Dubbelt tråkigt

Inte nog med att jag är hemma sjuk. Jag är hemma sjuk utan internet.

läst lite

inte mycket händer här på bloggen. Men inte mycket händer i mitt rafflande liv heller. Jag har tillbringat helgen sjuk. Jag har varit hos tandläkaren och blivit femtusen pengar fattigare. Och jag har läst ut en bok. That's all senaste veckan.
Så i brist på bättre kommer en liten recension.

Bok jag har läst: Monster av Micael Dahlén.
Micael Dahlén är professor i ekonomi  vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har skrivit ett gäng böcker, varav en av dem är Monster.

Monster är uppbygd på fem intervjuer eller porträtt av fem olika mördare. Micael Dahléns första syfte med boken är att ta reda på varför människor flockas kring mördare. Varför dessa får mängder av beundrarbrev, varför kvinnor vill gifta sig med dem trots att de har begått hemska brott.

Micael skriver först att han känner äckel över dessa människor, över deras brott och handlingar. Men hans äckel verkar rätt snabbt övergå till fascination och en typ av beundrande.

Den initiala frågan varför människor fascineras av seriemördare, varför de får beundrarklubbar, tjänar pengar på att berätta sina historier besvaras lite i förbigående med att det är därför att de är en typ av "övermänniskor" som har vågat korsa gränsen. Att vi alla beundrar dem egentligen. Att de tillhör toppskiktet och de är de som är de genetiska överlevarna i "survival of the fittest".

Jag tvivlar. Jag förstår fascinationen av mänskligt mörker, av ondska och extrema handlingar. Men jag skulle nog inte blanda ihop det med beundran av mördaren som en typ av övermänniska.

Och att beskriva dem som monster är grovt förenklat. De är människor, som har gjort fruktansvärda saker. Det är stor skillnad.

Det skulle kunna vara en tankeväckande bok. Men jag tycker den saknar djup. De fem mördarna konfronteras aldrig med frågan om skuld och förlåtelse. De får fortsätta spela sina roller. Både som avskydda och ikoniserade. Deras mord och liv är verkliga Men läses som fiktion.

sjutton också

lagom tills det att Micke har blivit frisk och det har blivit helg har jag blivit förkyld. Suger fett. 

liten matslutsats

Det har inte riktigt gått en hel vecka med vegetarisk/laktos/glutenfri matalagning. Men snart så. Kanske för tidigt att dra några slutsatser. Men jag gör det ädnå.

• Mycket gott. Nya smaker. Nya smakkombinationer. Roligt att experimentera.
• Svårt att hitta recept. Som ovan vegetarisk/laktos/glutenfri vet jag inte riktigt var jag ska leta.
• Billigare. Vi handlar bara ekologisk kött. Och hur det än är är ekologiska grönsaker billigare.
• Dock hungrig. Jag är van att ha rätt mycket grädde och fett i maten. Det gör att jag äter vanligtvis tre eller två gånger per dag. Däremellan är jag inte hungrig. Nu kommer jag på mig själv att några timmar efter middagen äta jordnötssmör direkt ur burken, fundera på choklad eller skära en macka.

Så sammanslaget. God mat, lite billigare, känns bra att inte ha gluten i maten. Speciellt Micke märker skillnad med att magen känns bättre. Men det att fettfritt skulle vara bättre för att hålla vikten eller gå ner i vikt (om man har det som mål) är jag mycket tveksam till. Iallafall jag äter mer och blir sugen på onyttigheter efter en middag utan gräddsås än med mat med lite grädde och smör. Så jag tror att vi kommer fortsätta äta som vi äter. Mer vegetariskt absolut. Men fortsätta med lagom med grädde och smör och ost. Tror att det blir mindre småätande i längden.

har den här snubben verkligen en fru? glad att det inte är jag...

Du jobbar 50 gånger mer och hårdare än din personal, har du sagt. Hur går familjelivet med fyra småbarn ihop?

– Min fru jobbade på bank när vi träffades, men nu är hon hemma med barnen på heltid. Jag älskar att jobba, och ingen pappa vill ju vara hemmapappa egentligen. Jag tror dessutom att kvinnor, generellt, är bättre på att vara föräldrar än män. De har bättre gener för sånt. Om jag måste välja mellan jobbet och barnen så väljer jag jobbet före dem

Ryan Airs VD i en Aftonbladetintervju

veckans utmaning

Jag och Micke har gått tillbaka till att vara ansvariga för matlagning varsin vecka. Många fördelar tycker jag. I en veckas tid får man maten serverad, framdukad och undanstädad. Det är goda lunchlådor och man behöver inte fundera på att handla eller fixa. Andra veckans är det i och för sig ens egen tur, men då har man haft en vecka på sig att fundera ut menyer, recept och annat man skulle kunna vara sugen på att laga.

Förra veckan var Mickes vecka och nu är det min. Uppenbarligen.
Och för att göra det lite roligare så har jag lagt på en liten utmaning för min matvecka.
Det ska vara:

• vegetariskt
• ekologiskt så gott det går
• bara med säsongens grönsaker
• nyttigt
• gärna lakots och glutenfritt
• och det viktigaste. Mycket mycket gott.

Vi får se hur det går.

Mandelsmör eller MANDELMÖÖR som Sim kallar det

Med tanke på vad vissa saker kostar i affärerna gjorde jag slag i saken och tillverkade eget mandelsmör igår.

Nötter innehåller väldigt mycket fett, men o andra sidan är det väldigt nyttigt fett. Och förutom fettet så får du rätt så mycket andra viktiga grejer, som kalcium, sodium, magnesium, kalium och järn och massa vitamin E och en hel del protein. För att inte tala om att det är grymt gott.

Rosta lite mandlar i en torr stekpanna med flingsalt

Släng ner dem i en mixer och mixa för runt tio minuter. Pausa ibland och blanda.

Först blir det mjöl och sen förvandlas mjölet magiskt till en krämig pasta. Till och med Simone sa MMM VAD GOTT!



Matens Pris

Nu har jag nästan läst ut Matens Pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman. Nästan, eftersom jag kan inte sträckläsa den trots att den är bra, på grund av extremt dålig feeling under tiden jag läser. Jag mår bokstavligen dåligt, världen känns plötsligt hopplös och mänskligheten framstår som ond, profitsökande och kortsiktig.

Matens pris är en reportagebok som verkar stödja sig på väldigt mycket forskning (om man dömmer efter fotnötterna) och gedigen research. Malin och Daniel har rest runt jorden och undersökt hur tillverkningen av maten vi äter går till.

Och det är skrämmande och deprimerande läsning. Det är många saker som slår mig som extremt jobbiga. Till exempel att avstånd verkar avgöra det som är moraliskt acceptabelt. Om en jordbrukare skulle dö av giftigt bekämpningsmedel här i Sverige skulle det resultera i ramaskri och domstolsförhandlingar. Men när det händer i Brasilien om och om igen är det ingen som bryr sig. Att farliga bekämpningsmedel, som är förbjudna inom EU andvänds i Brasilien på grödor som exporteras och sedan hamnar på vår tallrik tycker jag är höjden av hyckleri. Att vi köper fisk från Vietnam, fisk som odlas i stora dammar, proppas full av antibiotika och matas med mer vild fisk än vad resultatet av färdiga fiskfiléer är precis lika dåligt. Eller att vanlig paprika som kommer från Holland odlas i enorma växthus utan vare sig jord eller sol utan drivs upp med hjälp av miljöskadlig naturgas. Och det som slår mig är att det är sådant som jag inte vet om när jag går till affären för att köpa min mat.

Jag vill inte stödja mat som producerats i miljöskadliga fabriker, jag vill inte köpa djur som plågas, som inte kan leva sina naturliga liv, som inte ens är naturliga längre utan så sönderavlade att de varken kan stå eller reproducera sig själva bara för att tillfredsställa konsumenternas strävan efter billigt kött.

Jag vill ha allt det där i bakhuvudet när jag går och handlar. Jag har ingenting emot att betala mer. Betala vad maten faktiskt kostar. Vad problemet är tycker jag, är okunskap. Jag har inte vetat många av dessa saker. Och jag gissar att många andra inte heller vet, eller, ännu värre inte bryr sig.

Men jag tänker att ja, jag kan göra en skillnad om jag gör det bästa jag kan i mina val i vardagen.

vardagspix

det var länge sen det kom en uppdatering. Men o andra sidan har det inte hänt mycket värt att skriva om. 

Jag har börjat komma in i jobbet, även om jag är oförmögen att gå upp när väckarklockan ringer. Jag lovar mig själv varje morgon att jag ska gå upp nästa dag, men när klockan väl ringer ligger jag ändå där helt förlamad och snoozar.

Jag har hämtat Simone på dagis. Två gånger nu. Första gången såg hon ut som bilden nedan när jag kom. Andra gången sprang hon och gömde sig så långt bort det gick på dagisgården. Det där med att inte ha varit inblandad i dagisaktiviteter de senaste fyra månaderna lämnar tydligen sina spår. 

Jag och Ewa har varit och provkört lite bilar. Funderingarna går vidare. Även om jag vet vad jag vill. I hemlighet. Eller kanske inte så hemlighet. Frågan är bara hur vettigt det är. 

Och vi har ätit lunch på Tre Indier. Very nice och vi var mätta ända till frukosten dagen efter. 

Och så lite Mumin såklart. 

Det här är Simone sägandes att "JA VILL SPLINGA MED MINA KOMPISAL, INTE GÅ HEM"

Här sa Simone inte så mycket. Men kroppsspråket är rätt tydligt. 

Mmmm, Mango Lassi

Mmmm Mini

Mmmm, Mumin

Och här kommer en bild som inte har nåt med nåt att göra. Förutom att Simone är söt

motivation

jag var ute och sprang på lunchen idag med en kollega. Och jag kunde hålla hans tempo, nästan, i ungefär tio minuter. Sen när jag så att han i princip skuttade på stället bredvid mitt lunk tyckte jag att han kunde springa i förväg och så kunde vi mötas på tillbakavägen.

Min ensamma springtur ägnade jag mig åt lite motivationstankar. Jag insåg att jag måste sluta tro att jag är i samma form som jag var när jag sprang Liningöloppet 2011. Då hade jag en jättebra motivationsfaktor, nämligen att komma i form efter graviditeten. Efter att det var uppnåt har det liksom gått utför. Och jag har inte hittat nån motivation att ersätta.

Jag tänker att min motivation skulle kunna vara "jag vill inte känna mig klen och svag när jag springer" Men då kommer min fantastiska hjärna, som alltid vill hitta den enkla lösningen på alla problem, med svaret "men spring inte då" Problem solved. Eller inte..

Måste hitta nåt annat som motiverar. Sluta bli knäckt ifall det inte går lika bra som det gick då jag var bra. Sluta se det som en förlust om jag måste gå en stund. Och bara enjoy the moment. Speciellt efteråt. Då känns det alltid bra.

Jag tog några fina bilder också. Men lyckas inte ladda upp dem. Skit

lite politik

Jag är egentligen rätt så politiskt ointresserad. Det är inte något jag är stolt över, men så är det. Orkar inte engagera mig i ytterligare en grej. Även om jag vet det är viktigt.

Självklart går jag och röstar, men det är liksom av gammal vana. Utan särskilt underbyggda och genomtänkta analyser.

Men nu under årsskiftet, när jag vanligtvis går genom vad som har hänt året innan och vad jag vill för kommande år har jag för ovanlighetens skull tänkt lite på politik.

Nämligen funderingen ifall det system vi har, det kapitalistiska systemet, verkligen skulle vara det bästa? Vanliga argument för brukar vara att "det fungerar bättre än allting annat vi har provat" eller att "alternativet skulle vara mycket värre" Och det är ju möjligtvis bra argument. Men är det verkligen sant?

Att det fungerar mycket bättre än allting annat kan man säga genom att titta i backspegeln på till exempel jägarsamhället, feodalsamhället, protektionism, monarkin, sovjetkomunism. Men alla dessa samhällssätt är avslutade. Det är enkelt att se varför de inte funkade och på vilket sätt de tog slut. Vårt samhällssätt befinner vi oss mitt i. Då är det svårt att se bakåt och analysera. Kapitalismen är i runda slängar runt 200 år gammal. Den är inte i närheten av att slå vissa andra system som har funkat i hundratals eller tusentals år. (Tänk romarriket som höll från runt 700f.Kr till år 476) Det enda som bevisligen inte fungerade alls är kommunismen.

Problemet med kaptialismen är att den bygger på ett antagande som jag tror inte är sant. Nämligen att det finns oändliga resurser och vi behöver ständig tillväxt. Att oljan blir dyrare, guldpriser skenar, börser krashar och länder går i konkurs är ett tydligt täcken på att systemet börjar krackelera. Och det extrema kapitalistiska lösningen, att vi släpper priserna helt fritt, kommer inte hjälpa ifall råvaran tar slut.

Så det att systemet håller på att falla ihop efter tvåhundra år visar knappast på att kapitalismen är det bästa alternativet. Bara att det är något bättre än kommunismen.

Och problemet när man säger att man inte vill ha ett kapitalistiskt samhälle är att många automatiskt tror att man vill ha ett kommunistiskt. Men det stämmer inte. Det måste finnas andra alternativ. Alternativ vi inte har provat ännu eller tänkt ut ännu. Genom att titta på historien ser vi att det har funnits hundratals olika samhällssätt genom tiderna. Jag hoppas att vi kanske kan hitta på ytterligare ett som kan hjälpa mänskligheten framåt.

Jag håller med att kapitalismen har hjälpt oändligt många människor till ett bättre liv. Men nu känns det som det är dags att byta. Att behålla det bästa från det här systemet, men ta bort vägen till självförstörelse genom ständig tillväxt.

Och nej, för tillfället har jag inga alternativ. Hade jag haft ett lysande förslag hade jag antagligen inte suttit på ett tråkigt kontor och tittat ut på dimman. Jag hade jobbat på att förändra världen.



sådär bra

Det är Tisdag nu. Andra dagen på kontoret. Och idag på morgonen efter att ha suttit och tittat ut i kolmörkret vid frukosten drabbades jag av plötslig akut vardagsångest. Jag har verkligen sett fram emot att börja vardagen igen. Att åka till jobbet, lära mig massa nytt, hänga med Simone och Micke, hitta på roliga saker tillsammans. Men idag morse verkade det som min känsla för vardagen har varit på nån typ av teoretiskt plan. Inte på riktigt. För nu på morgonen kändes allting extremt jobbigt. "Ont i magen, tungt bakom ögonlocken, värk i huvudet" den typen av jobbigt.

Vardagen som jag alltid har tyckt om blev överkörd av verkligheten.

Vem ska hämta/lämna på dagis? Vad blir mest tidsmässigt effektivt? Hur ska man effektivisera sitt liv för att trycka in sina åtta timmar på jobbet. Hinna laga mat? Hinna tycka om att laga mat? 

Orealistisk ångest, jag vet. Och det har mestadels släppt nu. Lite äckligt kaffe på jobbet hjälper. Men ändå. Inte bästa starten på Vardagen.

mer konkret

jag inser att jag tycker det är roligt att ha lite mer konkreta mål på året som ligger framför en. Då kan jag gå tillbaka och göra en liten avstämning och se hur väl jag uppfyller dem. Och som ekonom gillar jag givetvis bokslut och avstämningar.

Och eftersom förra året har varit så väldans bra år känns det lite svårt att toppa det. Men jag tänker att det är dags att ge lite tillbaka. Till sig själv, till sin omgivning, till miljön och världen.

Så here goes:

• Totalt klädshoppingstop fram till Juni (möjligtvis bortsett en klänning för bröllop i Maj) och sen bara sparsam "det här är verkligen något jag vill ha/behöver" shopping. Undantag är nödvändigheter som strumpor, underkläder osv. Och det är tillåtet att go wild second hand. Anledningen till detta är: 1) jag har shoppat kläder och skor för runt 31 000 under förra året. Tänk vilka roliga resor jag hade kunnat göra för de pengarna. 2) jag har massa kläder i min garderob. Som jag inte använder. Dags att ta fram strykjärnet och gräva i garderoben. Eller ge bort de kläder som bara ligger där. 3) jag vill se ifall jag kan hålla mig.
• Börja springträna mer strukturerat med lite delmål på vägen. Göteborgsvarvet? Lidingöloppet? Och hålla mig till rutinerna. Främsta anledningen är att jag verkligen verkligen mår dåligt psykiskt av att inte träna. Och det går ut över alla i min omgivning.
• Hitta en bra bondgård med glada djur, besöka den, spana in att allting ser bra ut och börja köpa kött enbart därifrån. Äta mer fisk som Micke fångar och mer vilt. Anledningen är att jag känner mer och mer att det inte är ok att köpa djur som verkligen har lidit, utnyttjats, plågats, pumpats fulla av mediciner, förstör miljön och mycket mer bara för att jag ska få billigt kött på min tallrik.
• Och sen stående från förra året. Försöka njuta av livet. I vardagen, på helgerna, på resor, hemma. Göra roliga saker som gör mig glad med människor som gör mig glad. Bio, böcker, laga/äta god mat, resor, lite saker på egen hand och många saker tillsammans.



ibland kan man föreställa sig hur Sim kommer se ut när hon blir större

nytt år!

ett nytt år sträcker sig framför oss. Och med den nya året kommer nya möjligheter att forma vår värld och oss själva. 

För mig själv och andra önskar jag:

Att det här året fylls av magi och drömmar och bra galenskap.
Att vi läser många bra böcker ser många bra filmer och får många fantastiska kyssar.
Att vi skapar någonting som inte fanns förut och att vi har många människor runt omkring oss som vi kan älska och tycka om och som älskar och tycker om oss tillbaka.
Jag hoppas att vi kan vara visa och att vi alltid kan vara snälla (eftersom snällhet och vishet är en bristvara här i världen)

Jag hoppas och önskar att vi gör många misstag. Eftersom det är när vi gör misstag som vi lär oss nya saker, lär oss leva, pushar oss själva, förändrar oss själva, förändrar vår omvärld. 

Om vi gör misstag så gör vi saker vi aldrig gjort förut.

Så det önskar jag, dröm, gör misstag, gör stora fantastiska misstag. Var inte rädda, stanna inte, oroa inte att det inte räcker till eller blir perfekt. 

Vad det än är, konst, kärlek, jobb, familj eller liv. 

Gör det. 

2012; en recap

Himla bra att ha blogg, speciellt när man blir lite lastgammal och svarar "inget särskilt" på frågor om vad som hände under 2012. Rätt mycket hände ser jag när jag går tillbaka och bläddrar bland månaderna.

Januari, ingen snö i Göteborg. Men kallt och grått och otrevligt, som vanligt med andra ord. Jag börjar springa lite men känner mig trött och tung. Simone vill inte sova eller somna och gråter varje kväll. Och Mumin är kungen i huset. Vi åker till Tönsberg för att hälsa på Mickes farfar och har det mycket trevligt. Och jag börjar rida en gång i veckan.

Bibblo brukar vara ett säkert kort

I Tönsberg kommer den första snön

Februari, verkar handla mycket om sömnproblem. Och insomningsproblem. Det är kallt, över minus 20 vissa dagar. Jag är sjuk i förkylning och feber stora delar av månaden. Jag fyller år och vi är på Grimmered och äter tårta. Och jag får en resa i födelsedagspresent att se fram emot. Och en middag på Hello Monkey. Annars håller vi till mycket i Botaniska och letar vårtecken samt har Carolina och Roger på middag.

Lunch i Botaniska

Hela familjen äter pannkakor på NK

I Mars åker jag till Alperna med Anna och hennes tjejkompisar för en veckas brädåkning. Fantastiskt roligt och jag får energi för flera månader framåt. Resten av månaden roar vi oss med häng på Trädgårdsföreningen, födelsedagsfest och lite shopping. Jag blir påkörd bakifrån, vilket sex månader senare visar sig vara döden för min bil. Micke åker till Kiruna en vecka och det börjar bli vår.

Soligt i BadGastein

Lite lekplatshäng hinner vi också med

April börjar med strålande solsken och kalla vindar. Jag klättrar ute med Chris medan Sim är på Grimmered. Simone fyller år, vi misslyckas med att fixa kalas utan kör lite presenter hemma och hos mina föräldrar. Maria, David och Tuva kommer och hälsar på och stannar över helgen. Vi har det fantastiskt roligt. Sen åker Micke iväg till Sarek för att vara borta typ fyra veckor. Jag och Simone roar oss bra med gäster, besök, joggingturer och en resa till Kraków. Och jag klipper håret kort igen.

Tuva och Simone och Mumin

Kraków

Maj börjar med Hanami i Botaniska och månadens varmaste dag. Jag springer vårruset med några kollegor (en svinkall dag). Vi bokar en långhelg till Berlin, utan Simone. Vi springer i Delsjön, käkar våfflor och hälsar på Carolina, Roger och Alice. Vi spenderar en jätterolig dag i Åkulla på lammsafari, det blir varmare och varmare och vi (Simone) badar både i Delsjön och i havet. Annars går vi lite på museum, träffar kompisar, hänger på Grimmered och har det allmänt bra. En riktigt nice månad. 

1:a Maj i Botaniska

Fisken och Apan. Alltid mycket populär

På lammsafari

I Juni äter vi trevliga helgfrukostar, åker på utflykt till Vrångö, vi klättrar en heldag med Chris och sen åker jag och Micke en långhelg till Berlin. Det är en fantastisk stad och vi älskar varje ögonblick. Vi har fortfarande insomningsprobelm (eller Sim har iallafall). Micke och Simone åker till Malmö och till Lysekil medans jag stannar hemma. Micke åker till Kiruna och Simone har sommaravslutning på dagis. Vi firar midsommar på Grimmered och jag blir sjuk igen. Och avslutar månaden med ett jätteroligt ridläger. 

Berlin lööv

Yay! Dagisavslutning

 Juli börjar med en biodejt. Jag och Micke ser Prometheus. Rätt så dålig om än snyggt gjord. Vi spenderar en dag på Åstol med Carolina, Roger och Alice. Mycket trevligt även om Simone blir sjuk i feber under dagen. Vi hänger lite i Trädgårdsföreningen med Ewa och Sammi och åker sen på semester till Sopot. Vi är två veckor i Sopot. En vecka för oss själva och andra veckan så kommer Maria, David, Tuva samt Anna och Therese. Vi har det väldigt trevligt fast det tyvärr regnar mest hela tiden. Micke åker hem en dag tidigare för att åka på fiskeresa. Jag och Simone är en dag hemma och åker sedan till Skagen med Carolina och Alice. Vi har fantastiskt väder och badar i havet för första gången. 

Middag på Åstol 

Halvfint väder i Sopot 

Simone och Tuva blev bra vänner 

Alice jag och Simone i Skagen

Augsti handlar mycket om att förbereda mig mentalt för min Short Term Assignment. Jag jobbar mycket med överlämning av avslutning och känner mig rätt stressad och nervös nästan hela månaden. Men vi hinner ändå med lite häng på Grimmered, ett besök på Liseberg med Anna och Therese, jag åt väldigt många croissanter, pappa monterade ett nytt handfat i vårat badrum och vi träffade mycket folk allmänhet.

Promenad på stan 

Åka karusell 

En av många

 3:e September åker jag till Warszawa. Sjukt nervös innan men det gick bättre än väntat. Efter en vecka i Warszawa då jag knappt hinner packa upp mina grejer åker vi på review till Bergamo. En vecka där och sen kommer Micke och Simone och hälsar på. Fantastiskt roligt. Vi åker till Sirmione för en sommarlångweekend och jag blir mycket ledsen när de flyger hem igen efter en vecka. Tillbaka i Warszawa träffar jag Ola, pappas kusin för första gången sen jag var fem och i slutet av månaden kommer Micke och Simone igen. Happy times!

Min lägenhet i Warszawa. Mammas domu som Sim kallade den. 

Slott i Sirmione

Bergamo från ovan

Warszawa igen

Oktober börjar med Micke och Simone fortfarande i Warszawa. Det är vackert höstväder och vi har det mycket roligt. Sen åker de hem och jag åker en vecka till Tyskland. Mycket jobb och rätt så tröttnande. Men roligt också. I mitten av Oktober kommer Micke och Sim tillbaka. De har en försenade flygresa och landar på "fel" flygplats. Vi hade några vackra dagar i Warszawa och sen åkte vi en helg till Kraków för mormors födelsedag. Trevligt, roligt och jobbigt. Dagen som Simone och Micke ska flyga hem börjar det snöa. Och fortsätter och fortsätter snöa. Det slutar med att deras flyg blir inställt och de får tillbringa en jobbig natt på flygplatsen och några timmar på hotell.

Simone, jag och mormor på väg till Rynek

Utsikt från balkongen i Warszawa

Hela familjen samlad 

Och sen snöade det

November börjar med en lång lång flygresa till Curitiba i Brasilien. Första dagarna där väldigt ensamt och lite scary men sen väldigt trevligt och på slutet ingen lust att resa vidare. Efter tio dagar dock fick jag göra det. Ytterligare en väldigt lång flygresa till Toronto. Två dagar i Toronto och en lite kortare resa till Greensboro, USA. En håla med taskig mat. Men roligt att besöka huvudkontoret. Tillbaka i Toronto spenderade jag en helg med mammas barndomskompis Eva. Vi besökte Niagra, shoppade massa kläder till Simone och hade det väldigt trevligt. En ensam lunch i CN Tower och sen dags att flyga hem. Nästan en hel månad utan Simone.

Kokosnöt i Curitiba

Solnedgång i Toronto

Niagara

Och i slutet av månade var äntligen flocken samlad igen

December, jag är fortfarande i Warszawa men börjar längta hem. Som tur är Micke och Simone hos mig nästan två veckor. Jag är ledig en vecka från jobbet och vi hänger mycket tillsammans. Det är snö och väldigt kallt. Den tionde åker de hem till Göteborg och jag åker en sväng till Kraków för att hälsa på mormor. Mycket roligt och avslappnat denna gången. Tillbaka i Göteborg den 14 December. efter nästan hundra dagar borta. Mycket mycket skönt. Jag skriver på kontrakt på mitt nya jobb. Simone blir förkyld och vi firar jul på Grimmered. Resten av tiden består mestadels av slappande och lägenhetsfix. Nyår firas av hos Ewa med hummermiddag och en Simone som är vaken till tre på natten. Och glad hela tiden.

Kallt och snöigt i Warszawa

Mormor 

Julklappar!

Mmm. Mycket mycket god.