The Book Thief - Markus Zusak

Det är en stark bok och en mycket gripande historia som utspelar sig i en liten stad i Tyskland mitt under brinnande krig. Döden är berättarröst och har aldirg haft så mycket att göra som nu. Det är ett nyskapande och oförutsägbart grepp med citat och små utvikningar, förannonseringar och grafiska lekar som kombineras med en fantastisk historia om andra värdskriget nazi-tyskkland. Jag tycker den är enormt bra. Boken marknadsförs faktiskt som en ugndomsbok, men jag tror att den borde tilltala alla som gillar en bra historia berättad på ett nytt och lite finurligt sätt. Historiens boktjuv är en skolflicka som heter Liesel Meminger, och anledningen att hon själ är för att jämna ut livets ojämnheter lite. Hennes bror dör ifrån henne i början av boken, hennes mamma försvienner och hennes pappa har aldrig funnits i hennes liv. En hel del har tagits ifrån henne. Så hon stjäl ord. Andra världskrigets fasor beskrivs på ett väldigt torrt och sakligt sätt, som gör att det griper om en ännu mer, som bokens berättarjag konstaterar "For the book thief, everything was going nicely," Death observes, as the extermination camps flourish in the summer of 1942. "For me, the sky was the color of Jews." På det stora hela är The Book Thief (eller Boktjuven på svenska) en historia om ordets makt, människors komplexitet och hur böcker kan rädda ditt liv. På fler än ett sätt.

tråkigt

Jag började svara på en kommentar i förra inlägget. Men det blev ett så långt svar att det får vara ett eget inlägg istället.

Det där om att ha tråkigt. Jag tror det stämmer idag. Vi är väldigt rädda för att ha tråkigt. Föräldrar verkar ha ett tvångsmässigt behov att konstant roa sina barn. Jag skulle tro att man sällan hör någon svara – ”Vad bra. Hitta på nåt då” på klagandet – ”Jag har tråkigt” Det är som vi tror att barnen har förlorat förmågan att finnas till utan föräldrars ständiga övervakande och påhittande av aktiviteter. Det där om att man förr i tiden lekte med kottar och det gick alldeles utmärkt är antagligen inte en myt. Utan tristessen kommer inte kreativiteten och utan möjligheten att pausa i vardagen kommer vi aldrig hinna uppskatta livet runtomkring oss.

boring

Ibland blir jag liksom lamslagen av tristess. Jag tror att det händer de flesta då och då. De flesta människor har trösklar att klättra över innan tvätten hamnar vikt i garderoben eller glödlampan blir bytt. Man har olika trösklar för olika saker beroende på vem man är och hur livet ter sig för tillfället. Ibland kan man surfa på farten från en tröskel och flyga över ett par andra. Ibland växer sig småtrösklar stora som bergskedjor.

Jag har tvärt emot min vilja börjat odla många och stora trösklar på mitt jobb. Ganska ofta känner jag mig dålig för att jag inte är tillräckligt produktiv. Det konstiga är att jag vet att jag är sjukt produktiv, när jag vill. . Varför lyckas jag inte nu?
Suck

dagens bok - Virus

Virus av Sarah Langan börjar med att en liten pojke glöms bort och försvinner i skogen under en skolutflykt, och en sjukdom sprider sig med oroande hastighet genom en liten idyllisk stad i Maine. Det är obehagligt, mörkt och krypande. Beskrivningen av vanliga människors vanliga liv och oförmåga att greppa och ta till sig det hemska som händer är extremt välskriven. Boken anspelar på de saker som jag tycker är mest obehagliga i skräckböcker, nämligen shapeshifting. Att någon person nära en som man älska och litar på plötsligt förvandlas till någonting annat. Virus är inte helt olik Peter Straubs ”Ghost Story”, som jag också tycker klassar in på de bättre skräckböckerna, fast med väldigt genomtänkta miljöbeskrivningar och mer modern twist. Boken är svår att lägga ifrån sig och lämnar en skräckeftersmak som kännetecknar en bra rysare.

very housewifeiy

Jag har varit helt galet huslig ikväll. Har både bakat bröd, och för första gången i mitt liv kokat sylt. Mormor var snäll nog att plocka två kilo aronia åt mig, och jag gav mig på ett försök att förvandla det till sylt.


Själva kokandet var inte särskilt avancerat. Jag är något förskräckt över mängden socker man lägger i. Men på första försöket kändes det bäst att följa receptet. Jag kan experimentera framöver. Nu återstår det att se hur det kommer att smaka.

Bröden börjar jag få lite rutin på nu. Men det stör mig ofatligt att de flyter ut när man stjälper ut dem på plåten.

Whats the difference

Lyssnade på Morgonpasset helg i lördags som diskuterade ett mycket fascinerande ämne. Det är ju så att Lagerbäck inte är förbundskapten för svenska herrlandslaget längre, och nu letar man med ljus och lykta efter en ny. Johan Esk, en sportkrönikör på DN, kom med vad som verkar vara ett enormt provocerande förslag. Han skrev nämligen att Svennis kunde bli förbundskapten och Pia Sundhage assisterande förbundskapten. Pia Sundhage verkar väldigt meriterad och är för nuvarande förbundskapten för USA’s damlag, vilka för övrigt har fått OS guld.
Detta förslag väckte enormt starka känslor från total förvåning till raseri.
Blandade kommentarer från svenska fotbollsvärden:
Anders Svensson (fotbollsspelare). ”Men hallå det är ofantlig stor skillnad mellan dam och herrfotboll. Det är två helt olika idrotter fattar du väl. Går inte ens att jämföra. Helt annan idrott.”
Tobias Hysén (fotbollsspelare IFK Göteborg). ”Det är alldeles för tidigt för en kvinnlig förbundskapten i manliga landslaget.”
Andra röster:
”Ar detta ett skämt. Det är en helt annan sak att träna herrar. ”
”Skulle hon verkligen passa och bli respekterad?”
”Hon är säkert jätteduktig på tjejsidan.”
”Jättesteg för svensk fotboll. ”

Vad är grejen. Det är väl fortfarande samma spel vare sig det är tjejfotboll eller herrfotboll? En boll, ett mål, få in bollen i målet? Vad är problemet? En tränares uppgift är att se och upptäcka spelarnas kvalitéer och förutsättningar samt bygga upp ett samspelat lag. Inte att springa ikapp på planen eller mäta storleken i duschen. Uppenbarligen så bygger fotbollens hela inte väsen på att man har kuk. Jag hade kunnat köpa att hon inte platsar som förbundskapten på grund av otillräckliga meriter. Men de enda argument jag hörde är att hon är kvinna.

30+

Freeeedag!!! Och det jag ser fram emot mest är:

1) eftermiddagskaffe
2) att jag inte har något planerat på lördag kväll
3) tid att ligga i soffan och läsa böcker

Om jag inte hade haft en sjukt intensiv vecka bakom mig skulle jag tro att jag var pensionär. Nu tror jag att jag är i 40-årsåldern.