tre dagar sommar

I helgen blev det plötsligt sommar. Vi vaknade i fredags till nästan 30 grader. Och så höll det sig ända tills måndag. Då det blev sedvanlig storm, moln och kallt. Ja ja. Sommaren var fin så länge den varade.
Micke åkte bort fredag eftermiddag för att gå på en svensexa. Så jag tog mod till mig, och istället för att sitta hemma och vara trött, åkte jag och Simone till Valhalla för bad. Hon kan ju inte riktigt det här med att simma. Vågar inte släppa kanten, eller doppa huvudet, eller knappt munnen. MEN MAMMA, VI ÄJ INTE HEJ FÖJ ATT ÖVA SIMMA. VI ÄJ HÄJ FÖR ATT HA KUL" Ja ja, förhoppningsvis kan vi öva lite samtidigt. Och kul var det. Tills vi båda var blåa av kyla och fick värma oss i bastun. På kvällen kom pappa förbi. Initialt för att sitta hemma med Simone medan jag gick ut med hunden. Men det blev istället att vi alla gick ut på en långpromenad för att vädret var så härligt.

Så här fint var det klockan tio på kvällen

Lördag lika varmt. Så efter lite pysslande hemma tog jag, Simone och Spiken bussen till Grimmered för att hänga lite med pappa. Och jag och pappa började bygga ett bord som jag ska ha på balkongen. Bara en sån grej. Vi byggde och sågade och grejade. Och sen åt vi jordgubbar och slappade. Himla bra dag.

Spiken älskar vara på Grimmered och man får släpa för att få honom därifrån

Söndag blev ännu mer aktivt byggande. Jag och pappa byggde, Micke bytte till sommardäck (ja, jag vet...) och Simone lekte i trädgården och slappade i soffan. Himla bra dag här med. Och bordet. Det blev fantastiskt bra!!! Väldigt nöjd. Gäller bara att frakta hem det också.

Det här är innan alla kläderna åkte av...

Under construction

Och det färdiga resultat

Men måndag igen. Kallt och blåsigt. Enda bra grejen är att det är bra springväder. Jag och Spik sprang en långrunda i Delsjön. I och med kväll så knappt några folk och Spiken fick springa lös mest hela tiden. Och jag var förvånad över att jag inte verkade ha några problem med att avverka runt 14 kilometer. I lugn takt. Men ändå. Nöjd här med.

Dags att skära ner lite??

nånstans har jag misslyckats med att införliva det där att överdriven konsumtion inte är bra.


-MAMMA, JAG BEHÖVEJ ETT TILL JUM.


-Jaså, vad ska du göra med ett till rum. Ditt rum är ju rätt så stort.


-JO, DU FÖJSTÅJ, SÅ JAG KAN HA MER SAKEJ. DET KOMMEJ MASSA JULAR, FÖDELSEDAGAJ OCH SÅ. OCH DÅ FÅJ JAG MASSA SAKEJ HELA TIDEN.

Whole Life Challange

Jag och Micke har under 90 dagar deltagit i en utmaning i samband med träningen. En mat/livsstils/tränings-utmaning. En Whole Life Challange som den hette. Uplägget var att man fick poäng varje dag. För träning, mobilitet, mat, vatten, reflektion, vitaminer och en extragrej. Missade man någonting så blev det avdrag. Inte särskilt komplicerat.
Maten bestod av standard paleo. Inga processade livsmedel, ingen mjölk, ingen socker, pasta, potatis, godis etc. Nån typ av träning, nån typ av stretching, en viss mängd vatten och vitaminer. Och så fundera på hur varje dag har gått och skriva ner det. Mer eller mindre. I 90 dagar.
Men nu är det slut.
Och jag funderar på vad jag har fått ut av det hela.
Well.

• Jag har lärt mig att dricka svart kaffe och tycka om det. Bättre än kaffe med mjölk nu för tiden. Testade kaffe med mjölk häromdagen och det kändes bara.. utspätt.. och inte alls gott.
• Jag har blivit betydligt mer uppmärksam hur mycket onödiga saker jag bara slentrianäter. Inte för att jag är hungrig, eller ens sugen. Utan bara för att det ligger där.
• Jag har upptäckt hur mycket laddning det ligger i mat. Människor blir uppriktigt förolämpade om jag tackar nej till saker. Framför allt kakor, bakelser och liknande. Och jag själv känner pressen att tacka ja när jag tror att någon har ansträngt sig med mat. Fastän jag kanske inte alls är sugen.
• Träningsmässigt ingen större skillnad. Kanske bara en tanke på att jag slösar mycket tid på att fundera på ifall jag ska göra något eller inte. Istället bara för att göra det. För saken är den, har jag väl börjat fundera så är jag ändå lite sugen. Och väntar bara på bekräftelse från någon annan. Vänta inte. Är jag lite sugen och det passar. Gör det.
• Gäller inte bara träning.
• Och jag har faktiskt förbättrat mig på träningen. Innan vi började med WLC gjorde vi en övning. Då hann jag med 210 repetitioner. Igår gjorde vi samma övning och då hann jag med 260. Men. Och det är ett stort men. Jag har ingen som helst aning ifall det beror på WLC eller på att jag bara har tränat ytterligare två månader.
• Kroppsmässigt ingen större skillnad heller. Nån centimeter mindre rund höfter och midja. Inget som är större märkbart. Vikten precis den samma.
• Dock. Bra att veta att den chokladen, pasta, pizzan eller glaset vin jag äter då och då inte gör nån som helst skillnad på vikt eller prestation. Keep on.
• Alla i familjen äter betydligt mera grönsaker. Väldigt bra grej.

Så på det stora hela. Inga jättestora förändringar på något sätt. Och ibland lite stressigt att jaga och räkna poäng. Men roligt ändå. Och bra att medvetandegöra vissa beteenden som ibland går på ren rutin. Så jag är nöjd att jag var med. Och hade nog gjort det igen nångång.

Så himla bra

 Kvällspromenaden med Spiken igår blev en liten springrunda. Och medan jag sprang tänkte jag på hur väldans nöjd jag är med hur vi bor. Lägenheten är fantastiskt fin. Grannarna är bra. Men framför allt är läget helt fantastiskt. Jag kan promenera till stan på femton minuter. Och jag kan efter att ha öppnat dörren vara ute i skogen på fem. Igår sprang jag och Spiken till Delsjöns badstrand där han badade lite, därefter sprang vi längst med golfbanan där vi såg två rådjur och en uggla. Sen sprang vi längst hästhagar i solnedgången för att avsluta med att springa tvärs genom skogen på små små barrtäckta stigar. Allt det utan att behöva ta bilen eller krångla. Bara att ta på sig skorna och gå ut genom dörren. Väldigt lyxigt

Vem är klokast

Simone brukar säga till mig att "mamma är klok som en uggla i en bok"
Idag, när jag tyckte att hon sa något extra klokt sa jag det till henne. "Simone, du är klok som en uggla i en bok" sa jag.
Hon bara "NÄÄ NÄ, JA ÄJ MYCKET KLOKAJE!"

tre dagar helg

Midsommar spenderades traditionsenligt på Grimmered tillsammans med Ewa och Sammi, Sanna  och Oliver och även den här gången Anna, Hanna och Lennox. Och föräldrar såklart. Vi hade sex kilo kräftor och ett gäng kilo räkor och massa annat. Såpass att det blev lunch dagen efter. Också det rätt traditionsenligt numera. Det blev väldigt trevligt och gott. Även om det blev rätt så mycket ljud med tre barn på samma yta. Men jag tror alla hade roligt. Det blev även lite äventyr då jag råkade sätta eld på en rabarberpaj inne i ugnen. Det ska vara en första för allting. 

Simone hade på sig sin klänning med drakar. Och matchade med solfjäder

Det blev rätt mycket efterrätt

Den flamberade rabarberpajen

Grädde i massor. Har inte ätit det på flera månader. Grymt gott!

Ewa fixade till ansiktsmålning

Dagen efter vaknade vi någongång efter tio och åkte tillbaka till Grimmered. Det blev frukost/lunch som övergick till middag och kvällsmat eftersom vi hängde där ända till nio kvällen. Solen sken och det var en extremt trevlig dag. Även om alla var lite trötta och slappa. Precis som det ska vara på en helg tycker jag. 

Det var lite kräftor kvar från dagen innan

Spiken fick hänga på balkongen där uppe eftersom Tyson var med. 

Tyson fick mycket kärlek

Rulltårtorna var goda dagen efter också

Simone var cool som vanligt

 Som kompensation att Spiken fick hänga ensam på balkongen i två dagar åkte vi iväg på en lång badpromenad med honom på Söndagen. Han är verkligen helt tokig i vatten. Slänger sig i, dyker med huvudet under vattnet och springer som en säl. Mycket roligt. för alla. 

Många pinnar

Funkade att dyka efter dem också

Sen fick vi promenera lite lugnt för att varva ner

Simone letade efter skalbaggar

Dagens hundklagan

Den hunden alltså. Ibland så sjukt jobbig. Han har på nåt sätt fått för sig att vara livrädd för gatusträckan 'vårt hem till Sankt Sigfrids plsn' Och så en lång bitav Delsjövägen för säkerhets skull. Och med livrädd menar jag totalt skräckslagen. Jag får släpa honom alternativt bära honom för att överhuvudtaget komma framåt. Alternativt drar han helt hysteriskt. Dettar liksom bort nöjet från promenaden. Och det intressanta är så fort jag svänger av från gatan är allt frid och fröjd. Så mina promenadalternativ nu för tiden är antingen släpa honom (han ligger i princip ner) längst med gatan. Eller gå i skogen där han roar sig med att hoppa och bita på mig. Bara på mig kan jag tillägga. Han hoppar och biter aldrig på Micke eller Simone.