tredje kvartalet and still going strong

den här listan skrev jag den 4:de Januari i år. Mina nyårsförhoppningar. Eftersom år 2011 inte uppfyllde något av det nedanstående. Nu har större delen av 2012 gått så det kan vara passande med en liten utvärdering.

Mer av att alla ska vara friska => bortsett från Simones senaste magproblem och nån enstaka förkylning har vi lyckats undvika att bli sjuka. Touch wood.

Mer middagar på restaurang => jepp, nästan så jag tröttnat på det hela.

Mer biobesök => hmm. En film på hela året hittills. Och den var inte ens bra.

Mer hitta på saker efter jobbet med hela familjen => bruncher, lekplatser, bibblo, utflykter, middagar hos Chris, joggingturer i Delsjön, Trädgårdsföreningen, Palmhusen, middagar hemma hos oss, gäster som sover över, Grimmered, Universeum, museer. Ja, man kan säga att vi har hållit oss upptagna.

Mer resor => Norge, Bräda i Badgastein, Krakow, Berlin, Sopot, Skagen, Warszawa, Bergamo. Så ja, man kan nog säga att det är godkänt. Och not over yet.

Mer klättring => nja, jag har varit ute två gånger i år. Inte inte bra.

Mer romantik => vet inte om Stargate Atlanits räknas...

Mer laga god och bra mat => jepp. Min Le Creuset gryta har inspirerat till underverk. Och Micke har fyllt frysen med fisk. Och vi har lagat massor goda nya saker.

Mer träning => rätt mycket löpning, ridning en gång i veckan, gym på lunchrasterna och boxning nu när jag är borta. Jag är inte Hulken, men helt klart nöjd.

och mer ta hand om mig själv. => att åka iväg fyra månader utan man och barn för att prioritera sin karriär borde räknas in här. Och jag har gått på manikyr.

Så jag vill inte jinxa något här. Men måste säga att året hittills har överstigit alla förväntningar som nyårsförhoppningen hade.

musik som påverkar

jag var på konsert igår. Det är World Music festival med fokus på orienten i Warszawa för tillfället. I en veckas tid är det olika konserter och föreställningar från olika länder österifrån. Igår var det en operasångerska från Syd Korea och en Japansk trumföreställning. Operan var häftig. Men trummorna, de var verkligen något extra.

I en timmes tid spelande gruppen, som heter Ondekoza, olika utföranden på olika typer av trummor. De var tre personer plus en snubbe som spelade bambuföljter i olika storlekar. Och föreställningen var verkligen fantastisk. Trummorna ekade i hela bröstkorgen och magen. De var så snabba emellanåt att deras händer var som ett blurr. De kunde spela sådana stämmningar så jag satt på helspänn och kände nästan att pulsen gick upp. Och det att de var så gott som nakna (killarna iallafall) gjorde inte det hela sämre i och med att de var så grymt vältränade så man såg varenda muskel i hela kroppen.

Funderar på ifall jag kanske ska se om det går att köpa en skiva...

Bild tagen härifrån eftersom man inte fick fota i lokalen

Tack Bic! Äntligen kommer jag kunna skriva

Blev hänvisad av Amazon att köpa DENNA. Den fantastiska nya produkt som efter åratal av kämpande med pennor alldeles för stora och tunga för mina små ömtåliga händer kommer tillåta mig att skriva! Jag är till mig av tacksamhet.

Läs även kommentarerna under. De är hysterisk roliga.

senaste lästa bok

har läst ut Fifty Shades of Grey. Och ja... Vad ska jag säga.

Handlingen: Erotisk roman skriven av E.L James. Den unga oskuldsfulla Anastasia Steel möter den hemlighetsfulla och stormrika Christian Grey. Åtrå uppstår. Och efteråt så handlar det mest om ridspön, smisk och multipla orgasmer. Eftersom Christian är mestadels intresserad av S&M. Ja, det finns lite annat också men man får verkligen bläddra sig fram.

Om jag gillar den? Tveksamt. Ok, först är den lite rolig, och man vill veta vad som händer. Och det är lite humor mellan huvudpersonerna. Och så är den rätt het. Åtminstånde de första tre fyra gångerna. Sen kanske också. Men då hade iallafall jag redan tröttnat.

Och sen språket. Extremt uselt faktiskt. Så uselt att jag inte riktig förstår hur E.L James lyckades sälja över 15 miljoner böcker.
Störande saker 1: Anastasia har en konstant inre krig med sitt "subconcious" som hela tiden svimmar och sätter på sig halvmåneformade glasögon och sin "inner goddess" som ofta plutar med munnen och hejar på med pon pons. Och konstant inre krig menar jag minst en gång per sida. Jag skojar inte.
Störande sak 2: De inre dialogerna går ungefär så här "Holy hell his hot. Oh your mine, Gosh what shall I do? Darn his mad"
Störande sak 3 and counting: Kvinnosynen, klyschorna, förutsägbarheten, det faktum att Christina egentligen är ett svin. Men det att han är rik och hade taskig barndom gör det ok.

Måste finnas bättre sexiga böcker än den här.
(Jag säger bara Mammutjägarna)

Tillbaka i Warszawa

Tillbaka i Warszawa nu. Blev nästan chockad hur kallt det var när jag gick ut ur planet. Jag har dumt nog varken tröjor eller tjockare jacka med mig. Tänkte att jag skulle köpa här, men har ännu inte lyckats få tummen ur att göra det. Slänger upp några sista bilder från Bergamo. Den sista dagen då jag var ensam efter att Micke och Simone hade åkt hem och jag var ledig. Hade som sagt nån plan att shoppa, och hittade faktiskt massa snygga saker. För massa dyra pengar. Och de saker som inte kostade mycket pengar var inte lika intressanta. Så det blev inget shoppat. Men mycket promenerat.  

Såna här kryllar det av överallt. Män i kostym, kvinnor i heels, alla kör vespor.

Spana på Bergamo

Stadsmuren. Lägg märke till fotbollsmålet i högra hörnet. Italienarna älskar verkligen sin fotboll och spelar på minsta gräsplätt.

Liten Fiat in the light

I Söndags var jag på middag hos pappas kusin Ola. Jag har inte sett henne sen hon var i Sverige för typ över tjugo år sedan och var väldigt osäker på ifall jag skulle känna igen henne. Men jag behövde inte oroa mig för hon kände igen mig. Och sa att jag hade typ samma ansiktsdrag som när jag var liten. Vi åt en väldigt god middag bestående av stek, potatismos, sås och rödbetor. Det var verkligen lovely efter all pasta och pizza. Jag kom dit klockan tre och var hemma runt nio. Så man kan lugnt säga att det var väldigt trevligt. Vi pratade om böcker, filmer, musik, hur det är att leva i Polen jämfört med Sverige och allt möjligt annat.  

Ola och Marek



sista eftermiddagen med gänget

igår jobbade jag bara fram till ett och tog sedan en taxi in till stan för att hänga med Micke och Simone resten av dagen. Micke hade lämnat en karta på hotellrummet så jag skulle hitta till parken där de hade spenderat förmiddagen. Och trots mina föregående äventyr med kartor så hittade jag utan problem.

Vi började med att käka lunch på på ett litet ställe som hette Benigni Ambulatorio Gastronomico. Mycket pretentiöst namn, men maten levde upp till det. Vattnet serverades i en stor kristallkaraff med silverbeslag, förrätten var faktiskt bara rostad bröd med parmaskinka men trots att det låter enkelt så var det väldigt gott. Och huvudrätten var gnocci med smält mozarella på toppen. Sjukt gott.

Efteråt somnade Simone i vagnen och vi promenerade uppåt. Målet var att ta sig så högt upp som möjligt i Bergamo, vilket inkluderade en liten tur med en funicular till byn San Vigilio. Det är en liten tyst by som inte ser ut att ha ändrat sig särskilt mycket de senaste femhundra åren. På toppen ligger ruinerna av Castello de San Vigilio, en medeltida borg. Tornen är kvar och man kunde klättra upp genom mörka trappor till toppen. Utsikten var fantastiskt fin, och att det började åska gav en extra dimension åt det hela. Åska i bergen är rätt magnifik. Bullret tar liksom aldrig slut utan rullar och ekar mellan topparna. Åskan medförde dock en hel del regn, och vi blev ordentligt dränkta. Inte Simone då, eftersom hon satt i vagnen under regnskydd och var rätt så nöjd. Jag var tvungen att stoppa undan kameran eftersom det regnade så mycket, men jag tror Micke tog en hel del bra blöta kort.

Och på kvällen, efter att ha torkat upp och bytt kläder åt vi en middag på LaCaprese. Maten var fantastiskt god, och kyparna älskade Simone som avnjöt sin spaghetti en tråd i taget. De till och med kom och pussade lite på henne. Italienare är generellt mer fysiska än Skandinaver och Simone har fått mycket mer klappar och leenden från främmande människor än hon är van vid hemifrån.  

Gnocci med smältande mozarella. Lovely

Småvägar på väg uppåt

 

Utsikten över Città Alta från San Vigilio

 

Simone vägrade skor



Det där bordet, med den där utsikten. Inte illa

Precis innan skyfallet

Och precis efter

det är vardag i Bergamo också

Onsdag redan. Tiden flyger verkligen fram. Och imorgon ska Micke och Simone åka tillbaka till Göteborg. Mycket sorgligt. Det har varit jätteroligt att ha dem här. Och jag tror Simone har haft kul också. Och Micke förstås. Men framför allt så har jag haft det bra. Det är rätt intensiva dagar både för dem och för mig. Jag är på kontoret hela dagarna, därav bristen på intressanta bilder. Jag tror att Micke tar massa fina bilder, men han har ingen dator att lägga upp dem på. Sen träffas vi upp på kvällen och hittar på saker tills sent.

I måndags gick vi ut tillsammans med två av mina kollegor, Peter från England och John från Kina. Och Micke och Simone förstås. Simone imponerade alla med hur cool hon var. Bland annat genom att äta upp hela sin portion på bilden under. Och kräva mer pommes. Och rita teckningar som hon delade ut till alla runt bordet. Sen sprang hon hela vägen tillbaka till hotellet, ungefär en halvtimmes promenad, samtidigt som hon ville att folk skulle applådera när hon gjorde nåt hopp eller hålla henne in handen. Och alla gjorde självklart som hon sa. Hon kan vara väldigt bossig när hon vill. Vi var tillbaka på rummet närmare midnatt.

Igår hade ingen av oss någon energi för att gå ut och äta eller vara sociala med andra. Så vi köpte lite bröd, vin, ostar och sådant och gjorde en pick-nick vid en fin fontän. Det är en grymt skön känsla att man kan sitta ute i t-shirt fast det är mörkt utan att frysa. I lööv.

Fast idag regnar det.

Besök på restaurang DaMimmo. Simone har tröttnat på pasta, men slukade sina pommes frites. (Jag har faktiskt också tröttnat på pasta, det är allt som finns att äta här. Grymt god, men ändå)

Kvällspicknick vid fontänen. Mycket trevligt.

Här är fontänen i fråga. Mycket fin. Hela stan kryllar av dem i olika utformningar

så här ska man ha det på sommarloven

vilken helg vi har haft! Helt galet skönt. Det här var den sommaren vi borde haft men inte hade. Nästan 30 grader varmt, massa glass, bad, vacker stad att promenera runt i, alldeles för mycket pasta. Och alla glada och nöjda. Vi hade en liten set-back då vår planerade tripp runt Gardasjön inte blev av eftersom det var alldeles för mycket trafik. Så vi bestämde oss att stanna i Sirmione för hela helgen. Och det var ett väldigt bra beslut visade det sig.

Sirmione är en liten medeltida stad långt ut på en smal udde som sträcker sig ut i Gardasjön. Staden är otroligt vacker. Smala gator med hus överväxta av färgglada blommor som jag inte vet namnet på. Ruiner och gamla saker överallt. Och glass i stora lass.

Första glassen. En igelkott.

Granatäpple, citroner och chili. Och en hel skål med vattenmelon

Utsikt in mot land från toppen av Scaliger Castle. En borg från 1200- talet.

Borgen och vallgraven och sjön

Simone och Micke i borgen

Dags för middag. Och hon åt upp nästan hela portionen

Yep, glass. Och i stora lass är inte en överdrift.

Ruinerna av Grotte di Catullo. Som inte är grottor, men enorm romersk villa. Och med enorm menar jag måtten 167*105 meter. Där snackar vi stort boende.

Och med rätt fin utsikt

Och massa olivträd

Och vi avslutade med glass. Det roliga är att Simone inte gillar glass hemma. Men italiensk glass. det är grejer det.

back together

Igår kom äntligen Micke och Simone. Jag mötte dem på flygplatsen och var till och med lite nervös innan de skulle komma. Att Simone inte skulle känna igen mig, eller bli ledsen eller nåt. Men det blev jättebra. Hon satt i vagnen, tittade upp, och bara "JA HA HITTAT MAMMA!" Jag nästan dog av söthet.

Vi tog taxi till hotellet, och gick nästan direkt ut för att äta middag. Inga långa promenader till gamla stan denna gången utan en restaurang som heter La Ciotola som ligger 50 meter från hotellet. Mycket god mat och trevligt. Det var rätt hög ljudvolym och lite stökigt så det passade bra. Eftersom Simone var mer sugen på att kravla på golvet och leka än att äta. Men hon charmade våra bordsgrannar så det var nog ingen som stördes av henne. Jag och Micke hann inte prata så mycket, eftersom vi var mest upptagna med att försöka få i oss mat och hindra Simone att riva ner saker. Men det var mycket trevligt ändå. 

Efter att vi hade ätit så gick vi ut, och vältimat nog så var det en festival igår, kallad Notte Rosa. Så alla gator var avstängda för trafik, det var små stånd med mat och öl, modevisningar, dans och massa annat. Simone var i sitt esse, sprang omkring och hoppade ner från trottoarkanter, lekte med ballonger, dansade och fick varenda person som såg henne att skratta. Tyvärr har jag inga foton. Men Micke tog en del igår så jag ska uppdatera senare.  

mat mat mat

Igår kväll var planen att åka iväg och äta. Inte bara jag, Robert och Peter denna gången men även Costanzo och Elena från kontoret. Vi tog en drink på en bar precis vid parkeringen. Om man tar en drink på en italiensk restaurang, så ingår i princip mat. Och de är inte som i Sverige då maten försvinner på tre sekunder, utan folk äter lite mer samlat. Efteråt gick vi till restaurangen. 

Det var en Nepalesisk restaurang, Trattoria Caprese. Jättestor och ser inte mycket ut för världen på utsidan. Men på insidan. Helt annan femma. Fantastiskt god mat. Jättebra service. Kändes väldigt väldigt Italiano. Enligt Elena är det väldigt "södra Italien". Här i norr så pratar man inte riktigt så och är inte riktigt så yvig. Iallafall. Massa kypare som springer runt överallt. Stiliga pojkar med tatueringar på halsen som verkar pussa alla till höger och vänster. Hög ljudvolym. Massa folk som står i kö. Trevliga samtal, mycket skratt. 

Och just det, glömde maten. Först ett enormt fat med blandade förrätter. En jättestor boll mozzarella, friterade pumpablommor, nån spenatröra och aubergine. Och till huvudrätten ett till jättefat med pasta och olika frutti di mare. Jag fattar inte hur alla italienare jag har träffat håller sig så smala.

 Ett av det bättre restaurangbesöken på länge.

Fördrink. Peter, min kollega från England. Costanzo, Manager Finance och jag. Robert min Polska handledare tar kortet.



Pizzabakning i full gång



Peter, kyparen och förrätten och Elena som är Finance Controller i Italien

 

Huvudrätten. Lägg märke till att det ligger en hel fisk på fatet. Då får man lite proportionerna till hur stor den är.



Jag och huvudrätten


 



statues in the night

Vi sitter på kontoret till klockan sex, då kommer taxin. Sen tar det kanske en kvart innan vi har satt oss i den. Och ytterligare en halvtimme innan vi är tillbaka på hotellet. Så när man väl kommer ut för att promenera är det redan mörkt. Men varmt. Ohh sköna värme, jag har saknat dig.

Igår var det snabbt upp på rummet, byta kläder och sen direkt ut igen. En promenad upp till gamla stan, lite runt för att kolla på utsikten och sen hitta nånstans att äta. Vis av föregående dags jätteportioner hoppade jag över förrätten och gick enbart på huvudrätt. Spaghetti Carbonara. Mycket mycket god. Och faktiskt en liten efterrätt också. Traditionell Italiensk nåtinåt, jag tror att det heter Limonello, men det gör det inte men jag kommer inte ihåg det riktiga namnet. Iallfall, typ citronsorbé, fast nästan som slush. Mycket gott och uppfriskande.

Middagarna tenderar att blir väldigt långa. Vi satte oss ner vid halv nio, och jag var tillbaka på hotellet runt halv tolv. Långa dagar. Jag saknar lite att gå omkring och kolla på saker själv. Här är det socialisera hela tiden som gäller. Det är väldigt trevlig, men blir lite uttröttande i längden.

Tågbanan upp till Cittá Alta. Vi åkte den aldrig, men så ser den ut.

Fin katedral

Upphängd Jesus

Staty by night



first flavor of Bergamo

Hann inte se så väldigt mycket av Bergamo igår. Vi var tillbaka på hotellet runt sju, och även om vi gick ut för en promenad nästan direkt så blir det mörkt väldigt fort. Iallafall är Bergamo uppdelad på två delar. Den nyare delen (Città Basa) som är nere på en platå och den med gamal medeltida delen (Città alta) som är uppe på ett berg. Vi bor i den nedre delen av staden och promenaden upp igår genom branta vindlande trappor till övre delen. Man kan även ta en lift eller gå den långa vägen runt hela berget (om man till exempel har en barnvagn med sig). Det verkar iallfall vara en grymt fin stad med en hel del att se. Och fantastisk god mat. Två veckor här. Jag får passa mig för att inte växa ur mina kläder.

Utsikt mot Città Alta, nästan från vårat hotell

Och utsikt neråt mot Città Bassa

Den vindlande trappan uppåt

Och stadsporten by nigth

first week

Första helgen i Warszawa är nu passerad. Det hände inte sådär väldigt mycket. När fredag kväll kom upptäckte jag att jag var väldigt väldigt trött. På lördag sov jag ända fram till lunch och gick sedan ut för att prova lite byxor för att ha till jobbet.
Men det verkar som att alla i Polen är typ pinnsmala dvärgar. Storlek 40 fick jag knappt över knäna och storlek 44 kunde jag i alla fall dra upp till halva låren. Hittade inte en enda par byxa som jag fick på mig. Oerhört irriterande. Jag hatar pröva byxor. Jag köpte ett par svarta Converese i ett nummer för stort tror jag. Men hade så ont i fötterna att mindre nummer var väldigt obekväma. Nu tror jag det ser ut som clownskor. Sen gick jag för att fixa naglarna i NailBar. Den befolkades av uttråkade tjejer i tjugoårsåldern som typ mumlade lite, log aldrig och sa knappt ett ord. Jag fick mina naglar fixade rätt så snyggt. Men jag råkade förstöra lite av dem när jag skulle ta upp min plånbok lite senare. Men de är trots det en klar förbättring mot hur det såg ut förut.
Tiden gick rätt snabbt ändå och jag började promenera hem runt halv sex tror jag. Gick tillbaka genom parken och det slog mig faktiskt när jag såg alla barnfamiljer ute och leka tillsammans att jag även såg väldigt många ensamma män leka med barn eller putta på barnvagnar. Jag hade på nåt sätt intrycket att Polska män inte sysslande med sådant. Så det var trevligt och roligt att se. Och fick mig att längta ännu mer efter min Simone.    

Söndagen spenderades helt och hållet i horisontalläge. Jag hade först massa ambitioner, som att åka in till stan, gå ut och gå, gå ut och promenera, museum kanske. För vädret var strålande och jag tänkte att nästa gång jag är tillbaka kanske det är höst. Men det slutade med att jag låg i soffan och två och en halv böcker av Hunger Games serien. Käkandes hallon och choklad. Helt ok söndag det med. 
Och nu befinner jag mig i Bergamo, två veckor framåt.

                                 

första helgen börjar

Inte så mycket har hänt de senaste dagarna. Jag har varit på kontoret, alternerat att svara på frågor och hjälpa med saker från Göteborg samt att gå igenom lite nya saker. Nästa två veckor då jag kommer befinna mig i Bergamo kommer jag nog ha lite mindre att göra med mitt gamla jobb. Kommer nog inte vara lika tillgänglig då. 

Jag har tränat mycket. Igår var det ett pass från sju nästan till nio. Väldigt roligt. Om jag fortsätter den här träningstakten hela min vistelse kommer jag var grymt vältränad när jag väl kommer hem. 

Slog mig att jag inte kommer vara hemma förren det är jul. Känns väldigt konstigt. Nu är alla träd gröna och det är fortfarande sensommar. Innan jag ska hem kommer det hinna bli vinter. Konstigt. 

Idag funderar jag på att åka iväg och shoppa lite. Jag har bara ett par byxor som inte är jeans och det räcker inte för tre månader. Mitt största problem för tillfället är att alla skor jag har med mig är antingen heels eller ger mig brutal skoskav, så jag vet inte om jag ska köra bil eller promenera. 

Om jag får Internet att fungera ikväll återkommer jag med ett vettigare inlägg.

Förresten så har jag ett litet ordspråksupdate

Sól  w oko = salt i ögat

Swiat i ludzie = världen och människorna

Karton pod wiatr = kartong mot vinden

Zut beretem = kast med liten keps

Sug på dessa...

mera språk

jag har inga problem med Polskan. Däremot så används en hel del ordspråk som jag ibland inte är helt van vid. Vissa förstår jag, andra gissar jag mig till med härledning av konversationen. Igår på genomgången använde Robert inte mindre än massa ordspråk. Dessa är de jag kommer ihåg:

Kawa na ławie = kaffe på bänken
Głowa na karku = huvudet på nacken
Pogoda żabami rzuca = vädret kastar grodor
Szewc bez butów chodzi = skomakaren går utan skor
Kto pyta nie błądzi = den som fråga går inte vilse
Zarobiajał kokosy = de tjänar kokosnötter

Kan ni gissa vad de (egentligen) betyder?

livet är hårt

diskussion med William i korridoren när jag precis öppnat dörren för honom.

- I just had to step outside for a minute, and did not birng my card, so I had to walk around the whole building to get inside.
- Oh, the perils with smoking..
- I just quit smoking, three weeks ago
- Really! How is it working for you?
- I want to kill people.

jag går vilse även om vägen är rak (uppenbarligen)

Bara för att visa varför jag inte trodde jag skulle gå vilse igår kväll. Det här är ett foto taget genom mitt köksfönster. Den där blåa kupolen till höger är Blue City, köpcentret ni vet. Och till vänster skidbacken. Inte så svårt att hitta, va?

lost

Det blev en lång dag idag. Betydligt längre än planerat. Vid den här tiden (klockan tio på kvällen) hade jag nog tänkt att jag skulle ha avslutat ett eller två avsnitt av nån tv serie, druckit lite te och tagit det lugnt ett tag. Istället har jag kommit hem för runt en timme sedan och precis ätit en macka med ost och lite salta pinnar. 

Det hela började med att jag kom hem från kontoret runt halv. Och bestämde mig för att ta en liten promenad. Jag hade en vag tanke att gå till Blue City, som är ett stort köpcenter som syns på avstånd från balkongen. Jag konsulterade Google Maps och det skulle inte vara mer än 1,5 kilometer från lägenheten. Så jag gick ut, promenerade lite runt i parken och styrde sedan kosan till köpcentret.  Runt sju var jag där tror jag. Gick runt en liten stund, mest för att ta kort, inte för att gå i affärer. Det blir mörkt runt halv åtta så jag hade tänkt att jag skulle hinna hem innan dess. Men från och med köpcentret  gick det helt fel. 

För det första gick jag ut genom en annan ingång än den jag hade gått in genom. Så jag var helt disorienterad redan från start. Från den ingången gick jag åt fel håll. Upptäckte det efter en stund, gick tillbaka. Gick sedan faktiskt rätt en liten stund. Tills jag kom fram till ena hörnet av parken. Därifrån gick allting fel. Jag lyckades gå fel i en halvtimme för att upptäcka att jag faktiskt hade gått i en cirkel! Det har aldrig hänt mig förut. Jag blev genuint chockad när jag efter en halvtimme snabb gång hittade mig tillbaka i exakt samma korsning där jag hade stått och konsulterat kartan typ en kvart. Just då kändes det rätt hopplöst. Även om jag till slut lyckades hitta hem. Så hade det inte riktigt gått som planerat. Och jag fick väldigt ont i fötterna

Dagens jobboutfit inne på toaletten

Utanför kontoret. En liten och en stor. 

Den där hopplösa garageplatsen jag pratade om förut

Jag hittade en lift 

Som visade sig vara en skidbacke 

Full med folk

Jag hittade fram till köpcentret. 

Men hade vissa problem med att hitta hem