tisdag 30 september 2008

en vanlig måndag

lämnade in bilen på verkstan idag. Ringde dit först för att förvarna dem. Jag presenterar mig, säger -Hej jag heter Anna och jag har en Renault som blivit krockad med. Och killen som svarade utbrast -Hej! Det är ju du med kanelbullarna! Vad har hänt den här gången? Rätt så roligt. Att de kommer ihåg mig fortfarande. Jag kanske borde baka igen, inte för rabatt denna gången för det är nog dyrare än självrisken. Men bara för att inte bli bortglömd.

Jag fick skjuts tilll stan av en kollega, och hade som tur är kidnappat ett paraply från kontoret. Det började ösa ner så fort jag klev ut ur bilen. Det öste så mycket att floder rann på gatorna. Tyvärr hade jag mina Converse på mig. Rätt så blöta fötter.

Fastnade ändå på biblioteket på väg hemåt. Jag älskar biblioteket, det luktar gott av alla böcker, människor pratar med lite tystare tonfall, det bläddras och pekas och läses. Stämningen är på något sätt varm, lugn, välkomnande. Jag kan gå omkring där och läsa i bokhyllorna hur länge som helst. Plockade med mig tre böcker hem, trots att jag har ett gäng att läsa sen USA. Och jag väntar fortfarande på mina vampyrböcker från Amazon. Jag väntar och väntar.

Nu börjar CSI.

måndag 29 september 2008

boiled alive

söndag igen. dagarna gå så snabbt att jag hinner inte riktigt registrera att det är höst, och ännu ett år ett snart passerat. Lyckades äntligen städa klart lägenheten. Blir alltid så nöjd med mig själv när det är välstädat. Jag kan gå omkring med ett leende, klappa lite på väggarna, puffa lite på kuddar och beundra lägenheten.

På eftermiddagen cyklade jag iväg till mina föräldrar. Strålande vackert väder idag med, så det var väldigt skönt att cykla. Även om jag känner mig lite ur form.

Det blev middag. Årets första hummer.

Med smält smör och med champagne. Fantastiskt gott.

Jag lagade panacotta till efterrätt. Samma som vi åt på nyår. Mycket uppskattat det med. Fast jag orkade bara med halva.

Och det var nästan ännu skönare att cykla hem. Med magen full av hummer och bubblande champagne. Jag kommer sova som en sten nu.

söndag 28 september 2008

basement

"Men sorbeten gifte sig med kakaon, som perfekt tog upp anklevern, som växte med sötma och syra från päronet - och så brödet som mjukt skruvade ned volymen på slutet"

Oh my! Du har rätt, snacka om matporr. Dit borde vi gå. Synd bara att det är en av götebors dyraste restauranger.

kvällens film

The killing gene

Människor hittas mördade och snart kommer polisutredningen fram till att varje offer var tvungen att välja mellan att ge upp sitt eget liv eller döda någon de älskade. Förövaren visar sig vara någon som söker hämnd efter att ha hamnat i en likadan situation.

Trots att det är ett dilemma som tål att funderas på rätt så mycket så är det inte så mycket som ger en ny vinkling i filmen. Det är duktiga skådespelare med, Stellan Skarsgård i huvudrollen är lysande som vanligt och Selma Blair är mycket övertygande, men jag drogs inte in i filmen, hade svårt att behålla intresset eller bry sig om karaktärerna. Jag tycker den är lite ytlig, den saknar det extra djup som skulle få en att tänka efter och försöka placera sig själv som både offer och förövare. Och lite väl mycket realistiskt blodigt våld för min smak. Även om den har en viss oväntad tvist. Och jag tycker den är snyggt filmad, med handhållen kamera och mycket mjukt ljus så hela filmen är och miljön är väldigt mörk. Lite lik Seven på i känslan. På det stora hela en bra men något o-orginell film. En som man tittar på en gång, men inte kommer tillbaka till. Jag kan avslöja om mer detaljer om du inte tänker se den.

händer så lätt

Dagen började bra. Jag har sovit som en sten, och det är fantastiskt vacker höst i Göteborg. Strålande blå himmel, löv i alla färger fån grönt, gyllene guld till flammande rött. Verkligen en dag för långpromenader, kaffe på uteserveringar, varma händer.
Men när jag precis kommit igång med städningen av den katastrofalt stökiga lägenheten ringde ett främmande nummer på min mobil. Det var en tjej som ringde och berättade att syster hade varit med om en trafikolycka med min bil. Syster var inte skadad,som tur är, men i chock och ingen visste hur det var med mopedisten som tydligen låg stilla på marken. Ringde till pappa som åkte dit först, sen när jag och mamma hade kommit fram var redan ambulansen och polisen borta. Det enda som fanns kvar var en chockad ewa och metallbitar spridda i rondellen. Ingen vet riktigt vad som egentligen hände, men antagligen så var mopedisten redan i rondellen och körde väldigt fort så syster hann inte se honom när hon körde ut. Hon kommer inte ihåg riktigt. Efter det så avstannade dagen något.

Och just det. Ifall du undrar hur lilla bilen ser ut.

lördag 27 september 2008

don't wait

rolig dag på jobbet idag. Jag vet att finanskrisen är dålig, att det är den största finansiella kris som har drabbat västvärlden på väldigt länge, men jag är ledsen att säga det, den gör mitt jobb betydligt mer spännande. Att handla med pengar när nästan inga pengar finns att tillgå är en utmaning. En dyr utmaning. För företaget iallafall. Vi har order att inte tala med pressen och jag antar att skriva här är inte heller rekomenderat. Men jag nämner inga namn.

Så fullt upp hela dagen. Sen åkte jag till sjukhuset och hälsade på A. Roligt att se henne igen, jag tycket mycket om henne, tråkigt att det är på sådana omständighter som ett sjukhus. Varför skjuter man upp att hälsa på folk man tycker om till tråkiga tillfällen. Nu kommer hon bli bra. Men tänk hur många barnbarn först träffar sina morföräldrar på begravningen och tänker "varför skrev jag inte det där vykortet"

Hemma har jag lagat pannkakor. Med fetaost. Grymt goda. Hade tänkt att träna på kvällen. Men efter ätit upp alla pannkakorna så kom jag fram till att träningen blir nog imorgon istället.

Däremot har jag sett Ironman. Den var faktiskt betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Jag tror att den något fjantiga titeln lurande mig att tro att filmen skulle vara mer åt det barnsliga komedi/actionfilm/serie hållet. Nu tillstår jag inte att det här är en seriöst djup film. Dock med mer stubstans än förväntat.

Och så dagens viktigaste tillägg. Det är inte långt kvar tills Neil Gaimans nya bok kommer ut. Jag är sjukt exalterad. Det blir definitivt ett brott i köpstoppet.

fredag 26 september 2008

hemma igen

hemma igen efter en lite för kort vistelse och något för lång resa. Flyget var en timma försenat i Köpenhamn. Väldigt tråkigt. Speciellt när jag har köpstopp, alltså kan jag inte ens gå i affärerna. Jag brukar inte handla saker på flygplatser, men när jag vet att jag inte ens kan, så känns det helt meningslöst.

Väl hemma har jag tillbringat en timme med att göra fundingrapporten, börjar få lite rutin på den nu, så det går snabbare.

Upptäckte en intressant sak när jag kom hem. Tre hattar i hallen hängde inte där de skulle. Tre hattar hade bytt plats med varandra. Jag gick omkring lite i lägenheten och funderade på varför någon hade brytit sig in för att flytta om på hattar eller om vi hade en poltergeist. Började tycka det var riktigt spännande tills jag kom på att det har varit hantverkare här för att jobba med ventilationen. De måste ha stött till hattarna och hängt tillbaka dem på fel plats. Inte lika roligt som en poltergeist.

Förresten har börjat att läsa (och läst halva) av din Hunter S Thomson bok, Better then sex. Måste säga att jag tycker den är lite svår. För det fösta så refererar han hela tiden till människor med en självklarhet att alla vet vilka de är. Tyvärr hör jag inte till dem, jag har ingen aning om vilka hälften av alla dessa politiker är. Det tar bort lite av tjusningen. Sen är språket relativt svårt, mycket amerkiansk slang som jag inte riktig förstår. Jag känner att missar poängen i många fall. Sen har jag tyvärr aldrig varit särskilt intresserad av politik, även om jag alltid har dåligt samvete över detta.

Jag skrev ett mycket längre inlägg, och mycket bättre. Men nätverket kopplade ner och allt försvann. Så jag tänker inte skriva om det.

torsdag 25 september 2008

it trubbel

lang dag pa kontoret idag, som vantat, men jag fick gjort valdigt mycket. Det varsta ar att nar jag val kommer in i grejerna och far till lite bra disskusioner med teamet, ar det dags att aka hem.

Annars ar jag ytterst frustread da jag skulle skicka en viktig rapport till HQ. Alla gick hem vid nio, sa jag kunde inte sitta kvar pa kontoret. Tankte att jag skulle skicka rapporten fran hotellet. Vad hander. Jag kommer inte ut pa natet pga Volvos brandvaggar. Sjukt irriterande. Och ingen IT support att fa tag pa sa har sent. Jag tog i min desperation ett glas vin i baren alldeles sjalv. Maste nog vara forsta gangen i historien.

En lite rolig sak ar att alla k'nner igen mig pa hotellet. Serveringspersonalen, bartendern. De fragar hur lange jag har varit borta och nar jag kommer tillbaka nasta gang.

Jag kanner mig lite ensam ni ikvall. Ingen har kommunicerat med mig pa hela dagen. Skickade mail till mamma, inget svar. Skickade ett langt mail till dig i morse. Inget livstecken.

Suck.
Jag har inget att lasa heller.

Och det varsta ar att jag hade tankt jobba fran hotellet imorgon bitti. Eftersom planet gar vid ettiden. Men om jag inte ens lyckas komma ut pa internet blir det nog lite svart. Och det funkade utan prick p[ aet ocksa.

onsdag 24 september 2008

back in bucharest

tillbaka pa hotellet efter en lang dag i flygplan och sen pa kontoret. Jag fick antligen annan mat an kakor nar jag och MJ gick ut pa middag vid nio. Mycket god italiensk restaurang. Jag at inbakad veal (bebis ko antar jag) med spenat och san ost jag inte kommer ih[g vad den heter. Buffalo n[gonting.

Kanns roligt att vara tillbaka. Stan ser helt annorlunda ut nar den inte ar tackt med en halvmeter gr[brun sno och det inte ar kolsvart. Mycket manniskor som ar ute och ror sig och allt ser mycket ljusare och gladare ut. Framfor allt ar det roligt att kanna igen sig och inte vara sa vilse som jag var sist.

Kommentar till din kommentar. Jag vet inte om jag holler med att det inte borde vara brottsligt att inte vara medmansklig. Ju mer civilkurage som tillampas i samhallet desto battre. Jag tycket nog att om du ser nan som blir angripen sa b;r din forsta medmanskliga instinkt vara att gora nagot. Och ar din instinkt inte det sa borde det vara stipulerat enligt lag. Jag tycker helt klart att de gjorde ett stort fel, de vardarna som inte ingrep.

Nu ska jag ga upp pa rummet, dricka lite te och lasa bok. Imorgon ar det full dag da jag ska ga igenom massa utestaende issues och sen satta mig med varje person pa finansavdelningen och forsoka bekanta mig med vad de jobbar med.

godnatt

tisdag 23 september 2008

rules for living?

sjukt trött och lätt illamående. Kom hem för nån halvtimme sedan och har sedan dess tryckt i mig alldeles för många knäckmackor med ost och honung. Med betoning på för många. Alledeles.

Grymt stressig dag på jobbet idag. Chefen är hemma med barn och jag har ansvaret för pengar. Så som det ser ut på finansmarknaden idag har jag inte hunnit ägna tiden åt något annat. Enbart suttit i telefon med förfrågningar på prisindikationer på lån, funderat ifall jag ska låna eller inte. Inte kunnat bestämma mig. Bestämt mig till slut och upptäckt att den djävla låneräntan rör sig flera punkter minut för minut. Suck.

Satt och lyssnade på nyheterna när jag satt i bilkö över bron på väg hem ikväll. Hörde om att det inte skulle bli åtal i det här fallet där två vårdare upptäckte en kille som hade hängt sig på sitt rum och sen stängde dörren och väntade på att ambulansen skulle komma. Killen dog två dagar senare på sjukhuset. Tydligen så fanns det inga tydliga regler hur man skulle bete sig i sådana fall. Jag vet att jag är för gammal för att säga så men: Men Hallå!! Om man ser någon hänga och dingla blå i ansiktet, är inte den första mänskliga reaktionen att ta ner personen i fråga, att hjälpa, att göra något? Jag kan inte förstå hur man kan stänga dörren och låtsas som ingenting. Och vad menar domstolen med att det inte fanns tydliga regler. Ska det finnas regler för hur man ska vara människa? Hur man ska vara medmänsklig? Jag är emot religoner, men seriöst, behandla andra som du vill bli behandlad själv. Eller? Jag tycker de borde bli åtalade för vållande till annans död iallafall. Visst att killen hängde sig själv, men de var där och kunde förhindra det.

Suck. Det är en konstig värld, det behövs regler hur man beter sig som en människa.

Nu måste jag verkligen sluta vela vid köksbordet. Måste packa och gå och lägga mig. Taxin kommer klockan sex. Och det regnar i Bucharest.

måndag 22 september 2008

sunday brunch

vaknade vid halv elva, inte särskilt utvilad alls. Men det var strålande solsken ute så det var rätt ok ändå. Idag var det dags för familjebrunch då syster fyllde år i fredags, men vi inte har kunnat träffas då hon har jobbat. Brunchen var på Elite Plaza på Anenyn.

Mycket god mat men jag tror ändå att den vi åt på Incontro var snäppet bättre. Men vi gick alla därifrån mätta som bollar. Jag har inte ätit nåt mer på hela dagen och fick verkligen tvinga mig in i köket för att fixa ihop en lunchlåda tills imorgon. Vi satt i över två timmar, pratade, åt, drack vin och gav bort presenter. Tror att Ewa blev mycket nöjd.
Efteråt gick ewa till jobbet och jag och föräldrar tog en promenad på stan.

Sjutton gubbar vad göteborg känns litet och tomt i jämförelse med NY. Inte så kontstight iochförsig men ändå. Göteborg har aldrig känns särskilt litet förut, det har ju varit en alldelse utmärkt lagom stad. Jag antar att jag kommer glömma snart och göteborg kommer gå tillbaka till sin lagomhet.

På det stora hela en alldeles utmärkt söndag. Och jag ser inte längre ut som en botoxad hamster, vilket är en fördel när man ska vistas bland folk.
Stannade förbi på stadsbiblioteket på vägen hem. Jag kan lätt fastna där i flera timmar. Det finns så många böcker... Tur att de stängde klockan fem.

söndag 21 september 2008

restless

alldeles för sent igen. Jag vet inte varför jag alltid vänder på dygnet på helgerna. Igår natt kunde jag inte somna förren efter två och sen mådde jag inte särskilt bra under dagen och tillbringade således många timmar sovandes. Och nu är klockan sent igen. Suck.
Har tittat på Transformers, grymt bra film faktiskt. Får en på en att bli glad. Jag har många filmer på datorn som jag inte sett ännu. Men på något sätt är jag såpass rastlös att jag inte kan slappna av när jag tittar på film. Tittar jag på en film som jag redan sett så behöver jag inte koncentrera mig lika mycket, jag kan göra andra saker emellan, tänka emellan. Hålla rastlösheten borta. Är det en ny film kan jag inte slappna av lika bra. Känner mig bunden. En film jag redan har sett kan jag stänga av när som helst. Hmm. Jag låter som ett nutcase. Måste börja träna så fort jag kan. Träningen håller mig verkligen på rätt spår på fler än ett sätt.
Nu ska jag lägga mig i sängen och hålla mig vaken ett par timmar.

lördag 20 september 2008

rant of the day

väldigt tidigt på jobbet idag och väldigt mycket att göra. Även om dagen blir lång när man sitter i sin stol innan halv åtta var jag tvungen att ta hem datorn för att avsluta lite grejer. Eftersom chefen har ett liv och måste gå hem. Och jag räknas till dem utan liv som kan sitta kvar på kontoret eller jobba hemifrån en fredag kväll.

Stannade för en middag på väg hem på Kontiki (hörnet vid Botaniska med en alltid full uteservering) tillsammans med Josefin. Mycket god, söderhavsinspererad mat. Åt en hamburgare med vissa annorlunda smakupplevelser. Som papayasås och annanasbitar samt en alldelses för stor köttbit. Tryffel med chili till efterrätt. Mycket gott och trevligt. Jag berättade för henne om intervjun. Känns som att eftersom de inte hört av sig tills nu så är de antagligen inte särskilt intresserade. Så jag tyckte att det var OK att berätta.

Jag kom hem på bra och trevligt humör, som tyvärr gick över. Det stör mig att du har ett rikare och roligare socialt liv uppe i norrland än jag har i göteborg. Och det är inte för att jag är osocial. Inte längre. Det är för att alla jag känner är par, som umgås med andra par. Och är de inte par så letar de efter någon att bli par med. Jag är överflödig i alla kretsar. Har blivit en reservkompis kom funkar när personens respektive är bortrest eller jakten på det perfekta ligget blivit åtminstonde tillfälligtvis för jobbigt. Jag är, som man säger, i mina bästa år (vilket jag iochförsig planerar att vara länge till) och sitter hemma ensam. Depp.

Sorry, Det har egentligen inte så mycket med dig att göra (kanske lite) men jag måste avreagera mig nånstans.

Nu ska jag hämta tvätt och gå och lägga mig.

fredag 19 september 2008

ripples

mycket spännande dag på jobbet idag. Snacka om kontraster. Gårdagen tillbringades på soffan inlindad i filt och idag på kontoret försöka hjälpa till att styra upp vår business från krisen. Det är nu jag märker hur känsligt systemet tjäna pengar på pengar egentligen är. Kris på ett ställe sprider sig som ringar på vattnet tills alla är påverkade. Vi kan ju knappt göra några affärer då det inte finns pengar att låna. Ett system som kräver att pengara hela tiden hålls i rörelse sjunker som en sten när likviditeten är såpass dålig som den är nu. Det är lite skrämmande, men vi har inte gått i konkurs ännu och jag kommer troligtvis inte bli av med jobbet så det är lite spännande också.

Fast jag åkte hem hyfsat tidigt. Med tanke på att alla bankerna stängde ovanligt tidigt idag så fanns det liksom inte mycket att göra efter fem. Och sortera papper hade känts lite av en antiklimax.

Så jag har handlat mat. Dags att bli nyttig och sparsam igen. Och jag har tro det eller ej bakat bröd.

Det blev grymt gott, med torkade aprikoser och äpple. Ewa kom förbi och häsade på med en kompis och brödet blev godkänt även av dem. Jag fick en fin hatt i present. Men jag måste erkänna att jag har förstört lägenheten, förstört mina fina väggar när jag skulle hänga upp den. Jag hängde upp den lite för lågt, upptäckte det direkt och skulle flytta på den självhäftande kroken. Tyvärr lyckade jag flytta bort väggen bakom kroken också. Ahhgh! Som tur är så hänger hatten över den bortflyttade väggen (för lågt) men du måste rädda mig från denna hemskhet i mina fina vita väggar när du kommer hem. Jag lovar att.... hmmm... baka bröd som tack. Eller vad du än skulle vilja ha i gengäld.

Och just det. Som svar på dina frågor. Pierogerna kom från Kraków. Men jag håller med, mycket bra initiativ, väldigt trevligt var det. Och ja, jag kände igen ställen från Sex and the City som vi har sett i verkligheten, så det var inte bara skoaffärer. Mycket roligt. Plötsligt blev filmen bätte.

torsdag 18 september 2008

boring

inte en särskilt händelserik dag. Det är så trevligt att vara ledig och vara hemma, men så ytterst tråkigt att vara sjuk och vara hemma. Vaknade alldeles för tidigt, runt halv fem och kunde inte somna om, så jag låg och lyssnade på min bok och lyckades somna på morgonen, för att sova alldeles för länge. Fil och honung till frukost. Jag känner mig alldeles för ofokuserad för att ens öppna en bok. Så idag har jag har lyssnat på bok, bläddrat i tidningar, tittat på Sex and the City (för att se om jag känner igen områden i NY) och sovit. Mycket spännande. Jag är gravt uttråkad. Imorgon ska jag gå till jobbet, hamsterkinder eller inte.

På kvällen kom pappa förbi. Och gissa vad han hade med sig.

Just det. Han vet också hur man ska muntra upp mig. Inte lika goda som mormors, och jag måste säga att de i NY var snäppet bättre. Men efter två dagar med fil var de helt grymma.

onsdag 17 september 2008

these are not my lips


första delen av tandläkarbesöket avklarat. Även om ögonen rann av smärta gjorde det ändå mindre ont än förväntat, alltid en bra överraskning. Och nu känns det nästan OK, även om jag ser ut som någon efter en misslyckad läppförstorninsoperation. Sammanfattningsvis, en fantastiks semester men en mindre bra hemkomst. Dock ytterst uppskattat med en tandläkare som tar sig tid och öppnar sin mottagning klockan åtta på kvällen bara för mig.

fredag 5 september 2008

fler timmar?

sent igen, och jag är inte allt för trött. Jag vet att jag måste gå och lägga mig, för jag är helt förstörd på morgonen annars, men jag känner mig liksom inte färdig med dan. Det är fler saker jag skulle vilja göra innan jag försvinner in i sömmnen för ett par timmar. Jag antar att jag är inte den enda som inte tycker att dagarna räcker till.

Idag har jag börjat med en av mina nya arbetsuppgifter nu när chefen ska vara hemma med barn, sitta med i kreditkommitén. Ganska intressant, men jag känner att det kommer behövas mycket läsning och lyssning innan jag vågar komma med input. Men roligt att göra något helt nytt. Annars rapportering på G. Mycket som vanligt. Och jag anar att det kommer bli ett par kortare resor ner till Rumänien innan året är över. Inte helt oväntat så slutar MJ i Oktober.

Annars så har syster varit här och hälsat på. Jag har lagat grymt goda pannkakor med Ricotta och citronskal som smälter i munnen vid varje tugga. Jag nästan längtar till nästa gång jag ska göra dem, så goda var de. Vi gjorde blomkålssoppa också, så jag har lunchlåda, eller snarare lunchburk imorgon. Jag har inte varit ute och ätit lunch en enda gång sen, hmmm, väldigt länge iallafall.

Nu ska jag nog gå och lägga mig. Bilen kör klockan sju imorong.

torsdag 4 september 2008

urlakad

väldigt trött ikväll. Mycket på jobbet, och stress med att smita iväg mitt på dan. Åkte iväg till Skatås efter jobbet för att springa av mig min negativa enerig men det gick inte bra alls. Efter två kilometer var jag helt slut och var tvungen att gå lite. Det var länge sen jag kände mig så svag. Antar att blodtappningen igår har visst försvagande resultat. Jag hoppas verkligen min energi och styrka kommer tillbaka. Inte roligt såhär. Ska gå och lägga mig och hoppas att jag känner mig bättre imorgon.

onsdag 3 september 2008

early to bed

för en gångs skull trött på kvällen. Och klockan är bara nio. Jag ska definitivt passa på att gå och lägga mig så snart som möjligt innan jag blir pigg igen. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag gick och lade mig långt efter midnatt igår och var uppe innan sex i morse. Och imorgon måste jag gå upp och tvätta håret. Och klä mig fint, men inte för fint så att jag inte får massa frågor om varför jag är så finklädd på jobbet.

Annars har det varit en bra dag. Solen har skinit och det är varmt, fast hotande regnmoln hänger väldigt lågt över stan. Jag var och gav blod på lunchrasten, så det blev ingen träning idag.

Tycker det är lite facinerande att ge blod. På något morbidt sätt tycker jag att det är trollbindande att titta på när den kvartmillimeterstora kanylen in sticks in genom det översta hudlagret in i venen och blodet omedelbart börjar rinna. Och det rinner mycket och snabbt, ur ett sånt litet hål. Och av någon anledning är det alltid mer lättflytande än jag tror att det ska vara.

Annars inte mycket nytt. Ätit thaimat hemma hos mamama på kvällen och druckit mycket té. Nu äter jag en rest av aroniapajen (jag är svag efter att tömt mig sjäkv på en halvliter blod så jag måste äta goda saker med mycket C-vitamin i) och ska lägga mig med min bok. Jag börjar bli nyfiken på hur den slutar.

Idag hade jag bakåtslick.

tisdag 2 september 2008

way to early

det är tidig morgon och jag råkade göra sönder ett vinglas. Det bara välte och bröt foten. Sorry.

det är tur

att det är morgon bara en gång om dan. Var sjukt trött i morse, men hade tyvärr stämt träff med Josefin i gymmet, så det var bara att tvinga sig upp. Kallt som sjutton börjar det vara ute tidigt på morgonen. Dagarna är jättefina, men på tidiga morgonar och sena kvällar känner man att hösten är i antågande.

Helt Ok dag på jobbet. Även om jag mentalt börjar gå på semester. Vilket är lite stressande eftersom jag har massor att göra denna veckan. Det löser sig nog.

Åkte hem relativt tidigt för att handla mat på vägen för sen på kvällen kom Anna och Åsa förbi. Vi åt indiska kötbullar, aroniapaj, drack vin och tittade på kort från de senaste semestrarna. Jag hade mycket trevligt med många bra NY tips, massa skratt och god mat. Om man får säga det om sin egen lagade mat.

Jag gillar verkligen umgås med anna (åsa med även om jag inte har träffat henne lika mycket). Hon är rakt på sak, tuff, stark och säger vad hon tänker, lätt att skratta med, lätt att umgås med och full av roliga påhitt. Och hon gillar många av de saker jag gillar. Väldigt bra tjej helt enkelt. Jag är mycket glad att jag träffade henne.

Nu är det egentligen way för sent för att vara uppe. Men jag är inte trött. Typiskt.

måndag 1 september 2008

sunday love

kände mig rätt så sliten i kroppen när jag vaknade i morse men det gick över efter ett tags slappande. Sen så gick större delen av dagen till ännu mer slappande.

Jag håller på att läsa Seven Types of Ambiguity och den är facinerande bra. Det handlar om en arbetslös lärare som frustrerad efter tio års av obesvarad kärlek kindnappar sonen till sin gamla flickvän. Boken är ihopsatt av sju bitar där varje del är berättad av en av personerna inblandade i dramat.

Så det var det jag ägnade mig större delen av dagen. Med en kopp té och en filt. På eftermiddagen klädde jag på mig och åkte iväg till Focus för lite matshopping. Behövs inte så mycket då vi åker iväg om en vecka.

Den hem till föräldrar för att äta middag. Vi åt oxfilé med kantarellsås och gratinerade tomater. Och till efterrätt, aroniapaj och mörk choklad med chili och hallon. Fantastiskt gott och jag är mätt som en boll. Det är bra att åka hem till föräldrar. Jag tror inte det spelar någon roll hur gammal jag är. Jag kommer alltid få med mig en matlåda hem. Det känns väldigt rätt.