation för massa höjdare på egen hand. Och inhandlat en Bosskostym
Alice har dött och en tomhet har infunnit sig i mitt hjärta
Vi har varit i Polen och lyckats komma överens med mina föräldrar.
Jag har förlovat mig med någon jag älskar. Och trots att jag aldrig trodde det skulle hända planerar vi att gifta oss. I en kyrka, med klänning och präst och allt som hör till.
Jag har upptäckt att i norrland finns så många myggor som det sägs
och att New York är världens häftigaste stad.

Ett år, egentligen ingen tid alls, men så mycket som passerar. Ibland obemärkt, ibland lämnar stora avtryck. Men förhoppningvis inte utan mening.

technical problems.. help needed

nu börjar kylan komma till göteborg. Josefin var tvungen att skrapa bilen i morse. Inte trevligt på något sätt. Jag har gillat värmen som har varit i höst. Den får gärna fortsätta.

Hade planerat att komma ifrån jobbet tidigt, vid fyra. Men när josefin skulle åka var jag inte i närheten av klar så jag fick stanna på kontoret. Men jag blev relativt klar med mina grejer iallafall.

Väl hemma hade jag en väldigt lång dialog med mig själv. Jag överlade i fall jag skulle springa eller inte. Det var mest nackdelar, men till slut tvingade jag mig själv att gå ut. Jag sprang Korsvägenrundan, fast åt andra hållet. Allså först ner till korsvägen, upp till poseidon, vidare till kapellplatsen, chalmers, wawrinskis plats och hem. Det kändes som uppförsbacke hela vägen. Alltså har jag rätt när jag säger att det är nedförsbacke hela vägen åt andra hållet. Men jag var rätt så nöjd med mig själv efteråt ändå.

Väl hemma blev det brocolisoppa och youghurt. Mycket gott speciellt efter den inte allt för goda tonfiskbaguetten jag åt till lunch.

Efter det försökte jag lägga in kort på min kamera, för att få in dem i fotoramen. Men jag lyckas inte, jag vet inte hur man gör. Hoppas du kan hjälpa mig.

cheeses

idag har jag ätit pizza. Med tre ostar på. Jag åt upp hela. Och inte ens dåligt samvete har jag över det. Jag och anna träffades och gick till Johannebar för middag och vin. Mycket trevligt. Jag tycker ju väldigt mycket om att umgås med henne. Det är ofta min planeringsångest som kommer i vägen. Och det faktum att jag sällan är hemma innan nio på vardagar. Och då orkar jag inte med bästa vilja umgås med någon.

Ingen idé att skriva att det är stressigt på jobbet längre, för det har helt enkelt blivit en vardag. Men jag måste erkänna att jag gilar det på något skumt sätt. Jag vet att det är en balansgång mellan stressigt på ett positivt sätt och en nedbrytande stress. Men just nu tycker jag det är väldigt roligt att gå till jobbet. Även om det ska bli väldigt skönt med en veckas semester.

Fortfarande ingen bil. Och jag har cyklat varje dag denna veckan, men imorgon ska jag faktiskt åka med Josefin och hennes nyinköpta Peugot. Det är lite tråkigt att jag kom in i cyklandet så sent på året. När det var sommar, varmt, ljust och jättefint väder att cykla i så gjorde jag det bara ett fåtal gånger, och kände att jag fick tvinga iväg mig varje gång. Nu när säsongen nästan är slut och det är becksvart på både på morgonen och på kvällen är jag sugen på att sätta mig på cyklen hela tiden.

Hade egentligen än hel del mer att skriva. Men det blev så långt telefonsamtal där vi lyckades avverka allt mellan himmel och mord att jag ska nog ta och gå och lägga mig istället.

books in my ear

idag blev det sent.. sent. Jag har på sista tiden haft så mycket att göra på jobbet att jag varken orkat eller hunnit med någonting som helst annat. Jag missköter de få kompisar jag har kvar, för när jag kommer hem långt efter nio har jag varken lust eller ork att prata med någon. Jag lovar mig själv att imorgon eller nästa vecka eller veckan därpå, då ska jag ta tag i det. Då ska jag ringa alla jag känner, då ska jag komma iväg och vara social, vara en del av hur man ska vara. Men sen blir det ändå inte av. Och när jag inte tänker på det så saknar jag det inte. Det är bara när jag medvetandegör längden av tid som passerar mellan telefonsamal eller träff som jag känner att det kanske inte är rätt sätt att leva på.

Kom iväg så sent från jobbet att jag inte orkade cykla hem. Lånade mammas bil istället i tron att det skulle gå snabbare. Men sen fick jag ändå tillbringa tjugo minuter med att leta parkering, så det gick nog på ett ut. Men jag slapp att bli dränkt iallafall. För det regnar i Göteborg igen.

Har verkligen fastnat i ljudboksträsket. Jag vill lyssna på min ljudbok hela tiden. Jag har hörlurar på mig när jag äter frukost, när jag cyklar, när jag går omkring i lägenheten, när jag borstar tänderna, när jag ska sova. Det är än fantastiskt bra uppfinning. Det är som om jag kan läsa nästan hela tiden. Även om jag gör andra sker. Dock funkar det inte att lyssna och skriva samtidigt, så jag har pausat en liten stund.

Nu börjar jag skriva lite osammanhängande känner jag. Tydligt tecken på att det är dags att sova. Och lyssna på ljudbok.

Tuesday rush

ännu en dag passerad. Har cyklat både på morgonen och hem igen. Känns som en väldig bra start och avslutning på dagen. Och nu har jag inte lika ont längre i de kroppsdelar som har direktkontakt med sadeln.

Bra dag på jobbet idag. Även om jag är inte så lite irriterad på min chef. Han har underlåtit sig att meddela oss att det är styrelsemöte på måndag. Jag fick veta det idag när VDn kom till mitt rum på ett inte alldeles för bra humör. Det blev inte bättre när han såg min totalt oförstående min när han frågade varför materialet redan var en dag för sent. Hans blick när jag frågade vilket material han menade var inte alltför glad.

By the way. Visste du att det du känner med tungan tolkas som sju gånger större av din hjärna. Det fick jag lära mig hos tandläkaren igår. Alltså, han höll på att laga hålet i min tand så kände jag efter med tungan och tyckte det kändes jättestort. Då fick jag veta denna fantastiska kunskap. Hålet var bara 2 millimter, men min hjärna tolkade som 1,4 centimeter. Eller nåt.

Angående Leonard Cohens låt Avalanche, jag har läst att den är väldigt svår på gittar.

Saxat från Wikipedia:
"The lyrics are based on a poem he had previously written. The music is notoriously difficult to play on the guitar. Cohen went on record saying "Every guitarist has one chop, and I used mine on Avalanche"

Men o andra sidan tycker jag du är grymt duktig, så jag ser fram emot att du spela Cohen för mig snart. Har också upptäckt att Nick Cave & the Bad Seeds har gjort en cover på Avalanche. Har inte hört det ännu dock.

Nu ska jag nog sova snart. Blir cyckel imorgon med.