where did all the dammtuss´s go

det är väldigt kvavt ute. Jag försöker öppna alla fönster och skapa korsdrag, men eftersom alla fönster i vår lägenhet ligger i fil är det rätt så hopplöst. Kanske är det detta som kallas tvärdrag.

Kommit hem från boxningen, lagat kesoplättar med äpple och kanel och städat lägenheten. Jag förstår inte var all damm kommer ifrån. Det är inte så att jag smutsar ner så väldigt mycket. Jag är inte ens hemma så väldigt mycket och jag försöker dammsuga relativt ofta på grund av min allergi. Men ändå. Dammtussar var jag än vänder mig om. Damm på lampor och fönsterbräden, eluttag. Ja, damm överallt. Suck.

Jag försöker ändå leva efter devisen att jag vill ha en hög standard i mitt liv. För mig själv. Du vet vad jag menar. Det finns människor som kör fina flådiga bilar. Lacken glänser och fälgarna är välputsade. Men sätter man sig i bilen så se man det. Det behöver inte vara så mycket som bortglömda godispapper, läskflaskor och skräp, det räcker med den där isskrapan som ligger på golvet. Fast det är juli. Dessa människor har inte en hög standard. Det är samma sak med småsaker. Hur många gånger måste jag gå förbi diskmaskinen innan jag tömmer den? Den ska ju ändå tömmas, den kommer bli tömd. Varför väntar jag? Vilket är bättre? Att komma hem och tänka -just det, jag måste fixa låset, kolla lampan och städa upp mina kläder från golvet. Men strunta i allt detta. Eller att bara komma hem. Hög standard. Jag måste bli bättre. Jag vill leva mitt liv efter mitt eget val och så bra som möjligt. Jag vill kunna svara att om jag var en regissör i filmen om mitt liv så skulle filmen bli precis som jag lever livet. För så är det ju. Jag är regissör i filmen om mitt liv.

Läser självbiografin om Tim Burton och har passat på att ladda ner lite av hans gamla filmer som jag inte har sett förr. Som Beetlejuice och Pee Wees big Adventure. Ska bli roligt att se. Här kommer hans allra första skapelse. Jag tycker det är genialt.