lämnade in bilen på verkstan idag. Ringde dit först för att förvarna dem. Jag presenterar mig, säger -Hej jag heter Anna och jag har en Renault som blivit krockad med. Och killen som svarade utbrast -Hej! Det är ju du med kanelbullarna! Vad har hänt den här gången? Rätt så roligt. Att de kommer ihåg mig fortfarande. Jag kanske borde baka igen, inte för rabatt denna gången för det är nog dyrare än självrisken. Men bara för att inte bli bortglömd.
Jag fick skjuts tilll stan av en kollega, och hade som tur är kidnappat ett paraply från kontoret. Det började ösa ner så fort jag klev ut ur bilen. Det öste så mycket att floder rann på gatorna. Tyvärr hade jag mina Converse på mig. Rätt så blöta fötter.
Fastnade ändå på biblioteket på väg hemåt. Jag älskar biblioteket, det luktar gott av alla böcker, människor pratar med lite tystare tonfall, det bläddras och pekas och läses. Stämningen är på något sätt varm, lugn, välkomnande. Jag kan gå omkring där och läsa i bokhyllorna hur länge som helst. Plockade med mig tre böcker hem, trots att jag har ett gäng att läsa sen USA. Och jag väntar fortfarande på mina vampyrböcker från Amazon. Jag väntar och väntar.
Nu börjar CSI.
1 kommentar:
Jag tänkte faktiskt fråga igår om de inte borde känna igen dig vid det här laget på bilverkstaden.
bra att du fick skjuts men otur med regnet.
Jag måste ta en sväng till biblioteket när jag kommer hem. Det var länge sedan jag var där. Och du pratar så väl om det.
Nä nu måste jag dra, har redan försovit mig och skulle kunna sova dubbelt så länge
Skicka en kommentar