dags för uniform?

Jag har upptäckt att jag egentligen har packat lite för mycket kläder för två veckors jobb. Jag tenderar att alterera mellan ett par svarta kostymbyxor och ett par chinos. Och olika t-shirtar. Tar ungefär tre minuter att klä sig på morgonen. Och det är oväntat befriande och skönt.
Speciellt när jag tänker på hur jag hemma står framför min överfyllda garderob, sliter mitt hår och verkligen tänker på att jag har ingenting att sätta på mig.
Samtidigt måste jag fundera på ifall de här kläderna är passande, vilket intryck kommer jag göra, kommer folk ta mig seriöst på möten.
Killar har det så mycket lättare. En kostym, lätt att variera med olika skjortor eller accesoarer. Och de blir alltid betraktade seriöst, samt att det även blir en typ av igenkänning eller signatur.
Det finns även en intressant artikel om varför framgångsrika personer (läs män) har samma outfit på sig varje dag. Läs här: Why Successful Men Wear the Same Thing Every Day
Iallafall. Något att fundera på.
Dock älskar jag kläder och att klä mig i roliga och snygga saker. Men kanske på morgonen på väg till jobbet inte är rätt ställe att fundera på att uttrycka sin kreativitet.

inte det inlägget jag planerade

Jag skulle egentligen skriva lite om helgens aktiviteter. Samt lägga upp ett helt gäng med bilder. Men av någon anledning funkar det inte att ladda upp bilder. Sjukt irriterande. Teknologi är alltid emot mig.
Hela veckan har jag haft problem med att min dator plötsligt låser ut mig. Jag har ringt till Volvo IT typ sju gånger. De har låst upp. Sagt att jag måste uppdatera mitt lösenord på telefonen (vilket jag gjort) och sen konstaterat att problemet är löst. Några timmar senare händer samma sak. Det driver mig till vansinne.
Träning varje dag (nästan) funkar rätt bra här. Helt enkelt för att det inte finns så mycket annat att göra. Dock har jag tröttnat lite på att springa.
Så igår gick jag ner till parken där jag har sett en grupp köra Military Fitness förut. Jag frågade om jag kunde vara med. Och sen var det bara att köra.
Roligt. Lite som Cross Fit, fast med mycket mer kondition. Och inga vikter. Mycket benböj, armhävningar, ännu mer benböj, springa från träd till träd, göra spurter, hög hopp, olika magövningar och så vidare.
Förvånasvärt nog tyckte jag det var väldigt roligt att träna i grupp. Brukar inte göra det annars. Tror att jag har blivit Cross Fit skadad.
Det var iallafall skönt att köra 1,5 timmar med lite tyngre (dvs använda mer muskler) än löpningen. Och man blir alltid mer motiverad att köra lite extra när andra hejar än när man hejar på bara sig själv.
Idag har jag till och med lite lite muskelvärk.
Gött

dresscode

Här på kontoret, som på de flesta andra kontor förutom i Göteborg, är det dresscode som gäller. Det vill säga, man går inte klädd i jeans till jobbet. Män är klädda i kostym. Kvinnor i kjol, dräkt, kostymbyxor eller anat. Allt mycket prydligt.
Förutom på fredagar. För då får man ha jeans.
Och det är samma här som på andra ställen där liknade klädpolicys gäller.
Alla dagar ser människorna väldigt strikta och prydliga ut.
Men på fredagar verkar de komma i sina allra slappaste kläder.
Det är jeans, hoodies, fleecetröjor, sneakers och slappa t-shirtar som gäller.
Och plötsligt ser alla ut som helt andra personer. Och ungefär tio år yngre. Och inte alls särskilt seriösa.
Det är som om man får en inblick i hur de är på riktigt. Hemma hos sig själva.  Medan allt det andra alla andra dagar är en utklädnad.
Det är lite intressant. För hade jag kommit in på kontoret och alla hade varit klädda så här slappt. Så hade jag omedvetet ifrågasatt deras kompetens. Medans de i själva verket är precis lika kompetenta som de var i Trosdags. Fast de jobbar i en hoodie.

har vi mer timmar hemma?

har fallit in i en typ av rutin här redan. Efter bara fyra dagar.
Men det funkar ypperligt bra.


07.00 ringer väckarklockan. Jag vaknar utvilad, hittills före klockan.
07.30 frukost serverad på nedervåningen
08.30 min skjuts till jobbet kommer
09-17.30 jag är på kontoret
18.00 tillbaka på mitt rum, slappar lite, äter nötter, dividerar med mig själv
18.30 -19.30 ute och springer
19.30 dushar och så vidare
20.00 äter, slappar, läser, ringer, mailar
21.30 lägger mig i sängen
22.00 sover


Och jag inser att det är ungefär vad jag hinner med på en dag. Finns inte plats för mera. Tror jag.
Fast hemma, förutom allt det där ovan, så trycker man även in:
Laga mat
Städa
Hämta/lämna på dagis
Promenera med hunden massa gånger
Socialisera
Leka med barn
Ta barn till diverse aktiviteter
Fixa saker i lägenheten
Umgås med sin partner
Och säkert nåt mer som jag glömmer


Förstår inte riktigt hur det är möjligt.
Inte konstigt att vi ibland känner oss jagade och stressade

Warwick for some work

Befinner mig för tillfället i Warwick för två veckors tjänsteresa. Tanken var först att Micke och Simone skulle komma ner sista helgen. Men det visade sig att biljetterna kostar typ 6000 för två personer. Känns lite ovärt för två dagar. Så jag stannar två helger ensam. Börjar redan planera in en tripp till London. Kanske kommer gå på 6000 ändå...


Warwick är en gammal stad, med ett slott i mitten som byggdes redan 1068. Tyvärr brann stora delar av staden ner på 1500 talet. Så det mesta är nybyggt under 1600 talet.


Bed&Breakfast som jag bor i är en pytteliten byggnad i Tudorstil byggd 1480. Som Micke påpekade är det lite roligt att bo någonstans som stod färdigt innan Amerika upptäcktes av Europeerna.
Sheila, ägarinnan till huset, berättade att en gång hade hon en Amerikansk gäst som försökte karva loss en bit från en bärande pelare i matsalen för att ta med sig hem. Jag bländas av dumheten.


I och med att jag är enda gäst känns det lite som att bo hemma hos någon. Sheila och hennes man bor där också så klart. Fast jag får frukost serverad, tidningen utlagd på bordet och någon bäddar min säng. Rätt lyxigt.


På en annan not. Jag och Micke har gått med i en Whole Life Challenge med Cross Fit. Menas att man under 56 dagar (tror jag) ska utmana sig själv med ett antal saker i livet. Typ äta på ett visst sätt. Träna. Dricka vatten. Äta vitaminer osv. Och jag upptäcker hur svårt det är att äta enligt utmaningen när man är på resa. I och med att mjöl och socker inte är tillåtet så begränsas urvalet nästan till ingenting. Allting innehåller antingen mjöl eller socker i någon form. Jag har inte tänkt förut hur mycket småsaker jag slentrianäter. Typ chokladbitar, skorpor, godis, etc. Nu får jag tänka lite.


Och i England äter folk chipspåsar till lunch.


Just saying.

det blev världens bästa party

Simone har laddat för sin födelsedagsfest i flera månader säkert. Hon har planerat och tänkt och funderat på kläder, lekar, vilka som skulle komma.
Idag var det äntligen dags.
Jag var lite orolig att ingen skulle komma. Men det slutade med att nästan hela förskolan kom. Och Alice. Och Rikard. Och till och med Ewa och Sammi.
Vi hade kalaset på Göta. Jag var ute i sist stund som vanligt och tillbringade hela morgonen med att baka kanelbullar och rulla chokladbollar.
Men trots det. Och trots att jag var nervös innan blev kalaset en succé.
Diana, som höll i det gjorde ett mycket bra jobb och alla barnen hade väldigt roligt. De fick klättra och springa, gunga i ringar och hoppa från boxar. Skattjakt, hinderbana och lite andra lekar. Till och med alla föräldrar var väldigt nöjda.
Och efteråt var alla helt slut.

Alla lyssnade mycket engagerad

Sen började lekarna

klara färdiga....

kryp framåt!

Spring!

Vi hade även finbesök av Ewa. Och en hund

Massa presenter

Och vi avslutade med lite asiktsmålning

 

projekt göra plats för att andas hemma

att spendera några dagar ensam hemma har den fördelen (eller nackdelen) att det fanns gott om tid att tänka. Och det jag tänkte mycket på var ägodelar.
Jag har under senaste tiden (nästan under de senaste åren) beklagat mig att vi har för många saker. För många prylar som ligger överallt. För många friluftsgrejer som ingen vet var de finns. För mycket av allting.
Men de senaste dagarna har det verkligen gått överstyr i min hjärna.
Jag har städat lite och hittat saker bland de mest konstiga ställena.
Framkallade foton blad städartiklarna, Mickes knivar bland glasburkarna, kvitton och bankpapper i jeanslådan. Simone har en hel kartong med olekta och oöppnade leksaker och pysselgrejer eftersom hon redan har för mycket av allt.
Och jag kände verkligen att nu får det vara nog.
Jag orkar inte ha så mycket saker överallt. Jag känner mig psykiskt nedtyngd och missnöjd och olycklig över att vara omgiven av saker.
Det ligger elektronisk utrustning i sovrummet, i tvättstugan, i ett skåp i vardagsrummet och i källaren. Så när man behöver något så har ingen nån aning om var eller om det finns. Och detta gäller kläder, kameraprylar, friluftsgrejer, allt. Det är ett kaos.
Min dröm är att äga så  många saker så jag faktiskt vet vilka de är.
Att varje sak ska ha sitt hem så man inte bara slentrianlägger saker överallt när man inte vet var de ska vara.
Att när man ska packa någonting så går man dit just de sakerna ligger och alltig finns där.
Det kommer inte finnas någon anledning att springa runt hela lägenheten för att hitta en sladd.
Så vi ska rensa.
Rensa bort kläder man inte verkligen tycker om.
Rensa bort böcker som inte var bra om man aldrig kommer läsa igen.
Rensa bort flera kartonger med dvdfilmer vi aldrig kommer titta på.
Slänga bort alla gamla papper, skolböcker, anteckningsböcker som inte fyller någon mening alls än att de binder fast en i dåtiden.
Samla ihop och rensa alla friluftsprylar och ge dem ett hem på ett och samma ställe.
Slänga bort presenter som man har fått men inte är i ens smak och behålls bara för att man tror att man skulle såra givaren. Men rätt säker på att när man ger en present så menar man inte att den ska bli en börda.
Tänk att bara vara omgiven av saker man verkligen tycker om.
Jag hoppas att slänga bort minst 1/4 av allt vi äger.