söndag 2 december 2012

det är trots trots allt

Simone har alltid varit väldigt otrotsig. Hon har haft egen vilja men också en förmåga att kompromissa rätt bra. Men de senaste två dagarna är hon som en helt annan person. Helt förvandlad. 
Hon lägger sig ner på marken och skriker NEEEEJ så fort vi inte gör exakt som hon vill. Hon totalvägrar äta sen flera dagar tillbaka NEEEJ JA E MÄTT (hrmmn ja, utan att tagit en enda bit i munnen, don't think so) hon ålar sig som en överkokt spaghetti när man försöker sätta på henne vantar NEEEJ INTE VANTAR och en liten stund senare JAA VILL HEM, KALLA HÄNDER, NEEJ INTE VANATAR. Sen gör hon sitt bästa att göra tvärtemot vad vi säger. Micke bara; "sitt inte så nära datorn" Simone svar på detta; "flyttar näsan två  millimeter från skärmen"
Jag hoppas på att det här är en övergående period. 
För övrigt undrar jag, kommer barnet svälta ihjäl frivilligt om det inte äter? 
Vantkamp

fredag 30 november 2012

pink flamingo

igår var inte så mycket action på hemmafronten. Sim och Micke gick ut på lekplats på förmiddagen så jag kunde jobba samt fixa lite telefonsamtal i lugn och ro.
 Det tar sig nu. Nytt jobb väntar när jag kommer hem till Sverige. Mycket spännande men även lite nervöst. Nya grejer, nya tider, nya chefer. Mitt gamla jobb kan jag, jag är säker och full av självförtroende och kan i princip göra den med ena handen. Vilket är enkelt och bra. Men tråkigt och outvecklande. Så det är verkligen dags att göra nåt nytt. Men det tar inte bort faktumet att det är lite nervöst.
På kvällen körde jag och Micke varsin joggingrunda och gympass som inkluderade "kast med liten Simonutt". Mycket bra träning. Sen gick vi ut för middag på Pink Flamingo.
Det blev en mycket trevlig kväll. Jag tycker maten är lite sådär, men Micke gillar den och Sim var supernöjd. Hon satt i en barnstol, som hon själv hade frågat efter, knaprade på nachos som hon doppade i stark sås. Lutade sig lite bakåt, pekade på discobollar och lampor och lekte med sina händer. Hon var så nöjd hela tiden att Ipaden inte behövde komma ut en enda gång.
Jag är lite besviken att hon inte äter någonting. Typ nachos och lite pommes frites. Det kan knappt kallas mat. Men både jag och Micke är överens att man först ska göra själva restaurangbesöket till en trevlig upplevelse. Och att nyfikenheten för maten kommer senare. Och att inget tvång ska vara inblandat någonstans. Hursomhelst. Mycket mycket trevligt.
Simone gillar mina flips. Även om de är liiite för stora

The neighbourhood Flamingo

Sim åt i princip alla själv

och ingen orkade dricka den där

torsdag 29 november 2012

20 min per dag fram till jul, dag 3 - check

jag har lyckats ge mig ut tre gånger nu. Och det runt klockan halv nio, vilket känns som mitt i natten. Visserligen känns klockan fyra här som mitt i natten också men det hör inte hit. Dock har jag inte skuttat ut med glädje utan kravlat mig ut under stora påtryckningar från Micke. Men ut har jag kommit. Och jag tänker inte ge upp!!

onsdag 28 november 2012

Copernicus

idag gjorde vi en utflykt till Copernicus Science Centre. Det var ett riktigt coolt ställe med massor av interaktiva utställningar och grejer som man fick testa själv. Vi hann inte med hälften ens. Det fanns även ett stort område bara för små barn med massa pedagogiska leksaker, pussel, mikroskop, vattenhjul och annat. Simone hade mycket roligt där och blev jättearg när vi skulle gå.
Den enda nackdelen var att det var rätt mycket folk. Och att ljudnivån var väldigt hög. Men jag kan tänka mig att om man är lite äldre (än två år) så är det ett mycket häftigt ställe.
Simone var så trött och full av intryck efteråt att vi fick muta henne med stora mängder mörk choklad för att få henne hem vaken och utan arga utbrott.
Spela grejer med stor entusiasm

Lägga pussel

Bygga kupoler
och springa runt massor

vardag i Warszawa

igår var en rätt så inaktiv dag jämfört med dagen dessförinnan. Det regnade och var grått och således helt mörkt redan lite efter tre. Jag jobbade lite. Micke lagade mycket god lunch och middag och Sim åt allting för ovanlighetens skull.
Annars gick jag och klippte håret. Sim och Micke utforskade en ny lekplats. Och sen på kvällen vägrade vissa små personer somna innan klockan var närmare elva.

måndag 26 november 2012

flocken är samlad igen

inga problem med att Simone inte skulle känna igen mig. Jag som nästan var lite orolig. Helt i onödan. Hon blev jätteglad och erbjöd mig Späckhuggaren Oscar och jag blev jätteglad och kramade henne hårt. Precis som det ska vara.
Idag har jag hoppat över att vara på konoret och istället tillbringat hela dagen på olika lekplatser. Solen har skinit och det har nästan varit varmt. Bortsett från att jag slog i huvudet jättehårt i en klätterställning jagandes Simone så har vi haft en ypperligt trevlig dag.
För övrigt så har jag sprungit min första dag på mina "20 minuter per dag utmaning" jag kände mig så pepp efteråt att jag till och med körde ett av Ewas gympass.
Blöta löv ger inte riktigt lika fina buketter

Nästan så att det var för varmt med mössa och halsduk

Nya sättet att komma upp på kanan är att klättra den hala vägen

fredag 23 november 2012

Warszawa with love

äntligen tillbaka. Inte riktigt hemma. Men mycket mycket närmare. Känns skönt att kunna ringa och prata med alla i Sverige utan tidszonförvirring.

Jag landade i Warszawa igår vid lunchtid. Flyget från Toronto var bara sju timmar långt (jämfört med tolv till Sao Paulo). Men rätt skumpigt med mycket turbulens. Detta kombinerat med att jag inte var särskilt sömnig ledde till att när jag landade i Polen hade jag inte sovit på nära 24 timmar. Jag var inte mitt vassaste om man säger så.

Så hela dagen igår spenderades horisontalt i soffan. Jag sov två timmar, tvingade mig själv att vakna vid fem. Tittade på en film och lite TV serie och gick och lade mig igen. Så nu på morgonen när väckarklockan ringde kände jag mig hyfsat i fas. Vi får väl se hur det känns i eftermiddag.

Nästan December nu och inte många veckor kvar på mitt Assignment. Tiden har gått väldigt blandat. Ibland har den flugit fram och ibland sniglat. På söndag kommer iallafall Micke och Simone för att hälsa på en sista gång. Har inte sett dem på fyra veckor så det ska bli extremt skönt att ha dem här. 
Dagens outfit. Jeansdag på kontoret på fredagar.