home alone

Micke och Simone åkte iväg till stugan i Onsdags. Jag har varit hemma själv i två dagar och tre nätter. Innan de åkte kändes det som om jag skulle ha oceaner av tid att göra saker på. Jag hade tänkt träna, och göra lite after christmas shopping, och kanske ta en fika eller två, möjligtvis städa och hänga upp lite tavlor. Men i realiteten har jag sovit, och läst och tittat på TV. Ätit lite ibland. Inte ens bakat de där lussekatterna jag hade tänkt baka. Ingenting förutom legat i soffan i olika positioner. Jag hade ingen aning om att jag var så trött och energilös, så tom på allt. Jag hoppas att två dagar hemma själv kan ha avhjälpt det hela lite.

Micke och Sim är på väg hem just nu. Och jag saknar dem lite. Det är väldigt tomt utan bebis hemma. Men väldigt mycket tid till att göra ingenting. Man inser inte hur fullständigt hon tar hela ens uppmärksamhet i besittning förren hon inte är där och gör det.

söta saker som Sim säger

i urval:


Plappa lilla magen
Titta bebis Mon
Nallen inte bada


Doda                 =>     Groda
Mumintoll          =>      Mumintroll
Stola Mollan      =>      Stora Morran
Keko                =>      Keso
Plampan            =>      Lampan
Plappa              =>      Klappa
Agod                =>      Varsågod
Ajdå                 =>      Hejdå
Tyton               =>       Tyson
Tati                  =>       Pappa
Putt                  =>       Puss
Lull Lull            =>       Vagn (rull rull of course)


Äggplanta

Glimtar av en Jul

Japp, då var den här julhelgen över. Mycket trevligt, lite jobbigt, massor mat, ännu mer julklappar, Simone har varit sjuk, vi har stressat. Jag antar att det är ungefär som en vanlig jul.

Min inställning till julen är lite ambivalent. Egentligen tycker jag det är fantastiskt trevligt, varmt och mysigt. Speciellt hemma hos föräldrar. Där känns det som det blir jul på riktigt. Å andra sidan tycker jag att det ibland kan bli lite för mycket. För mycket stress, för mycket mat, för mycket presenter. Jag hade hellre haft en jul då vi bara hängt tillsammans hela familjen, spelat spel, ätit god mat (i lagom mängder) promenerat och vilat mycket mer.

Men nu blev det väldigt trevligt ändå. Hemma hos mamma och pappa. Med Ewa och Sammi, Micke och Simone och mig. Mickes familj kunde inte komma så vi blev inte fler än så. Fantastiskt julklappar. Ännu godare mat och en glad Simone trots sjukdom.

Hur som helst. Tack så väldigt! Mamma och pappa framför allt! Men också "Ada, Tyton o Ammi". För att ni har gjort Simones första medvetna Jul en så väldigt glad tillställning. Det är sådana jular jag vill att hon ska komma ihåg när hon växer upp. 

Skåla i champagne

Julklapps en masse

Simone var väldigt engagerad i utdelningen

En av alla Muminpresenter till Sims stoora glädje

Gunga julgranskulor (dagens lek)

Juldagsfrukost (the best frukost in the world)

Och ankan till middag

GOD JUL!!!

Aj då

Fett osugen på att gå ut och springa. Det är kallt, ingen annan ska ut och jag har mycket att göra. Men eftersom jag precis läst en "inspirerande" bok om löpning står jag ändå här och byter om till tights och löpdojjor.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Born to Run

Precis avslutat Christopher McDougalls bok Born to Run. Eller "Born to Run: A Hidden Tribe, Superathletes, and the Greatest Race the World Has Never Seen" som den inte allt för blygsamma originaltiteln är.

Boken börjar med en simpel fråga av författaren "varför gör min fot ont när jag springer?" och fortsätter genom evolutionen till dagens ultramaratonlöpare till de gåtfulla Tarahumara indianerna från Mexico. Författaren argumenterar för att människan är evolutionärt utvecklad för att springa långa sträckor och att alla människor är skapta för och skulle kunna springa långt. Samt att anledningen till våra tiders skador och problem från löpningen härstammar från den moderna skon. Ju bättre och dyrare skor desto mer skador är kontentan. Och att allt vi har lärt oss om löpning och löpsteg är egentligen fel.

Jag tycker boken är väldigt inspirerande och intressant. Det är spännande att läsa om ultralöpare som springer väldigt långa sträckor dagligen, ofta barfota, och inte lider av några knäproblem, benhinneproblem eller andra löprelaterade skador. Kan allting verkligen sitta i löpsteget och i skon? Spännande. Och jag är sugen på att prova.

Sen bör man säkerligen ta en del med en nypa salt, men det gäller väl det mesta här i livet.
Vidare tycker jag den svenska översättningen är rätt dålig. Jag tror att boken har mycket att vinna på att läsas på originalspråk. Dock var den svenska versionen allt jag hade att tillgå så det blev den.

Men jag rekommenderar boken, vare sig man är löpare eller inte. Om inte bara för de intressanta karaktärs och miljöbeskrivningarna.

Skumt

Tveksamt ifall fiskkakor med kokosgrädde var ätbara enligt Simone. Däremot badskum. Yummie!



- Posted using BlogPress from my iPhone

julbord eller christmas table när man jobbar mestadels med amerikaner

Julbord med jobbet på Hotell Eggers igår. Fin miljö, fint hotell, fint att komma iväg på julbord. Men annars. Nja. Maten inte alls särskilt intressant. Jag lagar bättre. Köttbullar, korvar, sillar, skinkor, andra skinkor, ännu mer skinkor, apelsiner, typ bridgeblandning som godis. Alltså. Julmaten tycker jag ska vara något utöver det vanliga. Någonting som inte är vardagsmat. Det ska inte vara mat som man lika gärna kan laga hemma närhelst. Det ska vara något man äter bara en gång om året och som är fantastiskt gott. Det ska vara "theJulmat". Det här tyckte jag bara var tråkigt. Och tyvärr. Jag måste säga. Sällskapet. Alla hade gått hem till kvart i tio. What's up with that. Också lite lamt. Ja ja. Ser fram emot julafton istället.



Ja det fanns sånghäften, men ingen verkade kunna melodierna



Och jag vet inte varför jag ser så skum ut. Drack inte mer än ett glas vin. Lovar