Mer observationer

Inga bilder idag heller eftersom min dator är död.
Men några fler observationer. Och med observationer menar jag mina egna högst subjektiva. Men för att det ska hamna på listan har jag sett det i minst fem fall och ofta iallafall tio. Ibland fler.

• Väldigt stor andel av ungdomar (och då tänker jag folk ända upp i min ålder) har stora tatueringar. Och många lite äldre, typ kvinnor 40 plus, välklädda, i heels har ofta nån liten tatuering på foten.
• Det finns väldigt många unga människor. De driver gärna runt i stora gäng. Väldigt många av dessa är punkare. Är du punkare måste du ha en minst decimeter hög tuppkam. Eller vara rakad. Eller ha långa dreads.
• Alla små flickor är piercade i öronen. Och då menar jag från ålder nyfödd. Och de är alltid klädda i små prydliga klänningar och ofta lackskor. Även på lekplatser
• För övrigt på lekplatser så har de flesta mammor korta jeansshorts och magtröjor. Och högklackat. I sanden. Oavsett kroppsform.
• Alla äldre män har kostym på söndagar.
• Alla byxor jag har provat har passat. Och de som känner mig vet hur jag har svårt att hitta byxor som passar. Det här är booty land.

Blandade observationer

Min dator går inte att ladda så det blir inga bilder förren på måndag. Istället lite snabblogg från telefonen.
Idag har jag fortsatt gå omkring. Besökt Botaniska trädgården, Operan, ett museum, en stor park och ett shopping centra.
Jag har även gjort några observationer.

• Det finns väldigt många snygga människor i Brasilien. Både män och kvinnor.
• Alla barn är supersöta. 
• Det verkar hånglas jättemycket här. Alla går och håller varandra i händerna och kysser varandra vart och varannat steg. Det gäller ungdomar, pensionärer, uteliggare, folk i kostym. Alla hånglar.
• Enda kaffet som serveras är espresso. 
• Absolut ingen pratar engelska. 
• Folk älskar pick-nick i parken. Gärna med bilen i närheten så man kan ha stereon på högsta volym och dansa lite när andan faller på. 
• Alla killar joggar utan t-shirt och alla  tjejer i full make och hot-pants. 
• Det går inte shoppa i det här landet. Allt är neon eller genomskinligt eller tight eller kort kort eller djurmönstrat eller med nitar och paljetter. Och ibland händer allt detta på ett och samma plagg

blandade pics

idag har jag vandrat omkring en hel del. Har varit ute från elva till sju. Så på slutet började jag bli lite trött på att promenera. Batterierna på datorn är nästan slut. Så det blir inget långt inlägg. Och jag verkar inte kunna ladda den på rummet. Ett annat uttag på datorn än på alla andra elektriska grejer. Iallafall. Bättre inryck av Curitiba i dagsljus. Inte lika vilsen.

Elektriciteten är på utsidan

Många byggnader i kolonialstil

Rätt så slitna dock

Väldigt många övergivna skyskrapor

Mueeum Oscar Niemeyer

Gammalt torg, med lokalt punkgäng i gräset

Lite folk ute och går

rakt fram åt båda hållen

första dagen är passerad. Tillbaka på hotellrummet och rätt så trött. Försöker samla ihop tillräckligt mycket energi för att gå och borsta tänderna och ta ut linserna.

Jag åkte till kontoret klockan ett. Tar ungefär en halvtimme från hotellet till Volvo beroende på trafik. Fyra timmar jobb och taxi tillbaka klockan fem. Då började jag bli lite lätt hungrig. Hade bara ätit frukost, men upptäckte att man äter sent här i Brasilien. Inga restauranger verkar öppna förren sju, åtta. Jag åt lite nötter och gav mig ut för en promenad. Vid sextiden är det fortfarande ljust, men börjar gråna lite. Med tanke på min historia med att gå vilse var jag lite tveksam över vart jag skulle bege mig. Slutade med att jag gick en stund åt ena hållet på gatan. Sen en stund åt andra hållet. Vågade inte riktigt vika av. Vill absolut inte vara vilse i Curitiba när det är mörkt. Speciellt med tanke på att typ ingen pratar engelska. En del folk på gatan kommer fram och pratar med en och jag fattar absolut ingenting, ingen i någon affär pratar ett ord på engelska, inga taxichafförer, nada. Lite svårt att gå vilse då.

Stannade förbi i ett shoppingcenter och spanade lite. Det mesta verkar väldigt dyrt, men coolt. Köpte lite vatten. Tog lite kort. Och gick tillbaka igen. Middag på hotellet. Svindyrt det med. Så jag måste verkligen våga mig ut till nån hyfsad restaurang imorgon. Just nu lyder jag Mickes råd och laddar ner offline gatukarta av Curitiba till min telefon. Hoppas det hjälper.

Min lånekamera. Lite stor och otymplig

Gata som hotellet ligger på. Åt höger tror jag

Gågata med palmer (plus att jag såg lite julgranar här och där, skumt med sommar och julgranar)

Genom fönstret, fast "by night"

Curitiba

Framme i Curitiba. Lång lång resa, Warszawa/Amsterdam/Sao Paolo/Curitiba. Men utan problem. Sao Paolo är en jättestor flygplats med massa folk. Där ingen pratar engelska. Så tre timmar transfer var välbehövligt. Men till slut kom jag fram. Lokal tid lite efter midnatt. Min tid efter tre på natten. Rätt trött. Men sov som en sten.

Nu på morgonen så har jag ätit frukost och hittat Internet. Ska till kontoret en sväng och kanske kolla in gymmet. Det är nog allt, hoppas jag. Om jag inte tvingas iväg på middag på kvällen. Det är väldigt trevligt att socialisera med kollegor. Men middag varje kväll, med människor man inte känner kan vara lite påfrestande. Speciellt om inte energin är på topp.

Här är klassiska bilder genom hotellfönstret. Har inte varit utanför dörren ännu.

Genom fönstret till vänster

Genom fönstret till höger

fint

den här skylten såg jag när jag körde hem från jobbet idag.

För de som inte förstår så står det:

Ania, jag älskar dig. Den här lägenheten är till dig.

frusen rök

Det ser lite annorlunda ut genom mitt fönster nu jämfört med hur det var när jag kom hit. Snö och vitt och grått. Många löv hänger fortfarande på träden och grenar bryts av på grund av tyngden. Och jag måste säga att temperaturmässigt är det lika obehagligt som i Göteborg. Noll grader känns genom kläder ända in i skelettet. Antar att det är närheten till floden som gör det.

Micke och Simone har åkt tillbaka till Göteborg efter en äventyrlig start. Men Simone verkar inte ha blivit avskräckt att komma tillbaka. Tydligen så frågar hon redan om att flyga igen.

Jag börjar känna lite hemlängtan. Längtan efter en mer normaliserad vardag, efter mina vänner och familj. Det är lite ensamt här. Och samtidigt är jag för trött för att göra särskilt mycket mer än att jobba.

Vinterutsikt genom fönstret

Samtidigt så är det spännande grejer på gång. Imorgon flyger jag till Brasilien för att vara där en vecka och jobba. Och en helg för att upptäcka och turista lite. Därefter ett flyg till Toronto där lite jobb och lite fritid väntar. Jag funderar på att ta mig ner till Niagrafallen för att spana. Från Toronto ett flyg till Greensboro, USA för att beöka vårt huvudkotor. Allt som allt tre veckor borta. Och i Brasilien är det sommar.

Jag planerar hänga en hel del på den här delen av hotellet. (Bild från hotellets hemsida)