Orkar inte skriva idag.
En sen kväll samt lite blandade alkoholhaltiga drycker och jag är sänkt för hela nästkommande dag.
Det blev brocolisoppa när jag kom hem. Så nu är jag helt varm i magen och ögonen faller ihop av sig sjävla, men jag ska försöka hålla mig vaken lite till.
Det är Star Wars, Attack of the Clones, på tv nu.
fredag 21 december 2007
onsdag 19 december 2007
home sweet home
Åkt buss till jobbet idag. Måste säga att trots att bil kostar väldigt mycket så skulle jag fortfarande välja det framför buss vilken dag som helst. Bussen är full med folk, som trängs, som luktar blöta yllekläder, som skräpar ner och puttar på en. Bilen är tom och lugn fylld med musik som jag har valt och luktar möjligtvis en blandning av min parfym och bensin. Vilket jag tycker är gott.
Anledning till bussresan var dagens julbord. Som utspelade sig på Tjolöholms slott. Hemligt som vanligt, men efter en stunds resa i limousinbussen gissade vi rätt. Om du undrar vad en limousinbuss är för något så är det en buss. En buss med puffiga lädersoffor, en buss med röda sammetsväggar med kulörta lampor på, en buss med bar och dansgolv, och zebrakuddar. Det är en limousinbuss. En sådan åkte vi med.
Julbordet var väldigt gott, med mycket vilt och mycket pepparrot. Pepparrotssnapsen var i och för sig inte särskilt god. Den smakade pepparrot. Med en bismak av snaps.
Nu ska jag gå och lägga mig. Det verkar som syster har flyttat in. Hon finns inte här, men många lampor är tända och det ligger en krossad vinflaska i vasken.
Sov gott.
Anledning till bussresan var dagens julbord. Som utspelade sig på Tjolöholms slott. Hemligt som vanligt, men efter en stunds resa i limousinbussen gissade vi rätt. Om du undrar vad en limousinbuss är för något så är det en buss. En buss med puffiga lädersoffor, en buss med röda sammetsväggar med kulörta lampor på, en buss med bar och dansgolv, och zebrakuddar. Det är en limousinbuss. En sådan åkte vi med.
Julbordet var väldigt gott, med mycket vilt och mycket pepparrot. Pepparrotssnapsen var i och för sig inte särskilt god. Den smakade pepparrot. Med en bismak av snaps.
Nu ska jag gå och lägga mig. Det verkar som syster har flyttat in. Hon finns inte här, men många lampor är tända och det ligger en krossad vinflaska i vasken.
Sov gott.
livet i en liten ask
Stressigt på jobbet *CHECK*
Missat lunchen *CHECK*
Telefonsamtal med Volvo IT *CHECK*
Grälat med syster *CHECK*
Ingen mat hemma *CHECK*
Det är som bäddat för en trevlig kväll.
Missat lunchen *CHECK*
Telefonsamtal med Volvo IT *CHECK*
Grälat med syster *CHECK*
Ingen mat hemma *CHECK*
Det är som bäddat för en trevlig kväll.
tisdag 18 december 2007
life on the sofa
Stannade faktiskt hemma idag. Hade kunnat gå till jobbet, för jag mår inte så väldigt dåligt, men för första gången såg jag inte poängen. Så förmiddagen tillbringades i min sedvanliga sjuklingposition, horisontalt på soffan med té och bok.
På eftermiddagen tog jag mig ner till stan. Göteborg ser ut som en bordell nuförtiden, lampor i olika kulörta färger på varenda träd, stolpe och gren. Rätt skönt att vara ute en vardag klockan fyra, inte alls särskilt mycket folk. Fixade mina grejer och tog bussen hem. Satt på bussen och dividerade med mig själv ifall jag skulle köpa en pizza eller inte. Ingen mat hemma som vanligt och en pizza hade inte varit helt fel. Men kom fram till att pizza liksom vin ska konsumeras i sällskap. Så jag köpte choklad.
På eftermiddagen tog jag mig ner till stan. Göteborg ser ut som en bordell nuförtiden, lampor i olika kulörta färger på varenda träd, stolpe och gren. Rätt skönt att vara ute en vardag klockan fyra, inte alls särskilt mycket folk. Fixade mina grejer och tog bussen hem. Satt på bussen och dividerade med mig själv ifall jag skulle köpa en pizza eller inte. Ingen mat hemma som vanligt och en pizza hade inte varit helt fel. Men kom fram till att pizza liksom vin ska konsumeras i sällskap. Så jag köpte choklad.
måndag 17 december 2007
the end of the weekend
Återigen Söndag. Inte en dag som tillhör mina favoriter, inte en dag som väcker mig med ett leende med ett löfte om framtiden. Mer en dag med ångest över ouppfyllda uppgifter, ångest över framtiden, ångest över att inte räcka till. Idag till råga på allt är jag sjuk.
Dagen idag, precis som igår tillbringades till största delen i soffan med en bok och otaliga koppar té. Varvade mellan att läsa, slumra, läsa och halvslumra. Inte så givande. Vid fem lyckades jag packa ihop mig själv och åkte iväg till föräldrar. Mormor har ju kommit så jag ville säga hej.
Väl där blev jag matad med polsk soppa som ska vara rena underverket mot förskylningar. Och faktiskt, efter två fulla, heta koppar var jag tvungen att skala av mig ett gäng tröjor och kände mig något bättre. Sen blev det middag med biff, svampar och ostar till efterrätt.
Efter föräldrar åkte jag till Carolina. Har inte sett henne på nästan två månader och jag vet inte om vi hinner att ses innan jag åker till Rumänien, det blir två månader till. Jag och Carolina har, precis som jag och Maria, ett sådant förhållande som gör att man inte behöver höras ofta för att uppehålla vänskapen. Det är OK att inte höras varje vecka, båda vet att den andre har fullt upp och förväntar sig inte kontakt hela tiden. Samtidgt behöver man inte känna sig som en dålig kompis bara för att man inte ses eller hörs. Och när vi väl ses är det enkelt, rätt och väldigt trevligt.
Har pratat med M för en liten stund sen, han verkar lite nere, men jag hoppas att det går över. Han kommer hem snart och ska vara med mig i två veckor. Mycket trevligt.
Sitter nu framför Jedins återkomst. Star Wars har alltid varit mina favoritfilmer och jag avverkade de två första (eller snarare fyran och feman) igår. Känner mig något friskare nu, kanske kommer vara lite vild och galen och stanna från jobbet imorgon.
Love
Dagen idag, precis som igår tillbringades till största delen i soffan med en bok och otaliga koppar té. Varvade mellan att läsa, slumra, läsa och halvslumra. Inte så givande. Vid fem lyckades jag packa ihop mig själv och åkte iväg till föräldrar. Mormor har ju kommit så jag ville säga hej.
Väl där blev jag matad med polsk soppa som ska vara rena underverket mot förskylningar. Och faktiskt, efter två fulla, heta koppar var jag tvungen att skala av mig ett gäng tröjor och kände mig något bättre. Sen blev det middag med biff, svampar och ostar till efterrätt.
Efter föräldrar åkte jag till Carolina. Har inte sett henne på nästan två månader och jag vet inte om vi hinner att ses innan jag åker till Rumänien, det blir två månader till. Jag och Carolina har, precis som jag och Maria, ett sådant förhållande som gör att man inte behöver höras ofta för att uppehålla vänskapen. Det är OK att inte höras varje vecka, båda vet att den andre har fullt upp och förväntar sig inte kontakt hela tiden. Samtidgt behöver man inte känna sig som en dålig kompis bara för att man inte ses eller hörs. Och när vi väl ses är det enkelt, rätt och väldigt trevligt.
Har pratat med M för en liten stund sen, han verkar lite nere, men jag hoppas att det går över. Han kommer hem snart och ska vara med mig i två veckor. Mycket trevligt.
Sitter nu framför Jedins återkomst. Star Wars har alltid varit mina favoritfilmer och jag avverkade de två första (eller snarare fyran och feman) igår. Känner mig något friskare nu, kanske kommer vara lite vild och galen och stanna från jobbet imorgon.
Love
söndag 16 december 2007
the misunderstood artist? or not
Fredag morgon vaknade jag och upptäckte att jag inte längre var helt frisk. Halsen kändes som inlindad i taggtråd, huvudet som inlindat i bomull och jag var snuvig och hes. Hade en snabb fundering på att inte gå till jobbet men då jag skulle ha ett möte om Rysk moms klockan nio, ett möte som jag har försökt att få till stånd senaste månaden, känndes det inte helt rätt att utebli.
Ett gäng Ipren senare var jag så gott som ny. Fick äntligen veta min nya lön, och mot all förmodan blev jag väldigt nöjd. Fick en löneförhöjning på runt 9.3% vilket är väldigt bra. Om man tänker på att max löneförhöjning brukar ligga på 2,8%. Det kommer bli väldigt intressant den dagen jag faktiskt ska förhandla om min lön på egen hand, de senaste åren har jag bara tackat och tagit emot. Det är mycket bättre på jobbet nu för tiden, chefen har slappnat av en hel del och är på nästan riktigt bra humör, det gör att hela gruppen fungerar mycket bättre.
Jag gick relativt tidigt från kontoret men fastnade tyvärr i en vattenläcka på Oljevägen. Och där var jag fast nästan 40 minuter. Det enda roliga under tiden var att titta på hur stora långtradare försökte vända runt på vägen då det inte gick att köra rakt fram på grund av vattnet. Måste säga att det finns en hel del duktiga chafförer där ute. Vända en lastbil med två trailers på en vanlig tvåfilig väg kan inte vara det lättaste, men många klarade det galant. Ringde J för att varna henne från att köra Oljevägen hem och hon messade mig en timme senare att brandlarment hade gått och hela kontoret var nedsläckt. Det var tydligen fullt pådrag med brandbilar men dock ingen brand. Förmodligen vattenläckan som hade spridit sig.
Åkte förbi mamma en sväng för att få mediciner och mat. Det är lite komiskt, är nästan 30 år gammal nu men åker fortfarande till mina föräldrar då kylskåpet är tomt.
Väl hemma var jag trött men hade tvättid och var tvungen att vänta på att allting skulle hinna bli torrt. Roade mig under tiden med att måla lite. Jag gör mig inga illusioner om att någon skulle vilja ha mina tavlor på väggen. Inte ens jag skulle vilja ha mina tavlor på väggen. Men roligt är det. Vilket, antar jag är huvdsaken.
Ett gäng Ipren senare var jag så gott som ny. Fick äntligen veta min nya lön, och mot all förmodan blev jag väldigt nöjd. Fick en löneförhöjning på runt 9.3% vilket är väldigt bra. Om man tänker på att max löneförhöjning brukar ligga på 2,8%. Det kommer bli väldigt intressant den dagen jag faktiskt ska förhandla om min lön på egen hand, de senaste åren har jag bara tackat och tagit emot. Det är mycket bättre på jobbet nu för tiden, chefen har slappnat av en hel del och är på nästan riktigt bra humör, det gör att hela gruppen fungerar mycket bättre.
Jag gick relativt tidigt från kontoret men fastnade tyvärr i en vattenläcka på Oljevägen. Och där var jag fast nästan 40 minuter. Det enda roliga under tiden var att titta på hur stora långtradare försökte vända runt på vägen då det inte gick att köra rakt fram på grund av vattnet. Måste säga att det finns en hel del duktiga chafförer där ute. Vända en lastbil med två trailers på en vanlig tvåfilig väg kan inte vara det lättaste, men många klarade det galant. Ringde J för att varna henne från att köra Oljevägen hem och hon messade mig en timme senare att brandlarment hade gått och hela kontoret var nedsläckt. Det var tydligen fullt pådrag med brandbilar men dock ingen brand. Förmodligen vattenläckan som hade spridit sig.
Åkte förbi mamma en sväng för att få mediciner och mat. Det är lite komiskt, är nästan 30 år gammal nu men åker fortfarande till mina föräldrar då kylskåpet är tomt.
Väl hemma var jag trött men hade tvättid och var tvungen att vänta på att allting skulle hinna bli torrt. Roade mig under tiden med att måla lite. Jag gör mig inga illusioner om att någon skulle vilja ha mina tavlor på väggen. Inte ens jag skulle vilja ha mina tavlor på väggen. Men roligt är det. Vilket, antar jag är huvdsaken.
fredag 14 december 2007
the lion and the bear in the freezer
Kom just på att glass är bra för halsen....
Och att min absoluta favoritglass finns i frysen.
Och att min absoluta favoritglass finns i frysen.
the burning lucia
Lyckades pallra mig upp före sju i morse, i rätt så bra form men väldigt ont i halsen. Svalde ner några Ipren och åkte till jobbet ändå, inte riktigt tid eller lust att vara sjuk just nu. På kontoret innan åtta för ovanlighetens skull. Inte illa.
Klockan nio hade vi Luciafika. Min första lussekatt för i år konsumerades. Så väldigt gott. I lööööv lussekatter. Har viss liten ambition att kanske baka några i helgen men jag säger inte för mycket. Även het glögg (som jag inte är så väldigt förtjust i) och pepparkakor med grönmögelost serverades. Pepparkakorna åt jag även till lunch men det behöver jag inte säga mer om. Sedan släcktes ljusen och in kom ett litet luciatåg bestående av 10 gymnasietjejer som såg ytterst bortkommna ut. Precis när processionen klev över tröskeln började vax från ljuskronan droppa ner på Lucian som började pipa fram "aj vad ont det gör" upprepande gånger genom luciasjungandet. Mycket roligt.
Annars hände inte så mycket. Har bokat biljetter till Rumänien. Måste ringa MJ imorgon och be henne försöka ordna ett hotell med ett gym och internetuppkoppling. Det är inte så roligt att bo på hotell och ska man göra det i en hel månad måste jag verkligen ha något att roa mig med. Det kommer nog ändå bli väldigt ensamat i vilket fall som helst.
Hemma runt sju idag. Det blev ingen klättring för mig eftersom jag känner mig hänging och trött så jag ska försöka vila upp och vara frisk i helgen istället. Hoppas M klättrar med mig mycket när han kommer hem.
Och tro det eller ej, kors i taket, (varför säger man så egentligen?) jag lagade mat när jag kom hem! Kände nästan inte igen mig själv, ställde mig vid spisen, lagade brocolisoppa och ingen macka passerade mina läppar. Jag måste verkligen börja blir sjuk. Men gott var det.
Klockan nio hade vi Luciafika. Min första lussekatt för i år konsumerades. Så väldigt gott. I lööööv lussekatter. Har viss liten ambition att kanske baka några i helgen men jag säger inte för mycket. Även het glögg (som jag inte är så väldigt förtjust i) och pepparkakor med grönmögelost serverades. Pepparkakorna åt jag även till lunch men det behöver jag inte säga mer om. Sedan släcktes ljusen och in kom ett litet luciatåg bestående av 10 gymnasietjejer som såg ytterst bortkommna ut. Precis när processionen klev över tröskeln började vax från ljuskronan droppa ner på Lucian som började pipa fram "aj vad ont det gör" upprepande gånger genom luciasjungandet. Mycket roligt.
Annars hände inte så mycket. Har bokat biljetter till Rumänien. Måste ringa MJ imorgon och be henne försöka ordna ett hotell med ett gym och internetuppkoppling. Det är inte så roligt att bo på hotell och ska man göra det i en hel månad måste jag verkligen ha något att roa mig med. Det kommer nog ändå bli väldigt ensamat i vilket fall som helst.
Hemma runt sju idag. Det blev ingen klättring för mig eftersom jag känner mig hänging och trött så jag ska försöka vila upp och vara frisk i helgen istället. Hoppas M klättrar med mig mycket när han kommer hem.
Och tro det eller ej, kors i taket, (varför säger man så egentligen?) jag lagade mat när jag kom hem! Kände nästan inte igen mig själv, ställde mig vid spisen, lagade brocolisoppa och ingen macka passerade mina läppar. Jag måste verkligen börja blir sjuk. Men gott var det.
torsdag 13 december 2007
mitt i veckan på väg mot slutet
Trots mina massiva protester igår kväll hade J bestämt att vi skulle träna idag på morgonen. Så det var bara att ställa väckarklockan på sex och hoppas på det bästa.
Jag vaknade tyvärr redan klockan fem av dammsugaraljud från grannarna. Vem dammsuger klockan fem på natten? Och om inte dammsugning är tillräckligt så har jag vid andra tillfällen vaknat av ommöblering, hamrande i väggar och om jag inte misstar mig en borrmaskin. De brukar även spela musik vid tidpunkter som gör sig bäst i tystnad så högt så man skulle kunna tro att högtalarna befinner sig i mina hörselgångar istället för på andra sidan väggen.
Eftersom vårat gym befinner sig under renovering får vi träna på Sörredsgården gratis. Jag har inte varit där förut, men det var verkligen mycket mycket bra. Vi behövde inte vara rädda att maskinerna skulle falla sönder, att repen skulle gå av, det gick att andas där inne och man såg inga konstiga alldeles för stora kryp springa och gömma sig i vråna. Med andra ord var det riktigt snyggt, rent och med alla redskap man kan behöva. Och nästan inga folk. Riktigt nice.
Ute med Alice på lunchen. Jag hade lite extra tid så vi tog en kort runda i Ruddalen. Alice är så söt. Hennes ben uppför sig som spaghetti som har kokat lite för länge men hon bryr sig inte utan spriger runt, snubblar, leker med pinnar och ser lika glad ut som alltid. Det verkar inte bekymra henne nämnvärt att hon inte riktigt orkar med längre. Jag är dock lite orolig när det blir så dåligt att hon alls inte kommer orka gå eller ställa sig upp.
Jobbet som vanligt fullt upp. Tiden går så extremt snabbt så det nästan är löjligt. Har fortfarande inte riktigt greppat att det är elva dagar kvar till jul, sen är det jul, sen åker jag iväg till Rumänien, sen till Costa Rica. Känns så avlägset i kalendern men jag vet att det närmar sig med stormsteg.
Träning efter jobbet också, så det har blivit två pass idag. Känns mycket ambitiöst. Roligt på träningen med blandat teknikträning och fys. Det är då det blir som bäst. Jag anser att det ska kännas i hela kroppen när man har tränat och att tröttheten verkligen ska sprida sig i musklerna.
Så nu är jag helt slut, alldeles för trött för att tömma diskmaskinen idag igen och längtar efter att få rulla in mig i duntäcket. Det hade vart trevligt om M hade varit hemma så jag kunde rulla in mig i honom istället.
Jag vaknade tyvärr redan klockan fem av dammsugaraljud från grannarna. Vem dammsuger klockan fem på natten? Och om inte dammsugning är tillräckligt så har jag vid andra tillfällen vaknat av ommöblering, hamrande i väggar och om jag inte misstar mig en borrmaskin. De brukar även spela musik vid tidpunkter som gör sig bäst i tystnad så högt så man skulle kunna tro att högtalarna befinner sig i mina hörselgångar istället för på andra sidan väggen.
Eftersom vårat gym befinner sig under renovering får vi träna på Sörredsgården gratis. Jag har inte varit där förut, men det var verkligen mycket mycket bra. Vi behövde inte vara rädda att maskinerna skulle falla sönder, att repen skulle gå av, det gick att andas där inne och man såg inga konstiga alldeles för stora kryp springa och gömma sig i vråna. Med andra ord var det riktigt snyggt, rent och med alla redskap man kan behöva. Och nästan inga folk. Riktigt nice.
Ute med Alice på lunchen. Jag hade lite extra tid så vi tog en kort runda i Ruddalen. Alice är så söt. Hennes ben uppför sig som spaghetti som har kokat lite för länge men hon bryr sig inte utan spriger runt, snubblar, leker med pinnar och ser lika glad ut som alltid. Det verkar inte bekymra henne nämnvärt att hon inte riktigt orkar med längre. Jag är dock lite orolig när det blir så dåligt att hon alls inte kommer orka gå eller ställa sig upp.
Jobbet som vanligt fullt upp. Tiden går så extremt snabbt så det nästan är löjligt. Har fortfarande inte riktigt greppat att det är elva dagar kvar till jul, sen är det jul, sen åker jag iväg till Rumänien, sen till Costa Rica. Känns så avlägset i kalendern men jag vet att det närmar sig med stormsteg.
Träning efter jobbet också, så det har blivit två pass idag. Känns mycket ambitiöst. Roligt på träningen med blandat teknikträning och fys. Det är då det blir som bäst. Jag anser att det ska kännas i hela kroppen när man har tränat och att tröttheten verkligen ska sprida sig i musklerna.
Så nu är jag helt slut, alldeles för trött för att tömma diskmaskinen idag igen och längtar efter att få rulla in mig i duntäcket. Det hade vart trevligt om M hade varit hemma så jag kunde rulla in mig i honom istället.
onsdag 12 december 2007
day and night
Gjorde det igen i morse. Vaknade verkligen pigg klockan sex, snoozade alldeles för länge och var helt dödstrött klockan sju. Vad är problemet egentligen. Gå upp när klockan ringer for fucks sake!
Annars fullt upp på jobbet som vanligt. Inga nyheter på lönefronten. Ute med Alice på lunch, i princip enda dagsljuset som jag absorberar på en dag.
Åkte till verkstan för att kolla vad min påkörda bil skulle kosta att laga. Träffade kanelbullskillen. Han började med att inspektera bilen. Sen gick vi in, han bjöd på kaffe, ringde mitt försäkringsbolag och gjorde en skadeanmälan, ringde tjejen som hade kört på min bil, tog reda på hennes regnummer och försäkringsbolag, ringde till dem, ringde tillbaka till mitt, bokade tid nästa vecka för mig att lämna in min bil. Allt fixat medan jag under tiden drack kaffe och försökte vara trevlig. Jag är helt övertygad om att jag inte hade löst det på ett lika bra sätt om jag hade tagit hand om det själv. Men nånstans kan jag ändå inte låta bli att undra om jag inte blir lurad på något plan. Jag vet inte om det är nån form av inbyggd instinkt att alla bilmekaniker är falska utsugare eller om det är en känsla av osäkerhet över att befinna sig på ett område som jag kan absolut ingenting om. I vilket fall som helst så blir det gratis för mig och väldigt dyrt för hon som körde på mig. Undrar om hon ångrar sig att hon lämnade en lapp?
Efter jobbet blev det räkmacka och drinkar på Heaven 23. Eftersom Graham återvänder till UK imorgon så tyckte vi det kunde vara trevligt att gå ut på en hejdåkväll. Dock så var det inte så många som kunde, så det blev jag, Graham, Josefin och Johan. Business Control kärntruppen. Mycket trevligt i vilket fall som helst.
Jag kände ännu en gång inte igen en kille från min klass, han stod i garderoben och kände så klart igen mig. Jag kom på vem det var efter att han sa att vi kunde få Handelsrabatt. Som tur hade jag inte konsummerat så många Irish Coffés att jag frågade vad sjutton han gjorde som garderobsvakt efter fyra år på Handels.
Nu är det dags att sova. Ska upp och gymma imorgon tidigt.
Ciao
Annars fullt upp på jobbet som vanligt. Inga nyheter på lönefronten. Ute med Alice på lunch, i princip enda dagsljuset som jag absorberar på en dag.
Åkte till verkstan för att kolla vad min påkörda bil skulle kosta att laga. Träffade kanelbullskillen. Han började med att inspektera bilen. Sen gick vi in, han bjöd på kaffe, ringde mitt försäkringsbolag och gjorde en skadeanmälan, ringde tjejen som hade kört på min bil, tog reda på hennes regnummer och försäkringsbolag, ringde till dem, ringde tillbaka till mitt, bokade tid nästa vecka för mig att lämna in min bil. Allt fixat medan jag under tiden drack kaffe och försökte vara trevlig. Jag är helt övertygad om att jag inte hade löst det på ett lika bra sätt om jag hade tagit hand om det själv. Men nånstans kan jag ändå inte låta bli att undra om jag inte blir lurad på något plan. Jag vet inte om det är nån form av inbyggd instinkt att alla bilmekaniker är falska utsugare eller om det är en känsla av osäkerhet över att befinna sig på ett område som jag kan absolut ingenting om. I vilket fall som helst så blir det gratis för mig och väldigt dyrt för hon som körde på mig. Undrar om hon ångrar sig att hon lämnade en lapp?
Efter jobbet blev det räkmacka och drinkar på Heaven 23. Eftersom Graham återvänder till UK imorgon så tyckte vi det kunde vara trevligt att gå ut på en hejdåkväll. Dock så var det inte så många som kunde, så det blev jag, Graham, Josefin och Johan. Business Control kärntruppen. Mycket trevligt i vilket fall som helst.
Jag kände ännu en gång inte igen en kille från min klass, han stod i garderoben och kände så klart igen mig. Jag kom på vem det var efter att han sa att vi kunde få Handelsrabatt. Som tur hade jag inte konsummerat så många Irish Coffés att jag frågade vad sjutton han gjorde som garderobsvakt efter fyra år på Handels.
Nu är det dags att sova. Ska upp och gymma imorgon tidigt.
Ciao
tisdag 11 december 2007
första måndagen i resten av din vecka
Lyckades inte stiga upp med väckarklockan eller väckarsmset för den delen. I'm the king of snooze. Men jag kompenserade faktiskt mitt timslånga slappande med att ta med mig frukostmackor och ändå vara på jobbet klockan åtta. Inte illa tycker jag själv.
Jag kommer inte vara i Sverige de två första månaderna av 2008. Nu när det är så gott som personalkris i Rumänien har det äntligen bestämts att jag ska åka dit. De ville egentligen skicka mig genast, men nån måtta på den dåliga framförhållningen får det faktiskt vara. Så jag åker den 7:de Januari och kommer hem ca 8:de Februari. För att två dagar efter åka till Costa Rica ända till första Mars. Gött. Det ska bli roligt att åka iväg. Kommer säkert bli jobbigt och ensamt och tufft på kontoret men jag tror jag kommer lära mig en hel del. Och kanske kan få nån form av känsla ifall jag vill jobba där på allvar en längre period eller inte. Jag kanske inte passar alls för att jobba som expat, det får jag väl se när jag provar lite.
Tränade efter jobbet för första gången på länge. Kändes mycket bra. Tydligen är det nån form av tävling på Lördag, men jag känner mig tveksam till att ställa upp. För det första har jag inte sparrats någonting nästan, för det andra har jag inte samma förtroende för tränarna här som jag hade till exempel för Kenneth. Om han sade att jag var redo och klarar av en match så kunde jag lita på honom och veta att jag var tillräckligt bra. Här känns det mest som folk säger att det är klart att man ska vara med bara för att det är tufft.
Jag lyckades till och med att handla mat efter träningen. Spana in hur frysen ser ut nu.
Jag kommer inte vara i Sverige de två första månaderna av 2008. Nu när det är så gott som personalkris i Rumänien har det äntligen bestämts att jag ska åka dit. De ville egentligen skicka mig genast, men nån måtta på den dåliga framförhållningen får det faktiskt vara. Så jag åker den 7:de Januari och kommer hem ca 8:de Februari. För att två dagar efter åka till Costa Rica ända till första Mars. Gött. Det ska bli roligt att åka iväg. Kommer säkert bli jobbigt och ensamt och tufft på kontoret men jag tror jag kommer lära mig en hel del. Och kanske kan få nån form av känsla ifall jag vill jobba där på allvar en längre period eller inte. Jag kanske inte passar alls för att jobba som expat, det får jag väl se när jag provar lite.
Tränade efter jobbet för första gången på länge. Kändes mycket bra. Tydligen är det nån form av tävling på Lördag, men jag känner mig tveksam till att ställa upp. För det första har jag inte sparrats någonting nästan, för det andra har jag inte samma förtroende för tränarna här som jag hade till exempel för Kenneth. Om han sade att jag var redo och klarar av en match så kunde jag lita på honom och veta att jag var tillräckligt bra. Här känns det mest som folk säger att det är klart att man ska vara med bara för att det är tufft.
Jag lyckades till och med att handla mat efter träningen. Spana in hur frysen ser ut nu.
måndag 10 december 2007
sunday bloody sunday
Jag somnade med huvudvärk igår och vaknade tyvärr med huvudvärk i morse. Inte en bra start på dagen. Hela förmiddagen gick åt till att hjälpa pappa att flytta bokhyllor. Inte det roligaste man kan göra men med tanke på hur många gånger han har hjälpt mig att flytta så kändes det inte som det går att säga nej. Efter bärandet var jag tvungen att åka hem och lägga mig med en blöt handduk över ansiktet, efter ett par timmar i horisantalt läge blev huvudet bättre och jag kände inte för att kräkas längre.
Nu tittar jag på I Robot på TV. Den är inte slut ännu men jag tycker defenitivt den är bra. Hela tanken med att maskiner får en egen vilja och tar död på mänskligheten har antagligen funnits lika länge som maskinerna. När jag var liten hade vi en shackdator, en spelbräda med riktiga pjäser men som var datoriserad. Efter att ha spelat på den ett tag blev jag bättre och bättre. Jag kommer så väl ihgå att efter ett tag blev jag tvungen att sluta spela eftersom jag var rädd att datorn skulle bli arg ifall jag vann. Jag har ingen klar bild över vad den skulle göra ifall den blev arg, men det var inget bra.
Jag har inte sett M ännu ikväll. Vi skulle pratas vid men jag var ful nog att vilja se klart filmen.
Liten update. Nu är filmen slut och M ska somna och vill inte prata med mig. Jag förstår honom. Men det var en bra film. Mycket snyggt gjord.
Nu tittar jag på I Robot på TV. Den är inte slut ännu men jag tycker defenitivt den är bra. Hela tanken med att maskiner får en egen vilja och tar död på mänskligheten har antagligen funnits lika länge som maskinerna. När jag var liten hade vi en shackdator, en spelbräda med riktiga pjäser men som var datoriserad. Efter att ha spelat på den ett tag blev jag bättre och bättre. Jag kommer så väl ihgå att efter ett tag blev jag tvungen att sluta spela eftersom jag var rädd att datorn skulle bli arg ifall jag vann. Jag har ingen klar bild över vad den skulle göra ifall den blev arg, men det var inget bra.
Jag har inte sett M ännu ikväll. Vi skulle pratas vid men jag var ful nog att vilja se klart filmen.
Liten update. Nu är filmen slut och M ska somna och vill inte prata med mig. Jag förstår honom. Men det var en bra film. Mycket snyggt gjord.
söndag 9 december 2007
back in black
Tillbaka till bloggen nu. Jag har haft en fantastiskt bra vecka nu när M har varit hemma. Vi har hunnit med massa roligheter med egentligen enda intentionen att ta det lungt. Veckan på jobbet har inte varit lika rolig med bokslut och inte hållna deadlines. Med resultat att jag har varit tvungen till sena kvällar.
Nästa vecka så får jag veta min nya lön. Fick aldrig nåt lönesamtal, lönen är redan satt. Chefen sa att han förstår att jag är arg och besviken men att vi kan ha ett lönesamtal ändå, för tränings skull. Spontant tycker jag nog "up yours", fast det kanske är bra att träna lite, då jag aldrig har haft en löneförhandlig i mitt yrkesverksamma liv. Jag har mest tackat och tagit emot. Jag vet inte varför. På något sätt känner jag att jag borde vara tacksam bara för att jag har ett jobb, och inte ställa massa krav. Vet att det är dumt att tänka så, men på något plan kan jag inte låta bli.
Annars har dagen varit nice. Var ute på stan, träffade mina föräldrar och gick omkring med dem. Var ute och åt på Spice. Mycket gott. Göteborg är fint nu. Inget regn idag, massa ljus, tomtar, musik och glada människor. Inte ens de gräsliga blåa lamporna förtar intrycket. Är faktiskt lite sugen att gå till Liseberg innan jul. Kanske hinner det när M kommer tillbaka nästa gång.
fredag 30 november 2007
way to late
Fan i helvete. Jag som skulle lägga mig tidigt för att kunna gå upp tidigt för att kunna komma hem tidigt. Nu kommer inget av dessa att hända. Jo jag kanske fuskar och kör enbart på den sista.
Fastnade helt och hållet framför Photo Shop. Det är mycket roligt och extremt frustrerande. Det värsta är när jag vet att jag har lärt mig någon förr men nu glömt av det. Jag hatar att glömma och sen veta att jag har vetat men inte gör det längre.
Det var ungefär när jag skrev tentor i skolan. Jag kunde till och med komma ihåg vilken sida i boken svaret på frågan stod. Jag visste att jag hade läst det, men jag kunde för allt i världen inte komma på det.
Hur som helst. Blev aldrig färdig i PS, men här ser du en för och en efter bild. Någon skillnad? Färgerna ser inte helt rätt ut och jag är lågt ifrån nöjd. Men jag tycker det är rätt facinerande hur mycket man faktiskt kan fixa till på en bild.
Fastnade helt och hållet framför Photo Shop. Det är mycket roligt och extremt frustrerande. Det värsta är när jag vet att jag har lärt mig någon förr men nu glömt av det. Jag hatar att glömma och sen veta att jag har vetat men inte gör det längre.
Det var ungefär när jag skrev tentor i skolan. Jag kunde till och med komma ihåg vilken sida i boken svaret på frågan stod. Jag visste att jag hade läst det, men jag kunde för allt i världen inte komma på det.
Hur som helst. Blev aldrig färdig i PS, men här ser du en för och en efter bild. Någon skillnad? Färgerna ser inte helt rätt ut och jag är lågt ifrån nöjd. Men jag tycker det är rätt facinerande hur mycket man faktiskt kan fixa till på en bild.
torsdag 29 november 2007
everyday life
Jag har slutat titta på tv nästan helt och hållet (bortsett från Sagan om Ringen i Söndags då) och det är en lättnad faktiskt. Jag måste inte skynda hem till massa serier, måste inte trycka i mig kvällsmaten fort fort för att inte missa något, och jag kan gå och lägga mig tidigare med en bok. Utan att ha lämnat köket i ett kaos för att hinna till Grace Anatomy. Samt att jag har massa extra tid på kvällarna. Det är helt osannolikt hur mycket tid man spenderar framför tvn. Utan att reflektera ens. Enda nackdelen med att inte titta på tv är att jag inte har så mycket att bidra med i lunchrummet på jobbet. Tyvärr så är det enda som avhandlas runt bordet barn och tvserier och jag har inte så mycket att säga om något av ämnena.
Men jag läser tidningar och upptäckte häromdagen ett nytt klassiskt ord. Vi har ju sexattack och nakenshock och nu tillkommer även tuttpsykos
Mycket intressant. Undrar vad nästa drag blir. Dock kanske inte något att ta upp i lunchrummet.
Annars inte mycket nytt i gbg. Regnet öser ner som vanligt, jag har blivit korthårigare, fullt ös på jobbet, bra träningspass efter jobbet.
En intressant grej är att löneförhöjningen ska betalas ut i December. Retroaktivt från och med April. Nice. Dock har jag inte haft något lönesamtal ännu så det kanske inte blir så mycket.
Men jag läser tidningar och upptäckte häromdagen ett nytt klassiskt ord. Vi har ju sexattack och nakenshock och nu tillkommer även tuttpsykos
Mycket intressant. Undrar vad nästa drag blir. Dock kanske inte något att ta upp i lunchrummet.
Annars inte mycket nytt i gbg. Regnet öser ner som vanligt, jag har blivit korthårigare, fullt ös på jobbet, bra träningspass efter jobbet.
En intressant grej är att löneförhöjningen ska betalas ut i December. Retroaktivt från och med April. Nice. Dock har jag inte haft något lönesamtal ännu så det kanske inte blir så mycket.
tisdag 27 november 2007
PIN code hell
Fan i helvete, jag har blockerat min mobiltelefon. Och jag hittar inte några papper med koden på.
Det börjar gå utför. Igår glömde jag portkoden.
Det börjar gå utför. Igår glömde jag portkoden.
måndag 26 november 2007
freedom in slavery
Måste nog säga att hur mycket jag än klagar på mitt jobb så är jag fantastiskt glad att jag har det. Om man bortser från alla intellektuella faktorer som självklart är viktiga på jobbet så finns det en sak som jag också uppskattar väldigt mycket. Det är att hur jobbigt man än har det i sitt privatliv eller med sig själv så kan man gå till kontoret och låtsas att allt är bra. Det låter kanske lite tragiskt, men för mig är det en stor lättnad att ingen på kontoret känner mig tillräckligt väl så de skulle kunna se ifall jag mår bra eller inte.
Jag kan gå till jobbet varje dag, och bortse från vilka problem jag än har på hemmaplan. Det blir ett andningshål, en oas där jag kan pausa från den jobbiga och deprimerande sidan av mig själv. På jobbet så har jag konkreta saker att göra, jag är behövd, jag har ett mål och ett syfte. Det kan emellanåt vara en oerhörd lättnad.
Samtidigt så fungerar det som en typ av katalysator till att faktiskt känna sig bättre. Om jag går en hel dag och är känner mig ok så blir jag det till slut. Funkar antagligen inte för människor med mycket depression eller problem, men funkar alldelses ypperligt för mig.
Således så har måndagen varit oerhört mycket bättre än de föregående två dagarna. Kom iväg och tränade efter jobbet haft ett trevligt samtal med M. Till och med handlat mat. Och det hör inte till vanligheterna.
En annan rolig grej är att ett halsband som jag av en slump såg på en internetsida fastnade för har nu dykt upp i min brevlåda.
Visst är det fint.
Jag kan gå till jobbet varje dag, och bortse från vilka problem jag än har på hemmaplan. Det blir ett andningshål, en oas där jag kan pausa från den jobbiga och deprimerande sidan av mig själv. På jobbet så har jag konkreta saker att göra, jag är behövd, jag har ett mål och ett syfte. Det kan emellanåt vara en oerhörd lättnad.
Samtidigt så fungerar det som en typ av katalysator till att faktiskt känna sig bättre. Om jag går en hel dag och är känner mig ok så blir jag det till slut. Funkar antagligen inte för människor med mycket depression eller problem, men funkar alldelses ypperligt för mig.
Således så har måndagen varit oerhört mycket bättre än de föregående två dagarna. Kom iväg och tränade efter jobbet haft ett trevligt samtal med M. Till och med handlat mat. Och det hör inte till vanligheterna.
En annan rolig grej är att ett halsband som jag av en slump såg på en internetsida fastnade för har nu dykt upp i min brevlåda.
Visst är det fint.
söndag 25 november 2007
energy drainout
Söndag, snart midnatt. Det har inte varit en särskilt bra helg. Jag har kännt mig helt och hållet tömd på energi. Har varit helt okapabel att få mig själv att göra någonting alls. Det började med att jag hoppade över simmningen med pappa lördag morgon för att tillbringa hela dagen i soffan med otaliga koppar té. Jag tvingade mig iväg till mina föräldrar på kvällen av den enkla anledningen av att kylskåpet var helt tomt. Mat och äppelpaj väntade hos mamma och pappa.
Söndag tillbringades mer eller mindre på samma sätt. Jag hade ambitioner att träna, ambitioner att gå ner på stan, träffa kompisar, jag till och med packade träningsväskan men jag kunde inte tvinga mig att gå igenom dörren av någon anledning.
Jag vet inte om det var på grund av kursen, eller på grund av alla tankar om framtiden, eller kanske mörkret. Men jag har haft nära till tårar i två dagar, knappt orkat sätta på mig kläder och mitt hår står rakt upp.
För en gångs skull har jag ingen söndagsångest. Jag är glad att det är måndag imorgon, jag är glad att jag kan sätta på mig prydliga kläder, fixa håret och spela en normal människa. Någonstans under dagen kommer jag till och med lura mig själv.
Söndag tillbringades mer eller mindre på samma sätt. Jag hade ambitioner att träna, ambitioner att gå ner på stan, träffa kompisar, jag till och med packade träningsväskan men jag kunde inte tvinga mig att gå igenom dörren av någon anledning.
Jag vet inte om det var på grund av kursen, eller på grund av alla tankar om framtiden, eller kanske mörkret. Men jag har haft nära till tårar i två dagar, knappt orkat sätta på mig kläder och mitt hår står rakt upp.
För en gångs skull har jag ingen söndagsångest. Jag är glad att det är måndag imorgon, jag är glad att jag kan sätta på mig prydliga kläder, fixa håret och spela en normal människa. Någonstans under dagen kommer jag till och med lura mig själv.
fredag 23 november 2007
landning i verkligheten
Hemma igen efter de två avslutande dagarna på kursen som ska visa mig vad jag vill göra med mitt liv. Lite tröttare, lite visare, inte särskilt säker alls men kanske med en viss idé en viss tanke som möjligtvis skulle kunna bli någonting.
Det har definitivt blivit många funderingar och tankar en del aha-uppleveleser och en del förnekanden under kursens gång. Nu är det upp till mig att ta tag i vad jag har fått tilldelat, att anväda verktygen och göra något bra med dem. Det är upp till mig att bestämma mig för vad jag vill. Jag och ingen annan.
Jag har levt större delen av mitt liv efter vad andra vill. Först (och tyvärr fortfarande) efter vad föräldrar vill, jag har gjort mitt bästa att leva upp till deras förväntningar på ett bra liv och en bra karriär. Sen när jag väl flyttade hemifrån levde jag efter vad min dåvarande pojkvän ville. Jag ville bli läkare och plugga utomlands, han ville plugga på Chalmers. Vi stanndade i göteborg och jag blev inte läkare.
Nu har jag oerhört svårt att bryta mönstret. Jag har ingen som helst aning om vad jag vill för alla drömmar jag möjligtvis har haft förut har alltid blivit överkörda av någon annans drömmar. Som har varit viktigare, som har varit större, bättre och mer dominerande. Så nu drömmer jag inte längre. För det är liksom ingen idé nån mer för någon annan drömmer alltid bättre.
Så framför mig ligger nu den extremt svåra uppgiften i att hitta vad jag vill.
Jag måste hitta min dröm...
Det har definitivt blivit många funderingar och tankar en del aha-uppleveleser och en del förnekanden under kursens gång. Nu är det upp till mig att ta tag i vad jag har fått tilldelat, att anväda verktygen och göra något bra med dem. Det är upp till mig att bestämma mig för vad jag vill. Jag och ingen annan.
Jag har levt större delen av mitt liv efter vad andra vill. Först (och tyvärr fortfarande) efter vad föräldrar vill, jag har gjort mitt bästa att leva upp till deras förväntningar på ett bra liv och en bra karriär. Sen när jag väl flyttade hemifrån levde jag efter vad min dåvarande pojkvän ville. Jag ville bli läkare och plugga utomlands, han ville plugga på Chalmers. Vi stanndade i göteborg och jag blev inte läkare.
Nu har jag oerhört svårt att bryta mönstret. Jag har ingen som helst aning om vad jag vill för alla drömmar jag möjligtvis har haft förut har alltid blivit överkörda av någon annans drömmar. Som har varit viktigare, som har varit större, bättre och mer dominerande. Så nu drömmer jag inte längre. För det är liksom ingen idé nån mer för någon annan drömmer alltid bättre.
Så framför mig ligger nu den extremt svåra uppgiften i att hitta vad jag vill.
Jag måste hitta min dröm...
onsdag 21 november 2007
livsförvirring och morgonkaos
Jag vet inte vad som händer med mig på morgonar. Jag som i vanliga fall är en sådan välorganiserad person förvandlas till någon totalt förvirrad som irrar runt i lägenheten och glömmer var jag har lagt saker jag hade i handen för två minuter sedan.
Jag klarar hjälpligt bra att gå upp ur sängen och ta mig ut till köket för frukost. Kanske måste jag gå tillbaka till sovrummet runt två gånger för att hämta saker jag behöver. Det är efter furkosten som förvirringen börjar. Jag försöker borsta tänderna samtidigt som jag packar träningsväskan, jag försöker klä på mig samtidigt som jag fixar håret, jag letar efter bilnycklarna samtidigt som jag sminkar mig. Resultatet är att jag springer runt i lägenhetn som en galning, är på varje ställe minst tre gånger och lyckas ändå tappa bort bilnycklarna efter att ha hittat dem. Två gånger. Jag glömmer att ta på mig vissa klädesplagg, jag lämnar lunchlådan i kylskåpet få gå tillbaka för att hämta den för att då glömma träningsväskan i hallen. Så är det varje morgon. Finns det hjälp att få?
Annars? Jobbet har varit OK, har fått fara fram och tillbaka som en skottspole (heter det så? vad är det egentligen?) först till kontoret, sen bilbesiktning, sen till Alice. Jag fuskade genom att parkera på chefsparkeringen. Närmare till dörren.
Fantastiskt roligt att vi äntligen har bokat biljetter. Äntligen så har jag något att se fram emot. Jag har märkt att jag har kännt mig mer och mer bitter och jag tycker inte alls om den känslan. Jag hoppas att en resa kan hjälpa. Hoppas.
Klättring på kvällen. I Domen, har inte varit där förut. Faktiskt mycket bra. Jag har hela tiden kännt att jag tycker att inomhusklättring är tråkigt. Men nu var det riktigt roligt. Även om jag kände att det inte gick särskilt bra. Det var med A från kursen, hennes rumskompis och en kille till. Sen träffade jag en klasskamrat, som jag inte kände igen. Som tyvärr kände igen mig. Efter att ha skakat hand med honom och han utbrister -Men vi gick ju i samma klass, kunde jag inte riktigt med att fråga vad det var han hette nu igen. Så jag vet fortfarande inte vad han heter. Jag är hopplös.
Imorgon bär det av till Varberg och en kurs som ska lösa problemen med vad man vill ha här i livet. Efter samtalet med M ikväll känner jag att jag kan behöva all hjälp jag kan få.
Nu ska jag sova.
Jag klarar hjälpligt bra att gå upp ur sängen och ta mig ut till köket för frukost. Kanske måste jag gå tillbaka till sovrummet runt två gånger för att hämta saker jag behöver. Det är efter furkosten som förvirringen börjar. Jag försöker borsta tänderna samtidigt som jag packar träningsväskan, jag försöker klä på mig samtidigt som jag fixar håret, jag letar efter bilnycklarna samtidigt som jag sminkar mig. Resultatet är att jag springer runt i lägenhetn som en galning, är på varje ställe minst tre gånger och lyckas ändå tappa bort bilnycklarna efter att ha hittat dem. Två gånger. Jag glömmer att ta på mig vissa klädesplagg, jag lämnar lunchlådan i kylskåpet få gå tillbaka för att hämta den för att då glömma träningsväskan i hallen. Så är det varje morgon. Finns det hjälp att få?
Annars? Jobbet har varit OK, har fått fara fram och tillbaka som en skottspole (heter det så? vad är det egentligen?) först till kontoret, sen bilbesiktning, sen till Alice. Jag fuskade genom att parkera på chefsparkeringen. Närmare till dörren.
Fantastiskt roligt att vi äntligen har bokat biljetter. Äntligen så har jag något att se fram emot. Jag har märkt att jag har kännt mig mer och mer bitter och jag tycker inte alls om den känslan. Jag hoppas att en resa kan hjälpa. Hoppas.
Klättring på kvällen. I Domen, har inte varit där förut. Faktiskt mycket bra. Jag har hela tiden kännt att jag tycker att inomhusklättring är tråkigt. Men nu var det riktigt roligt. Även om jag kände att det inte gick särskilt bra. Det var med A från kursen, hennes rumskompis och en kille till. Sen träffade jag en klasskamrat, som jag inte kände igen. Som tyvärr kände igen mig. Efter att ha skakat hand med honom och han utbrister -Men vi gick ju i samma klass, kunde jag inte riktigt med att fråga vad det var han hette nu igen. Så jag vet fortfarande inte vad han heter. Jag är hopplös.
Imorgon bär det av till Varberg och en kurs som ska lösa problemen med vad man vill ha här i livet. Efter samtalet med M ikväll känner jag att jag kan behöva all hjälp jag kan få.
Nu ska jag sova.
tisdag 20 november 2007
the demon barber och andra sagor
Min absoluta favoritregissör Tim Burton har ett par nya intressanta projekt på gång. Det första är en musikal vid namn Sweeney Todd, självklart med Johnny Depp och Helena Bonham Carter i huvudrollerna. Johhny Depp spelar rollen av en man som felaktigt sänds i fängelse och som när han kommer ut lovar att hämnas, inte bara för det grymma straffet utan även för vad som hände med hans fru och dotter under tiden. När han återvänder för att öppna sin frisyrsalong blir han The demon barber of Fleet Street. Tillsammans med sin vackra medhjälpare börjar han ta död på och äta upp? stora delar av den manliga befolkningen. Låter grymt bra tycker jag. Premiär runt jul i USA och antagligen nåt halvår senare här hos oss i utkanten av världen.
Det andra projektet är en 3D filmatisering av Lewis Carolls Alice i Underlandet. Vågar man gissa vem som ska spela Alice? Vet dock inte riktigt var Johnny Depp ska få plats. Jag kommer ihåg att jag älskade den surrealistiska och fantasifulla Underlandet och beundrade Alice som tog sig ur alla knipor utan att egentligen reflektera över den osannolika omgivningen. Jag kan precis föreställa mig hur fantastiskt bra det kan bli i händerna på Tim Burton.
måndag 19 november 2007
the power of kanelbulle
Om du kommer ihåg så bytte jag lås på min bildörr för ett tag sedan. Till min stora förvåning så ville verkstadskillarna ha kanelbullar i utbyte för arbetet. Jag kände mig lite löjlig, men kanelbullar blev det och rabatt fick jag. Hursohelst så har jag bilbesiktning på Onsdag och tyckte det kunde vara en bra idé att byta lite lampor som inte fungerade så bra. Sagt och gjort, jag åkte till min kanelbulleverkstad, eftersom de har affär också och ligger nära jobbet. Jag kommer in och alla hälsar på mig som om jag vore en gammal kompis. Jag berättar att jag behöver nya lampor för halvljusen för jag har bilbesiktining. Vad händer då? Jo verkstadskillen (observera, inte samma kille som fick bullarna) följer med ut till bilen, kollar igenom alla lampor, bromslampor, blinkers, dimljus, helljus you name it. Sen plockar han ihop alltihop inne affären, sen går han ut och byter det åt mig. Låt mig tillägga att jag har knappt sagt ett ord om vad jag behöver hjälp med. Till råga på allt så passar han på att byta min vindrutetorkare på bakrutan. Den som inte har existerat de senaste året. När allt är klart går vi in för att betala den rejäla summan av 150 spänn.
Jag säger bara. The power of kanelbulle!
söndag 18 november 2007
sökes: tid för ett liv
Jag trodde att man som vuxen skulle komma ifrån det att titta på vad andra får och kan med sina liv. När man var yngre så handlade det ju alltid om att andra fick vara ute mycket längere än mig, eller att nån annan fick mycket mer i veckopeng än mig. Jämförelsen kom direkt, jag vill också vara ute sent. jag vill också ha mycket i veckopeng. Andra får ju. Men jag har ändå levat i övertygelsen att när jag blir stor så slipper jag allt detta. Men ack så fel jag hade.
Nu handlar det istället om att jämföra sig hur andra hinner med sina liv.
Exempel från min egen verklighet. Stickfightingen är fyra gånger i veckan, jag är glad om jag hinner gå dit hälften av tiden, sen försöker jag gå till gymmet två gånger på en vecka, kanske simma med pappa nån gång i månaden. Det är allt som får plats. Att förbättra konditionen ligger som en avlägsen dröm vid horisonten. Sen så tillkommer att träffa vänner. Även om jag inte har världens största vänkrets så har jag ju några realationer jag vill hålla vid liv. Träffa familj, händer nästan aldrig. Jag har ju iallfall fördelen av en pojkvän som bor hur långt bort som helst, jag slipper ödsla tid på att raka benen. Och då har jag inte ens nämnt att tio timmar per dag går till att jobba.
Så min fråga är enkel. Hur gör alla andra? Hur hinner folk träna, träffa vänner, träffa familj, ha roliga fritidssysselsättningar, gå på bio och allt det andra som jag gärna vill göra men aldirg klarar av. Vad är hemligheten. Dela gärna med er. Hur ska jag hinna med mitt liv?
Nu handlar det istället om att jämföra sig hur andra hinner med sina liv.
Exempel från min egen verklighet. Stickfightingen är fyra gånger i veckan, jag är glad om jag hinner gå dit hälften av tiden, sen försöker jag gå till gymmet två gånger på en vecka, kanske simma med pappa nån gång i månaden. Det är allt som får plats. Att förbättra konditionen ligger som en avlägsen dröm vid horisonten. Sen så tillkommer att träffa vänner. Även om jag inte har världens största vänkrets så har jag ju några realationer jag vill hålla vid liv. Träffa familj, händer nästan aldrig. Jag har ju iallfall fördelen av en pojkvän som bor hur långt bort som helst, jag slipper ödsla tid på att raka benen. Och då har jag inte ens nämnt att tio timmar per dag går till att jobba.
Så min fråga är enkel. Hur gör alla andra? Hur hinner folk träna, träffa vänner, träffa familj, ha roliga fritidssysselsättningar, gå på bio och allt det andra som jag gärna vill göra men aldirg klarar av. Vad är hemligheten. Dela gärna med er. Hur ska jag hinna med mitt liv?
ljuset i tunneln
Mitt i natten nu, senare än mitt i natten eftersom klockan nästan är 3. Jag är klarvaken, inte alls trött, och har inte minsta lust att gå och lägga mig. Hade det varit sommar hade jag nog suttit uppe och väntat på soluppgången, nu är chansen till soluppgång inom de närmaste timmarn rätt så obefitlig. Ska vi inte flytta till Australien? Nånstans nära havet. Jag tror jag skulle må bra av att kunna gå ner till havet, känna sand under fötterna och lyssna till bruset. Utan att frysa ihjäl.
Hade hoppats att få prata lite mer med M ikväll, men jag tror det blev lite försent. Nu är jag helt pigg och ingen att prata med. Å andra sidan kan man ju fundera på hur mycket det hjälper att prata. Alla säger att det är så bra att prata, att dela med sig av sina problem, att be om hjälp. Men jag undrar. Varför då? De gånger jag försöker dela med mig av mina problem är det ändå ingen som tar mig på allvar. Jag kanske framställer det fel. Inte går det över heller. Ångesten är fortfarande lika ihållande även om jag berättar om den. Slutsats. Whats the point?
Tvättat alla tvättkorgarna idag. Lägenheten luktar tvättmedel och rena kläder. Nice. Tyvärr återsåtr att vika in hela tvätthögen i garderoben. Inte lika nice.
Ska nog gå och lägga mig nu, känner att jag är på väg att spåra ut.
fredag 16 november 2007
ordinary life
Ännu en makalös solnedgång från fönstret. Jag vet att det antagligen beror på föroreningar i luften men fint är det. Kanske är det solen som lyser på molnen. Jag hoppas på det.
Jobbet flöt på ok, lånat några miljoner, skrivit massa mail, släckt bränder på telefon. Som vanligt alltså. Blev bjuden på Treasurys julluch, alltid trevligt. Jobbade inte så väldigt länge, typ till fem, och sen gick jag och gymma. Inte lika motiverad som igår men det gick bra ändå. Har väldigt ont i ryggen dock. Upptäckte att jag trodde jag hade bra form när jag lyfte tyngder, men nu när jag har ont i ryggen så var jag väldigt nog med att inte svanka nån gång. Uppenbarligen måste jag svanka hela tiden eftersom allt blev mycket tyngre.
Tjockt med bilar när jag åkte hem. Såg en otäck trafikolycka i Lundbytunneln, en personbil och långtradare hade krockat. Det var inte så mycket kvar av personbilen. Som tur är såg det ut som föraren hade klarat sig ok. Motorvägen efter tunneln var nedsläckt så det var totalt kolsvart. Typiskt nog var det en snubbe som sprang över vägen mitt i rusningstrafiken i mörkret. Jag tutade på honom för att iallfall varna de andra bilisterna att det var en idiot på vägen. Och han gav mig fingret. Nästa idiot kör jag över.
Hemma så hade jag ambitionen att städa ut det sista i rummet, dammsuga och bära ut alla jackor och kappor. Blev inte så mycket gjort av detta. Fastnade istället framför datorn. Försöker lära mig Fotoshop, det går väl sådär, upptäcker mer grejer som man kan göra hela tiden. Tycker det är mycket roligt.
Tjock dimma och regn utanför fönstret. Inte alls särskilt uppmuntrande, försöker låta bli att titta ut genom fönstret. Lite svårt när en stor del av vardagsrummet består av fönster.
Jag har hört och läst och fått berättat för mig att det är nyttigt att släppa taget, att man inte behöver ha kontroll, att det är ok att skrika högt. Men jag är rädd att om jag släpper taget så kommer jag inte sluta falla. Jag kommer bara falla falla falla och det finns ingen botten. Eller om jag skulle börja skrika att jag aldirg kommer lyckas bli tyst igen. Kanske inga fredagsfunderingar som du är intresserad av att läsa.
By the way. Du såg ut som en ett spöke igår. Här kommer bildbevis.
torsdag 15 november 2007
back again
Det har varit tomt och tyst här ett tag, för mitt liv har varit fullt av ljud. Men nu är vi tillbaka till tomt och tyst i livet så det kan bli fullt med ljud (eller iallafall text) här på bloggen. I vilket fall som helst så har ju M åkt tillbaka till det kalla Norrland och lämnat mig i kalla Göteborg. Så kallt nu att det går inte ha fönstret öppet när jag sover själv längre. Jag fryser även under duntäcket.
Bra dag på jobbet idag även om jag har konsumerat alldeles för många koppar kaffe och av någon anledning alldeles för många apelsiner. Jag får svårare och svårare att gå upp på morgonen nuförtiden.
En fantastiskt fin solnedgång vid femtiden. Hela himmlen var flammande röd och vindsnurrorna stod i relief mot havet. Tänkte gå ner och ut för att fotografera men tyvärr så synes det inte lika bra från marknivå så det blev några kort genom fönstret istället.
Lyckades tivinga mig iväg till gymmet efter jobbet vilket kändes bra. Även om jag tycker att jag blir klenare och klenare hela tiden. Grymt ont i ryggen så jag var tvungen att hoppa över vissa övningar jag ville köra, typ marklyft, men det gick bra ändå.
Packade ner det sista i arbetsrummet i lådor som jag kidnappade från jobbet. Det ända som återstår nu är att tömma garderoben. Det är fasansfullt dammigt där inne, jag drabbades av en nysattack som jag tror skrämde grannarna. Men nu är rummet mer eller mindre redo för inflyttning. Fanns faktiskt inte särskilt mycket grejer där. Även om jag tycker att skräpmängden är rätt stor. Vad är grejen att spara på tomma kartonger från alla elektronikprylar?
Bra dag på jobbet idag även om jag har konsumerat alldeles för många koppar kaffe och av någon anledning alldeles för många apelsiner. Jag får svårare och svårare att gå upp på morgonen nuförtiden.
En fantastiskt fin solnedgång vid femtiden. Hela himmlen var flammande röd och vindsnurrorna stod i relief mot havet. Tänkte gå ner och ut för att fotografera men tyvärr så synes det inte lika bra från marknivå så det blev några kort genom fönstret istället.
Lyckades tivinga mig iväg till gymmet efter jobbet vilket kändes bra. Även om jag tycker att jag blir klenare och klenare hela tiden. Grymt ont i ryggen så jag var tvungen att hoppa över vissa övningar jag ville köra, typ marklyft, men det gick bra ändå.
Packade ner det sista i arbetsrummet i lådor som jag kidnappade från jobbet. Det ända som återstår nu är att tömma garderoben. Det är fasansfullt dammigt där inne, jag drabbades av en nysattack som jag tror skrämde grannarna. Men nu är rummet mer eller mindre redo för inflyttning. Fanns faktiskt inte särskilt mycket grejer där. Även om jag tycker att skräpmängden är rätt stor. Vad är grejen att spara på tomma kartonger från alla elektronikprylar?
tisdag 6 november 2007
the bleakness of life
Trött trött trött när jag vaknar på morgonen. Jag förstår inte människor som när väckarklockan ringer bara går upp. Det har nog aldrig hänt mig. Inte ens när jag måste gå upp ur sängen för att stänga av väckarklockan går jag upp. Jag går och lägger mig igen. Och snoozar och snoozar och snoozar.
Gym på morgonen innan jobbet, tomt och kallt i under lysrören. Jag kan inte lyfta så bra för jag har öppna sår på båda händerna från att svinga pinnar på träningen. Kör rygg och ben och mage så jag inte behöver lyfta allt för mycket.
Jobb jobb jobb resten av dagen. Chefen är stressad och sitter med stängd och låst dörr. Känner mig trött, omotiverad, ouppskattad, oomtyckt och allmänt obra. Rumänerna har av nån outgrundlig anledning missat att de har rapporteringsdeadline idag. Jag ringer MJ och säger att jag behöver filer nu. Hon har inte ens börjat. Jag säger senast imorgon bitti. Klagomål, hon måste jobba hela natten. Jag håller med, jobba hela natten du, bara jag får filerna på morgonen. Imorgon måste jag jobba hela natten.
Hemma klockan halv nio på kvällen. Mörkt är det och utandningsluften bildar små moln framför ansiktet. Handlar på Tempo, igen, kan inte planer, storhandla, laga mat längre. Förr var det roligt. Jag letade recept, testade olika rätter, fann det rofyllt och glädjande att skapa mat. Nu äter jag mest youghurt.
Nu står jag vid spisen och bränner vid pannkakor. Istället för fina gyllneglänsande pannkakor så har det blivit svartbrun smet som inte går att vända på. Och antagligen inte äta på heller. Röken sprider sig i lägenheten och för en gångs skull är jag glad för avsaknaden av brandvarnare. Pannkakorna ser ut som skit och smakar som skit men jag äter dem ändå för det var mina sista ätbara matrester. Jag bränner mig på tungan.
För sent att hitta på något nu, för sent att ringa någon, för sent för att leva.
Imorgon är ännu en dag.
Gym på morgonen innan jobbet, tomt och kallt i under lysrören. Jag kan inte lyfta så bra för jag har öppna sår på båda händerna från att svinga pinnar på träningen. Kör rygg och ben och mage så jag inte behöver lyfta allt för mycket.
Jobb jobb jobb resten av dagen. Chefen är stressad och sitter med stängd och låst dörr. Känner mig trött, omotiverad, ouppskattad, oomtyckt och allmänt obra. Rumänerna har av nån outgrundlig anledning missat att de har rapporteringsdeadline idag. Jag ringer MJ och säger att jag behöver filer nu. Hon har inte ens börjat. Jag säger senast imorgon bitti. Klagomål, hon måste jobba hela natten. Jag håller med, jobba hela natten du, bara jag får filerna på morgonen. Imorgon måste jag jobba hela natten.
Hemma klockan halv nio på kvällen. Mörkt är det och utandningsluften bildar små moln framför ansiktet. Handlar på Tempo, igen, kan inte planer, storhandla, laga mat längre. Förr var det roligt. Jag letade recept, testade olika rätter, fann det rofyllt och glädjande att skapa mat. Nu äter jag mest youghurt.
Nu står jag vid spisen och bränner vid pannkakor. Istället för fina gyllneglänsande pannkakor så har det blivit svartbrun smet som inte går att vända på. Och antagligen inte äta på heller. Röken sprider sig i lägenheten och för en gångs skull är jag glad för avsaknaden av brandvarnare. Pannkakorna ser ut som skit och smakar som skit men jag äter dem ändå för det var mina sista ätbara matrester. Jag bränner mig på tungan.
För sent att hitta på något nu, för sent att ringa någon, för sent för att leva.
Imorgon är ännu en dag.
söndag 4 november 2007
tacka och ta emot
Jag köpte mat idag på Thaistället runt hörntet från lägenheten. Stället drivs av en hel familj från Thailand, mamma, pappa, barn, mormor, morfar och ett gäng andra oidentifierade släktingar. Ingen talar svenska. Jag tycker det är helt fantastiskt att kunna driva en restaurang, som faktiskt verkar gå bra, utan att förstå ett ord av vad gästerna beställer.
Före mig så var det ett par som fick två helt andra rätter än vad de hade beställt. Det märktes fort att något inte stod rätt till. De öppnade paketet, sniffade på innehållet, konsluterade med varandra, tittade lite frågande på mormor som stod bakom kassan som tittade tillbaka helt uttryckslöst. Till slut frågade de: - är det här verklign xxx? (vad de nu beställde) och mormor bakom kassan säger att: -nej det här är yyy mycket godare ta det istället.
Och nu kommer det som jag tycker är allra mest intressant. Paret ser klart missnöjda ut, de ville ju ha sina nudlar med kyckling inte ris med tofu som de fick istället. Men de accepterar, tackar, betalar och går!?
Varför? Hur kommer det sig att de nöjer sig med någonting som uppenbart inte var vad de ville ha från början? Varför betalar de utan att kräva rabatt? Hur mycket skulle de kunna svälja utan att protestera?
Detta är ett ytterst intessant fenomen som jag har observerat vid många olika tillfällen. Anledningen till att denna restaurangen går så bra (förutom att de faktiskt har väldigt god mat) är att svenskar inte vågar att säga emot.
De låter sig luras överallt, på bilverkstäder, bensinstationer, restauranger hotell you name it. -Jaha så det kostade 100 spänn mer än vad du sa från början, inga problem jag förstår. Nähä så jag kan inte få den maten jag beställde, lungt jag äter nåt annat istället. Men alltså, vill du verkligen att jag ska äta bajs, ok visst jag gör väl det.
Istället så går de därifrån, känner sig orättvist behandlande, mumlar någonting om korkade blattar, men sväljer och tackar när tillfället ges att protestera.
Vad hände när jag fick min mat?
Jag gick hem, öppnade påsen, märkte att det var fel, och åt upp alltihop...
Före mig så var det ett par som fick två helt andra rätter än vad de hade beställt. Det märktes fort att något inte stod rätt till. De öppnade paketet, sniffade på innehållet, konsluterade med varandra, tittade lite frågande på mormor som stod bakom kassan som tittade tillbaka helt uttryckslöst. Till slut frågade de: - är det här verklign xxx? (vad de nu beställde) och mormor bakom kassan säger att: -nej det här är yyy mycket godare ta det istället.
Och nu kommer det som jag tycker är allra mest intressant. Paret ser klart missnöjda ut, de ville ju ha sina nudlar med kyckling inte ris med tofu som de fick istället. Men de accepterar, tackar, betalar och går!?
Varför? Hur kommer det sig att de nöjer sig med någonting som uppenbart inte var vad de ville ha från början? Varför betalar de utan att kräva rabatt? Hur mycket skulle de kunna svälja utan att protestera?
Detta är ett ytterst intessant fenomen som jag har observerat vid många olika tillfällen. Anledningen till att denna restaurangen går så bra (förutom att de faktiskt har väldigt god mat) är att svenskar inte vågar att säga emot.
De låter sig luras överallt, på bilverkstäder, bensinstationer, restauranger hotell you name it. -Jaha så det kostade 100 spänn mer än vad du sa från början, inga problem jag förstår. Nähä så jag kan inte få den maten jag beställde, lungt jag äter nåt annat istället. Men alltså, vill du verkligen att jag ska äta bajs, ok visst jag gör väl det.
Istället så går de därifrån, känner sig orättvist behandlande, mumlar någonting om korkade blattar, men sväljer och tackar när tillfället ges att protestera.
Vad hände när jag fick min mat?
Jag gick hem, öppnade påsen, märkte att det var fel, och åt upp alltihop...
lördag 3 november 2007
nightly ride
En stund innan 23 ikväll upptäckte jag att jag inte har ätit någonting sedan frukost (förutom en kaffe latte och lite kladdkaka) och absolut inte hade något ätbart hemma. Bortsett möjligen från krossade totmater och mango chutney, inte så ätbart som kvällsmat. Jag som hatar gå hemifrån när jag väl rullat in mig i min filt hemma fick klä på mig massa varma kläder för att åka iväg och handla.
Precis när jag höll på att köra ut från parkeringen knackade två killar på bilfönstret och frågade vart jag skulle. Jag sa att jag inte skulle särskilt långt, bara till Focus, men de skulle till Sanktas och bad snällt att få skjuts. Till och med erbjöd mig 100 pengar för det. Eftersom de såg rätt så beskedliga ut så fick de hoppa in och jag körde dem till Sakntas. De var helt till sig av tacksamhet och helt förvånade över att ha blivit upplockade så här. Lite kul. Jag fick övertyga dem att jag inte behövde betalt.
Väl sen i affären efter att ha fyllt min korg med fruktostgrejer och lite bröd (jag försökte avhålla mig från chokoladen, det gick inte så bra) så hittade jag en hundralapp liggande på marken framför kassan. Det fanns ingen i närheten så jag adopterade den som min.
Precis när jag höll på att köra ut från parkeringen knackade två killar på bilfönstret och frågade vart jag skulle. Jag sa att jag inte skulle särskilt långt, bara till Focus, men de skulle till Sanktas och bad snällt att få skjuts. Till och med erbjöd mig 100 pengar för det. Eftersom de såg rätt så beskedliga ut så fick de hoppa in och jag körde dem till Sakntas. De var helt till sig av tacksamhet och helt förvånade över att ha blivit upplockade så här. Lite kul. Jag fick övertyga dem att jag inte behövde betalt.
Väl sen i affären efter att ha fyllt min korg med fruktostgrejer och lite bröd (jag försökte avhålla mig från chokoladen, det gick inte så bra) så hittade jag en hundralapp liggande på marken framför kassan. Det fanns ingen i närheten så jag adopterade den som min.
desperate people
Min morgon började alldeles strålande (även om jag var lite yrvaken) med nästan 40 minuters videosamtal med M. Det är fantastiskt bra med videosamtal, känns som man kommer betydligt närmare varandra än på telefon. Det är även väldigt skönt att se M lite oftare, så jag inte behöver bli chockad av frisyrer och skäggväxt när vi väl ses.
Sedan blev det promenad ner på stan. Strålande fint väder med blå himmel och gula löv virvlande runt fötterna. Min mission var att köpa skor. Gick runt och letade en del men det var alldeles för mycket folk i alla affärer. Tycket inte om att gå i affärer när det är så fullt, det är en desperat känsla som hänger i luften. Alla ska spendera och konsumera så mycket som möjligt för att då är livet verkligen så bra det kan bli. Jag gav upp.
Det blev fika med syster istället. Mycket trevligare, speciellt med tanke på att vi faktiskt kunde sitta ute. Fortfarande finns det cafeér som har kvar uteserveringar, även om de flesta har plockat in sina. Det är mycket roligare att sitta ute, möjligheten att titta och kommentera folk som går förbi ger oändliga öppningar till intessanta konversationer. Nackdelen är att efter en timme eller så har man blivit vädligt kall.
Sen hem till tvättid. För en gångs skull har jag tvättat allt jag skulle. Händer nästan aldrig. Har till och med tvättat M's saker. Det är otroligt vad killgrejer tar mycket plats i tvättmaskinen. Har förslag på möjlig hallowenfest ikväll. Får se om det blir nåt. Nu blir det i alla fall lite té och bok.
Sedan blev det promenad ner på stan. Strålande fint väder med blå himmel och gula löv virvlande runt fötterna. Min mission var att köpa skor. Gick runt och letade en del men det var alldeles för mycket folk i alla affärer. Tycket inte om att gå i affärer när det är så fullt, det är en desperat känsla som hänger i luften. Alla ska spendera och konsumera så mycket som möjligt för att då är livet verkligen så bra det kan bli. Jag gav upp.
Det blev fika med syster istället. Mycket trevligare, speciellt med tanke på att vi faktiskt kunde sitta ute. Fortfarande finns det cafeér som har kvar uteserveringar, även om de flesta har plockat in sina. Det är mycket roligare att sitta ute, möjligheten att titta och kommentera folk som går förbi ger oändliga öppningar till intessanta konversationer. Nackdelen är att efter en timme eller så har man blivit vädligt kall.
Sen hem till tvättid. För en gångs skull har jag tvättat allt jag skulle. Händer nästan aldrig. Har till och med tvättat M's saker. Det är otroligt vad killgrejer tar mycket plats i tvättmaskinen. Har förslag på möjlig hallowenfest ikväll. Får se om det blir nåt. Nu blir det i alla fall lite té och bok.
avslutad bok
Precis avslutad Jens Lapidus Snabba Cash. I början var jag rätt så skeptisk till boken. Det var lite för mycket staplande av namn på varandra, lite för mycket heder och hårdkokta juggar. Men allt eftersom jag vande mig vid den blandade jargongen i boken, Jens Lapidus blandar rinkebysvenska med hur bratsen pratar kring Stureplan med fiktiva rättegångsprotokoll, upptäckte jag att både språket och dialogerna är mycket bra. Boken känns realistisk och levande även om jag ibland får känslan av lite för mycket pedagogik över hur den organiserade brottsligheten i Stockholm funkar. Författaran verkar insatt och berättelsen autentiskt. Det är en bild av Sverige som anas i medierna, men som vi inte riktigt vill kännas vid och som hårdkokt deckare i Stockholmsmiljö är det definitivt en bok jag tycker är värd att läsa.
Påbörjad bok:
Stuart MacBride; Cold granite. Även detta en deckare.
fredag 2 november 2007
home alone
Seg dag på kontoret idag. Jag gillar inte fredagar, alla går hem klockan tre och jobbar man till klockan fem känns det som att klockan är jättesent eftersom alla har gått för länge sen. Var väldigt trött hela dagen, men lyckades tvinga iväg mig till träningen ändå. Det verkar inte alls populärt att träna på fredagar. Vi var tre personer där. Träningen började väldigt lungt, men efter att ha retat E lite att det inte var en ordentlig fys så blev det lite jobbigare. Nu känner jag mig väldigt matt. Men nöjd att jag kom iväg och tränade.
Inte helt oväntat så blev det inget lönesamtal idag. Kanske lika bra för jag känner mig inte helt förberedd. Men jag tänkte att jag ska begära runt 30 TSEK och sen få två tusen mindre. Måste bara komma på en bra motivering.
Dia Psalma spelar idag på Lisebergshallen, och igår spelade den gruppen som har Message in a bottle låten. Inte den på radio utan den du har spelat in åt mig. Jag har ingen koll på konserter längre.
Pojkvän är så långt bort det går att komma och inte uppkopplad, C är i Stockholm, syster jobbar. Jag är ensam hemma.
Inte helt oväntat så blev det inget lönesamtal idag. Kanske lika bra för jag känner mig inte helt förberedd. Men jag tänkte att jag ska begära runt 30 TSEK och sen få två tusen mindre. Måste bara komma på en bra motivering.
Dia Psalma spelar idag på Lisebergshallen, och igår spelade den gruppen som har Message in a bottle låten. Inte den på radio utan den du har spelat in åt mig. Jag har ingen koll på konserter längre.
Pojkvän är så långt bort det går att komma och inte uppkopplad, C är i Stockholm, syster jobbar. Jag är ensam hemma.
i väntan på soluppgången
Vaknade alldeles för tidigt med bultande huvudvärk av att hemtelefonen hade laddats ur och låg och pep i vardagsrummet. På något sett hadde dessa pip integrerats i mina drömmar som bestod av galen blandning med leopardungar, djungel och tjuvskyttar som hade kläder med zebraränder. Det var ytterst komplicerat att försöka koppla det till verkligheten och en urladdad telefon.
Klockan är för tillfället fortfarande för tidigt och jag väntar på att det ska ljusna, för ungefär då ska jag träffa J för lite samåkning till jobbet. Frost på bilarna idag.
Klockan är för tillfället fortfarande för tidigt och jag väntar på att det ska ljusna, för ungefär då ska jag träffa J för lite samåkning till jobbet. Frost på bilarna idag.
torsdag 1 november 2007
what a man
den rödhårige killen i CSI Miami är bara för mycket. Sättet han drar av sina moderiktiga Ray Bans i var och varannan scen. Tittar den misstänkte djupt i ögonen och levererar oneliners i stil med: and now I will stop you eller he will talk to me!
Arrgh! Någon befria mig från oneliners.
ups and downs
Betydligt bättre dag idag. Behövde inte snooza, behövde inte skrapa bilen och kunde rymma från jobbet redan innan klockan fem. Lyx. Tänkte ta en runda på stan och tröstshoppa. Tyvärr så gick det inte så bra. Allt hann ju stänga innan jag blev tröstad. Slutade med att jag tog en fika med syster. I och för sig trevligt det med. Vet inte vad som problemet har varit senaste tiden. Vet bara att det har varit osannolikt skönt att vara borta från jobbet och borta från vardagen. Har inte känt mig helt på topp senaste tiden, och gör väl inte det nu heller. Men det blir bättre.
Försökte boka in tid för löneprat och karriärprat med chefen. Är preliminärt bokad tills imorgon. Antagligen blir det inget som vanligt, men om det blir så har jag ingen aning hur jag ska motivera att jag vill ha mer pengar. Hur ska man sälja in sig själv på ett sätt som inte låter -Ge mig mer chash för jag vill köpa mer prylar? Försökte diskutera en resa till Rumänien också, och det kommer först bli av i slutet av November och antagligen större delen av December. Får se vad som händer. Det beror lite på när barn kommer till världen.
Nu börjar ett avsnitt av CSI i technicolor. Inte alls lika bra som de andra CSI men det får duga som substitut.
Försökte boka in tid för löneprat och karriärprat med chefen. Är preliminärt bokad tills imorgon. Antagligen blir det inget som vanligt, men om det blir så har jag ingen aning hur jag ska motivera att jag vill ha mer pengar. Hur ska man sälja in sig själv på ett sätt som inte låter -Ge mig mer chash för jag vill köpa mer prylar? Försökte diskutera en resa till Rumänien också, och det kommer först bli av i slutet av November och antagligen större delen av December. Får se vad som händer. Det beror lite på när barn kommer till världen.
Nu börjar ett avsnitt av CSI i technicolor. Inte alls lika bra som de andra CSI men det får duga som substitut.
onsdag 31 oktober 2007
crazy things inside
Tröttheten bränner bakom ögonen och huvudet känns som ett rum med väggar som långsamt kryper inåt. Tackade nej till att gå och klättra med tjejen jag träffade på kursen, gick inte och handlade mat för att mötet med människor kändes allt för jobbigt. Har ätit youghurt och knäckebröd. Och flingor utan mjölk.
Tomheten ekar i gränderna just nu. Egentligen onödigt att känna efter, bättre att vänta ut, ignorera, det går över. Det går alltid över. Kanske inte för alla. Såg en död räv när jag åkte hem i mörkret. Det slog mig. Vid vägkanterna sover blodiga djur med hjulmärken i pälsen.
Tomheten ekar i gränderna just nu. Egentligen onödigt att känna efter, bättre att vänta ut, ignorera, det går över. Det går alltid över. Kanske inte för alla. Såg en död räv när jag åkte hem i mörkret. Det slog mig. Vid vägkanterna sover blodiga djur med hjulmärken i pälsen.
tisdag 30 oktober 2007
office hell
Stormen har äntligen blåst någon annan stans och himlen har varit klar och kall hela dagen. Sommaren är definitivt borta även om den inte riktigt har varit här så har jag hela tiden levt på hoppet. För tillfället finns inget hopp. Kanske om ett tag. Ljus i mörkret.
Svårare att stiga upp på morgonen nu, jag har snoozat i 1,5 timmar i morse. Men det känns verkligen helt onaturligt att siga upp så länge det ser ut likadat som när jag gick och lade mig när jag tittar ut genom fönstret. Jag har bott i det här landet större delen av mitt liv. Kan fortfarande inte vänja mig vid mörkret.
Var och gav blod idag på förmiddagen. Mycke nöjd att jag för en gång skull inte var förskyld, sjuk eller på annat sätt otillgänglig när blodbussen var på plats. Har missat de senaste tre tillfällena på grund av ovan nämda anledningar. En irriterande sak var dock att jag för tillfället känner mig mycket friskare och i bättre form än jag har gjort på länge. Men jag hade kassa blodvärden. Det var nästan så de blev oroliga, jag ligger nedanför minimigränsen för antalet röda blodkroppar. Och detta när jag mår bra. Typiskt. Det är ungefär som när man får höra hur trött man ser ut en dag då man känner sig på topp. Händer mig lite då och då.
Frustrerande dag på kontoret. Mest på grund av en totalt frånvarande chef. Han skickar arga mail då han tycker att han får vänta på saker. Men han inser inte att anledningen att han får vänta är att vi först väntar på honom för att kunna avsluta den saken han väntar på. Jag vet inte hur nuvarande tillstånd ska lösas. När jag tänker på kursen jag har gått, så har vi ju fått prata om saker och egenskaper som en bra chef bör ha. Jag tror att våran lyckas missa alla dessa. Och det blir värre och värre. Vi tappar greppet och chefen tappar kontrollen. Snabb väg till totalt kaos på jobbet. Fick i alla fall nöjet att svara på frågan -Varför har jag inte fått detta? Vem ligger bollen hos? Jag är trött på att behöva vänta. att: Bollen ligger hos dig!! (sen två måndader så vem är det som väntar)
Ha ha ha bullseye!
Undrar om jag har jobbet kvar...
Svårare att stiga upp på morgonen nu, jag har snoozat i 1,5 timmar i morse. Men det känns verkligen helt onaturligt att siga upp så länge det ser ut likadat som när jag gick och lade mig när jag tittar ut genom fönstret. Jag har bott i det här landet större delen av mitt liv. Kan fortfarande inte vänja mig vid mörkret.
Var och gav blod idag på förmiddagen. Mycke nöjd att jag för en gång skull inte var förskyld, sjuk eller på annat sätt otillgänglig när blodbussen var på plats. Har missat de senaste tre tillfällena på grund av ovan nämda anledningar. En irriterande sak var dock att jag för tillfället känner mig mycket friskare och i bättre form än jag har gjort på länge. Men jag hade kassa blodvärden. Det var nästan så de blev oroliga, jag ligger nedanför minimigränsen för antalet röda blodkroppar. Och detta när jag mår bra. Typiskt. Det är ungefär som när man får höra hur trött man ser ut en dag då man känner sig på topp. Händer mig lite då och då.
Frustrerande dag på kontoret. Mest på grund av en totalt frånvarande chef. Han skickar arga mail då han tycker att han får vänta på saker. Men han inser inte att anledningen att han får vänta är att vi först väntar på honom för att kunna avsluta den saken han väntar på. Jag vet inte hur nuvarande tillstånd ska lösas. När jag tänker på kursen jag har gått, så har vi ju fått prata om saker och egenskaper som en bra chef bör ha. Jag tror att våran lyckas missa alla dessa. Och det blir värre och värre. Vi tappar greppet och chefen tappar kontrollen. Snabb väg till totalt kaos på jobbet. Fick i alla fall nöjet att svara på frågan -Varför har jag inte fått detta? Vem ligger bollen hos? Jag är trött på att behöva vänta. att: Bollen ligger hos dig!! (sen två måndader så vem är det som väntar)
Ha ha ha bullseye!
Undrar om jag har jobbet kvar...
måndag 29 oktober 2007
black'n'white
CSI. Denna last som hindrar mig att prata med min man. Jag borde skämmas. Men det är något med den serien, blandningen mellan tuffa poliser, snygga tjejer, läskiga brott och uppsprättade lik. Jag kan inte hålla mig borta. Tyvärr kan jag inte koncentrera mig nu när jag tycker att mina prioriteringar inte riktigt ligger där de ska.
Äntligen har späckis kommit upp på sin plats i bilen. Hade totalt glömt av att han skulle hänga på backspegeln och påminna om att jag är bästa fiskaren ever. Och att vi snart ska åka till Lofoten igen och titta på riktiga såna. Det har varit min dröm så länge jag kan minnas.
Nytt inköp. Jag var tvungen när jag såg den (det är en klänning ifall det inte syns) Skulle tro att alla tycker den är brutalt ful, men jag tyckte den var helt grym.
Äntligen har späckis kommit upp på sin plats i bilen. Hade totalt glömt av att han skulle hänga på backspegeln och påminna om att jag är bästa fiskaren ever. Och att vi snart ska åka till Lofoten igen och titta på riktiga såna. Det har varit min dröm så länge jag kan minnas.
Nytt inköp. Jag var tvungen när jag såg den (det är en klänning ifall det inte syns) Skulle tro att alla tycker den är brutalt ful, men jag tyckte den var helt grym.
söndag 28 oktober 2007
fishy dinner
Hemma från träningen. Trots att jag inte alls var sugen att ge mig ut i stormen så var det grymt skönt att träna när jag väl börjarde. Och idag fick jag ju bestämma, alltid extra roligt när man får skrika uppmuntrande tillrop och se folk vackla omkring av trötthet. Enda nackdelen är att de hämnas när det är deras tur.
Nu har jag ätit middag, gravad lax, knäckebröd och clementiner. Nice. Nu är det té och bokdags. Antagligen inte så väldans länge eftersom jag verkar leva i sommartiden fortfarande.
Har börjat läsa Jens Lapidus Snabba Cash. Har inte riktigt kommit in i språket ännu, men som tur är jag inte alldeles för gammal för att förstå slangen (heter det så?) som används.
Nu har jag ätit middag, gravad lax, knäckebröd och clementiner. Nice. Nu är det té och bokdags. Antagligen inte så väldans länge eftersom jag verkar leva i sommartiden fortfarande.
Har börjat läsa Jens Lapidus Snabba Cash. Har inte riktigt kommit in i språket ännu, men som tur är jag inte alldeles för gammal för att förstå slangen (heter det så?) som används.
den oändliga garderoben
Försöker lite sporadiskt att städa ut i arbetsrummet och sprida ut sakerna lite jämt i resten av lägenheten. Helst utan att det ska märkas allt för mycket. Men det känns som ett hopplöst företag. Det är så mycket grejer. Jag kan inte understryka nog hur mycket grejer det är. Stenar, papper, tomma kartonger efter diverese teknikprylar, tröjor som jag är säker inte har blivit andvända sen de flyttade in till sitt eget privata hörn i garderben. Jag hittade ditt tandskydd, jag hittade mitt tandskydd som hade blivit ditt tandskydd och sedan försvunnit till platsen där tandskydd samlas, för att sedan dyka upp på nedersta hyllan i garderoben.
Jag vill egentligen inte det här, det är svårt att släppa in någon mer i min välanpassade ensamhet. I tiden då jag behöver ha dig för mig själv. Men jag hoppas att det ska funka, jag ska försöka inte bli uppretad och provocerad. Och jag hoppas att du inte tycker det är allt för jobbigt så att du kommer dra dig för att komma hem. För det är det sista jag vill. Jag vill att du alltid ska komma hem till mig.
Vädret är gräsligt, regnet blåser i stora sjok över husen, löven slits av träden och mörkret har redan nästlat in sig in i lägenheten.
Söndagsblues.
Jag vill egentligen inte det här, det är svårt att släppa in någon mer i min välanpassade ensamhet. I tiden då jag behöver ha dig för mig själv. Men jag hoppas att det ska funka, jag ska försöka inte bli uppretad och provocerad. Och jag hoppas att du inte tycker det är allt för jobbigt så att du kommer dra dig för att komma hem. För det är det sista jag vill. Jag vill att du alltid ska komma hem till mig.
Vädret är gräsligt, regnet blåser i stora sjok över husen, löven slits av träden och mörkret har redan nästlat in sig in i lägenheten.
Söndagsblues.
lördag 27 oktober 2007
hit the wall
Äntligen ute och klättrat idag, första gången sen hur länge sen som helst. Det har varit så uselt väder hela sommaren, samt att min favoritklätterpartner lämnade mig för flytt till utlandet så det har nästan inte blivit nåt klättrat alls. Men idag var vi ute från tidigt morgon (hmm 11 iallafall) till solnedgång. Något kallt om fingrarna men annars perfekt klätterväder. Jag kände mig väldigt rostig till att böra med. Men du vet hur det är att klättra med C, ingen pardon, så jag ledde faktiskt 3 väggar. Mycket roligt. I början kände jag viss panik, men sista väggen gick hur bra som helst. Helt igenrostad var jag tydligen inte. Och nästan inga blåmärken på knäna. Kommer lite mer bilder på hur tuff jag är på väggen senare.
Efter klättringen åkte vi på middag till ett par vänner till G. Jag tänkte först tacka nej, men sen så tänkte jag på de råd jag hade fått på kursen i veckan. Ett var att jag skulle förhålla mig öppen till sociala kontakter. Så jag tackade ja, och det var faktistk mycket trevligt. Ett läkarpar från Island med vilka vi åt fantastikst god grillad biff. De hade två barn, och G hade sin dotter med så det var tre barn som sprang omkring hela tiden. Jag vet aldrig hur jag ska prata med barn. Ska man prata vuxenspråk? Barnspråk? Vad jag än gjorde så tittade de mest konstigt på mig. Hmmm.
Nu är det Ailen på TV, första filmen. Väldigt länge sen jag såg den.
fredag 26 oktober 2007
bra chef? bra människa?
Jag har spenderat tre dagar på kurs för att försöka lära mig vilka mål jag har med min karriär och ifall jag verkligen vill bli chef och isåfall om jag hade varit en passande sådan.
För mig är det en komplicerad tanke eftersom jag så länge jag kan minnas har varit extremt dålig på att sätta mål och planera framåt.
–Vad ska du göra i helgen? Jag vet inte det är bara torsdag, kan inte planera så långt. Hur kommer det sig att du är ekonom? Nähä, du hade inget bättre för dig ett tag, så du spenderade fyra år av ditt liv på Handels. Intressant. Nu gör du karriär. Hmmm??
Jag gör bananskalskarriär. Antagligen är det bara en tidsfråga innan jag ramlar och hamnar på arslet.
Kursen var, trots min något negativa inställning till psykologer, väldigt bra. Inga dörrar öppnades men kanske nån liten dörr inom mig hamnade på glänt. Framför allt så är i alla fall jag väldigt ovan vid att analysera mig själv i en sån stor utsträckning, och det händer aldrig att jag ens frågar min vänner vad de tycker om mig egentligen. Det är jobbigt och tungt och väldigt ovant att göra tillsammans med ett gäng människor som jag aldrig träffat förut. Men det var bra människor och jag träffade någon jag kanske kan bli vän med.
Så sammanfattningsvis en bra kurs, men nu har jag massa tankar och jag har ännu inte riktigt landat och förankrat dessa. Återkommer när jag har samlat ihop trådarna.
Testing testing 1 2 3 A B C
Första försöket till en blogg. 2007 års stora innegrej. Nu är det iochförsig nästan 2008 men kanske bättre sent än aldrig. Hursomhelst så är den primära anledningen att hålla min långvägspendlande pojkvän uppdaterad om mitt liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)