The sleeping sport

Jag tittar nästan aldrig på sport. Förstår inte poängen med att heja på avstånd och spänna sig och vara nervös inför varje mål. Men när Micke söver Simone föreställer jag mig att det är nästan som att titta på en riktigt spännande match. Jag sitter som på nålar i soffan, spänner mig för att uppfatta minsta ljud från sovrummet, mumlar tyst för mig själv "Kom igen. Somna då. Kom igen. Du kan klara det!" Förhoppningarna stiger vid varje tyst period för att grusas med ett stort "neeeej!!" när gråten börjar igen. Och när, eller om, Micke går segerrik ut från sovrummet vill jag bara ställa mig upp och ljubla.

- Posted using BlogPress from my iPhone

att sova eller inte sova. det är frågan

igår kväll:
NEEJ INTE SOVA HELA NATTEN. TITTA MUMIN. LÄSA DODAN O ANKAN. INTE SOVA. NEEEJ!!

idag morse:
NEEEJ. BALA SOOOOVA LIITE TILL. INTE ÄTA ÄGG. SOOVA. MON TÖÖT

ja ja.

att det måst ta så lång tid att jobba klart

Precis tillbringat så gott som hela lördagen framför datorn med jobb, jobb och mera jobb. Micke och Sim har åkt iväg till stugan just för detta tillfälle. Även om jag i hemlighet hoppades att jag skulle bli klar något fortare så jag kunde tillbringa lite av min ensamma tid med att vila, läsa bok, bli friskare och kanske ta en shoppingrunda för att förnya min garderob. Ja ja, det kommer väl andra månader.
Nu ska jag tröstäta kaka som min snälla föräldrar kom förbi med tidigare idag.
Och antagligen gå och lägga mig eftersom klockan strax är elva.
Suck.

att höra sitt barn skrika är ungefär som att få elektriska stötar

Jag ligger och sover på soffan i hopp om att bekämpa nåt som känns som begynnande influensa. Jag ömsom fryser, ömsom är jättevarm och har en huvudvärk from hell. Men varje gång jag hör Simone gråta från sovrummet går min kropp upp i beredskapsläge. Min puls skenar, adrenalinet flödar, jag blir klarvaken, hör varenda pip och får säga till mig själv på skarpen för att inte springa till sovrummet direkt. Jättelätt att somna om efter ett sånt uppvaknande. Och eftersom hon hittills låter rätt mycket vet jag inte riktigt hur det blir med det här kurerandet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

snacka om ambivalens

Det förra inlägget jag skrev. Om hur jobbigt det var att lämna på dagis. Ja, det är jobbigt. Men när jag hämtade idag var det ungefär samma visa. "NEEJ, INTE GÅ HEM, NEEEJ INTE TÖJAN, INTE TITTA MUMIN!!!" Jag bara "suck". Så jag antar att det kanske inte är så illa som det låter då och då.



Bebis som vägrar gå hem, utan försöker bryta sig ut för att gå till dagis.

- Posted using BlogPress from my iPhone

vad man än gör så känns det inte helt hundra

Det med dagis alltså. Simone har kommit in i en period då hon inte alls är sugen på att gå dit. Inte alls. Hon vill helst stanna hemma. Hon vill att alla ska stanna hemma. Helst sitta i soffan med henne i mitten under en filt. Titta på Mumin och äta russin. Alla tillsammans.

Så varje morgon blir hon ledsen när vi måste säga hejdå till Mumin, hejdå till henne, och skicka iväg henne till dagis. Och jag vet att hon har det bra där. Personalen är jättebra, hon lär sig massor och vi får input vad som händer varje dag. Men ändå. När ”neeej, titta Mumin, allihooopa” ekar i trapphuset skär det i hjärtat.

Och då känner jag att ”Varför? Vad är poängen att gå till jobbet när jag istället kan stanna hemma med denna här lilla människan”

Men ändå. Jag behöver jobbet för att må bra, för att det är roligt, för att jag utvecklas personligen, för jag tjänar pengar. Jag vill inte känna att jag offrar mig för någon annan. Och jag tror inte att Simone kommer tacka mig när hon blir större om jag skulle berätta för henne att jag offrade mitt jobb för din skull. Hon skulle antagligen tycka det var dumt. Tänk vilken jobbig tacksamhetsskuld man isåfall försätter sitt barn i. Typ jag offrade mig för dig och så går du ut och super på helgerna. 

Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till i mitt resonemang. Mer än att ingenting är självklart eller ens helt lätt.

Då var det dags igen

att tömma ut lite blod. En bra sak, förutom att det är allmänt bra art ge blod, är att man får koll på sina blodvärden.


- Posted using BlogPress from my iPhone